Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

[havreflinga]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Eller bara:
"Det lär jag mina barn, men det tar lite längre tid än en tillsägelse."
(som jag tolkade den, alltså att man uppfostrar UTAN tillsägelser, finns ju sådana metoder också)

Hur går det till? Sjunger man en liten pedagogisk sång medan barnet slåss/ritar på väggen/springer ut i trafiken...?

Jag säger till mina barn, och förklarar, och ger ett positivt alternativ. Men jag väljer aktivt att INTE låta vansinnig.

Fram till barnen är runt 18 månader är det väldigt svårt att hitta tonläget som gör att de fattar allvaret utan att bli rädda. Första bara skrattar de, och tycker det är helfestligt att de kan framkalla ovanliga reaktioner (hos både människor och djur). Sen tar man i bara lite, lite mer - och då blir de helt förkrossade och börjar stortjuta.

 

[havreflinga]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Mår hunden alltför dåligt hade jag hellre tagit bort den om inte omplacering var möjligt.

Då tänker vi likadant. Förutom att jag ville ge familjen (djur inkluderade) en chans först.

I jämförelse med att bli luggad så man skriker eller slagen med tillhyggen så anser jag det mer tryggt för hunden utanför en grind men med möjlighet att se in.

Jag förstår hur du tänker, och jag håller med. Men försök förklara det för en hund som gråter på andra sidan en grind (med insyn), två meter ifrån resten av familjen. Hunden fattade ju inte att hon riskerade slag/luggningar när hon befann sig bland mig och bebisen. Det var ju liksom det som var problemet - att hon trodde gott om alla. Hon såg det som att jag avvisade henne - inte skyddade henne.

Bebisen utan tvekan. Barn går alltid först.

Visst, i ett riktigt skarpt läge går människor före djur. Det var ju t ex därför vi valde att avliva hunden till slut, och inte sonen.

Men jag håller egentligen med Bebben, när hon skriver: Ömsesidig respekt. Mina hundar är medlemmar i denna familj, precis som min son. Dom är varken objekt eller "bara en hund" som inte har rätt att säga ifrån.

Vi försökte, under övervakning, få hund och bebis att lära sig kommunicera och respektera varandra. Hunden blev luggad och slagen, och bebisen blev nafsad några gånger. Inga stora skador på någon av dem. Men när hunden började kissa inne, och såg allmänt deppig ut, och mitt dåliga samvete växte över att inte kunna/hinna ge hunden vad den behövde - då tog vi bort hunden.

 

[vindvissla]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Visst, i ett riktigt skarpt läge går människor före djur. Det var ju t ex därför vi valde att avliva hunden till slut, och inte sonen.

Förlåt men Det lät skitroligt fastän det var hemskt!

 

[Sar]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Jag förstår hur du tänker, och jag håller med. Men försök förklara det för en hund som gråter på andra sidan en grind (med insyn), två meter ifrån resten av familjen. Hunden fattade ju inte att hon riskerade slag/luggningar när hon befann sig bland mig och bebisen. Det var ju liksom det som var problemet - att hon trodde gott om alla. Hon såg det som att jag avvisade henne - inte skyddade henne.

Men det är ju där både föräldraansvar och hundansvar kommer in. Antingen punktmarkerar du barnet som inte förstår "djurvett", ids du inte så måste hunden skyddas ändå och då finns inget val än att stänga den ute (Dock får man ju försöka göra det så schysst som möjligt men "se in "-grind etc)

Fungerar inte det är det omplacering alt. avlivning som gäller.

Visst, i ett riktigt skarpt läge går människor före djur. Det var ju t ex därför vi valde att avliva hunden till slut, och inte sonen.

Men jag håller egentligen med Bebben, när hon skriver: Ömsesidig respekt. Mina hundar är medlemmar i denna familj, precis som min son. Dom är varken objekt eller "bara en hund" som inte har rätt att säga ifrån.

