Terapi - utbruten ur Varför vill folk ha en partner?

[Enya]

Jag har varit övertygad om att jag kunnat hantera ångestanfallen. Varit cool med det. Ändå ökade ångestattacker i styrka och frekvens, tills jag fick ta mig till akutpsyk. För mig hjälpte det alltså inte att tro att jag kunde hantera anfallen.

Vad har hjälpt? Ens lite? HUR gör du när du får ett anfall?

 

[Inte_Ung]

Så om man bryter ett ben, får ett allvarligt astmaanfall eller får hjärnblödning så ska man ”fixa själv”?

Man måste hantera situationen.
Typ få tag på en ambulans, ta sig till en akutmottagning eller så.
Om man bara lägger sig ner och väntar på att någon annan skall komma och lösa problemet så dör man nog.

Jag har en hel arsenal av inhalatorer för min astma och förväntas klara av det mesta på egen hand.

 

[Rosett]

Jag förstår att det känns svårt med onlinevård med tanke på att trauman inte är "bara att dra upp" och sedan lägga ifrån sig utan en behandlare man litar på är nog viktigt i den sitsen. Online funkar inte heller för alla men jag tycker verkligen att du ska testa! Kollade lite på förslagna aktörer och Pratamera tar enbart 100 kr per besök (även frikort). Välj i förväg en frågeställning som känns lagom men var inte rädd att nämna att du har mycket i bagaget som du egentligen behöver bearbeta

Även DinPsykolog tar bara 100:- per besök. Jag hittade även samlingssidor med psykologer som erbjuder onlinetjänster, men där uppfattade jag det som att var och en har sin egen avgift, de erbjuder säkert längre essioner dock.

Resten av kostnaden debiteras ens vc eller regionen vilket innebär mindre pengar till offentlig psykiatri och mer pengar till vårdföretagen som driver de där tjänsterna - hade de velat hjälpa folk så hade de inte suttit i nån app och erbjudit 25-minuterssamtal.

 

[Wille]

Jag tänker inte envisas, men det var ju det jag skrev. Att vänta på att något hemskt ska hända och låta känslan byggas upp kan ibland vara värre än själva kulmen nästan, upplever jag i alla fall. Ibland är det kanske själva rädslan för att få en attack som orsakar attacken.

Min förra psykolog ritade upp en kurva över hur en panikattack kommer och hur den går över. Jag höll inte med om hur den såg ut för mig. Början höll jag med om, men inte fortsättningen. För mig blev det aldrig bättre efter kulmen utan paniken fortsatte bara, timme efter timme. Har som mest haft panikångest i 5 timmar. Helt olidligt. Bara två timmar är också mer än nog.

Det kan en terapeut hjälpa dig med att hitta något som är lämpligt för dig.
Så det kan du be om hjälp med.

Det är inte alls säkert att panikångesten kommer att gå över för att det grundläggande problemet är borta.
Kroppen har vant sig vid att reagera så och liksom fortsätter av bara farten.
Den måste vänja sig av med det.

Vadå vänja sig av med? Jag har haft perioder fria från panikångest. I flera år till och med. Men det har som sagt alltid kommit tillbaka.

Orsaken kan sitta i barndomstrauman du har, men för att gå dit behöver du kunna hantera din panikångest.

Har ju gjort det periodvis.

 

[Wille]

Vad har hjälpt? Ens lite? HUR gör du när du får ett anfall?

Acceptans. Andning. Men det funkar inte så bra.

Jag tar full dos medicin och försöker distrahera mig. Men det är helt vidrigt.

 

[Inte_Ung]

Vadå vänja sig av med? Jag har haft perioder fria från panikångest. I flera år till och med. Men det har som sagt alltid kommit tillbaka.

Ja kroppen kommer ihåg sina reaktioner.
Och tar till samma reaktioner när det blir besvärligt nästa gång.
Om du hade lyckats att vänja av kroppen från att det är reaktionen när det blir jobbigt så hade du inte lidit så mycket av det som du gör.

Det är ditt eget lidande som är problemet.

 

[parellikusken]

Acceptans. Andning. Men det funkar inte så bra.

Jag tar full dos medicin och försöker distrahera mig. Men det är helt vidrigt.

Som jag skrev innan fungerar det bäst för mig att helt sonika ställa mig i duschen med kläderna på och duscha iskallt, eller doppa huvudet i kallt vatten i handfatet. Något annat som fungerar ibland är att ta en bit stark chili och tugga på den. Eller gå ut och springa snabbt, gärna barfota i snön.
Kroppen behöver chockas lite för att komma ur panikattacken.

Att fokusera på andning har aldrig hjälpt mig.

 

[Sel]

Som jag skrev innan fungerar det bäst för mig att helt sonika ställa mig i duschen med kläderna på och duscha iskallt, eller doppa huvudet i kallt vatten i handfatet. Något annat som fungerar ibland är att ta en bit stark chili och tugga på den. Eller gå ut och springa snabbt, gärna barfota i snön.
Kroppen behöver chockas lite för att komma ur panikattacken.

Att fokusera på andning har aldrig hjälpt mig.

Oooh, chilin ska jag prova! Jag ska tamefan ta med mig en om jag någonsin behver ta en spruta i framtiden.

 

[parellikusken]

Oooh, chilin ska jag prova! Jag ska tamefan ta med mig en om jag någonsin behver ta en spruta i framtiden.

Det lärs ut inom DBT'n har min läkare sagt, hjälper mot självskada, men hjälper för mig även mot panikångest.

 

[Sel]

Det lärs ut inom DBT'n har min läkare sagt, hjälper mot självskada, men hjälper för mig även mot panikångest.

