Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

[Rafsan]

Jag och min man väntar vårt första barn, och jag har börjat fundera på hur vi ska hantera hundarna. Eller särskilt den ena. :-)

Vår ena hund (som är tre år) är inte alls förtjust i barn. Han blir osäker, kan morra och skälla på flamsiga barn och vet inte alls hur han ska bete sig. Den andra hunden däremot är en ängel med barn, snäll och tålmodig.

När jag letat lite på nätet hittar jag mest råd som handlar om hur man ska göra när man kommer hem direkt från BB med bebisen och hundar. DET tror jag inte blir något problem.

Jag vill ha långsiktiga råd. Hur ska man få hunden att acceptera barnet över tid, inte bara när det är en spädis? Hur ska man bete sig när barnet börjar bli mer aktivt? Ska man uppmuntra hunden att ha kontakt med barnet, eller låta den vara ifred? Ska man korrigera hunden om han skäller (eller till och med morrar) eller ska man ignorera det?

Och hur ska man lära barnet att bete sig mot hunden?

Jag vill absolut absolut inte hamna i en situation när barnet är lite äldre och rörligt och där jag hela tiden måste vara orolig för vad hunden gör.

Jag tänker mig att det kommer vara en process, och jag vill inte göra några fel på vägen! Vad har ni för råd?

 

[Sar]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Vet du, jag skulle faktiskt inte våga ha en hund som inte gillade barn tillsammans med ett barn i familjen. Direkt barnet blir rörligt blir det ett enda stort passande för skadorna kan bli väldigt svåra om det går fel.
Det känns inte heller rätt mot hunden om den lätt blir stressad och osäker.

Även om man får det att fungera med sitt eget barn så kommer ju andra barn att umgås med ditt barn.

Jag hade nog valt omplacering till en familj som inte har barn.

 

[Kattennizze]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

En hund som morrar åt ett barn skulle jag fundera mycket över om jag skulle ha kvar öht. Men det är jag det, så mitt råd till dig skulle vara precis som Sars omplacera hunden till en barnfri familj.

 

[MaRomer]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Kan bara tala om vad mina vänner gjorde i deras situation. De höll barn och hund åtskiljda från dag 1 tills dess att barn nr 2 kom. Då var barn nr 1 var då 3 år gammalt. Och det tycker jag ej är rätt.

De valde att ta bort hunden när barn nr 2 kom till världen. Hunden var 13 år och hade levt de senaste 3 åren bakom "galler"....

Så jag skulle nog valt omplacering om ni tror att hunden kommer bli aggresiv mot barnet. Ev till någon släkting?

 

[Rafsan]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Tack för era kommentarer!

Jag tror inte att det finns nån risk för att han kommer bli aggressiv, han är en mjukis. Men osäker, som sagt.

Att han morrar låter kanske värre än vad det är, han är väldigt "pratig" av sig och gör en massa ljud. Har dessutom väldigt tydligt kroppsspråk och signaler, så han är inte svår att tolka. Morra åt barn kan han t.ex. göra när vi på nära håll går förbi barn som springer, skriker och viftar med saker.

Nu känner jag att jag försvarar honom lite här, men SÅ illa är det inte. Vi har haft barn här hemma på besök utan problem, men då har jag ju haft 100% uppsikt över hunden och tagit undan honom om han verkat stressad.

Jag är medveten om att det här med kompisar till ens eget barn kan komma att bli ett problem, men jag vill ju helst undvika att det blir problem även med det egna barnet.

Och att fundera på omplacering innan man ens försökt arbeta med problemet känns inte rättvist. Det är ju därför jag frågar, för att kunna aktivt arbeta och låta hunden utvecklas och känna trygghet i den växande familjen.

 

[MsSleepalot]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Har själv haft hund hela mitt liv och har nu en son på drygt 5 månader. Nu har jag turen som har en snäll hund som älskar barn. Men hade jag haft en hund som är osäker med barn (har haft sån hund) skulle jag inte tveka att omplacera hunden!

