Sv: till er som funderar på att skaffa hund...
*kl*
Visst låter det fint att "rädda" en hund... men det är ju mer komplicerat än så.
När det gäller att ta hit hundar från utlandet så tycker jag att det är helt vansinnigt av en mängd olika anledningar. Som någon skrev, de kan ta med sig sjukdomar och parasiter som inte finns här. Sedan för hunden själv är det ju ofta en väldigt stor omställning, kanske ett helt annat klimat här än i hemlandet, att behöva flyga (vilket kan vara jobbigt nog för en stabil hund med trygga husse och matte) etc. Sedan vet jag inte hur lätt det är för en gatuhund att anpassa sig till familjeliv, blir de ens lyckliga?! (fråga, ej påstående!) Och så kostnaderna, för vad det kostar att få hit en hund från långtbortistan borde man kunna hjälpa många fler hundar här. Och så frågan förstås,
varför
, när det finns så många som behöver hjälp här. Fast förstås att det är coolt att ha en jycke från Spanien/Grekland/Guatemala/whatever... :smirk:
När det gäller svenska hundar är situationen lite annan, här handlar det ju inte om gatuhundar utan främst om omplaceringshundar. För några år sedan tyckte jag att alla hundar ska räddas, och absolut ska man ta en hund från hundhem etc. Numera resonerar jag lite annorlunda. Vad är alternativet? Att hunden får somna in. Ja, och? Jag är inte religiös så att jag ser värde i ett liv enbart för att det är ett liv. Visst är det "synd" att en ung frisk hund får sluta sina dagar, men det är ännu mera synd att oönskade hundar föds upp överhudvudtaget. Något jag tycker är helt sjukt är "no kill" djurhem - vilket jag antar/hoppas inte finns i Sverige - där även den sjukaste mest aggressiva hund ska opereras, amputeras och behandlas för hundratusentals kronor, bara för att sitta flera år i en liten bur på djurhemmet för ingen vill/kan ta hand om den.
Tänk om alla pengar och resurser som läggs på djurhem m.m skulle läggas på att sprida information och kunskap istället, så att dessa djur aldrig skulle hamna i denna situation till att börja med!
Jag tror att det var i den andra tråden som det stod att om man "bara" ska hunden som sällskap så borde man absolut förbarma sig över en hemlös hund. Jag vågar påstå att en sällskapshund är det sista jag skulle hämta från djurhemmet. De som vill ha en hund enbart som sällskap har ofta små barn och andra djur i hemmet som hunden ska funka med, där skulle jag
aldrig våga chansa på en hund som jag inte vet vad den har för bakgrund, kanske ens ras, eller vad den varit med om. Personer som vill ha en sådan hund har ofta inte särskilt mycket tid och/eller kunskap att lägga ner på en hund och en omplaceringshund kräver ofta väldigt mycket av båda.
Om jag däremot vill lägga ner massor av tid på träning och dessutom tycker att det är kul med en utmaning skulle jag absolut kunna tänka mig en omplaceringshund... men de personer som lägger ner så mycket vill ju ofta också kunna tävla och visa hur duktig hunden blivit, och då faller det oftast på att hunden inte är renrasig eller inte har papper.
I USA tar ofta polisen och militären sina hundar från djurhem, det tycker jag egentligen är ett utmärkt sätt att slå två flugor i en smäll, men tyvärr passa många hundar trots noggrann utväljning (det är inte ett ord va?) inte till verksamheten och hamnar i slutändan på djurhemmet igen. Vilket även är vad som händer med väldigt många hundar som tas om hand av privatpersoner. Ibland får jag känslan att många inte tar det lika allvarligt att skaffa en omplaceringshund som att köpa en valp, den hunden "lånar" man ju bara från hundhemmet eller förra ägaren och funkar det inte så är det bara att skicka den vidare...
