Sv: Tant & Gubbtråd Part 8
Go kväll.... Har precis vaknat efter en eftermiddagslur som jag gjort mig mer än välförtjänt av.
Igår jobbade jag dagpass och så skulle vi ut och äta julbord med jobbet på kvällen. Kom hem när klockan precis passerat 23.00.
Gick in och bytte kläder för att klara av häststöket för natten. Hade inte förberett nya höpåsar så jag fick börja med att packa dem. Bäcka och Loppan och Myran kom upp och gjorde mig sällskap under tiden jag höll på. Jag reflekterade över att den minsat loppan... Isma saknades. Nåja det händer i bland att hon drar benen efter sig och kommer sist av hela gänget. Så jag funderade inte så mycket över det.
När jag packat klart skottkärran med nattens högiva och började köra ner den mot foderplatsen började på allvar fundera på var lilla Isma kunde hålla hus.
Jag får väl gå en sväng i hagen och leta efter henne hann jag tänka innan jag fick syn på henne. Nere under stora granen såg jag något svart som låg precis blick stilla. Jag både såg och kände direkt att något var allvarligt fel...
När jag kom ner under granen så reste hon på sig... gick undan tre steg och sen la hon sig igen... När jag försökte gå fram till henne reste hon sig igen och gick undan några steg för att sen lägga sig igen... Då såg jag dessutom att hon var sjöblöt i svett, snö och lera... Kolik gissade jag och ringde till ägaren medan jag rände upp till stallet för att hämta grimma.. För där ute i hagen kunde hon ju inte ligga..
Hon ville inte bli infångad den eländiga lilla damen... och under en väldigt lång tid gick jag bara efter henne i sakta mak för att få möjlighet att sätta på grimman. Hon gick undan hela tiden .. men nu la hon sig i alla fall inte. Det tog nog 10 minuter innan jag lyckades komma så nära att jag inte behövde slänga mig över henne..och hon stilla läge nog för att låta mig sätta på grimman... Ingen lång tid... men det kändes som betydligt längre.
Sen bokstavligen baxade jag upp henne till stallet... Ägaren kom och hon trodde precis som jag att det var kolik.. En som vi upplevde lång väntan på veterinär stod näst på schemat och under tiden vallade vi den lilla damen i ytterst sakta mak runt runt på ridbanan. (Veterinären dök i själva verket upp ovanligt fort med tanke på resvägen och väglaget)
Under tiden vi väntade så gick jag in i sadelkammaren och rotade fram ett täcke som var tillräckligt litet för att svepa in henne i. Hon var nämligen mycket kall och blöt så vi ville få upp värmen så fort det gick. Sen fortsatte vi med Isma insvept i täcke i sakta sakta runt ridbanan. Tur man har belysning för det gjorde promenaden där betydligt trevligare kan jag säga.
Till slut dök veterinären upp... Lyssnade noga på henne... Total tystnad!!... inte en gnutta tarmljud... och vid det här laget var den lilla damen mycket medtagen och illa där ann.
Transport till Helsingborg uteslöts... av olika orsaker... och så sattes behandling in på plats i stället. Inledningsvis med mycket dålig prognos på om vi skulle klara henne... Shettisar är svåra att häva kraftig förstoppning på. Och ofta brukar man ta beslut om att ta bort när de är i det läget Isma befann sig. Bland annat för att man inte kan gå in rektalt och rensa tarmen... Det enda vi kunde göra var att göra ett försök att få igång henne och om hon inte svarade så fick vi ta det beslutet då... Ett försök var hon i alla fall värd...
Då vidtog alltså ett par timmars intensivt jobb.. Vi (veterinären) tryckte i damen så mycket kramlösande medel hon vågade och vi sondade i henne så mycket ljummet vatten och parafinolja vi rimligen kunde.. ut och gå i en stund på ridbanan och så in i stallet och vila lite..
Helt plötsligt... så tändes ett litet litet hopp...
