Terapi - utbruten ur Varför vill folk ha en partner?

Att ALLA autister har lurar, kepsar och speciella kläder? Låter som en mycket snäv grupp. Just DE autisterna kanske har det, men det räcker att se sig om i samhället för att konstatera att det inte stämmer.
Det framgår inte hur vanligt eller ovanligt det är, men väldigt många av inläggen i gruppen handlar om detta så jag antar att det är vanligt.

Läste för övrigt en tråd här på Buke om autister och hur de hade det. Jag kände inte igen mig.
 
Det där har jag lärt mig från autismgruppen på facebook. Alltså direkt från autister.

Ja, du har lärt dig om vad en del autister (många skulle jag nog påstå) gillar att använda för hjälpmedel.

Men du verkar helt missförstå vad det innebär, eller liksom... Gör deras hjälpmedel till deras identitet. Är en rullstolsburen person sin rullstol? Är någon som röstar på socialdemokraterna alltid En Sosse?

Det hela kanske har att göra med din självbild, och din bild av vad en identitet är / kan vara?
 
Jag har också fått tips att en iskall dusch - alt spola undersidan på handlederna med iskallt vatten. Fryser ihjäl gör man bara på vintern om man måste rusa ut direkt efteråt. Kall blir man, men det är bara bra.

Duschen är inte till för att man ska må bra eller måste duscha. Det är en fysisk chock för kroppen som gör att hjärnan hickar till och fokuserar på det kroppsliga obehaget. Om man blir påkörd och hamnar i ett dike och bryter en arm och ett ben så kommer inte panikångesten. Intensiv smärta. Överlevnad är en mycket stark och instinktiv reaktion som inte lämnar utrymme för något annat. Elektrisk chock, men rekommenderas inte.
 
Vadå tar avstånd? Jag känner inte igen mig.

Läste boken Autisterna för att se om jag kunde känna igen mig i något, men det gjorde jag inte.
Det kryllar av autister som inte passar in i normen för autister, det innebär inte att dom är mindre autister för det. Det är lättar att acceptera sin diagnos om man inte jämför sig med alla andra som har den, folk upplever det olika på ett eller annat sätt.
 
Jag har också fått tips att en iskall dusch - alt spola undersidan på handlederna med iskallt vatten. Fryser ihjäl gör man bara på vintern om man måste rusa ut direkt efteråt. Kall blir man, men det är bara bra.

Duschen är inte till för att man ska må bra eller måste duscha. Det är en fysisk chock för kroppen som gör att hjärnan hickar till och fokuserar på det kroppsliga obehaget. Om man blir påkörd och hamnar i ett dike och bryter en arm och ett ben så kommer inte panikångesten. Intensiv smärta. Överlevnad är en mycket stark och instinktiv reaktion som inte lämnar utrymme för något annat. Elektrisk chock, men rekommenderas inte.
Man fryser inte ens ihjäl på vintern om man rusar ut med kläderna på när man duschat kallt. Det krävs ändå rätt mycket för att frysa ihjäl.
 
Det kryllar av autister som inte passar in i normen för autister, det innebär inte att dom är mindre autister för det. Det är lättar att acceptera sin diagnos om man inte jämför sig med alla andra som har den, folk upplever det olika på ett eller annat sätt.
Jag tänker mig att en sådan bok tar upp olika variationer. Och jag har försökt läsa på en del om hur autism hos kvinnor yttrar sig. Men kunskap om autism har inte lett till att jag känt igen mig i diagnosen.
 
Jag tänker mig att en sådan bok tar upp olika variationer. Och jag har försökt läsa på en del om hur autism hos kvinnor yttrar sig.
Nja, jag tycker dom flesta böcker som handlar om autism eller oavsett vilket ämne sällan sträcker sig ur från normen. Det är samma i grupper på Facebook osv, dom som känner igen sig i en viss typ av beteende/känsla är dom som skriver och är där för det är där dom passar in. Det innebär inte att "det är så det är" att vara autist. Det är bara ett fåtal som dras till samma ställe för att dom känner att dom passar in där.

Sen så måste man komma ihåg att folk upplever saker och ting på olika sätt, det som en upplever på ett sätt upplever kanske inte någon annan även om problemen är detsamma eller liknande iallafall. Det är mycket tycker jag i det du skriver som är väldigt autistiskt men som uppenbart inte du upplever som autistiskt.
 
Men varför tror du att du har fått diagnosen?
Jag vet inte. Kanske för att jag i grupp med mina klasskamrater i matsalen inte deltog i samtalen utan satte mig i en liten bubbla för mig själv. Jag tar heller inte så mycket initiativ till samtal. Och så är jag hopplös på att sköta hemmet. Har tänkt att det har berott på add, men den diagnosen har jag inte fått. Har jävligt dålig startmotor också. Och har svårt att fullfölja uppgifter.
 
