Till minne av......

[cano]

Hej på er!
I går var det ett år sen vi misste våran älskade Mozart! I går var en tuff dag, men det håller även i sig i dag (hoppas att det går över snart). Jag var definitivt inte förbered på att det skulle var så här tufft, grät i flera veckor när han gick bort! Naturligtvis så förstod jag att dagen skulle komma, men frågan är om man kan förbereda sig? Är det fler än jag som känner så här? Jag tror att en del människor inte kan förstå att man kan sörja en hund så mycket!!

Mvh. Camilla

 

[moe]

Sv: Till minne av......

Jag sörjde jättelänge då vår blandras dog i en bilolycka (han blev påkörd). Han var bara 2 år så det kändes så onödigt (detta är dock 10 år sedan ungefär).

 

[Humzan]

Sv: Till minne av......

Min hund blev påkörd för åtta år sedan. Jag var inte med då olyckan skedde så det var fruktansvärt svårt att förstå att min älskade vänn aldrig skulle komma hem igen . Det är först nu som jag har skaffat en ny hund.

Det stämmer nog att en del människor inte förstår att man kan sörja en hund. Men saknaden är ju enormt stor!

 

[Gefjun]

Sv: Till minne av......

Jag tror att man aldrig kan förbereda sig på sådant. Det är hemskt jobbig att förlora sina vänner!

 

[IndianaJones]

Sv: Till minne av......

Jag miste min hund, som f.ö. var en släkting till din, för en månad sedan. Hon var ung, knappa tre år, och drabbades av en dödlig sjukdom. Det gick inte att rädda henne. Hennes död kom totalt oväntat. Från att ha varit superpigg och gått viltspår som ett jehu på söndagen till sjuk på måndagen och död på onsdagen. Då skulle vi ha gått anlagsprov i viltspår.

Jag trodde inte heller att man kunde sörja en hund så mycket! Nu har det ju inte gått så lång tid, men fortfarande är det tårar nästan varje dag, även om jag nu gör annat på dagarna också. Men det kommer över mig ganska ofta...

För att hantera det hela gjorde jag en minnessida där jag har skrivit lite om hunden och om mina känslor runt det hela.

Indy

 

[Iglatjarn]

Sv: Till minne av......

Åhh vad fin sida......

 

[martha]

Sv: Till minne av......

Ja usch.....en del djur glämmer man aldrig, jag fick ta bort min då tvååriga hund 2002 och han är saknad fortfarande, tänker på honom ofta och det tog flera månader innan jag blev som "folk"
Men det värsta jag varit med om är när hans bror spårlöst försvann nov samma året, vi vet fortfarande inte vad som hänt honom....och honom tänker jag nog på åtm en gång varje dag, tittar efter honom när man är i skogen osv....det första halvåret efter han försvann kommer jag knappt ens ihåg, jag var ute varenda ljus timme på dygnet o letade....det var inte en hund som smet, utan nåt har hänt men vi vet inte vad...

 

[sammi]

Sv: Till minne av......

Jättefin sida, vart helt tagen..

 

[cano]

Sv: Till minne av......

Hej!
Jag har också fått den känslan att en del inte förstår att man kan sörja en hund så mycket, därför så håller man nog tillbaka en del och då kommer det sådana kraschar som det gjorde för mig på 1-årsdagen.
Mvh. Camilla

 

[cano]

Sv: Till minne av......

Hej!
Jag blev väldigt förvånad att det kändes så otroligt mycket när vi var tvugna att avsluta Mozarts liv!!!! Vi hade ändå fått ha honom i tolv år och han var frisk in i det sista. Sista veckan ville han inte äta och var lite håglös, men vi var ute i skogen och han jagade bollar (bollar var hans stora passion) så sent som näst sista dagen i sitt liv?
Jag trodde nog att jag var förbered, men tji fick jag! Jag åkte med Mozart till vet. den 28/6-04 och trodde att det var något som var lätt fixat, men det var det inte. Han hade tumörer på bla. levern och andra organ så han fick somna för gott på operationsbordet.
Mvh. Camilla

 

[cano]

Sv: Till minne av......