Visst kunde vi lyssna oss till ett litet litet tarmljud ändå.... Jo visst gjorde vi det.... Glädje!!!.... Nu vidtog ett evinnerligt traskande på ridbanan... 20 minuters traskande runt runt... och så vila i 10 minuter så den lilla damen fick möjlighet att vila lite.... och så traskade vi igen....
Veterinären packade ihop sina saker runt 02:30 tiden och lämnade oss vid 03:00 tiden... Då hade pulsen gått ner, andningen var normal, slemmhinnorna såg fina ut och hon hade faktiskt börja släppa lite luft också...
Vi jobbade enligt veterinärs order, henne med promenader i nästan en timme till, innnan vi ställde in henne i stallet för natten (nu en bra bit fram på morgonen) för att hon skulle få vila och vi skulle försöka få oss några timmars sömn.
Vid 07.00 tiden fortsatte vi... damen var piggare.. men fortfarande ingen avföring. Luft släppte hon oftare och oftare. Veterinären skulle komma på uppföljningsbesök vid 12.30... Vid 09.30 tiden fick hon en stunds vila i boxen med vatten och en ytterst liten tuss hö.... När jag gick ut i stallet igen vid 10.00 tiden så ...... Halleluja..... en bajshög!!!! .......
Veterinär kom ut som avtalat... Damen fick ytterligare en dos kramplösande... Hon var nu mycket piggare... humöret återvänt... och nu var hon hungrig... Hon fick ytterligare en tuss hö på knappa halvkilot... som hon glupskt började angripa... och så drack hon vatten.... yes!!!
Hon fick vila inne ytterligare en timme och sen fick hon gå ut till de övriga damerna i hagen igen... Men i kväll skall de in.... och hela gänget får tillbringa natten på stall... Detta för att jag skall kunna kontrollera ätande och drickande någorlunda...
Men hon kändes betydligt friskare när jag släppte henne i hagen ... Hon galopperade glatt ner till resten av gänget och hon hälsades varmt väkommen av de andra i hagen....
Go kväll.... Har precis vaknat efter en eftermiddagslur som jag gjort mig mer än välförtjänt av.
Igår jobbade jag dagpass och så skulle vi ut och äta julbord med jobbet på kvällen. Kom hem när klockan precis passerat 23.00.
Gick in och bytte kläder för att klara av häststöket för natten. Hade inte förberett nya höpåsar så jag fick börja med att packa dem. Bäcka och Loppan och Myran kom upp och gjorde mig sällskap under tiden jag höll på. Jag reflekterade över att den minsat loppan... Isma saknades. Nåja det händer i bland att hon drar benen efter sig och kommer sist av hela gänget. Så jag funderade inte så mycket över det.
När jag packat klart skottkärran med nattens högiva och började köra ner den mot foderplatsen började på allvar fundera på var lilla Isma kunde hålla hus.
Jag får väl gå en sväng i hagen och leta efter henne hann jag tänka innan jag fick syn på henne. Nere under stora granen såg jag något svart som låg precis blick stilla. Jag både såg och kände direkt att något var allvarligt fel...
När jag kom ner under granen så reste hon på sig... gick undan tre steg och sen la hon sig igen... När jag försökte gå fram till henne reste hon sig igen och gick undan några steg för att sen lägga sig igen... Då såg jag dessutom att hon var sjöblöt i svett, snö och lera... Kolik gissade jag och ringde till ägaren medan jag rände upp till stallet för att hämta grimma.. För där ute i hagen kunde hon ju inte ligga..
Hon ville inte bli infångad den eländiga lilla damen... och under en väldigt lång tid gick jag bara efter henne i sakta mak för att få möjlighet att sätta på grimman. Hon gick undan hela tiden .. men nu la hon sig i alla fall inte. Det tog nog 10 minuter innan jag lyckades komma så nära att jag inte behövde slänga mig över henne..och hon stilla läge nog för att låta mig sätta på grimman... Ingen lång tid... men det kändes som betydligt längre.
