Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Hur ser era förskolor ut?
Hur gamla var era barn när de började?
Hur långa dagar har de? Antal timmar i veckan?
Vad säger de själva om att bli bortlämnade?
Däremot, den där riktiga satsningen, där man jobbar 60 timmar i veckan eller så, den är förståss svår att göra under småbarnsåren - om inte annat för att det skulle lägga så stor börda på den andre föräldern.
.
Leta om det finns någon artikel om CSN i Kiruna. Någonstans har jag för mig att de jobbade 6 h och tog lika mycket ärenden som de som jobbade 8 h. Kanske. Eventuellt.
Efter flera debattartiklar om hur förskolan monterats ner, och det är för många barn på liten yta och få personal, så får jag skrämselhicka av tanken på att lämna bort sonen såsmåningom.
Hur ser era förskolor ut?
Hur gamla var era barn när de började?
Hur långa dagar har de? Antal timmar i veckan?
Vad säger de själva om att bli bortlämnade?
Det utgår jag ifrån att det kan behövas inom flertalet områden i näringslivet. Men min erfarenhet är som sagt att det inte är nödvändigt för att kunna göra en akademisk karriär inom Sverige, möjligtvis med undantag om man har en väldigt specifik och högt rankad professur som mål, men även då så anser jag att hitta skickliga samarbetspartners och stort nätverk är betydligt viktigare faktorer än att jobba 60 timmar. (Vill man bli en riktigt topprankad forskare inom mitt fält så kan man för övrigt inte stanna i Sverige eftersom systemen inte är uppbyggda på rätt sätt här. Vi har exempelvis väldigt sällan samma möjlighet att ha större grupper av doktorander vilket gör att man inte får tillräckligt många publikationer för att kunna konkurrera med toppnamnen.)Dessutom förstår jag inte varför just yrkeslivet aldrig skulle kräva mer än 40 timmar i veckan för en helhjärtad satsning?
Det utgår jag ifrån att det kan behövas inom flertalet områden i näringslivet. Men min erfarenhet är som sagt att det inte är nödvändigt för att kunna göra en akademisk karriär inom Sverige, möjligtvis med undantag om man har en väldigt specifik och högt rankad professur som mål, men även då så anser jag att hitta skickliga samarbetspartners och stort nätverk är betydligt viktigare faktorer än att jobba 60 timmar. (Vill man bli en riktigt topprankad forskare inom mitt fält så kan man för övrigt inte stanna i Sverige eftersom systemen inte är uppbyggda på rätt sätt här. Vi har exempelvis väldigt sällan samma möjlighet att ha större grupper av doktorander vilket gör att man inte får tillräckligt många publikationer för att kunna konkurrera med toppnamnen.)
Kul att det gick bra med bytet! Jag har tänkt på det ibland, men liksom glömt att fråga!
Min mamma är en sådan som andas, äter och lever sitt jobb. Det är hennes jobb och hobby. Jag vet inte hur mycket hon jobbar per vecka eftersom hobby, fritid och jobb flyter ihop. Jag är faktiskt inte alls avundsjuk. Hon verkar heller inte lyckligare än någon annan. Hon har bara mer att göra. Detta har hon börjat med efter att vi barn blivit självgående. Nu ska hon försöka gå i pension. Hennes man jobbade sex dagar i veckan tills han var 78. Tja inte vet jag, det verkar vara mer personlighet än hur lyckad och duktig man är. Hans första fru tog själv hand om deras tre barn när de var små medans han jobbade. Med sin hobby, sitt intresse och det "roligaste".
Nej jag har levt med det där nästan hela mitt liv och jag klarar mig utmärkt utan det. Jag vet hur det är att aldrig ha riktig semester osv osv osv. Jag tycker det är utmärkt att titta på klockan och logga ut för dagen.
Hej då.
Knapplån
Men hur får man livet att gå ihop om man väljer jobba 60 timmar/Vecka? Barnet kanske är vaket 14 timmar/dygn (i bästa fall, mitt barn sov minst 13 timmat/dygn)
Alltså är barnet vaken 70 timmar/Måndag-fredag. Alltså har föräldern 10 dyrbara timmar med sitt barn måndag-fredag.
Många barn är 45 timnmar/vecka på förskolan, och är vaken 70 timmar...
Sedan är barnet vaken max 28 timmar Lördag-Söndag. Då ska man som förälder hinna tvätta, städa, handla, laga mat osv....
Är det inte väldigt lite tid att ha barn på?
Varför vill man ha barn, när man inte är beredd att lägga mer tid än så på sitt eget barn?
Hur viktigt kan ett barn vara?
Hur viktigt kan ett jobb vara?
Kan inte karriärren vänta? eller kan barn vänta?
Om jag har barn som vistas mer tid på förskolan, än med mej som förälder, är det värt att ha barn då?
Jag har flera vänner som valt bort barn för att dom inte har tid, men hur väljer man, om man både vill ha karriären och barnen?
Vad har barnen för minne av sin barndom?
För mej känns det helt främmande att "skaffa barn åt samhället" Jag vill vara med och prägla mina barns uppväxt, barnen har jag kvar när jag är gammal, men jobbet har bytt ut mej mot någon effektivare.....
Vart är vi på väg?
* Jenny *