Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

[Hoppelhase]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Enya, när är din presentation?

 

[Enya]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Enya, när är din presentation?

I går

 

[Enya]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

En bra mamma är inte nödvändigtvis lika med "den perfekta människan". En bra mamma är en som försöker ge sina barn de allra bästa förutsättningar som hon kan ge dem. Som ger sina barn möjligheten att utvecklas till självständiga individer. Som försöker "rätta till" de fel hon gör (genom att tex be om ursäkt).
Så; jag tycker absolut du ska se dig själv som en bra mamma! Just ATT du ser dina problem och att du ser barnens problem - det är väl själva grunden för just precis en bra mamma!

Jag hoppas att du har rätt!!! Ibland när jag tänker på vilekt tungt ansvar som ligger på mina axlar, bara på mina för de har ju ingen pappa, så känns det verkligen jobbigt. Tänk om jag gör fel och orsakar dem problem pga det? Det svåraste i en människas liv är nog att vara förälder. Något som en hel del tar så lätt på, och som jag när jag var gravid första gången tog ganska lätt på, jag menar, jag kunde ju uppfostra hundar så varför skulle ett barn bli ett problem. Det är 6 år sedan nu och jag omvärderade den åsikten redan när sonen var nyfödd. Då tyngdes jag av en helt annan känsla än som hundägare!

 

[Enya]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Det där med att stå framför folk och prata är nog inte enbart beroende på mobbning (även om det säkert kan förstärka en sån rädsla). För några år sen läste jag om en undersökning. Jättemånga människor (typ 80% eller så) var mer rädda att stå inför folk och prata än de var rädda för döden!
Jag är nog inte rädd för döden, däremot känner jag just nu att jag inte är färdig med mitt liv och vill därför inte dö nu. Men rädd kan jag inte påstå att jag är.
Så; det är en jättevanlig rädsla!
Grejen är att man kan komma över den rädslan. Och ja, man kan faktiskt till och med tycka det är rätt så roligt att stå framför folk! Det låter säkert helt osannolikt, men jag är en sådan person. I skolan tyckte jag inte alls om att göra redovisningar (vilket jag ju inte precis var ensam om). Jag gjorde dem, men det var superjobbigt, pinsamt och man hade en klump i magen flera dagar innan. På högskolan gick det bättre (för att vi fick träna oftare på det), men det var fortfarande inget jag gillade att göra.
Usch vad jag känner igen mig!!!
Så fick jag ett jobb för sisådär en 10 år sen där jag skulle stå framför grupper. Just den arbetsuppgiften var väl den jag såg minst fram emot. Men; tro't eller ej; efter att ha stått framför grupper (ca 15 personer) varje dag i några månader så började jag häpna över att jag faktiskt gillade det! Jag lärde mig att det var JAG som var "experten". Ingen annan visste ju vad jag skulle säga så OM jag någon gång sa något fel eller glömde något - då visste ju i alla fall ingen om det.
Jag tror dig! Jag tror att det kan vara så, har man i övrigt ett jobb man gillar och ska göra en sak som inte är så rolig eller som man har svårt för så tror jag nog att det där man inte vill göra kommer att bli både lätt och rolig att göra. Vad kul för dig att det blev så!
Numera är det bland det bästa jag vet att göra presentationer eller utbilda folk! Det är så roligt att få igång diskussioner, försöka göra ett ämne intressant, kanske skapa lite tankar hos dem som lyssnar mm.

Frågan är dock om jag någonsin kommer att gilla det Jag är en sån som allra helst sitter längst bak i en sal så jag inte har ögon i ryggen, men pga min dåliga hörsel och urusla syn så måste jag sitta längst fram. Tycker inte om det.

 

