Sv: tonåringar
*kl*
Jag tycker att tonåren är en underbar tid
Att få följa sina barn genom deras resa från små bebisar till unga vuxna är ett previlegium för mig!
Jag har uppfostrat mina barn till att ifrågasätta, inte lyda någon annans vilja, bara för att någon vill det, utan följa sitt hjärta.
Mina barn säger inte javisst mamma varje gång jag ber dem om något, precis som inte jag säger javisst mitt barn när de vill något.
Ibland kanske jag inte vill/kan/orkar och då får de ta mitt nej, precis som jag tar deras nej när inte de vill/kan/orkar göra det jag ber om.
Det viktiga är ju att man respekterar varandra!
Om jag har mer ont än vanligt är det helt naturligt att dottern tar hästarna själv, precis som det är helt naturligt att jag tar dem själv om hon är sjuk (visserligen behöver jag då hjälp från någon annan men det brukar lösa sig)
Det är naturligt för mej att be mina barn om hjälp när det är något jag inte kan själv, lyfta tungt osv..
Även sonen som inte tycker hästar är det bästa som finns
Ställer upp och hjälper mej att bära fodersäckar, spån och torv.
Så innan du säger till ditt barn/tonåring nästa gång GÖR det så fundera på om du skulle vilja att någon beordrade dig på liknande sätt:smirk:
Kan du ärligt svara ja på den frågan?