Det låter märkligt nog inte alls ovettigt.

 

[bettysmatte]

Det måste gå över. Man måste bara lösa det grundläggande problemet som skapar panikångesten.

Det grundläggande problemet verkar ju vara din rädsla för att svimma av alla möjliga och omöjliga orsaker? Blod, smärta, hunger...osv

 

[Wille]

Ja kroppen kommer ihåg sina reaktioner.
Och tar till samma reaktioner när det blir besvärligt nästa gång.
Om du hade lyckats att vänja av kroppen från att det är reaktionen när det blir jobbigt så hade du inte lidit så mycket av det som du gör.

Det är ditt eget lidande som är problemet.

Lyckats vänja av kroppen? Hur går det ens till?

 

[Enya]

Acceptans. Andning. Men det funkar inte så bra.

Jag tar full dos medicin och försöker distrahera mig. Men det är helt vidrigt.

Acceptera att det är helt vidrig, men övergående?

Jag får en känsla av att du spär på din panikångest eftersom du är så rädd för den.

 

[_Elly_]

Resten av kostnaden debiteras ens vc eller regionen vilket innebär mindre pengar till offentlig psykiatri och mer pengar till vårdföretagen som driver de där tjänsterna - hade de velat hjälpa folk så hade de inte suttit i nån app och erbjudit 25-minuterssamtal.

Är egentligen inte ett större fan av dessa appar men när det gäller psykisk ohälsa är det bättre än inget

 

[karamelldrottningen]

Som jag skrev innan fungerar det bäst för mig att helt sonika ställa mig i duschen med kläderna på och duscha iskallt, eller doppa huvudet i kallt vatten i handfatet. Något annat som fungerar ibland är att ta en bit stark chili och tugga på den. Eller gå ut och springa snabbt, gärna barfota i snön.
Kroppen behöver chockas lite för att komma ur panikattacken.

Att fokusera på andning har aldrig hjälpt mig.

Det här måste jag testa om jag kommer ihåg det i skarpt läge. Känns som att det är så lätt att hjärnan och kroppen låser sig mitt i en ångestattack. Att det därför är så svårt att bryta.

Håller just nu på att funderar ut mina triggers och hur jag tänker före, under och efter en attack. Vilket är svårt.
Gjorde du så också att du fick bena det så i etapper?

 

[Wille]

Acceptera att det är helt vidrig, men övergående?

Jag får en känsla av att du spär på din panikångest eftersom du är så rädd för den.

Fast det går ju inte över. Hade vart najs om det bara tog 20 minuter och sen gick det över. Men det funkar inte så. Det kan hålla i sig i många timmar. Det blir liksom en evighet. Och jag står inte ut. Önskar att jag hade kunnat få stöd av någon när det händer, men jag är alltid ensam (och utsatt).

 

[Sel]

Fast det går ju inte över. Hade vart najs om det bara tog 20 minuter och sen gick det över. Men det funkar inte så. Det kan hålla i sig i många timmar. Och jag står inte ut. Önskar att jag hade kunnat få stöd av någon när det händer, men jag är alltid ensam (och utsatt).

Du kanske kan prova några andra metoder och chocka dig ur den då, som @parellikusken gav exempel på?
Själv har jag ingen aning om hur länge attackerna varar. En natt av ångest kan vara hemskt lång, men själva panikattacken mindre så.

Det kan i alla fall inte hjälpa att gå runt och bygga upp spänningar inför något som faktiskt kanske inte händer, eller som när det händer faktiskt Går Över, även om det nu skulle ta timmar. Det är vidrigt och det är skrämmande, men det Går Över.

 

[parellikusken]

Det här måste jag testa om jag kommer ihåg det i skarpt läge. Känns som att det är så lätt att hjärnan och kroppen låser sig mitt i en ångestattack. Att det därför är så svårt att bryta.

Håller just nu på att funderar ut mina triggers och hur jag tänker före, under och efter en attack. Vilket är svårt.
Gjorde du så också att du fick bena det så i etapper?

Nä, inte benat så mycket i just panikångesten. Utan där har jag jobbat mycket på att lära känna mig själv fysiskt hur det känns innan panikångesten komer och hitta sätt att bryta den på.
Jag nystar i andra delar av mitt liv och mina problem med min psykolog, men allt hänger ju ihop.

 

[Enya]

Fast det går ju inte över. Hade vart najs om det bara tog 20 minuter och sen gick det över. Men det funkar inte så. Det kan hålla i sig i många timmar. Det blir liksom en evighet. Och jag står inte ut. Önskar att jag hade kunnat få stöd av någon när det händer, men jag är alltid ensam (och utsatt).

Och jag tänker att det kan bero på att du bygger upp oron för det så långt i förväg liksom. Min spontana tanke bara.

 

[Wille]

Du kanske kan prova några andra metoder och chocka dig ur den då, som @parellikusken gav exempel på?
Själv har jag ingen aning om hur länge attackerna varar. En natt av ångest kan vara hemskt lång, men själva panikattacken mindre så.

Det kan i alla fall inte hjälpa att gå runt och bygga upp spänningar inför något som faktiskt kanske inte händer, eller som när det händer faktiskt Går Över, även om det nu skulle ta timmar. Det är vidrigt och det är skrämmande, men det Går Över.

Tror jag skulle få mer ångest av det. Och det är ändå inget jag kan göra när jag campar i skogen.

Och jag tänker att det kan bero på att du bygger upp oron för det så långt i förväg liksom. Min spontana tanke bara.

Nä, det gör jag inte. Den bara kommer plötsligt.