Vi försökte, under övervakning, få hund och bebis att lära sig kommunicera och respektera varandra. Hunden blev luggad och slagen, och bebisen blev nafsad några gånger. Inga stora skador på någon av dem. Men när hunden började kissa inne, och såg allmänt deppig ut, och mitt dåliga samvete växte över att inte kunna/hinna ge hunden vad den behövde - då tog vi bort hunden.

Jag tror nog att vi tycker rätt lika men personligen kan jag inte greppa att ett barn UNDER ÖVERVAKNING (d.v.s. punktmarkering) hinner lugga och slå hunden. Då är där inte punktmarkering värt namnet.

Jag tycker dock att ni reagerade sunt som lät hunden vila när det inte fungerade i familjen. Det är ett ansvarsfullt ställningstagande.

 

[vindvissla]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

En liten nattanke,

Lyder era ettåringar? Om ni säger nej snällt och fint? Eller ryter ni till så att barnet blir skrämt? Om Sam blir elak mot hunden säger jag först "nej, man får inte slå Daisy, såhär klappar man fint". Funkar inte det säger jag nej lite skarpare och funkar inte det så släpper jag ut hunden. Vilket ofta resulterar i tjutande barn på golvet som jag ignorerar.

Om ni säger nej, går ert barn då snällt därifrån och låter hunden vara?

 

[Bebben]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Sebbe har alltid gått ifrån hundarna, om jag sagt ifrån. Andras hundar finner jag svårare, det verkar bli mycket mer intressant att umgås med dom än att lyssna på mig. Därför släpper jag honom inte lös utan noga koll, om han ska umgås med andra hundar (Och då mest för att jag inte är lika säker på andra hundar, som på mina egna).

Jag gjorde heller inte likadant med honom som liten (Upp till 1 år) som du gör med Sam, utan gjorde han något som inte var schysst fick han direkt gå ifrån hundarna. Sen fick han beröm och uppmuntran alla gånger han klappade fint, pussade på dom etc. Men var han dum eller hårdhänt, fick han helt enkelt inte umgås med dom på en stund.

Nu är han snart 3 år gammal, och umgås mycket mer annorlunda med våra hundar. Han vill leka med dom, byta halsband på dom och andra pilliga saker. Han får gärna kasta deras leksaker, ha lite dragkamp och annat sådant - men han får fortfarande nej om han vill ta dom i halsbandet och gå promenad, försöker tvinga dom att leka osv. Nu avgudar mina hundar Sebbe, så dom leker mycket och gärna med honom varje dag, och jag kan lita på att dom inte skulle bry sig om något skulle gå fel. Men dom övervakas ändå fortfarande, för dom ska slippa att något går fel. Det ska aldrig behöva vara deras ansvar att behöva säga ifrån, utan det ska jag som flockledare och mamma göra. Mina hundar ska heller inte behöva gå ut, ligga i ett annat rum eller på annat vis bli uteslutna ur flocken för att Sebbe inte kan vara snäll. Därför har jag haft stenkoll, och han är alltid väldigt snäll till dom.

 

[Sar]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

En liten nattanke,

Lyder era ettåringar? Om ni säger nej snällt och fint? Eller ryter ni till så att barnet blir skrämt? Om Sam blir elak mot hunden säger jag först "nej, man får inte slå Daisy, såhär klappar man fint". Funkar inte det säger jag nej lite skarpare och funkar inte det så släpper jag ut hunden. Vilket ofta resulterar i tjutande barn på golvet som jag ignorerar.

Om ni säger nej, går ert barn då snällt därifrån och låter hunden vara?

Vi hade faktiskt inga som helst problem med barnen och katten. Det fungerade utmärkt med att visa hur man klappade och sedan stort beröm vid minsta ansats att göra rätt.
På många sätt har de varit rätt "lydiga" men vi hade problem med att de under en viss tidsperiod bet varandra (jag hade ju två st ettåringar samtidigt) och där var det bara exakt punktmarkering som gällde, jag kunde ju inte gärna slänga ut ett av barnen..

