Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja jag minns några tjejer som åkte karusell framför mig med den sminkningen. Fy sjutton vad rädd 12 åriga jag blevJa just ja!!!
Det skulle få ögat att se mer öppet ut men man såg mer ut som en stirrande psykopat
Var det kring 2003 ?På gymnasiet var det en period väldigt inne att ha hoodie med kavaj över, hoodien skulle då ha hög hals (JL?)
JaVar det kring 2003 ?
Då minns vi samma
Det hade väl hela SverigeTill och med i min lilla hemort hade folk savannbyxor.
Ja dagens 14-åringar kommer aldrig att förståÄr det bara jag som tycker att vi såg ut som skit när vi var tonåringar och tonåringarna idag är hur snygga som helst? Ser typ aldrig awkward sminkningar eller konstigt färgade hår nu för tiden.
Tycker dagens tonåringar ser helt normala ut jag ocksåJa dagens 14-åringar kommer aldrig att förstå
Jag kommer aldrig få fina tjocka ögonbryn pga söndernoppade
hmm, ja du vart nog tant då inte brydde dig kanske. De var verkligen överalltJag har aldrig hört om dem. Jag kanske blev tant innan? Eller gick i rosa nätstrumpor och fjäderboa och hatade världen?
Jazzbyxor däremot, det var grejer det.
Märkligt! Men ja du är yngre än mig och det gör ju mycket under tonåren.Jag hade aldrig hört namnet, men när jag googlar så känner jag vagt igen dem från filmer & serier på den tiden. Hade inte någon i Eva & Adam sådana byxor till exempel? Har nog aldrig stött på dem IRL så att säga, men det räcker nog med att man är 2-3 år för ung för att det ska ha gått en över huvudet totalt
Haha, apropå små grupper och vi mot världen-mentaliteten minns jag att jag under min första Arvikafestival hängde med en bodysynthare som gjorde det till sin sak att sno tiaror från pandor. Började själv uppskatta stilen först när det blev tal om emo istället, ack ack.Åh, vilken härlig tråd! Jag minns också savannbyxorna, spaghettibandslinnen (gärna dubbla, ja!), buffaloskorna och typ Championhoodies, addidasknappbyxor och filaskor går jag omkring i idag.
Men mina tonår gjorde jag som glitterpoppare och pandapoppare. I första kategorin hade man gärna strumpbyxor, kinaskor, korta solklänningar (gärna med prickigt eller randigt mönster) och stort hår, gärna med en plasttiara och MÅNGA roliga hårspännen från typ HMs barnavdelning. Sen bar man en miljon kompisarmband som man gjort till varandra med olika typer av pärlor. Converse var också poppis! Lyssnade på Håkan Hellström och Kent här. Åh, stuprörsjeans (från Cheap Monday, absolut ingen annanstans), svart/vitrandig tröja och hängslen var coolt. Och sjömanskostym!!!
Sen började jag lyssna på Broder Daniel och man var ju inget äkta BD-fan om man inte var PANDA! Älskar den stilen, kan ibland sakna den lite men jag saknar inte att fixa håret. Kinaskor och Converse skulle det vara på fötterna här också. Pandor: (och det syns inte på bilden men du skulle självklart ha stjärnor (typ paljetter) fastlimmade under ögonen som Henrik Berggren, sångaren i BD).
Förutom dom där klänningarna så var dresscoden benhårt vit skjorta, svart kofta, svart kort kjol, vita strumpbyxor och svarta knästrumpor. Massvis av svart kajal runt ögonen. Som en panda helt enkelt!
Den här tråden väcker så många minnen! Även om man ibland ansträngde sig lite för att passa in, så tycker jag det är fint att vi alla hittade varandra i våra små grupper. Det var vi mot världen, vi var så speciella och ingen annan fattade nånting. Hur vi talade till varande genom att citera Kent eller Håkan, alla brev vi växlade, att köa i dygn för att stå längst fram på konserten. Jag skrålar fortfarande "Spela Shoreline!" i tid och otid.
Oj vad långdraget detta blev! Men vad kul det var att minnas!
Min högstadietid i ett nötskal. Enda detaljen jag gillade var Converse och Vans, resten struntade jag i. Converse gillar jag fortfarandeJag känner igen mycket av det ni skriver om, men måste ändå säga att MIN tonårstid mest kantades av modet-som-inte-var-ett-mode, emo/scene.
* SUPERtighta jeans, helst Cheap Monday men var man lite töntig kunde man köpa på gina tricot eller hm också. Svarta var stapelvara, grå och röda kunde funka. Sen kom även rutiga, randiga osv som blev lite av en vattendelare.
* Nitbälte. Antingen hade man ett med 3-5 rader, eller så hade man två-tre smala med en rad nitar/bälte. Rutigt bälte funkade också
* Bandtröjor. Av yttersta vikt här att det var "rätt" band. Men man kunde också, om man var cool nog, ha något "töntigt" bands tröja och vara "ironisk", och det funkade isåfall det med
* CONVERSE. VANS. Och några kompisar med sharpies som dekorerade skorna.
* Smala armband minns jag också, tror de var i gummi typ och att de fanns i olika färger som betydde olika saker? Lite oklara minnen just där dock.
* Håret var extremt viktigt. Antingen, om man var emo, var det svart. Det var dyrt eftersom man behövde färga det ca varannan vecka så det var tillräckligt svart. Annars, om man var scene, så skulle man ha så stort hår som möjligt. Då blev det istället dyrt för att det gick åt galna mängder hårspray. Man kunde ha vilken färg som helst, men allra coolaste scenekidsen hade typ neongrönt, rosa, randigt osv osv.
* Sminket var blek bas (typ ett par nyanser för ljus foundation), mycket kajal/eyeliner och mascara, och gärna någon liten prick/stjärna/hjärta/annat random ritat eller ditklistrat nånstans i ansiktet.
VIKTIGAST AV ALLT var att alltid förneka att man var emo/scene (det var nämligen mainstream att följa en trend och ingen ville vara mainstream). "Jag är mig själv, bara" hette det.
Det känns nästan som att jag gör en parodi på det när jag beskriver det, men det var verkligen såhär
Ja dagens 14-åringar kommer aldrig att förstå
Jag kommer aldrig få fina tjocka ögonbryn pga söndernoppade
Ja!! Dom minns jag! SÅ gräsliga .När jag gick på högstadiet var det iaf en period när det var superinne med huvtröjor med dragkedja i typ "scuba-material", någon som minns? Ganska stela otäcka tröjor...