Vadå tar avstånd? Jag känner inte igen mig.

Läste boken Autisterna för att se om jag kunde känna igen mig i något, men det gjorde jag inte.

Är det inte däri problemet ligger?

Hmmm, hur ska jag förklara... Det finns olika typer av igenkänning.

Jag får som på känn, att du letar efter en typ av igenkänning som du aldrig kommer hitta, för du har filtret på. Det där filtret som separerar en från andra. "Jag är inte som dom. Jag känner inte igen mig. Det är hopplöst."

Kan du hålla med om det här då, känner du igen dig i dessa:

Jag är ett däggdjur
Jag är en människa
Jag är en svensk
 
Nja, jag tycker dom flesta böcker som handlar om autism eller oavsett vilket ämne sällan sträcker sig ur från normen. Det är samma i grupper på Facebook osv, dom som känner igen sig i en viss typ av beteende/känsla är dom som skriver och är där för det är där dom passar in. Det innebär inte att "det är så det är" att vara autist. Det är bara ett fåtal som dras till samma ställe för att dom känner att dom passar in där.

Sen så måste man komma ihåg att folk upplever saker och ting på olika sätt, det som en upplever på ett sätt upplever kanske inte någon annan även om problemen är detsamma eller liknande iallafall. Det är mycket tycker jag i det du skriver som är väldigt autistiskt men som uppenbart inte du upplever som autistiskt.
Läste ju tråden här på Buke som skrevs av autister. Men jag kände inte igen mig där heller.
 
Läste ju tråden här på Buke som skrevs av autister. Men jag kände inte igen mig där heller.
Det är dom som känner igen sig som skriver, oftast. Känner man inte igen sig så är sannolikheten inte så står att man deltar i tråden. Det är en sån extremt liten del av alla autister som skriver på nätet. Och som sagt, det kan mycket väl vara så att man faktiskt har liknande problem även ifall man själv inte tycker det. Det är lätt hänt när man tex inte vill ha en diagnos att det blir så.
 
Får man 😲?

Jag bor ju i nog liten stad för att jag ska springa i någon jag eller nån i släkten känner nästan varje gång jag handlar. Det ska stannas och snackas eller åtminstone hälsas. Mamma har lärt mig att det är oförskämt att ha glasögon på när man ska prata om det inte är soligt ute och båda har det. Springer jag in i någon jag känner utomhus tar jag alltid av mig solglasögonen i någon minut för hälsningsfraserna och så de får möta min blick.

Ingen annan har ju solglasögon inomhus - jag har ingen lust till att snacket ska gå för att jag sticker ut. Bli kallad dryg eller konstig.

Jag försöker alltid vara noga med att följa neuromajoritetens etablerade kultur i socialt språk.
Jag har slipade solglasögon så då pallar jag sällan byta om jag springer in typ på hemköp. Ser jag folk med solglasögon inne skulle jag gissa att de har slipade glas eller som jag också lider av - använder dem för att slippa migrän :)
 
Läste ju tråden här på Buke som skrevs av autister. Men jag kände inte igen mig där heller.

Det är som att du tror att det är en subkultur, en hobbyklubb eller ett politiskt parti.

Du har ju beskrivit extremt typiska beteenden och du har dessutom en diagnos på pappret. Vad är det för sorts igenkänning du letar efter?

Det är ju lite konstigt att du säger att du inte känner igen dig i beskrivningarna och sen i nästa post skriver exakt sånt som är jättevanligt för autister.

Det är som att säga
"Jag känner inte igen mig i beskrivningarna av att tycka om ost"

Och i nästa post skriva
"Jag tycker om ost"
 
Det är som att du tror att det är en subkultur, en hobbyklubb eller ett politiskt parti.

Du har ju beskrivit extremt typiska beteenden och du har dessutom en diagnos på pappret. Vad är det för sorts igenkänning du letar efter?

Det är ju lite konstigt att du säger att du inte känner igen dig i beskrivningarna och sen i nästa post skriver exakt sånt som är jättevanligt för autister.

Det är som att säga
"Jag känner inte igen mig i beskrivningarna av att tycka om ost"

Och i nästa post skriva
"Jag tycker om ost"
Jag förstår inte frågan. Vadå vilken sorts igenkänning? Finns väl bara antingen igenkänning eller inte igenkänning.
 
Jag förstår inte frågan. Vadå vilken sorts igenkänning? Finns väl bara antingen igenkänning eller inte igenkänning.

Nej, det finns en stor gråskala. Matematik är svart eller vit - verkligheten, den fysiska världen, är i gråskala.

Känner du igen dig i de här påståendena?

"Många autister tycker att det är jobbigt att vistas i matbutiker."

"Många autister tycker att det är jobbigt att vistas i folksamlingar."
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp