Terapi - utbruten ur Varför vill folk ha en partner?

Jag såg inte att de låste sig vid någon särskild behandlingstyp. Prova googla så dyker det upp många alternativ, en del är billigare än Mindler också. Hittade något som heter DinPsykolog till exempel. :) PrataMera. Sedan vet jag givetvis ingenting om hur de här aktörerna fungerar, men det finns alternativ helt klart.
Kollade in DinPsykolog och PrataMera, men båda har så korta samtal som 25 minuter.

Tror inte man löser komplex traumatisering med dessa tjänster. Eller relationsproblem.
 
Kollade in DinPsykolog och PrataMera, men båda har så korta samtal som 25 minuter.

Tror inte man löser komplex traumatisering med dessa tjänster. Eller relationsproblem.
Fast om inget alternativ finns är det ju i alla fall Någonting tänker jag. En livlina där du kan lätta på hjärtat och få tips och råd, någon du kan ringa när du känner att ångesten kommer krypande.
Ingenting är perfekt.
 
Offerkoftan ligger i …att vården inte har fixat. Dvs det är ngn annan som ska lösa mina bekymmer.
Funkar inte så.
Fast nej, så läser jag inte TS och väldigt sällan om just psykiatrin ( mer när folk pratar om sina besök på akuten dock:rolleyes:)
Att vården inte fixat något betyder inte att personen inte kämpat för att få vård. Sett oändligt med exempel på detta. Bönar och ber man psykiatrin om hjälp men fortfarande nekas ens ett enda samtal är det inget med offerkofta att göra.

Äh. Jag tycker bara att ordet är så totalt onödigt att använda i 99% av situationerna som folk använder det, är inte hjälpsamt.
 
Det ÄR vården som ska hjälpa en med ens problem. Det kan man inte göra själv. Eller hur tänker du att terapi ska gå till utan vårdens medverkan?
Absolut. MEN
Det är skillnad på landstinget o privat. Vad räknar du som ”vården”?
Privat funkar på sitt sätt o landstinget på ett annat.
 
Absolut. MEN
Det är skillnad på landstinget o privat. Vad räknar du som ”vården”?
Privat funkar på sitt sätt o landstinget på ett annat.
Landstinget. Privat vård har aldrig varit tillgängligt för mig. Har varit sjukersatt med bostadstillägg i många år. Eller socialbidragstagare. Det har inte funnits pengar över till privat vård. Jag har inte ens haft möjlighet att låna pengar till vård.

Det är först de senaste åren som jag fått bättre ekonomi. Men just nu får jag in mindre pengar än jag förbrukar. Och det har varit hyfsat dåligt som sjukskriven.
 
Kollade in DinPsykolog och PrataMera, men båda har så korta samtal som 25 minuter.

Tror inte man löser komplex traumatisering med dessa tjänster. Eller relationsproblem.
Googla traumaterapi, har förstått att det finns olika aktörer inom det området. Har inom jobbet skickat remisser till sådana.
 
Jag förstår att det känns svårt med onlinevård med tanke på att trauman inte är "bara att dra upp" och sedan lägga ifrån sig utan en behandlare man litar på är nog viktigt i den sitsen. Online funkar inte heller för alla men jag tycker verkligen att du ska testa! Kollade lite på förslagna aktörer och Pratamera tar enbart 100 kr per besök (även frikort). Välj i förväg en frågeställning som känns lagom men var inte rädd att nämna att du har mycket i bagaget som du egentligen behöver bearbeta :heart
 
Jag förstår att det känns svårt med onlinevård med tanke på att trauman inte är "bara att dra upp" och sedan lägga ifrån sig utan en behandlare man litar på är nog viktigt i den sitsen. Online funkar inte heller för alla men jag tycker verkligen att du ska testa! Kollade lite på förslagna aktörer och Pratamera tar enbart 100 kr per besök (även frikort). Välj i förväg en frågeställning som känns lagom men var inte rädd att nämna att du har mycket i bagaget som du egentligen behöver bearbeta :heart
Även DinPsykolog tar bara 100:- per besök. :) Jag hittade även samlingssidor med psykologer som erbjuder onlinetjänster, men där uppfattade jag det som att var och en har sin egen avgift, de erbjuder säkert längre essioner dock.
 
Du behöver nog hjälp som är anpassad till din diagnos.
Så det kan nog gå bättre nu.
Ingen har någonsin ens berört min barndom. Inte ens den förra psykologen jag gick till när jag insett att det var ett problem. Hos henne var jag frustrerad och sa flera gånger vad som inte var bra. Ändå skedde ingen förändring. Fokus har hela tiden varit på symptom, såsom panikångest.

