Monstermom
Trådstartare
Lite nya reaktioner från Monster på träning häromdagen, gjorde mig lite förvirrad vilket i sin tur fick mig lite illa till mods (jag föredrar att förstå, eller i alla fall inbilla mig att jag förstår ). Tänkte höra hur ni tolkar det, kanske jag kan få några nya insikter och känna mig lugnare .
Vi tränade på att vara lugn och passiv i hälsningssituationer, alltså av typen "möter grannen vid brevlådan". Monster är lugn, intresserad och trevlig (för att vara han, men mer kontaktsökande än han egentligen skulle klara av om han fick den uppmärksamhet han strävar efter), men efter en liten stund (10-15 sek) snor han runt och sätter sig med ryggen mot människorna vi mött. Alltså närmare dem, tänk att han var i ungefär fotposition vid mig och snor runt så framdelen är ungefär på samma ställe fast vänd åt andra hållet. Ansiktet ser öppet och vänligt ut (fast det är ju vänt mot mig), men han upprepar den här vändningen flera gånger så det är helt klart något han vill göra/säga i det här läget och inte bara något som råkade bli. Vad säger han?
Det störde mig inte så mycket, förutom att jag känner mig osäker på riktigt vad han gör och varför, men nästa sak tyckte jag sämre om. Efter en stund började han lägga sig ner och vägra följa med mig när jag skulle gå. Alltså verkligen vägrade, modell "du får börja träna tyngdlyftning om du tänker flytta på mig"-blick. Visst, han klev upp och följde med på kommando, men det var tung kropp och dyster blick - tills vi kommit några meter ifrån de andra, då var han sig själv igen. Nästa gång vi kom i närheten av dem så damp han i backen nästan direkt, bara tvärlåg som ett kolli. Han rörde sig och såg ut ungefär som att han faktiskt hade ont, det var läskigt att tvinga upp honom - men igen, när vi kom ifrån en bit så var han normal igen...
De andra tyckte ryggvändningen var en trevlig signal, det kan jag kanske hålla med om men jag är lite bekymrad om att det kanske handlar om att han inte orkar med nivån på kontakten och försöker "fly" genom att vända ryggen till och slippa tänka på att de är där. (Och jag gillar inte att han kommer närmare än jag tänkt han ska vara, i hälsaträning är vi nu på "normalt" avstånd vilket betyder att när han vände sig om så satt han praktiskt taget vid deras fötter.) När det gällde läggandet så var vi mindre överens, de tyckte väl ungefär att det var rätt avslappnat plus att det ju var ett mycket bättre val än ett utfall om det nu var så att han var upprörd över något, medan jag tyckte det var ganska läskigt och obegripligt. Både för att jag verkligen inte fattar vad han gjorde varför, och för den där "NEJ, jag VILL inte!"-attityden han fick...
Enda gångerna han kör "nu ligger jag här och tänker inte kliva upp!" är om han är ute och upptäcker att han ska bli lämnad ensam hemma - han är ju inte dummare än att han fattar att om han går in så blir han inlåst och ensam, så om han lägger sig ute och vägrar flytta på sig så har han "löst" problemet.
Men det normala för honom i träning är att han är väldigt lätt och följsam, studsar efter matte och är positiv och framåt. Han lunkar inte omkring och ser deppig ut, och han lägger sig inte och säger "vill inte". Vad fanken, hörni?
Vi tränade på att vara lugn och passiv i hälsningssituationer, alltså av typen "möter grannen vid brevlådan". Monster är lugn, intresserad och trevlig (för att vara han, men mer kontaktsökande än han egentligen skulle klara av om han fick den uppmärksamhet han strävar efter), men efter en liten stund (10-15 sek) snor han runt och sätter sig med ryggen mot människorna vi mött. Alltså närmare dem, tänk att han var i ungefär fotposition vid mig och snor runt så framdelen är ungefär på samma ställe fast vänd åt andra hållet. Ansiktet ser öppet och vänligt ut (fast det är ju vänt mot mig), men han upprepar den här vändningen flera gånger så det är helt klart något han vill göra/säga i det här läget och inte bara något som råkade bli. Vad säger han?
Det störde mig inte så mycket, förutom att jag känner mig osäker på riktigt vad han gör och varför, men nästa sak tyckte jag sämre om. Efter en stund började han lägga sig ner och vägra följa med mig när jag skulle gå. Alltså verkligen vägrade, modell "du får börja träna tyngdlyftning om du tänker flytta på mig"-blick. Visst, han klev upp och följde med på kommando, men det var tung kropp och dyster blick - tills vi kommit några meter ifrån de andra, då var han sig själv igen. Nästa gång vi kom i närheten av dem så damp han i backen nästan direkt, bara tvärlåg som ett kolli. Han rörde sig och såg ut ungefär som att han faktiskt hade ont, det var läskigt att tvinga upp honom - men igen, när vi kom ifrån en bit så var han normal igen...
De andra tyckte ryggvändningen var en trevlig signal, det kan jag kanske hålla med om men jag är lite bekymrad om att det kanske handlar om att han inte orkar med nivån på kontakten och försöker "fly" genom att vända ryggen till och slippa tänka på att de är där. (Och jag gillar inte att han kommer närmare än jag tänkt han ska vara, i hälsaträning är vi nu på "normalt" avstånd vilket betyder att när han vände sig om så satt han praktiskt taget vid deras fötter.) När det gällde läggandet så var vi mindre överens, de tyckte väl ungefär att det var rätt avslappnat plus att det ju var ett mycket bättre val än ett utfall om det nu var så att han var upprörd över något, medan jag tyckte det var ganska läskigt och obegripligt. Både för att jag verkligen inte fattar vad han gjorde varför, och för den där "NEJ, jag VILL inte!"-attityden han fick...
Enda gångerna han kör "nu ligger jag här och tänker inte kliva upp!" är om han är ute och upptäcker att han ska bli lämnad ensam hemma - han är ju inte dummare än att han fattar att om han går in så blir han inlåst och ensam, så om han lägger sig ute och vägrar flytta på sig så har han "löst" problemet.
Men det normala för honom i träning är att han är väldigt lätt och följsam, studsar efter matte och är positiv och framåt. Han lunkar inte omkring och ser deppig ut, och han lägger sig inte och säger "vill inte". Vad fanken, hörni?