[Enya]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Enya, jag vill bara berätta hur jag uppfattar dig. Vi har inte träffats så jättemånga gånger men tillräckligt många för att jag ska ha glömt bort att räkna.
Du kände inte mig första gångerna vi träffades men var trevlig mot mig. Jag är själv en väldigt blyg person men ändå lyckades vi kommunicera trots att båda har svårt för det. Nu när jag vet hur du är kan jag nog ana lite hur du känner dig, jag kan nog se på dig om du är obekväm i någon situation.
Det är synd att du är så blyg, du har så himla mycket att bjuda på och dela med dig av, du är en så intressant person!
Har själv läst en kurs i retorik. Vi stod inför grupp och pratade, lärde oss hur man skriver tal, lärde oss hur man känner sig säker i sin roll där framför publiken. Jag, världens blygaste, kan säga att den kursen stärkte mig nåt enormt. Skulle du få möjlighet att läsa nåt sånt så passa på, det är värt det!
Jag vågar inte! Tänk att må så dåligt inför redovisning varje gånbg som jag gjorde inför presentationen i går
Sen tror jag att även om man känner sig helt i uppror, har ont i magen, det känns som man stakar sig hela tiden osv så jag tror inte att det syns utåt sett lika tydligt som man själv upplever det. Märker jag att jag börjar krångla med orden så tar jag en paus och andas och försöker igen. För mig funkar det ganska bra. Det tar jag hjälp av i dagliga livet när jag blir för nervös och blyg, då är det lätt att orden snubblar omkring i munnen på mig.
Det sa en i min grupp, vi var tre stycken och alla tre är blyga som personer. Den ena i gruppen sa att det märktes inte alls att jag var blyg utan jag presenterade mitt bra. Visst jag stakade mig bara en gång, men presentationen tog inte ens 10 minuter att utföra ( hade han betygsatt presentationen så hade vi nog fått IG ändå) och jag kände mig otroligt nervös.
Tycker du är helt otrolig som person, du tänker på saker som många andra bara accepterat. Jag har alltid varit blyg och tänkt att "ja sån är jag, inget att göra åt". Detta är ju inte första saken du tagit tag i senaste året, kan säga att du måste ha blivit en ny person. Du vet vad du vill, ställer krav, tar tag i dina problem.
Jag vet inte om jag har blivit en ny person, däremot tror jag att jag är mer och mer den personen som jag inte har fått vara under en hel del år pga olika saker. För det känns liksom mer rätt så här, för mig.
Själv har jag numera ganska lätt för att kallprata lite med folk jag inte känner. Kan såklart babbla en massa med folk som jag känner. Men sen är det de där mitt emellan, folk jag tvingas vara "nära" i samband med jobb mm, folk jag träffat en hel del men inte lärt känna. Dom har jag jättesvårt för att prata med. Är det bara jag + en person till kan jag prata någorlunda men så fort det är nån mer drar jag mig tillbaka och får tunghäfta. Stör mig på det som bara den! Ju mer jag tänker på det i just den situationen desto svårare får jag för att prata. Men jag vägrar acceptera att jag är sån, kämpar dagligen med iaf säga nåt litet ord. För egentligen är jag en trevlig, glad, rolig och pratglad person...önskar bara att fler än familjen fick se det.

Ja, herregud, ja, du är en härlig person och jag är så impad av dig!! Hoppas verkligen du övervinner tunghäftan på tex jobbet, för bara ge dem där vad de tål!

 

[Enya]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Tack för ditt svar! Trevligt att höra att det går bra för dina barn! Intressant att de inte alla har fått din blyghet! Det betyder ju att man inte överför allt på sina barn och att arvsanlagen har betydelse också

 

[Björk]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

I går

Nå, HUR gick det då?? Kunde du ha nytta av några knep? Var känslan av obehag så stor som du trodde innan? Var känslan bestående hela tiden eller blev det bättre någon gång under presentationen?

 

[Enya]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Nå, HUR gick det då?? Kunde du ha nytta av några knep? Var känslan av obehag så stor som du trodde innan? Var känslan bestående hela tiden eller blev det bättre någon gång under presentationen?

Men skrev jag inte det i något inlägg? Jag kanske glömde det
Nåja, då tar jag det här!

Det gick bra, presentationen kändes som för kort och jag tror att vi ( jag och två andra) gjorde en dålig presentation, men delvis berodde det på att vår uppsats är lite kort ( visserligen skulle den vara 8-10 sidor lång och var var 9) och det var ett svårt ämne att skriva om med för lite tidigare forskning på området. Vi skrev om homofobiska hatbrott, om varför gärningsmännen begår sådana här brott och det är tydligen mer vanligt att skriva om offerna. Vi var också alla tre nervösa, men jag stakade mig bara en gång och då tog jag ett djupt andetag och skänkte en tjej här på buke en tanke, hon har skickat pm till mig med matnyttiga råd och när jag kände att jag var på väg att "göra bort mig" så tänkte jag på henne. Jag hade läst igenom det jag skulle säga typ runt en miljon gånger och jag kan rabbla det i dag utan att ha pappret med orden på, men då var det här pappret min bästa vän! Jag läste innantill en del ( för mycket för min smak, jag vet ju att det inte är så bra- trösten där är att det var fler personer som gjorde det och jag var inte en av de "värsta"), men gjorde mitt bästa att lyfta på huvudet ofta och glo ut på folket. En i min grupp sa senare till mig att jag inte alls verkade nervös när vi stod där framme- hon skulle bara ana hur jag kände mig.