Och jag känner mig inte ens autistisk. Jag känner mig inte hemma i diagnosen och tycker det är konstigt att jag fått den.
Man måste ta hand om sig själv oavsett om vården lyckas eller ej.
Vad är alternativet?
Sitta och tjura över att vården har problem med att fungera kommer ju inte att hjälpa dig.
Jag tjurar inte utan konstaterar bara att vården inte är tillgänglig. Jag har gjort vad jag har kunnat. Tränat på sånt som är svårt. Letat efter alternativ. Köpte en meditations-cd från usa som jag använde. Gjort yoga. Jag har faktiskt kämpat en hel del på egen hand när vården inte har ställt upp.
Men varför i hela friden inte testa? Vad har du att förlora liksom :confused: ?
Det tar mer än 25 minuter att ens börja öppna upp. Kbt har heller aldrig funkat för mig. Jag försöker liksom bara prestera men är aldrig i kontakt med känslorna.
 
Även DinPsykolog tar bara 100:- per besök. :) Jag hittade även samlingssidor med psykologer som erbjuder onlinetjänster, men där uppfattade jag det som att var och en har sin egen avgift, de erbjuder säkert längre essioner dock.
Ja, det var något annat som gjorde att jag inte nämnde dom också men har glömt:crazy: kanske detta "Om du vill ha hjälp med relationsproblem eller trauma, har en pågående samtalskontakt eller en pågående psykiatrisk kontakt har vi dessvärre inte möjlighet att hjälpa dig." ? Men vem vet :confused::) Relationsproblem är ju rätt luddigt.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Ja, det var något annat som gjorde att jag inte nämnde dom också men har glömt:crazy: kanske detta "Om du vill ha hjälp med relationsproblem eller trauma, har en pågående samtalskontakt eller en pågående psykiatrisk kontakt har vi dessvärre inte möjlighet att hjälpa dig." ? Men vem vet :confused::) Relationsproblem är ju rätt luddigt.
Ah, jag läste inte så noga. :) Det finns i alla fall flera olika alternativ online om man luskar lite!
 
Ah, jag läste inte så noga. :) Det finns i alla fall flera olika alternativ online om man luskar lite!
Absolut, börjar verkligen vara en stor marknad:) Synd att det är svårare att hitta lite längre sessioner för lägre pris ( mer 45 min och lite högre patientavgift )men aktörerna vill väl klämma in så många olika som möjligt.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Absolut, börjar verkligen vara en stor marknad:) Synd att det är svårare att hitta lite längre sessioner för lägre pris ( mer 45 min och lite högre patientavgift )men aktörerna vill väl klämma in så många olika som möjligt.
Förmodligen är det så. Det gör det också lite lättare för dem att klämma in folk så snabbt kan jag tänka mig, det garanterades hjälp inom 24 timmar eller något sådant?
 
Jag har varit mycket hjälpt av att prata med andra autister. Gratis, online. Dvs på Discord-servrar :). Och så har jag läst en del bra böcker skrivna antingen av autister eller av psykologer som har en bra inställning till autister (det finns mycket skit därute också, man får sålla, men letar man efter de som pratar om autism som ett sätt att vara och inte en sjukdom så brukar det vara bra material).

Du är inte ensam om dina upplevelser, du är inte ensam om att vara som du är, och svårigheterna du upplever i din vardag och inre känsloliv är också delade med andra.

Jag förstår vad du menar med att 25 minuter är för lite. Vad ska man med det till? Vad är det för vits att prata med en normalis som i bästa fall snabbt kan visa empati för en, i värsta fall har en inställning till autister som är från 50-talet...

Men det finns folk att prata med. Det finns community. Vill du uppleva den, börja sök efter den :).
 
Jag har varit mycket hjälpt av att prata med andra autister. Gratis, online. Dvs på Discord-servrar :). Och så har jag läst en del bra böcker skrivna antingen av autister eller av psykologer som har en bra inställning till autister (det finns mycket skit därute också, man får sålla, men letar man efter de som pratar om autism som ett sätt att vara och inte en sjukdom så brukar det vara bra material).

Du är inte ensam om dina upplevelser, du är inte ensam om att vara som du är, och svårigheterna du upplever i din vardag och inre känsloliv är också delade med andra.

Jag förstår vad du menar med att 25 minuter är för lite. Vad ska man med det till? Vad är det för vits att prata med en normalis som i bästa fall snabbt kan visa empati för en, i värsta fall har en inställning till autister som är från 50-talet...

Men det finns folk att prata med. Det finns community. Vill du uppleva den, börja sök efter den :).
Nåja, nu är det här utbildade psykologer, och du har faktiskt ingen aning om huruvida de är "normalisar" eller inte.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp