Sv: Tråd för värdelöst vetande del 29
Han har lekt "maktlekar" i över 2 veckor om hur vi sak lösa allt det praktiska, han har tex stått som ägare på min bil under en period vilket han har användt för att få mig dit han vill, han säger möt mig då och då och så löser vi allt, men ändrar sig alltid, ställer nya och även helt omöjliga krav hela tiden. Han bestämde att vi skulle träffas än en gång och jag åkte dit och när han ändrade sig igen fick jag nog och sa nej, jag går inte härifrån utan nu fixar vi det här så vi kan bli kvitt varandra. Jag orkar inte leva så här jag vill bara slippa dig.....han bad mig då gå och jag sa än en gång att jag vägrade....sen smällde det.....
vv: Jag har ju inte sovit på två dygn knappt, somnade äntligen i går kväll men har ju sen tidigare problem med mina högljudda nyinflyttade grannar , så vid kvart över två sprang dom runt i lägenheten och jag vaknade så klart av allt oljud ovan och jag som blev både trött förbannad och ledsen slog med moppstativet i taket (galet ont i ryggen nu i dag
) för att markera utan resultat och ringde securitas men när dom kommer är dom alltid tysta (dom håller koll). Så efter 2 timmar utan somna om tog jag helt enkelt en sömntablett och nu vaknade jag av grannarna för ca en halvtimme igen så nu är det kört att sova mer...jag vet inte riktigt hur jag ska orka
Tydligen måste jag lämna mitt hem helt om jag ska få någon ro men jag har ingenstans jag igentligen kan hysa in mig heller utan att det blir konstigt....och ryggen tar verkligen kål på mig igen....fan vad jag bara klagar
vv: Jag pratade med mamman till hans son i går igen, vi är ju vänner sen tidigare. Sonen hade i går på dagis gått och gömt sig och när dom väl hittat honom så förklarade han att han gömde sig för pappa så han inte skulle göra samma sak med honom som med mig och försöka kasta ut honom genom ett fönster. Dom ringde mamman på jobbet då. Mitt hjärta verkligen brast när jag fick reda på det
Dom ska träffas en sväng, sonen mamman och mitt x i dag på stadsfesten som är här just nu för att avdramatisera lite för sonens skull...jag förstår men ändå känner jag mig om möjligt mer ensam och kräkfärdig på tanken att han ska träffa sin son. Dock ska han inte ha honom över helgen utan han ska vara hos sin mamma....