Tänkt på detta??

[Tippan]

Tja om det bara hände ibland så... Men eftersom att det händer 19 ggr av 20 att den hälsande hälsar på hunden först så vet hundarna att de skall ta initiativ i just den situationen...

 

[Elftor]

Jo och dessutom är det ju ganska dumt att hälsa framförallt på en främmande hund utan att fråga, jag bara spekulerar i hur allvarligt det egentligen är.

 

[Tippan]

Speciellt jobbigt är det med valpar. De får lära sig redan som 8 v valpar att alla skall och gulla med de. Jag har varit ovän med hela kvarteret för att de inte fått gulla med mina valpar... Inte fick jag låna Pelles nya cykel heller

 

[Elftor]

Nä, det är människans påfund det där med hälsandet.

Njah, jag vet inte om jag håller med, det är väl snarare mer naturligt för hundar att hälsa på alla för att ta reda på deras intentioner än det är för människor. Däremot kan jag förstå om hälsare blir märkliga för hundar eftersom de omges av mängder med människor och ett fåtal hälsar.

Lite känner jag att det beteende du beskriver hos hundar, att de är helt utan behov av att hälsa snarare är att de har uppfostrats.

 

[Tippan]

Lite känner jag att det beteende du beskriver hos hundar, att de är helt utan behov av att hälsa snarare är att de har uppfostrats.

Nej det kan jag inte hålla med om. Det är hundens tillgänglighet som är avgörande huruvida de vill hälsa eller ej. En hund med liten tillgänglighet är faktiskt inte intresserad av att hälsa på folk. Helt naturligt och inget man behöver lära de. Många av vallhundarna är helt naturligt ointresserade av folk och jätteintresserade av sin förare och familj, de är det enda som betyder något.

Med en valp som man vet redan innan att den kommer att utveckla stor tillgänglighet så kan man möta massor och massor av passiva människor för att minska förväntan. Jag tror inte att hundar tycker att det är så jäkla roligt att hälsa på folk de inte känner, men de har en hög förväntan, dvs en inlärd situation som gör att det blir så "stormigt". Helst om hunden är lite understimulerad så passar den på att "bralla" i sådan asituationer eftersom att det då är tillåtet.

 

[Nossan]

Ursäkta att jag inte läst alla inlägg, men har du hund själv?? jag har inte uppfattat det jag känner att jag måste veta det-först!

 

[Zewz]

Min hund tyr sej till mej (vilket varit mitt mål...) och hälsar inte på nya människor förrän han fått klartecken, och oftast vill han inte hälsa på folk förrän han ser att jag hälsar på personen, folk som kommer hem hit får jag ofta ta i hand eller liknande, för att han ska bli mindre vaksam, och när jag gjort ska han och hans vakt avta. Dvs han får gärna skälla, tills jag kollat vad som är på gång, och jag säger åt honom att vara tyst.

Jag märker direkt om min hund tror gott om folk. Igår, tex, ska jag träffa en för min hund helt främmande människa ute. Hunden har aldrig träffat honom förr, jag känner honom däremot, och hälsar på honom genom att krama honom, och det var tillräckligt för Hobbe, sen var det hans polare med.

Så att folk sätter sej ner och börjar gulla med min hund gillar jag faktiskt inte.

 

[KaZa]

Vänder mig inte till någon särsklid, vill bara skriva vad jag tycker.


Att en hund vill hälsa är naturligt, även om nu inte hunden skulle kalla det hälsa. En människa vill gärna gå fram och hälsa på hunden = människan vill gå fram och klappa, pussa och prata gulligt med den. En hund vill ofta hälsa i den meningen att de vill "kolla" av den andra. Detta innebär inte att hunden måste gå fram till människan, många gånger räcker det att hunden får "nosa av" och det kan den göra på avstånd. Hunden har inget behov av att "prata" gulligt. Men detta är ju väldigt individuellt.

Min schäfer har jag från valpåldern lärt att man hälsar inte på folk eller annat förrän jag säger -Varsågod och hälsa!
Detta för att skydda ev. hundrädda och för att jag vill kolla av vem hon ska hälsa på, om det nu överhuvudtaget är nödvändigt att hon ska hälsa.