Jag hade nytta av era knep- tänkte på dig Björk, det där du skrev om att spela cool, och jag antar att du har rätt- det funkar ganska bra att göra så, det var nog därför det inte märktes på mig att jag var så nervös som jag var!

Känslan av obehag var hemsk! Vi var grupp 9 och när grupp 8 gjort sin presentation och vår grupp hade opponerat på deras uppsats var vår grupp beredd att gå fram och där säger läraren att vi skulle ta 10 minuters paus Jag trodde jag skulle dö, jag som förberedde mig så för att vi skulle gå fram just då! En utdragen plåga! Det gjorde mig mycket mer nervös, för strax innan kände jag att " detta kommer att gå bra" och kände mig lite lugnad av det, och så säger han så. Som att rycka bort jorden under fötterna och all inbillad lugn försvann som i en nysning!

Känslan var bestående hela tiden i stort sätt, värst var när jag hade sagt hälften av det jag skulle säga och visste att jag hade lika mycket kvar, det var då jag stakade mig och fick ta en tankepaus för jag kände mig stressad. Samma sak inträffade efteråt när gruppen efter oss opponerade på vår uppsats, då tänkte jag några gånger att jag inte pallade mer och försökte via tankeöverföring få dem till att knipa igen så att vi kunde gå och sätta oss i en hörna igen

Puh! säger jag bara, Att stå inför en grupp människor och prata är en anledning till att jag inte vill plugga. Redan när jag sökte denna kursen visste jag att detta skulle inträffa och jag tänkte att jag inte vågade gå kursen pga det. När kursen började så tänkte jag på det här och tänkte att det är ju en bit kvar osv. Jag har sökt en 2 årig utbildning ( psykiatrisk omvårdnadsprogram med inriktning mot människor med särskilda behov), kriminologi (B kursen) samt rättsmedicin på distans ( med två dagar som man ska träffas på plats i Umeå- fy farao vad långt det är mellan mitt hem utanför Höör och Umeå) och jag känner mig nervös för just att träffa en massa människor och behöva prata med dem och till dem. Jag vill verkligen läsa rättsmedicin, men att åka till Umeå är skrämmande!!! Jag sökte dock kursen för jag känner att viljan att läsa kursen är större än min rädsla för människorna. Men allvarligt, hur ska det gå?! Jag som inte ens vill åka stadsbuss i Malmö för jag tycker det är jobbigt att inte hitta och att trängas med en massa folk som inte vill flytta på sig när jag ska av. Att sitta på ett tåg och byta tåg på okänd ort, tänk om jag gör fel liksom, är ännu mer skrämmande!

Jag skulle gärna åka utomlands, det har blivit en längtan jag har, men om jag hade råd så känner jag ändå att jag inte hade vågat, inte ensam. Jag förstår inte hur folk vågar göra sånna saker alldeles själv!
Jag är feg!

Fast presentationen är över och det är skitskönt! Nu har jag bara en tenta att göra samt en kompletteringsuppgift att skicka in, så är kursen helt klar och jag hoppas och ber till Gud om ett G på kursen!

 

[Björk]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Jag kan bara säga en sak: BRA GJORT Enya!
Du gick dit och gjorde presentationen! Du var väl förberedd! Du såg coolare ut än vad du kände dig! (bara vetskapen om det brukar hjälpa för liknande situationer i framtiden.) Du klarade av det, fast det kändes jobbigt!!

Bra jobbat!! Grattis! Nu är det där steget avklarat.

(Låter spännande med kursen i Umeå. Det kommer att gå; och när du åkt tåget dit och hem så får du ännu en sak att skriva upp på listan över utförda bragder!)

 

[escodobe]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Woho! Det är ju ett stort steg som du klarat av. Jag hoppas du är stolt och har belönat dig riktigt ordentligt! Det är klart att du ska åka till umeå. Flyg kan faktiskt vara rätt billigt om man studerar i allafall i klass med sovplats på tåget. Jag har dock haft sittplats de flesta gånger - man får träsmak i baken, ibland har de haft en cafevagn öppen och jag och andra har sovit på golvet där.(hade sovsäck!)
Att byta tåg är en baggis det kan vara värre i stan. Oftast så finns det bara två eller tre perronger att välja på.
Så det så!

 

[Enya]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Tack för era svar!!

Nja, jag har inte belönat mig och är inte riktigt nöjd, fast jag är glad att jag slipper det för en tid nu! Fast jag hade funderingen efteråt att det är nog lite synd ur rent "medicinskt" syfte att vi inte har så många redovisningar av olika slag inför hela klassen. Det hade ju gjort mig mindre nervös tror jag. Hade jag tvingats på samma sak en timme senare så hade jag inte varit exakt lika nervös ju.