Tappade man uppmärksamheten så hände det en olycka så lösningen var att släppa tankarna på att hinna göra något annat och ägna sin tid till att vara ytterligt uppmärksam och få med dem i den dagliga vardagen, gärna en på varje sida om mig.

 

[vindvissla]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Ok, men om man har en unge som lyder känns det ju lite lättare.

Jag tolererar heller inte att han är elak mot honom, men tycker att han måste få en chans att bättra sig om han vill. Fungerar inte det så bryter jag direkt, speciellt med den stora hunden och katten. Den lilla hunden är mycket mer easygoing och leker gärna själv med Sam. Nu är han 16 månader så ettåring kanske var lite missvisande.

 

[Miks]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Jag och min man väntar vårt första barn, och jag har börjat fundera på hur vi ska hantera hundarna. Eller särskilt den ena. :-)

Vår ena hund (som är tre år) är inte alls förtjust i barn. Han blir osäker, kan morra och skälla på flamsiga barn och vet inte alls hur han ska bete sig. Den andra hunden däremot är en ängel med barn, snäll och tålmodig.

När jag letat lite på nätet hittar jag mest råd som handlar om hur man ska göra när man kommer hem direkt från BB med bebisen och hundar. DET tror jag inte blir något problem.

Jag vill ha långsiktiga råd. Hur ska man få hunden att acceptera barnet över tid, inte bara när det är en spädis? Hur ska man bete sig när barnet börjar bli mer aktivt? Ska man uppmuntra hunden att ha kontakt med barnet, eller låta den vara ifred? Ska man korrigera hunden om han skäller (eller till och med morrar) eller ska man ignorera det?

Och hur ska man lära barnet att bete sig mot hunden?

Jag vill absolut absolut inte hamna i en situation när barnet är lite äldre och rörligt och där jag hela tiden måste vara orolig för vad hunden gör.

Jag tänker mig att det kommer vara en process, och jag vill inte göra några fel på vägen! Vad har ni för råd?

Roligt med bebis på gång! Grattis!

Eftersom du redan har läst råd sen tidigare om hur du ska hantera själva hemkommandet så kommer lite långsiktiga råd som du efterlyste.
Jag har haft hund i hela mitt liv. Sånna som tack och lov alltid har tyckt om barn. Om det har berott på uppfostran eller stabila hundar vet jag inte, troligen lite av båda.

Se till att hunden alltid har möjlighet att gå undan. Att den har ett ställe som bara är hundens. Det kan vara tex under trappan innanför ett öppet kompostgaller, i en egen fotölj eller i sin korg med en meter runt om. Där, på det stället som ni bestämt, ska hunden alltid få vara ifred. Där får inget barn komma i närheten och har hunden gått och lagt sig där pratar man inte med den. Det är hundens frizon. En klok hund som din verkar vara lär sig fort att där får man vara ifred.

Minsta lilla tendens från hundens sida till morr, gläfs, skall, raggresning, irriterat beteende (du känner din hund bäst, du ser hur den reagerar) får hunden en tillsägelse och får gå till "sin plats". Beter man sig illa får man en timeout. Detta gäller även om hunden hetsar upp sig och tex hoppar eller trampar eller springer inomhus. Är man inne tar man det lugnt. Det går att leka kontrollerat utan att bli upphetsad.

Minsta lilla tendens till att barnet gör något som inte är ok mot hunden, dra i päls, morrhår, öron, ben, svans, slå eller skrika åt hunden så ska barnet bort. Då får barnet samma behandling som hunden. Beter man sig illa får man inte leka med vovven. Då känner hunden sig trygg med att den dels blir behandlad snällt men känner den att det blir för mycket kan den själv gå och lägga sig.

Ta promenader tillsammans med hund och barnvagn. Hunden ska gå bakom barnvagnen. Det är en psykologisk grej att bebisen leder flocken i sin vagn och hunden har en lägre position i flocken.

Sen tror jag på att aldrig tvinga ihop barn och hundar. Låt det komma naturligt. Vill vovven vara med och byta blöja eller ligga på filten är det ok men vill den inte ska den inte bli trugad. Den kommer om den tycker det verkar intressant. Troligtvis kommer din hund vara intresserad men reserverad och låter ni det ta tid så kommer det nog gå bra.

