Tänkt på detta??

[LIA]

Jag har samma uppfattning som du, nämligen att dom flesta frågar: "Får jag hälsa på/klappa hunden"? Det gäller även äldre (är varken liten eller ser ung ut ).
Däremot bär sig många lite tokigt åt, när dom tar kontakt. Typ skickar fram sitt lilla barn som osäker sträcker upp händerna i luften, hunden sträcker sig efter för att nosa, varpå barnet åker på ändan, börjar gråta, och hunden givetvis skall kolla läget och trösta. Nåja, vi har lärt oss att hantera dom situationerna.
Det är jobbigt och tråkigt när folk inte begriper, att dom ställer till det för hundägaren, om dom inte visar tillräcklig hänsyn.

Där jag jobbar kommer ofta skolklasser, och det är stor skillnad mellan hur svenska och invandrarbarn ser på hundar. Vanligt scenario är att först kommer några svenska tjejer fram (ibland killar) och frågar, medan invandrarbarnen håller sig skyggt en bit bort. Men efter en stunds stoj och bus, brukar även dom lockas med. Nästa gång dom kommer förbi, säger dom ofta lite malligt till sina kompisar: "den här schäfern har jag lekt med".

En gång kom jag tillbaka till min parkerade bil, och såg en invandrarmamma med dotter stå och titta på hunden. Mamman frågade om flickan fick hälsa på honom. Javisst sa jag, och släppte ut honom. Länge gick tjejen och kramade hunden, som iofs var mer intresserad av alla spännande lukter på trottoaren, men glada och tacksamma var både mor och dotter.
Även jag ser mig lite som ambassadör för alla hundägare.

LIA

 

[LIA]

Re: Mina möten med hundar

Jag är envis och framhärdar i att vi visst kan forma en hund inom ganska vida gränser. Vi får ett råmateriel och detta knådar vi sedan till, så att det passar oss. Obs att jag inte påstår, att det går att göra en hund till exakt vad man vill. Jag tror, att hur hunden i slutänden blir, bestäms mer av vad som sker efter födseln, än vad den har med sig genetiskt.

"Men har inte hunden en ram som jag klarar av att hålla ihop hunden med, dvs min lydnad räcker inte till för att hunden inte skall hoppa över skaklarna"
Det där har jag svårt att förstå.
Ramarna bestämmer hunden och jag tillsammans (mest jag) och dom skall sedan gälla. Inget snack! Hur och när man sedan hittar gränser och regler, både fysiskt och i beteende, varierar naturligtvis. Jag försöker använda mig av "påbud" hellre än "förbud" och lär också hunden en hel del ord, vilket underlättar kommunikationen. Häpp!
Somligt är svårare att få ordning på än annat, men det brukar gå. Det skall gå, för det måste gå!

OK att det finns hundexemplar, som av någon anledning är omöjlig att få ordning på, men av alla besvärliga hundar jag sett, törs jag påstå att det nästan alltid varit hundägaren som format hundens beteende. Snarast genom att inte forma.

LIA

 

[Tippan]

Re: Mina möten med hundar

Men på vägen dit då? Bestämmer du dig en dag att så här skall det vara och så funkar det? Finns det inget läge då hunden inte KAN och man måste lära den?

Är det så att du har en hund som vill JAGA med stora bokstäver, så måste du ha en jävligt mycket störra lydnad på den för att få den att inte jaga än en hund som inte har jaktlust alls. Har du en hund som så gärna vill kasta sig i ansiktet på alla mäniskor så måste du ha större lydnad på den än en hund som inte alls har samma tillgänglighet. Det är så klart svårare att få till den lydnaden än på en hund som inte vill alls. Det kommer att ta längre tid och du kommer längre tid att befinna dig i det landet att ni helt enkelt inte hanterar situationen och det underlättar inte när folk gör massor med saker mot ens hund utan att fråga om lov.