Hej!
Jättefin minnessida! Det är otroligt skönt att få bekräftat att man inte är ensam om dessa känslor, för de ger lite dåligt samvete pga. att det finns så mycket annat elände i samhället/världen som du själv skrev om på din minnessida.
Mvh. Camilla

 

[cano]

Sv: Till minne av......

Hej!
Ett av mina motton i livet lyder "Det finns alltid de som har det värre". Det stämmer ganska bra in på dig tror jag, skulle aldrig vilja vara i din situation/ovisshet. Först att behöva ta bort en hund i förtid och sedan försvinner en spårlöst!!! Jag har ändå fått ha min älskade Mozart hos mig i tolv år och han fick vara frisk in i det sista.
Mvh. Camilla

 

[TomasN]

Sv: Till minne av......

Jag tror aldrig man kommer över det faktiskt men man lär sig leva med sorgen bättre och bättre. vår hund Hoffman dog i November och det känns fortfarande så tomt utan honom. Jag får tröst av att tänka på alla glada minnen man änå hade.

http://www.palsmala.se/hoffe.html

 

[cano]

Sv: Till minne av......

Hej igen!
Här kommer en dikt som ni säkert har läst tidigare, men den hjälpte/hjälper mig en hel del i mitt sorgearbete. Och tusen tack till alla för uppmuntrande ord!
Mvh. Camilla

REGNBÅGENS BRO
Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord. På den här sidan himlen finns en alldeles särskild plats som kallas regnbågens bro.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer den till Regnbågens bro. Där finns ängar och kullar för alla våra små vänner så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.
Alla djur som varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör. De som varit skadade eller lemlästade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Alla djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak, de saknar alla någon särskild som de varit tvungna att lämna kvar. Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran. Dess klara ögon är intensiva, kroppen börjar skälva. Han springer plötsligt från gruppen, flyger över det gröna gräset, benen bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig och du och din älskade vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen. Du får överlyckliga pussar i hela ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens bro….. för att aldrig mer skiljas åt.

 

[cano]

Sv: Till minne av......

Hej!
Du har nog så rätt så! Jag hade en tuff period ett tag efter Mozart bortgång, men sen lugnade det sig lite och det kom tyvärr över mig i gen nu i samband med 1-årsdagen av hans bortgång.
Fin sida om Hoffman, han verkar att ha varit en mysig hund.
Mvh. Camilla

 

[fjolltroll]

Sv: Till minne av......

Vad fin han var.

Mia.

 

[cano]

Sv: Till minne av......

Tusen tack!
Mozart var naturligtvis vackrast i världen i mina ögon, men han hade också en otrolig personlighet och vi hade så starka band mellan varandra han och jag, han var verkligen mattes hund!
Mvh. Camilla

 

[fjolltroll]

Sv: Till minne av......

Ja, Visst är det härligt det där speciella bandet man får med vissa hundar. Man känner sig riktigt utvald.

Mia.

 

[Linabebis]

Sv: Till minne av......

Vilken otroligt fin hund ni hade....
Det är helt normalt att sörja så länge, även om andra inte tycker att det är det..det tar den tid det tar...ett djur är en familjemedlem och för vissa så sörjar man dem lika mkt som om en människa skulle gå bort..

Jag förlorade min häst dec-02 efter en tragisk olycka i hagen, jag va sjukskriven i 2 år efter det..jag hade en sån stor sorg att jag gick ner i en djup depression...jag är fortfarande ledsen över honom, men nu kan jag kolla på bilder utan att bli helt förstörd...det va inte många som förstod att det va pga av en häst som ja mådde så pass dåligt..de sa bara ryck upp dig...

Hoppas du mår bättre snart o låt det ta den tid det tar
Tröstkramar//Emma.