Min hund har några få utvalda hundar som hon får busa/leka med. Övriga hundar ska hon inte ens hälsa på. Jag anser att det är jag och hon som ska ha kul. Det är jag som matar, leker, bjuder på godis, tränar, skyddar och myser med henne, detta vill jag göra och vill inte att någon annan ska göra så om ens för en liten stund. Vad vinner jag på att någon annan ska hälsa, klappa och bjuda på godis? Nä, vill någon hälsa så säger jag till 95% nej. Min hund har inget behov av det. Tyvärr får man oftast till svar att : Ja, det är ju en schäfer, den är kanske inte så snäll!? :smirk:

Undrar hur det ska gå i januari när jag troligen behåller en av valparna min tik har just nu. Jag kommer att bli hatat för att inte låter någon hälsa på den jättegulliga valpen. :smirk:

 

[Milosari]

ja, gud! när labben var liten kunde folk gå rakt fram till honom och börja klappa utan att fråga . tyvärr var jag så okunnig då att jag inte stoppade det. nu får jag sota för det med råge. folk kan inte ens hälsa på mig för han hoppar omkring som en galning. lite jobbigt även med en mingre hund, att han väger 40 kg gör ju knappast saken bättre. att marken aldrig fryser i skåne hjälper inte heller.

själv hälsar jag automatiskt på ägaren först genom att jag frågar om jag får klappa.

 

[Tippan]

Precis! Där är nått jag försöker att formulera! Att hunden liksom inte hälsar i samma bemärkelse som vi gör eller av samma anledning... Men det är svårt att förklara... Mina hundar blir inte olyckliga av att inte hälsa på folk, hundar tänker ju inte så...

Min äldre hund skall bara fram till folk för att kolla av de innan de kommer fram de till mig... Hon är osäker på folk, hon klarar sig utan de. Eftersom att hon är osäker så visar hon ju hela registret med viftande svans och bakåstrukna öron och folk tror att hon uppskattar att de hälsar på henne när hon gör så.

 

[horsedream]

Jag har haft hund själv, just nu pga mina studier och att jag lever ensam så kan jag inte ha det.
Men jag tar hela tiden för regel att hälsa på de hundar som vill hälsa och många hundar minns mig långt senare just för att jag hälsade och snackade med dem.

 

[Svensson]

Den normalt funtade hunden fattar ändå att du inte är farlig. Den reserverade hunden vill inte ha med dig att göra i vilket fall och den rädde blir inte hjälpt av att människan tränger sig på.


Hunden behöver inte vara viktig för utomstående. Den behöver vara uppskattad och viktig i flocken.

 

[KaZa]

Ja, igår råkade jag ut för de övriga 5 % som får hälsa på min hund. 2 av mina bästa kompisar kom för att äta middag och titta på valparna. Jättekul!

När vi sen efter middagen sitter i soffan i vardagsrummet så kommer min tik fram för att undersöka vad vi gör. Då böjer sig min ena kompis över henne och slår armarna om henen och kramar och pussar henne hårt. :smirk: Detta är något som min hund absolut tillåter men vad hon tittade på mig. Hennes ögon sa: Matte, måste jag stå så här länge till? Tycker inte det är så mysigt alls.

När jag berättade för min kompis som inte kan hund att hon vid detta läget har hotat min hund istället för myst som kompisen trodde. Såg hon ut så här Men men men jag trodde.....

Tänkt så olika djur och människor ser på saker och ting. Och det är bara djuren som tänker sig för.

 

[Jadzia]

Och vilken nytta har hunden och dess förare av det?

 

[Calazirya]

Hm, frågar du om du får hälsa innan du kliver fram?

Min hund är svår att läsa pga utseendet
(uppstående öron och högt buren svans)

Men han gillar INTE att vilt främmade människor klampar på och ska gosa, medans jag pratar med den mötande människan så hinner han känna av vad det är för person och sedan kanske han hälsar!

Så det är svårt att läsa av en hund som man inte känner.

Min hund är lite olika i humöret, men mest reserverad mot det manliga könet :smirk:.

 

[LIA]

Allmänt inlägg!
Läser tråden med stigande förundran.

