@cambodia
Detta blir säkert en upprepning, men jag tänker att det viktiga är att hitta rätt individ som matchar i lagom storlek och temperament mot vad ni vill ha.
Här kommer en liten roman:
Under min egen uppväxt hade vi New Forest, Ridponny och Connemara.
New Forestponnyerna var mycket häst, riktiga allroundponnyer som gjorde allt, men det var mycket häst som inte gjorde sig som "barnponnyer" utan passade bättre till ungdom/mindre vuxen. Jag har även nu i vuxen ålder varit medryttare på en New Forest och samma där, riktig allroundhäst som både hoppade och gick fint i dressyr, men passade helt klart bäst till en ungdom/vuxen - om vi inte bara pratar "åka häst" för ett mindre barn. Med mycket häst menar jag att det var mycket kropp (c-ponnyn bar lätt upp mina 170cm i vuxen ålder) stabila men starka ponnyer med både fart och vilja i
Av ridponnyerna hade vi två modeller; en stor och rejäl ponny med New Forest och SWB i stammen, han var tuff och stark - ingen barnponny men var en fin sportponny som gick SM i dressyr vid flera tillfällen och hade tävlat hoppning och fälttävlan innan. Den andra var arab och welsh i, mycket mjukare och lättare att rida. Nu var min lite svår, men det visade sig vara smärtutlöst så det är inte riktigt representativt för honom, han var väldigt enkel i grunden. Han hade nog både varit snäll att åka på för ett mindre barn, och varit möjlig att lära sig rida mer på för ett större barn som börjar lära sig mer. Även den hade hopptävlat en del, men gick dressyr på elitnivå.
Connemaran var en fantastisk ponny. Också ganska mycket kropp och massa, men herregud en så fin ponny. Hon var inte trög nånstans, men skulle aldrig sticka iväg, bocka eller liknande. Stabil och lättriden. Dessutom var hon vacker att se på - gulbrun med bläs och strumpor, och fick 43p på riksutställning. Henne hade jag velat ha idag, både för egen del och för framtida barn. Alla skulle haft en Merrielegs
Annars så har en del bekanta med barn runt om mig haft shetlandsponnyer och welsh mountain. Shettisarna har varit blandade från räserponnysar som droppat barn till höger och vänster, till såna där perfekta barnponnyer som lärt barnen grunden med vänlig, om än fast
ponnyhand. Welsharna har varit pigga, lite känsliga. Vi hade en i förra stallet som var världens sötaste, och var fin i både hoppning och dressyr. Funkade bra med riktigt små barn där man fortfarande höll i snöre, men ett litet busigt troll som var snabb med 90-graderssvängar med de större barnen som red självständigt
I nuvarande stall finns en WM också som är en superrar barnponny och en annan bekant har också en WM som även den är en jättebra barnponny, stabil och trygg i sig själv och barnen lär sig massor på den - med bibehållet självförtroende.