Däremot kan man aldrig lita på varken barn eller hundar. Båda sorterna är snäppet oberäkneliga och en olycka händer så lätt. Även med ett hundvant barn och en stabli hund. Var alltid med och passa (därmed inte sagt att man aldrig kan lämna de ensamma men i situationer där de har närkontakt) och var konsekvent både mot barn och hund från början. Ju tydligare du är desto lättare kommer det att vara att acceptera varandra för barn och hund.

Hoppas du fått lite tips!
Lycka till
Miks

Just det, kom på en grej till Eftersom du har två hundar så var noga med att samma behandling gäller bägge hundarna. Både för barn och hund. En stabil, snäll hund kan lätt bli osäker och irriterad om den inte får en utväg den med. Lycka till igen!

 

[havreflinga]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Lyder era ettåringar? Om ni säger nej snällt och fint? Eller ryter ni till så att barnet blir skrämt? Om Sam blir elak mot hunden säger jag först "nej, man får inte slå Daisy, såhär klappar man fint". Funkar inte det säger jag nej lite skarpare och funkar inte det så släpper jag ut hunden. Vilket ofta resulterar i tjutande barn på golvet som jag ignorerar.

Jag förväntar mig inte att småbarn ska lyda. Visst, man kan ta i så att de blir skrämda, som du skriver, men den sortens "lydnad" är jag inte intresserad av.

Vår första son var som din Sam. Vi gjorde ungefär som du, och kombinerade med att försöka lära hunden att själv gå undan eller säga ifrån. Vi försökte fungera ungefär som medlare, eller tolkar, mellan barn och hund. Mellan den yngre hunden och sonen fungerade det bra. De har idag en både kärleksfull och respektfull relation. De läser av varandra jättebra.

Andra sonen har vi aldrig behövt säga till. Han vill aldrig göra något annat än krama, klappa eller pussa hunden. Första sonen var liksom inte intresserad av att "klappa fint". Han var bara ute efter en effekt.

 

[havreflinga]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Jag tror nog att vi tycker rätt lika men personligen kan jag inte greppa att ett barn UNDER ÖVERVAKNING (d.v.s. punktmarkering) hinner lugga och slå hunden. Då är där inte punktmarkering värt namnet.

Fast vi hade inte punktmarkering som metod. Jag tror att man då bara skjuter problemet framför sig.

Självklart lämnade vi aldrig barnet och hunden själva, men vi valde medvetet att inte rusa fram och plocka bort någon av dem så fort de närmade sig varandra.

 

[Sar]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Fast vi hade inte punktmarkering som metod. Jag tror att man då bara skjuter problemet framför sig.

Självklart lämnade vi aldrig barnet och hunden själva, men vi valde medvetet att inte rusa fram och plocka bort någon av dem så fort de närmade sig varandra.

Punktmarkering innebär inte att du plockar bort bort någon av barn eller hund så fort de närmar sig. Punktmarkering innebär att du är så närvarande som förälder att du förhoppningsvis hinner undvika/avvärja att det blir ett slag, ett bett etc.
Du rusar inte fram för du är redan så nära.

Den ger en bra möjlighet att också direkt kunna vända situationen "Skrållan tycker inte om när du försöker peta henne i ögonen (och då har man hunnit ta tag i fingrarna innan de borrat in sig i Skrållans ögonhålor). Kan du visa mig hur man klappar snällt istället för det vet vi ju att hon gillar."

Utmärkt metod för att rädda både barn, djur och prydnadssaker men den kräver sin förälder. Jag vet inte någon som skulle orka punktmarkera konstant, man får helt enkelt välja tidpunkter för punktmarkering och skilja på barn och djur den andra tiden om man har ett barn som inte sköter sig mot djuren.

 

[Calazirya]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Måste bara påpeka för det går att misstolka ditt inlägg ( om det inte var så du menade ? ).

