Jag är alltså inte principiellt negativ till att återvinna något alls, vare sig textilier eller något annat, tvärtom, men ser att det de senaste åren faktiskt backar i hur mycket som hamnar på återvinningscentralen.
Jag ser återvinning - när så är möjligt och mer borde bli möjligt, eller förbränning i lämpliga anläggningar som värmeverk/kraftvärmeverk, som viktigt, för att hushålla med resurser.
Men kraven på att dela upp i väldigt många fraktioner, t.ex. ta isär saker som ha en liten metalldel i sig som är mycket svår att ta bort (stängselisolator t.ex.) gör att vi i vår kommun har i genomsnitt ett fall av dumpade sopor "i skogen" varje vecka, och vi är en liten kommun.
Samtidigt så är det så, att när värmeverket eldar sopor där en del är brännbart, och det finns lite metall kvar, så tas den klumpen av metall omhand därifrån. Det får såklart inte bli för stor inblandning med metall, men allt behöver inte tas bort
I vissa kommuner så har man börjat skicka räkningar när det fordon som transporterar soporna till ÅVC är registrerat på ett företag (de fotograferar nummerskylten). Företag ska ha avtal om sophantering och det som lämnas hos ÅVC kan vara avgiftsbelagt.
Men, hur många privatpersoner har inte i samband med t.ex. en flytt, lånat eller hyrt en mindre lastbil, för att både flytta med och att köra överblivet till tippen? Det blir fel!
Och riskerar att öka mängden dumpning av sopor.
Och då till Textilierna:
Personligen använder jag kläder tills de går sönder. Kläder som går att laga, lagas - t.ex. byta blixtlås i en jacka, sy en förstärkning vid ett ärmslut, sy ihop en söm som spruckit. Lakan och handdukar används också tills de är slut.
Jag brukar ha förbrukat ett par arbetsbyxor per år, som är fatalt trasiga, dessa slängs.
Sådant som går att bruka på gården eller i hemmet som trasor ffa, återanvänds. Handdukar med skador är utmärkta vid lamning, och att torka hästar med - de tvättas och används flertalet gånger, vi har en egen hylla för sådana.
Trasiga lakan, skjortor och T-shirtar blir utmärkta trasor att ha vid målning, när man smörjer och mekar med traktor och maskiner, och putsar/fettar in skor och kängor.
Det som slängs utan att vara geggigt av återbruk, är trasiga strumpor och underkläder. Och de där arbetsbyxorna då.
Någon gång var tionde år eller så, så går en gardin sönder i samband med tvätt och ska slängas (kan återanvändas som trasor om det är lämpligt tyg),
Så varifrån kommer siffrorna om alla ca 14 kilona slängs?
Hur har siffran tagits fram? Har man intervjuat, vägt sopor eller vad då?
Vad inkluderar den? Är t.ex. butiker/importörer som slänger "osäljbart" inkluderade?
Vilka är det som kastar textilierna? Demografi på olika ledder vore intressant.
Jag får i alla fall inte ihop några 14 kilo, utan kanske 3-4 kilo utan gegga på.