Sen bokstavligen baxade jag upp henne till stallet... Ägaren kom och hon trodde precis som jag att det var kolik.. En som vi upplevde lång väntan på veterinär stod näst på schemat och under tiden vallade vi den lilla damen i ytterst sakta mak runt runt på ridbanan. (Veterinären dök i själva verket upp ovanligt fort med tanke på resvägen och väglaget)
Under tiden vi väntade så gick jag in i sadelkammaren och rotade fram ett täcke som var tillräckligt litet för att svepa in henne i. Hon var nämligen mycket kall och blöt så vi ville få upp värmen så fort det gick. Sen fortsatte vi med Isma insvept i täcke i sakta sakta runt ridbanan. Tur man har belysning för det gjorde promenaden där betydligt trevligare kan jag säga.
Till slut dök veterinären upp... Lyssnade noga på henne... Total tystnad!!... inte en gnutta tarmljud... och vid det här laget var den lilla damen mycket medtagen och illa där ann.
Transport till Helsingborg uteslöts... av olika orsaker... och så sattes behandling in på plats i stället. Inledningsvis med mycket dålig prognos på om vi skulle klara henne... Shettisar är svåra att häva kraftig förstoppning på. Och ofta brukar man ta beslut om att ta bort när de är i det läget Isma befann sig. Bland annat för att man inte kan gå in rektalt och rensa tarmen... Det enda vi kunde göra var att göra ett försök att få igång henne och om hon inte svarade så fick vi ta det beslutet då... Ett försök var hon i alla fall värd...
Då vidtog alltså ett par timmars intensivt jobb.. Vi (veterinären) tryckte i damen så mycket kramlösande medel hon vågade och vi sondade i henne så mycket ljummet vatten och parafinolja vi rimligen kunde.. ut och gå i en stund på ridbanan och så in i stallet och vila lite..
Helt plötsligt... så tändes ett litet litet hopp...
Visst kunde vi lyssna oss till ett litet litet tarmljud ändå.... Jo visst gjorde vi det.... Glädje!!!.... Nu vidtog ett evinnerligt traskande på ridbanan... 20 minuters traskande runt runt... och så vila i 10 minuter så den lilla damen fick möjlighet att vila lite.... och så traskade vi igen....
Veterinären packade ihop sina saker runt 02:30 tiden och lämnade oss vid 03:00 tiden... Då hade pulsen gått ner, andningen var normal, slemmhinnorna såg fina ut och hon hade faktiskt börja släppa lite luft också...
Vi jobbade enligt veterinärs order, henne med promenader i nästan en timme till, innnan vi ställde in henne i stallet för natten (nu en bra bit fram på morgonen) för att hon skulle få vila och vi skulle försöka få oss några timmars sömn.
Vid 07.00 tiden fortsatte vi... damen var piggare.. men fortfarande ingen avföring. Luft släppte hon oftare och oftare. Veterinären skulle komma på uppföljningsbesök vid 12.30... Vid 09.30 tiden fick hon en stunds vila i boxen med vatten och en ytterst liten tuss hö.... När jag gick ut i stallet igen vid 10.00 tiden så ...... Halleluja..... en bajshög!!!! .......
Veterinär kom ut som avtalat... Damen fick ytterligare en dos kramplösande... Hon var nu mycket piggare... humöret återvänt... och nu var hon hungrig... Hon fick ytterligare en tuss hö på knappa halvkilot... som hon glupskt började angripa... och så drack hon vatten.... yes!!!
Hon fick vila inne ytterligare en timme och sen fick hon gå ut till de övriga damerna i hagen igen... Men i kväll skall de in.... och hela gänget får tillbringa natten på stall... Detta för att jag skall kunna kontrollera ätande och drickande någorlunda...
Men hon kändes betydligt friskare när jag släppte henne i hagen ... Hon galopperade glatt ner till resten av gänget och hon hälsades varmt väkommen av de andra i hagen....