Det här med tåg är svårt, i Malmö finns det 13 olika perronger har jag för mig och det är en bit att ta sig mellan dem ( fast där hittar jag rätt bra nu), men hur ser det ut typ i Stockholm om man byter tåg där? Fast jag vet inte ens hur lång tid det tar eller var tågbytet sker eller ens OM det sker! Jag bara oroar mig för det på förhand liksom

 

[Björk]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Fast jag hade funderingen efteråt att det är nog lite synd ur rent "medicinskt" syfte att vi inte har så många redovisningar av olika slag inför hela klassen. Det hade ju gjort mig mindre nervös tror jag. Hade jag tvingats på samma sak en timme senare så hade jag inte varit exakt lika nervös ju.

Precis så är det ju! Att utsätta sig för det som är obehagligt ofta gör att nervositet och obehag släpper.

 

[escodobe]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Sker det i göteborg (vilket jag är ganska säker på att det inte gör) så kan jag guida dig. Men det är klart att du klarar att byta tåg! Tro mig!

 

[vindvissla]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Jättebra gjort Enya! Jag blir röd som en solmogen tomat i huvet bara jag tänker på att stå inför en grupp och prata! Jag började på lärarutbildningen i Malmö men slutade när jag insåg att jag skulle bli lärare

Jag gör det om jag absolut måste men är det bara skillnaden mellan G och VG så skiter jag i vilket. Så en JÄTTEeloge och en stor stjärna i kanten till dej som gjorde det här, uppenbarligen utan att se det minsta nervös ut dessutom, trots att det kändes precis tvärtom.

Men jag håller med om att det hade blivit lättare om man vart tvungen att göra sånt där varenda dag. Jag minns när jag var 15 och skulle börja sitta i kassan i pappas affär, jag höll på att dö så pinsamt det var. Men efter ett tag var det ju ingenting och jag snackade med kunderna som värsta självsäkra människan. Så övning ger faktiskt färdighet!

 

[nevin]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

WOW, du är superduktig som gjorde det fast du tycker att det är så hemskt - stor eloge till dig

 

[Enya]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Sker det i göteborg (vilket jag är ganska säker på att det inte gör) så kan jag guida dig. Men det är klart att du klarar att byta tåg! Tro mig!

Tack, jag lovar att hojta på dig!

 

[Enya]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

Jättebra gjort Enya! Jag blir röd som en solmogen tomat i huvet bara jag tänker på att stå inför en grupp och prata! Jag började på lärarutbildningen i Malmö men slutade när jag insåg att jag skulle bli lärare
Jag började på lärarutbildningen i Kristianstad, gick 2 terminer men kände också att jag inte riktigt vågade bli lärare! Fast jag skulle gärna vilja vara lärare på gymnasiet i svenska, vilket jag valde som inriktning! Jag älskar svenska språket, saknar lektionerna i svenska!!! Hur många terminer gick du innan du kom på andra tankar? Vilken inriktning ville du ha? Och, varför inte våga gå den nu?
Jag gör det om jag absolut måste men är det bara skillnaden mellan G och VG så skiter jag i vilket. Så en JÄTTEeloge och en stor stjärna i kanten till dej som gjorde det här, uppenbarligen utan att se det minsta nervös ut dessutom, trots att det kändes precis tvärtom.
Jag kände verkligen att det här inte är något för mig, samtidigt så visste jag att jag hade inget val, jag var tvungen att göra det här. annars hade jag säkert inte fått G på kursen ( fast det vet jag inte om jag fått tänk om jag inte får det! Då har jag kämpat totalt i onödan!!!)
Men jag håller med om att det hade blivit lättare om man vart tvungen att göra sånt där varenda dag. Jag minns när jag var 15 och skulle börja sitta i kassan i pappas affär, jag höll på att dö så pinsamt det var. Men efter ett tag var det ju ingenting och jag snackade med kunderna som värsta självsäkra människan. Så övning ger faktiskt färdighet!

Det har jag också gjort i expojkvännens affär! Det var faktiskt inte så svårt kände jag, en helt annan sak än allas ögon på mig i en föreläsningssal! Det var nästan kul också att sitta i kassan.

 

[Enya]

Sv: Att överföra blyghet och rädslor till sina barn omedvetet.

WOW, du är superduktig som gjorde det fast du tycker att det är så hemskt - stor eloge till dig

Tack!
(Om jag viskar en hemlighet till dig, kan du lova att inte säga det till någon? Det var NÄSTAN lite kul! Men sch säg inte det till någon, jag vill inte erkänna det inför mig själv att det kändes lite spännande mitt i allt att göra något som jag är så himlans skitskraj för att göra!)