Man kommer aldrig kunna ha koll på hund + barn så det inte kan hända något. Och man kan aldrig säga att "hunden blir inte aggressiv och biter barnet", för det vet man aldrig!
Jag skulle omplacera hunden, det är det bästa för alla.

 

[ameo]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Jag tror inte att det finns nån risk för att han kommer bli aggressiv, han är en mjukis. Men osäker, som sagt.

--------

Och att fundera på omplacering innan man ens försökt arbeta med problemet känns inte rättvist. Det är ju därför jag frågar, för att kunna aktivt arbeta och låta hunden utvecklas och känna trygghet i den växande familjen.

Jag är förvisso ingen hundmänniska, men den lilla hundkunskap jag har säjer att just osäkra hundar är de som är svårast att förutsäga beteendet hos. Att risken för oväntade attacker är större hos osäkra hundar - hundar som man vet är aggressiva håller man ju borta helt...

Ärligt talat, jag hade inte vågat chansa på att hunden accepterar barnet.

 

[Druvan]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Här hemma har vi fyra hundar som inte gillar barn, men det har inte varit några problem alls (dottern är nu 1.5 år). Första veckorna var dom väldigt skeptiska och två av dom livrädda, men när hon började krypa och gå hade dom hunnit vänja sig. Visst kan dom morra till, men det är ju hundarnas sätt att prata och säga "detta var INTE ok". Det gäller att lära barnet hur man hanterar hundarna också, för man kan inte ta för givet att hunden ska stå ut med vad som helst. Våran dotter har haft lekkamrater här hemma som jagat hundarna, dragit dom i pälsen o.s.v. trots att dom själva har hund . Vi har låtit våran dotter hjälpa till mycket med hundarna. Kamma, ge mat, klappa, gosa, pussa.. Det gör att dottern lär sig hur man handskas med dom och hundarna börjar se dottern som något positivt .

 

[Calazirya]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Min erfarenhet av hundar som inte "gillar" barn är att det blir helt annorlunda med egna barn. Hunden får i sin egen takt lära känna det lilla knyttet och det brukar gå smärtfritt att introducera och acceptera den lilla som flockmedlem.

MEN..

Som du skriver, barnet förblir ju inte spädbarn hela livet och tiden kommer då barnet kommer vilja ha kompisar hemma och andras barn kan man inte lita på är uppfostrad i hur man beter sig mot djur.

I värsta fall kommer det blir ett evigt passande för er som föräldrar, eller så får ni stänga in hunden när erat barn ska ha lekkamrater på besök.

Men som sagt, att introducera det egna barnet för hunden brukar inte vara några större problem om ni föräldrar låter hunden ta sin tid och aldrig pressar fram något, samt inte stöter undan hunden hela tiden.

 

[Mammadutt]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Svårt det där, man vet ju inte hur det blir förrän man är där.
Men var öppna för att ev måsta omplacera hunden, men gör ett försök först.
Våran äldsta hund (chihuahua) gillar inte okända barn men han gillar våran dotter.

 

[Bebben]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

En av mina tidigare hundar var livrädd för barn. Hon blev jagad och riktigt skrämd som 4 månaders valp, och med en kass mentalitet från början så släppte det aldrig.

Jag flyttade då in hos en familj när hon var 1 år gammal, och dom hade två stycken barn. Förvisso var den ena ca 5 år gammal då, men hennes största skräck var just den storleken på barn.

Hon fick en sakta tillvänjning, och klarade rätt fort av just det barnet - även om hon lekte högljutt någon gång eller kramade hunden utan att förvarna.
Barnets kompisar var det inte alla som accepterades, eftersom många inte lyssnar ett dugg på hur man ska handskas med djur. Några få barn gillade hon aldrig, och då fick hon gå undan en stund och ta det lugnt.

