Det låter som att du förutsätter att panikångesten ska försvinna?
Har du själv levt med panikångest? Det är fan ingen dans på rosor. Man blir totalt blockerad. Och man funkar inte.
Då så är det ju det första som behövs.
Jag tror vi är rätt många här som lever eller har levt med panikångest i olika skala, du är inte så ensam som du tror.
Nej det har jag inte. Så jag vet inte hur det är personligen utan bara baserat på andras upplevelser. Jag förstår att det är tufft att uppleva det, men jag menade inte att du ska acceptera panikångesten när du får den utan det är då du ska använda verktygen för att ta dig igenom den. Övrig tid tänker jag att acceptera det som en del av dig, utan rädsla för den kanske är en väg som är lättare att gå, för att kunna hantera den när du väl drabbas av den. Istället för att förutsätta att du måste bekämpa den och bli av med panikattackerna helt menar jag.
Jag har haft det några gånger men kan numera undvika det genom hur jag tänker.
Ge det en chans? Driver du med mig?
Det finns inga verktyg för att klara panikångest. Har provat allt.
Det kan hända att den alltid kommer att komma tillbaka men det betyder inte att den måste styra ditt liv. Kan du minska dina triggers hjälper det också, och det är ju bland annat det du gör nu genom att jobba med din fobi.
men det blir ingen fullblåst attack längre.Det finns för andra så varför skulle det inte finnas för dig?
Är inte panikångest som med så mycket annat, något man liksom måste ta sig igenom med minsta möjliga påverkan som man kan när det väl inträffar? Och medan man har det tänka på att det faktiskt "bara" är panikångest, man kommer inte dö, eller vad man kan oroa sig för under tiden man har det? använd de verktyg du fått som fungerade mest/bäst.
Vad är det som hjälper för andra då?
Har provat det där och det funkar inte. Paniken fortsätter ändå timme efter timme.
För min dotter fungerade det bäst att fortsätta med planerad aktivitet.
Det finns många. Det mest grundläggande är att vinnlägga sig om insikten att panikångest alltid går över oavsett vad man gör.
Förväntar du dig att du ska bli av med panikångesten helt?
Det gäller att tänka på något annat som är bra i livet.
Jag kan inte fortsätta med planerad aktivitet eftersom jag sällan har något planerat och vadå känna fungerande kroppsdelar? Hela kroppen skakar ju hysteriskt. Svårt att undgå att känna kroppsdelarna.
Det är så olika. Jag brukar tillåta mig utföra mina "tröströrelser" eller vad det nu vara månde. Hjälpte det ett tag att gömma sig i garderoben fick jag göra det, hjälper det att gunga går det också bra, jag har några andra skumma grejer som jag också accepterar medan det är som värst... och andas. Är det inte Fullt så illa går jag ut med hunden, rörelse hjälper ofta.
För dottern är det samma sak som gäller, hon har varit väldigt motsträvig, men fått inse att det faktiskt hjälper att aktivera sig på något sätt. Hjärnan kan inte fokusera på panik och aktivering på samma gång med lika stor kraft- och så släpper det.
