Tecken på otrygghet?

[krambanan]

Hur ska jag bäst motivera varför min sju månaders bebis inte är trygg med en viss person. För mig är det väldigt uppenbart men är svårare att förklara det för andra (myndighetspersoner). Vilka "tecken" finns det?

I nuläget har jag bara förklarat det med att hon är väldigt ledsen (skrikgråter och tårarna rinner) med denna personen. Men hon drar sig även undan hen. Vrider sig för att komma ur famnen. Drar undan handen om hen tar den. Vrider undan huvudet om hen försöker pussa. Ibland får hen inte ens titta på henne. Om hon varit hos personen är hon svårtröstad efteråt. Så här beter hon sig aldrig annars. Inte ens med främlingar.

 

[TinyWiny]

Om det inte duger med den förklaringen du ger här (vilken jag förövrigt tycker är utmärkt beskrivande) så tycker jag att du ska ta hjälp av en barnpsykolog. Psykologen får antingen vara med eller att du filmar hur barnet beter sig när den här personen är närvarande och göra sin bedömning på det.

 

[Thomasine]

Jag tycker du beskriver minis otrygghet väldigt bra, använd samma till myndigheter och om du har någon dokumentarion (bilder, inspelning) ta med den. @TinyWiny s förslag om att kontakta barnpsykolog är bra, följ upp det. Alltid bra att ha uttalande från fackpersoner.

Stå på dig, vi står bakom dig!

 

[krambanan]

Tack.

Har kontakt med en barnpsykolog. Var där en gång men hon tyckte jag tänkte sunt och inte behövde återkomma så vida jag inte hade någon speciell fundering. Ringde henne förra veckan igen men fick inte tag på henne då (gammalt meddelande på telefonsvararen att hon var ledig till 25/3 så gick inte tala in något). Ska försöka imorgon igen.

 

[TinyWiny]

Tack.

Har kontakt med en barnpsykolog. Var där en gång men hon tyckte jag tänkte sunt och inte behövde återkomma så vida jag inte hade någon speciell fundering. Ringde henne förra veckan igen men fick inte tag på henne då (gammalt meddelande på telefonsvararen att hon var ledig till 25/3 så gick inte tala in något). Ska försöka imorgon igen.

Det tycker jag låter jättebra!
Du tänker enormt sunt, jag håller helt med och jag önskar att alla barn hade en mamma som du men i det här tror jag att en person med titeln barnpsykolog skulle göra större intryck hos myndigheter. Även om det bara är att säga exakt samma ord som du.

 

[em-pirre]

Jag vet inte om det funkar sådär. Folk för ju så små barn till dagis och de gråter ofta just sådär då de lämnas.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag vet inte om det funkar sådär. Folk för ju så små barn till dagis och de gråter ofta just sådär då de lämnas.

Har folk sjumånaders bebisar på dagis?

 

[TinyWiny]

Jag vet inte om det funkar sådär. Folk för ju så små barn till dagis och de gråter ofta just sådär då de lämnas.

Sjumånaders går väl inte på dagis? Jag hade absolut inte känt mig bekväm med att lämna mina barn när de var små om de gjorde som @krambanan beskriver att mini gör. Det går emot allt att lämna sitt barn till någon som får barnet att protestera så kraftigt.

 

[Lilleknodd]

Jag vet inte om det funkar sådär. Folk för ju så små barn till dagis och de gråter ofta just sådär då de lämnas.

Det är faktiskt en skillnad på att bli lämnad på förskolan, där barnen i stort sett är trygga (om dom fått en bra inskolning).
Barnen som lämnas på förskolan får separationsångest och i den åldern där gråt förekommer (1-2 år) så förstår inte barnen att mamma/pappa kommer tillbaka utan i deras värld blir dom övergivna.
Den här gråten är, till skillnad från det krambanan beskriver, övergående och inte hysteriskt.
Dom flesta (för att inte dra alla över en kam) barn väljer även att söka tröst hos son förskolepedagog. Något mini absolut inte väljer att göra = finns ingen trygghet.

 

[Lilleknodd]

Sjumånaders går väl inte på dagis? Jag hade absolut inte känt mig bekväm med att lämna mina barn när de var små om de gjorde som @krambanan beskriver att mini gör. Det går emot allt att lämna sitt barn till någon som får barnet att protestera så kraftigt.

Enligt lag i Sverige får inte barn börja förskolan förrän tidigast 12 månaders ålder. Vilket i mina ögonen ändå är för tidigt...

 

[Javan]

Jag vet inte om det funkar sådär. Folk för ju så små barn till dagis och de gråter ofta just sådär då de lämnas.

För att få lämna på förskolan måste de vara 12 månader och jag har då skolat in mina barn vid 12 månader och INGEN av dem har gråtit på det viset. Tvärtom, min blyga försynta lillebror kröp upp i famnen på förskoleläraren och lutade huvudet mot och vinkade när jag gick. Hade ALDRIG pallat att lämna ett storgråtande barn. Sen är det mkt stor skillnad på en 7 månaders och en 12 månaders den första är i första fasen av att förstå att mamma-bebis inte är en symbios och min yngre var som en bordercollie då och accepterade inga "nya" människor medan en 1 åring är ganska självständig och odödlig och en rätt "lätt" ålder att skola in i.

 

[em-pirre]

Här finns ingen sån lag. Jag har hört om såpass små barn som 3 månader. Ofta är de 9 månader. Tyvärr.

Min tanke var bara att TS kanske får vara försiktig så att det inte verkar som om hon griper efter halmstrån och överdriver eller så.

 

[Lilleknodd]

Här finns ingen sån lag. Jag har hört om såpass små barn som 3 månader. Ofta är de 9 månader. Tyvärr.

Min tanke var bara att TS kanske får vara försiktig så att det inte verkar som om hon griper efter halmstrån och överdriver eller så.

Okej, här i Sverige är det 12 månader som gäller. Tack gode Gud för det!

 

[Silkisif]

Jag har fått för mig att jag var sådan ofta när jag var liten, både mormor och farmor tyckte det var jättejobbigt att jag inte accepterade någon annan än mina föräldrar och knappt de kunde hålla mig utan att de hela tiden gjorde något "aktivt". En skrik- och gråtunge helt enkelt.

Sen är det säkert skillnad på ett i vanliga fall lugnt barn och ett som är skrikigt hela tiden.

 

[ameo]

en spontan tanke
När barnet träffar människor hen inte känner alls, är de försiktiga med barnet just för att de inte känner varandra.
När barnet träffar personen hen "träffar regelbundet men inte tillräckligt ofta och mycket för att de ska känna varandra" och den personen själv tycker att de känner varandra, så beter sig personen som om de känner varandra väl. Speciellt om den personen är "lite osmidig" i sitt sätt att hantera ett ledset barn.
För mig är det inte så konstigt om det blir fel.
(och min övertygelse är att de behöver umgås betydligt mer än de gör nu, för att lära känna varandra bättre)

 

[jerseyko]

Skulle tryckt mer på personens beteende mot barnet. Inget barn ska behöva bli pussad om den inte vill! Inte heller tvingas sitta i någons knä. Kramar/pussar i utbyte mot något. Det är enligt mig faktiskt ett övergrepp!

 

[Luff]

Han måste bete sig verkligen märkligt. Om hon kan umgås med främlingar utan att bli ledsen men inte tål att pappan tar i henne. Låter verkligen som problemet ligger i hans hantering.