Jag tror inte att det lär bli några större problem för er, om ni verkligen arbetar aktivt. Låt hunden vara involverad i den nya bebisen mycket, så att det verkligen känns som en ny flockmedlem.
Var mycket noga med att hålla koll när bäbisen precis börjar att röra sig, för det brukar ta några veckor innan en osäker hund har vant sig vid just det konstiga kroppsspråket som kommer då. Sen kan dom dessutom ramla över hunden lätt, och man får vara med för att se exakt hur ens hund reagerar vid alla möjliga situationer.
Men jag skulle satsa mest på att lära ert barn hur den ska umgås med hunden, för en osäker hund går undan och provocerar väldigt sällan. Ert barn måste alltså lära sig att hunden måste få vara ifred varenda gång den vill det.

Det har jag lärt min son, trots att jag har idiotsäkra hundar gällande just barn. Dom blir glada vad han än gör, och blinkar inte ens om han skulle ramla rakt på dom.
Tyvärr tar det lite längre tid att lära dom att umgås likadant med ALLA hundar, men ens egna brukar gå väldigt fort Sebbe visste alla regler vid 1 års ålder, och umgick otroligt fint med hundarna redan då.

 

[mino]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Våran dotter har haft lekkamrater här hemma som jagat hundarna, dragit dom i pälsen o.s.v. trots att dom själva har hund

Detta är ju självklart inte bra men ska man ha hund ihop med barn då får man räkna med att detta händer. Jag tycker att det är fel tänkt om situationen enbart fungerar om det hänger på att barnen ska anpassa sig och hålla sig undan. Hundar ska vara underordnade människor, om de är opålitliga runt barn så får man antingen träna dem eller hålla undan dem från barnen. Det måste vara de vuxna som har ansvar för att barn och hundar inte hamnar i trängda lägen, barn kan aldrig behöva ta det ansvaret.

 

[Mabuse]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Håller inte med, barn kan visst ta ett visst ansvar över sina egna handlingar - t ex att om man inte låter hunden vara ifred och är dum och slår den, så kan den nafsa till.

Hundar är underordnade människor, men de är inga slagpåsar som man kan sparka runt på hursomhelst och ändå kräva att de bara är snälla och viftar på svansen. Om barnen ger sig på hunden, så är det väl snarare barnet än hunden som är opålitlig?

Empati är något man lär sig, inte något medfött, så det är väl jättebra om barnen får möjlighet att lära sig att även hundar är levande varelser och inte leksaksdjur som man kan göra vad man vill med.

 

[Brandgul]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Låt det vara så länge som det går. Går situationen er ur handen då så får ni ta bort hunden då. Ingen idé att göra det innan. Innan man ens vet hur det går... Hunden kanske dör om ½ år av cancer eller vad som helst.

Själv vill jag ha en hamrmonsik familj och hade inte orkat med en hund som var rädd för barnet. Jag skulle inte orka se den rädslan dag ut och dag in.

Min rädda hund hade utan tvekan accepterat vårt barn och hon hade aldrig gjort något. Men hennes ben gav upp innan sonen ens var född.

/Haft en rädd hund i 9 år

 

[Bangsi]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Vet du, jag skulle faktiskt inte våga ha en hund som inte gillade barn tillsammans med ett barn i familjen. Direkt barnet blir rörligt blir det ett enda stort passande för skadorna kan bli väldigt svåra om det går fel.
Det känns inte heller rätt mot hunden om den lätt blir stressad och osäker.

Även om man får det att fungera med sitt eget barn så kommer ju andra barn att umgås med ditt barn.

Jag hade nog valt omplacering till en familj som inte har barn.

Håller med till 100 %!
Skulle aldrig behålla en hund som visar dessa tendenser.

/Åsa

 

[Brandgul]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

På något vis är det först när man inte ha kvar sin rädda hund något mer som man inser hur mycket uppoffringar man gjort för den hunden.

Jag förstår att jag halvt slagit knut på mig själv för att få allt att fungera med min hund. Jag har offrat mycket... I efterhand känns det nästan helt galet. Jag hade istället för henne kunnat haft en harmonisk hund utan uppenbara problem. Men det är svårt att se det, för många gånger älskar man sina rädda hundar så otroligt mycket just för att de är som de är... Det blir väl lite beskyddarinstinkt...