Men att skälla/straffa en hund som morrar är inte en bra idé.
Bättre är då att bara säga åt hunden att gå därifrån ( om barnet faktiskt inte besvärade hunden ), eller säga åt barnet och ta barnet därifrån om det var barnet som besvärade hunden ( mest troligt om hunden morrade ).

Ett morr är en varning och bannar man hunden för att den varnar kan den i värsta fall sluta varna och det vill man ju verkligen inte :/

/C

 

[Miks]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Måste bara påpeka för det går att misstolka ditt inlägg ( om det inte var så du menade ? ).

Men att skälla/straffa en hund som morrar är inte en bra idé.
Bättre är då att bara säga åt hunden att gå därifrån ( om barnet faktiskt inte besvärade hunden ), eller säga åt barnet och ta barnet därifrån om det var barnet som besvärade hunden ( mest troligt om hunden morrade ).

Ett morr är en varning och bannar man hunden för att den varnar kan den i värsta fall sluta varna och det vill man ju verkligen inte :/

/C

Oups det var inte meningen. Min "tillsägelse" som jag har haft på mina vovvar är att de inte får vara med om de beter sig illa. Då blir det direkt "gå och lägg dig" eller liknade. Hunden lär sig då själv att resa på sig innan den blir så besvärad att den behöver morra. Barnet ska bort om det beter sig illa.

Viktigaste som jag har tyckt är att sära på hund och barn direkt om någon av dem är irriterad, trängd eller gör dumma grejer. Jag har aldrig straffat mina hundar på annat sätt än att de inte får vara med och då har de fått ligga på "sin" plats tills dess att de lugnat ner sig eller vi gör något nytt.

Hoppas det blev tydligare Det är så lätt att missförstås när man skriver.

Mvh Miks

 

[Brandgul]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

En liten nattanke,

Lyder era ettåringar? Om ni säger nej snällt och fint? Eller ryter ni till så att barnet blir skrämt?

Nej vår kille lyder ingenting. Han hör inte till de lugna och timida barnen. Han bara försöker igen och igen och igen. Jag skriker heller inte på honom för jag märker att han faktiskt inte förstår. Jag plockar bara bort honom.

Måste dock tillägga att han är jättesnäll med hundar trots att han inte är uppvuxen med hundar och jag inte lärt honom något.

Det finns en hund hos min mamma. Jag lät honom lugga hunden lite milt bara för att hunden skulle förstå att han kan luggas. Efter det lärde sig hunden att ha koll på honom och hon förstod direkt att gå undan för hans händer. De leker och busar tillsammans. Drar i samma leksaker och har skoj. Han ignorerar hunden till 80%. Resten är när hon bjuder upp till lek. Ibland klappar han henne jättejättefint. Han har inte dragit henne i pälsen något mer. Dels vänder hon bort kropen precis så han inte kan ta på henne och faktiskt att han är försiktig. Petar aldrig i ögon/nos. Han sitter mest och har dragkamp med henne eller bara tittar på när hon leker.

Vi är här väldigt sällan och de träffas kanske 3 h per dag och det är inte sammanhängade. Men intensivt den lilla tid de leker med varandra. Eftersom de umgås så lite hinner vovvan aldrig bli leds på honom utan det är verkligen kul när de träffas. (helst när han äter)

Men jag blir så glad när han bara sitter på golvet och tittar på hunden och skrattar utan att slita och dra eller hela tiden försöka röra henne. Det har han aldrig gjort trots att jag inte lärt honom det! Hemma har han en låtsashund som han typ misshandlar dagligen...

 

[havreflinga]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Det finns en hund hos min mamma. Jag lät honom lugga hunden lite milt bara för att hunden skulle förstå att han kan luggas. Efter det lärde sig hunden att ha koll på honom och hon förstod direkt att gå undan för hans händer.
---
Han har inte dragit henne i pälsen något mer. Dels vänder hon bort kropen precis så han inte kan ta på henne och faktiskt att han är försiktig.

Härlig vovve!
Härlig unge oxå!