- Svar: 31
- Visningar: 4 048
Jag har två gånger i mitt liv blivit sexuellt ofredad av män. En gång av en kvinna. Här kommer dessa "incidenter" i kronologisk ordning.
1. Jag var barn, kanske 10 år? Blev lämnad ensam med min pappas kompis som klev in i mitt rum utan att knacka och började massera mig när jag satt väldigt lättklädd vid mitt skrivbord. Vet inte om detta kan definieras som ett sexuellt övergrepp egentligen, men mina personliga gränser blev i vilket fall överträdda med råge. Jag har i efterhand själv känt behovet av att överdriva den här historien, la han inte sin hand på mitt bröst kanske? Eller bröst och bröst förresten. Men finns det inte något mer konkret övergreppsmässigt att komma med i den här historien? Men nej. Det gör det faktiskt inte.
Sedan var han ett as och ett svin, förstås, varav jag gärna vill "sätta dit honom". Men detta är vad som verkligen hände.
2. Är med i en radikalfeministisk rörelse i mina sena tonår. Har bjudit hem mina vänner och står lutad över soffkanten (full) och märker inte att tjejen som sitter i soffan knäpper upp min blus. När jag ställer mig upp ordentligt blottas således mina bröst och delar av sällskapet fnissar åt mig. Så exakt återgivet som jag minns det.
3. Jag är på krogen med min kompis. En extremt jobbig kille som hävdar att han är grafittikonstnär stöter på mig och försöker framhäva sin egen förträfflighet genom att sitta och rita teckningar till mig som han säger att jag kan sälja dyrt. När jag reser mig upp för att prata med en kompis som kommer börjar han ta på min röv. Jag säger inte ifrån, inte för att jag är särskilt sugen på killen ifråga men för att det ger mig någon slags sjuk bekräftelse.
Detta är alltså de tre gånger jag utsatts för någon slags ofredande. Jag har aldrig fått en dicpic skickad till mig, aldrig blivit tvingad till sex fastän jag otaliga gånger valt att följa med halvfrämmande killar från krogen, bara för att sova. Har ofta tänkt att jag bara har haft ett jävla flax helt enkelt. Har tjejkompisar som råkat betydligt mer illa ut genom åren. Men är jag en minioritet? ÄR det verkligen så illa därute?
1. Jag var barn, kanske 10 år? Blev lämnad ensam med min pappas kompis som klev in i mitt rum utan att knacka och började massera mig när jag satt väldigt lättklädd vid mitt skrivbord. Vet inte om detta kan definieras som ett sexuellt övergrepp egentligen, men mina personliga gränser blev i vilket fall överträdda med råge. Jag har i efterhand själv känt behovet av att överdriva den här historien, la han inte sin hand på mitt bröst kanske? Eller bröst och bröst förresten. Men finns det inte något mer konkret övergreppsmässigt att komma med i den här historien? Men nej. Det gör det faktiskt inte.
Sedan var han ett as och ett svin, förstås, varav jag gärna vill "sätta dit honom". Men detta är vad som verkligen hände.
2. Är med i en radikalfeministisk rörelse i mina sena tonår. Har bjudit hem mina vänner och står lutad över soffkanten (full) och märker inte att tjejen som sitter i soffan knäpper upp min blus. När jag ställer mig upp ordentligt blottas således mina bröst och delar av sällskapet fnissar åt mig. Så exakt återgivet som jag minns det.
3. Jag är på krogen med min kompis. En extremt jobbig kille som hävdar att han är grafittikonstnär stöter på mig och försöker framhäva sin egen förträfflighet genom att sitta och rita teckningar till mig som han säger att jag kan sälja dyrt. När jag reser mig upp för att prata med en kompis som kommer börjar han ta på min röv. Jag säger inte ifrån, inte för att jag är särskilt sugen på killen ifråga men för att det ger mig någon slags sjuk bekräftelse.
Detta är alltså de tre gånger jag utsatts för någon slags ofredande. Jag har aldrig fått en dicpic skickad till mig, aldrig blivit tvingad till sex fastän jag otaliga gånger valt att följa med halvfrämmande killar från krogen, bara för att sova. Har ofta tänkt att jag bara har haft ett jävla flax helt enkelt. Har tjejkompisar som råkat betydligt mer illa ut genom åren. Men är jag en minioritet? ÄR det verkligen så illa därute?