Jag råkade ut för det för 15 min sen att en kille böjde sig fram och började prata med min hund och sträckte fram handen. Jag kanske skulle släppt fram den överlyckliga hunden så att hon fick knocka honom under hakan. Han stannade heller inte till så att vi kunde ha löst oss ur situationen på ett vettigt sätt.

Hur som helst, vi är väl alla överens om att vi inte vill ha hundar som kastar sig över folk, och det vi begär är att folk respekterar våra hundar och inte bara far efter de. Precis som att man skulle gå och klappa en bebis i en vagn bara för att den ser söt ut...

 

[Calazirya]

Re: Mina möten med hundar

Självklart spelar uppväxt, uppfostran, miljö, erfarenheter, sällskap, träning, osv en roll.

Men jag har under min hunds uppväxt ( han är 7 år ) tränat honom på allt som du nämde.
Han har bra uppfostran, mycket miljötränad, tävlat lydnad och agility samt att han umgåtss med mycket olika typer utav folk.

Han ogillar abolut inte människor alls, däremot ogillar han folk( okända)
som klampar fram emot honom rakryggade och sträcker ut sina
armar för att krama eller klappa honom.

Han vill kolla läget först och den egenskap kommer utav hans arv.

Han tycker jätte bra om människor och är en riktigt social hund,
när och om han får ta det i sin takt och inte bli pressad.

Jag förstod på dig som att alla raser är lika från början (valp)och att hunden sedan blir vad man gör den till, och det stämmer inte alltid.

Men jag kanske missförstod dig ?

 

[LIA]

Re: Mina möten med hundar

"Jag förstod på dig som att alla raser är lika från början (valp)och att hunden sedan blir vad man gör den till, och det stämmer inte alltid."

Självklart inte. Det framgår också i mina inlägg, att jag inte anser det. Det behövs bara att ha levt med hund nummer två, för att inse att dom är olika.

Lika självklart (för mig) är att dom andra, förvärvande egenskaperna är ännu viktigare. Dom påverkar dessutom varandra på oräkneliga sätt. Inte minst vår vardagliga "hantering".

LIA

 

[LIA]

Re: Mina möten med hundar

"Men på vägen dit då? Bestämmer du dig en dag att så här skall det vara och så funkar det? Finns det inget läge då hunden inte KAN och man måste lära den?"

Det är just det jag försöker få fram. Det börjar i en själv, långt innan man har sin första hund, med dom värderingar och hundkunskaper man har. Så kommer då hunden, helst valpen, in i livet. Från dag ett påverkar man hundens liv som vuxen. Det den har upplevt så långt, kan man inte ta bort, bara påverka och ändra om nödvändigt, men det viktigaste är vad man själv tillför den uppväxande krabaten. Allt man gör med sin valp och hund, är uppfostrande, utbildande och tränande. Allt hänger ihop. Får man sig en vuxen hund, måste man kanske bryta ner, förändra och återskapa. Bökigt, men det går.
För att svara direkt på din fråga: Ingen kan från början (med reservation för vad generna har med sig), alla måste lära sig. Gäller även hundar.

Säger man till sig själv, att min hund är av rasen X och dom är omöjliga att få att gå fot, så kommer hunden naturligtvis aldrig att kunna göra det. Säger man sig istället att "självklart skall du gå fot" kommer jycken också att göra det vartefter. Bättre och bättre, ju högre man ställer kraven. Jag menar att mycket av hur den "färdiga" hunden kommer att vara, finns inombords hundägaren. Det är långt ifrån bara en fråga om medveten träning.

En jakthund är framavlad för det ändamålet, men det betyder INTE att den är oemottaglig för annan information. En tidigare granne hade en stövare, som var som vilken hund som helst, UTOM vid jakt. Den jagade hur energiskt och effektivt som helst, med var även då fullt kontaktbar, vilket dom flesta jakthundar inte verkar vara. När dom flesta säger "jakthundar är sådär" med en axelryckning, uppfostrade han sin hund till en normalt fungerande individ.