 

[Jadzia]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Jag håller med dig. Man blir så blind, så blind.

Sedan är det en enorm egotripp. Man är så behövd av en rädd hund. De står och faller med sin ägares existens.

 

[mino]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Håller inte med, barn kan visst ta ett visst ansvar över sina egna handlingar - t ex att om man inte låter hunden vara ifred och är dum och slår den, så kan den nafsa till.

Föräldrar och hundägare är de som ska ta ansvar, detta gäller ju även rent juridiskt. Självklart ska man försöka lära barnen så gott det går att förstå hundar och att visa respekt mot djur i största allmänhet. Men i det här fallet handlade det om barn som sprang efter en hund de var på besök hos och drog den i pälsen, inte en särskilt grov misshandel direkt och enligt min erfarenhet klarar många hundar en sån behandling med stoiskt tålamod. Förr eller senare kommer sånt att hända om man har barn och det kommer barn på besök, det är lika bra att förbereda sig på det och bestämma sig för hur man ska hantera det, tex genom träning av hunden. Antagligen handlar en sån situation dessutom om ganska små barn. Är man hundägare och lägger ansvaret på ett barn i dagisåldern om det skulle bli fel och hunden biter till då har man gravt missuppfattat sitt egna ansvar och små barns förmåga till omdöme anser jag.

 

[Rafsan]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

*kl*

Tack till er som kommit med konkreta tips, råd och delat med er av egna erfarenheter!

Än en gång vill jag poängtera att det inte är en problemhund. Det är en snäll hund som gärna vill vara till lags. Han är även mentalbeskriven utan några som helst kvarstående rädslor. Han är osäker på barn, det är allt.

Tusen gånger hellre att jag stänger in honom om det finns hundovana barn på besök än att vi omplacerar honom.

Tack igen till er som kommit med råd om vad vi ska tänka på!

 

[havreflinga]

Sv: Tillökning i familjen och hund som inte gillar barn

Vi hade två hundar när vi fick barn. En som ÄLSKAR människor (barn som vuxna) och tror gott om alla. Och en som morrade och skällde på barn.

Vi var ganska oroliga för hur den barn-skeptiska skulle reagera. De första månaderna var hon vaksam och försvarsberedd. I hennes ögon var bebisen nog något väldigt läskigt, som lät illa och rörde sig oberäkneligt.

Vi ville inte att hon skulle känna sig utestängd, men uppmanade henne att gå undan så fort hon tyckte att bebisen befann sig för nära. I början tyckte hon nog att det var bebisen som borde hålla sig undan, men sen förstod hon att det var hon som måste flytta sig när hon började irritera sig.

Vi övertalade aldrig henne att vara nära bebisen, eller att försöka gilla den. Så småningom vande hon sig vid bebisens ljud och ryckiga rörelser, och valde själv att komma närmare. Och efter ytterligare några månader började hon se bebisen som en familjemedlem.

Idag har vi två barn, och denna hund är hur go som helst mot våra barn. Men hon är fortfarande misstänksam mot andra barn, tyvärr.

Den supersnälla hunden blev det värre för. Hon var så vänligt inställd mot bebisen att hon aldrig hade vett att akta sig. Bebisen tyckte det var festligt att lugga henne tills hon skrek, eller krypa efter och banka på henne med något tillhygge. Och hunden blev lika förvånad och ledsen varje gång. Det gick inte att få henne att gå undan. Till slut började hon bli arg, och det blev för jobbigt för mig att försöka skydda både henne och barnet - särskilt när vi fick ytterligare ett barn. Hon var en sån hund som alltid ville vara i närheten av mig, och sökte min uppmärksamhet. När jag hade två små barn blev hennes liv ganska tråkigt. Hon hade en del ålderskrämpor, så vi tog bort henne, även om hon antagligen hade kunnat hänga med ett tag till, ifall vi inte hade haft barn.