Mina är bådr piggare och tittigare i ridhus/paddock. Enkel anledning är att det är så sällan vi rider där och dom vet att när vi väl är där så händer det mer (oftare övergångar, förflyttningar mm).Absolut, ju mer man gör av något desto tryggare blir man på det. Min reflektion var inte över uteridning vs bana. Utan just den övningen som nämns i ts inlägg och varför det fanns bättre alternativ.
Sen tycker jag nog det är en sanning med modifikation, många hästar jag ridit blir taggade av just det att man är ute i det fria. Kan ha ridit ut i havet och på banvallar i en månad i sträck men dom är fortfarande lika taggade på att få komma ut å sträcka på sig.
Man behöver inte vara rädd för att rida bara för att man är medveten om riskerna och försöker rida säkert. Jag tycker också man kan variera mer vad och hur man rider när man rider på bana.
Ser inte det som mer konstigt att bli omriden oavsett om det är ridhus, paddock, gräsbana, rakbana, ovalen, på ängen eller längs skogsvägen.
Samma med när jag har långa tyglar så är mina lugnare än vid korta tyglar. Enkelt då det är vid långa tyglar inte händer något medan vid korta tyglar så är det både övergångar, förflyttningar mm.