Större lydnad? Beror på hur man ser det, men jag kräver alltid total lydnad, när jag kräver lydnad. Något annat finns inte i min sinnesvärld. Vilket inte innebär, att jag alltid kräver lydnad. Som jag förklarat, överlåter jag mycket till hunden själv, men då det gäller att hunden skall lyda, då finns inget "lyda till 90%". Hunden vet att man inte gör ifrån sig i trädgården. Alltså gör han aldrig det! Som exempel.

Ja, vi är överens om att våra hundar och folk vi träffar, inte skall slänga sig på varandra.

LIA

 

[Tippan]

Re: Mina möten med hundar

Jisses! Har du verkligen inte haft en hund med större drifter? Klart att du måste jobba mer med en hund som har en stor drift än en liten. Du måste lägga ned avsevärt mer tid och lydnad på en Afghan för att inte få den att förfölja kaniner, än du måste göra med en dvärgpudel. Säger du att det är samma jobb och samma sak så tror jag att du måste tänka efter lite. Det hanldar inte om att pudeln bara har 90% lydnad, det handlar om att den helt enkelt inte har samma intresse. Så är det ju med allt vare sig det handlar om kamp, tillgänglighet etc etc. Större drift, större jobb och mer lydnad.

Du har verkligen en lite utopisk värld där alla hundar och alla hundägare är perfekta. Sorry, kom till verkligheten, det är tyvärr inte så. Ibland passar man inte ihop, ibland har man inte kunskapen, ibland är det ens första hund, ibland är man helt enkelt inte tillräckligt auktoritär för sin hund.

 

[LIA]

Re: Mina möten med hundar

"Har du verkligen inte haft en hund med större drifter? Klart att du måste jobba mer med en hund som har en stor drift än en liten."
Vet inte om jag uttalat mig om storlek på drifter, eller ens om mängden arbete/tidsåtgång. Däremot tjatar jag om att hundar är olika! Även så att människans inre är avgörande för, hur hunden skall komma att vara.

"Du har verkligen en lite utopisk värld där alla hundar och alla hundägare är perfekta. Sorry, kom till verkligheten, det är tyvärr inte så."
Min erfarenhet av hundar är längre än din, samt omfattar ett rejält antal. Iofs inte någon garanti för kunskap eller duglighet, men iaf. :smirk:

Jag vet inte vem av oss som tappat tråden, men jag har nog inte mer att tillägga här.

LIA

 

[Gry]

Re: Mina möten med hundar

Jag håller med dig fullständigt!! Om inte en hund är sjusärdeles annorlunda och så alfatokig att den är helt, är det min allra högsta övertygelse att en "normal" hund är intelligent nog att både känna skillnad på olika människor och vilka som är i flocken eller inte. Jag har enorm respekt för mångas kunskaper härinne (Jadzia bland annat) och jag vill ogärna tala emot i sak eftersom jag har en stark känsla av att vi verkligen vill uppnå olika saker med våra hundar (ja, jag har en snart ) ohc därför sätter ribban olika högt. Jag skulle heller inte skaffa en "klättris" av stora mått. Men jag vill upprepa igen att jag verkligen tror- och har fått bevisat för mig många ggr om- att hundar är långt långt mycker intelligentare än vad vissa "Måste-Vara-Stenhård-På-Minsta-Lilla-Hunden-Ev-Ifrågasätter-Flockledaren"- personer hävdar.

 

[Tippan]

Re: Mina möten med hundar

Det handlar inte om att en hund skulle vara onormal eller omöjlig, det handlar om att folk kan underlätta eller försvåra inlärandet med sitt eviga lockande och pockande på allt och allas hundar. Tänk att hunden lär sig och det den lär sig de första gångerna kommer att vara det som hunden minns bäst. Ovanor är som de flesta vet svårare att ändra på än att man från början skapar en god vana.

Säg att du är ute med din lilla valp och de 10 första kontakterna valpen får med andra människor är att den får kasta sig över de, hoppa på de och skruva upp sig rejält. Tänk istället att de tio första kontakterna en valp frå med andra människor är att den först får lugna ned sig och ta de lugnt, och SEN hälsar människorna på det lite fint och stilla. Vilket tror du ger den bästa grunden?

 

[Gry]

Re: Mina möten med hundar

När du ställer fram det så...

Naturligtvis har du en poäng där och det vore enbart löjligt att prata emot sunt förnuft.

Men om vi utgår ifrån att folk som vill hälsa Frågar Först och får klartecken och om vi utgår ifrån att det är en äldre hund än valp är jag övertygad om att hunden klarar av att hålla isär folk som den träffar ofta som den måste "sköta" sig med och folk som den får busa järnet med. jag tror verkligen att en hund som ges tillåtelse att hoppa (dvs får ett undantag för en viss person) klarar av att hålla isär begreppen. Hundar är nog smartare än vad vi tror över lag. Jämför med kommandot skall och att inte få skälla osv. Och visst "känner" hundar på sig när det är allvar?

 

[Tippan]

Re: Mina möten med hundar

Ja absolut! Det går ju jättebra med en valp också! Å hälsa på hundar för den delen. Säg att man alltid väntade ett tag. Lät hundarna varva ned och lugna ned sig och ta kontakt med föraren. Sen ett vassegod att de får hälsa. Då skulle man ju i princip kunna hälsa på alla hundar och människor man möter. Men det är inte många som vill lägga ned de minutrana. De skall sträcka fram händerna och prata med hunden trots att det hoppar jämfota av glädje eller släppa fram sina hundar trots att båda hundarna stretar i kopplet. Sorry, men jag går inte med på det.

 

[Thelma]

Re: Mina möten med hundar

Har inte hängt med i alla inlägg nu men..

Håller med dig om att det är lättare att kommunicera/arbeta med sin hund om man avdramatiserar det här med att hälsa.

Min hund tar inte heller för givet att hon får hälsa på ALLA, utan ser det som en bonus/belöning om hon bara tar det lite lugnt och väntar på sin ev. tur medan jag hälsar.
Det gör att hon inte glömmer bort att fokusera på mig istället för mötet, vilket har gett mig en (för tillfället ) mycket lydig hund.

 

[Carpe_Diem]

Sv: Re: Tänkt på detta??

Man ser på ägaren ifall den absolut inte vill, men oftast blir de bara glada när man berömmer att hunden är fin eller söt.
När jag skrev det här inlägget skrev jag bara om hur det har funkat för mig. Om någon annan har andra erfarenheter så är det ju så.
Om en ägare absolut inte vill, så säger den till innan jag hinner fram på det sättet till hunden.
Blyga hundar som inte velat hälsa har jag satt mig ner på huk med ryggen vänd mot hunden och väntat, till slut har den kommit fram. Nästa gång vi möts så minns hunden mig och är så glad att se mig.

 

[Tibra]

Sv: Tänkt på detta??

Om jag möter någon med hund så stannar jag bara inte rent av för att hälsa på den..
främst för jag vet inte hur den reagerar, snäll- arg?
och för det andra så vet jag heller inte om ägaren uppskattar det..
MEN..jag skulle gärna kunna hälsa på en hund jag möter om jag ser att det är OK!
jag tycker att man inte alltid ska ta djur för hårt.. om ni fattar va ja menar.. hög rang o.s.v ibland behöver den få känna kärlek runt omkring den men det beror väl på vad det är för hund..är den ilsken av sig så borde den kanske inte hälsa på folk hehe..det där är ju upp till var och en ägare.. säjer jag som inte ens har hund men har tagit hand om några i nåra år hehe..