Har inte ”rang/flock-tänkandet” gått för långt? Känner ni (några här) att er position visavi hunden påverkas av att andra människor, okända eller bekanta, hälsar på eller gullar/leker med den?
Har då aldrig märkt det själv. Min position hänger på MIG och MINA egenskaper, och inte vilken ordning någon annan person gör något.

Känns också som en tråkig egoistisk grundsyn i några inlägg, som ”ingen annan skall ta på min hund som jag köpt bara åt mig”.

Själv blir jag bara glad när folk, ung som gammal, vill ”hälsa” på hunden. Minst lika glad blir den! Jag tror nämligen att många hund – människa–bekymmer försvinner, om hunden har en positiv och öppen attityd gentemot den person, som kommer fram. Det får den, om det blir en vana att umgås med glada, vänliga människor. Ju fler desto bättre. Själv är hunden här måttligt intresserad (av att ta egen kontakt, alltså) av människor. Undantag är bekanta och barn. Ju yngre desto större uppmärksamhet.

Det kanske verkar som jag tycker, att hundar skulle vara allmän egendom. Så är givetvis inte fallet. Är man intresserad, skall men fråga om man får ”hälsa” på hunden, och först därefter göra det. Ägaren bestämmer alltid vad som är lämpligt eller inte. Det positiva i situationen är att vederbörande är hund/djurvän, och sådana gillar jag.
Sant är, att många bär sig fel åt av ren okunskap vid ”hälsandet”, men vilket är då bäst? Att visa vad som är rätt, eller förbjuda folk att hälsa på hunden?

Ingen mening med att hälsa/klappa/gulla? Jomenvisst är det det. Åtminstone för vederbörande. Inget problem så länge som det sker på ett för hunden godtagbart sätt.

När jag läser igenom mitt inlägg, slås jag av en tanke. I tidigare trådar har vi diskuterat hundars bitande av barn mm. Min uppfattning har varit och är, att en hund aldrig skall bita ett barn och att den spärren skall vara naturlig för hunden. Har vi kanske en förklaring, på varför det trots allt sker, i inläggen ovan? Samma sak med hundar som är ”osäkra” på människor.
Jadzia: ”Hunden behöver inte vara viktig för utomstående. Den behöver vara uppskattad och viktig i flocken.”
Det är nog riktigt, men det utesluter inte att den även har rätt attityd till, och erfarenhet av, dom utanför flocken. Hur får den det?
Jadzia: ”Och vilken nytta har hunden och dess förare av det?”
Inte så svårt att inse, om man ser till hela bilden.

Slutligen:
Borde det inte vara alla hundägares plikt, att göra sina hundar till goda samhällsmedborgare (om ni förstår hur jag menar)? Det gör man då inte genom att hålla dom borta från samhället.

LIA

 

[Calazirya]

Kommer att svara på ditt inlägg utifrån mina erfarenheter med min hund.

Om folk som jag vet är hundvana m.m kommer fram till mig och frågar om dom får klappa min hund så är det OK om han själv vill.

Jag gillar inte att folk klampar fram till min hund och sträcker fram armarna, då min hund kan uppfatta det som mer hotande än trevligt.

Han är en av de raser som rent naturligt inte tycker om främlingar ( generellt )
Detta bygger inte på att han inte fått umgåtts med människor mer än i han egen närhet, utan att han vill kolla av människor innan han låter sig bli gullad och klappad.

Så för min hunds skull så vill inte jag att varenda människa klappar min hund, allt för många vet INTE hur man närmar sig en hund!

 

[Thelma]

Hur vet du att just denna hunden är van att vara "sist".

Ekipaget i fråga kanske är mitt uppe i en kamp om vem som bestämmer och då kan sådana där små "petitesser" vara nog så avgörande.

 

[Jadzia]

Jag kan hålla med om att rangtänkandet ofta tar överhanden, men det finns hundägare som står och faller med hur andra bemöter deras hund. De kan ha en kämpig relation till hunden och ha ett behov av att alltid bekräfta rangordningen under en period.
Det måste man ta hänsyn till och detta får man reda på enbart om man hälsar och pratar med ägaren först.

Även ägare med en bra relation till hunden kan ha vissa regler för hur det ska hälsas. Hunden kan vara hoppig eller ska läras att hälsa sittande. I de lägena behöver man också hälsa och prata med ägaren först.
För mig är det rätt självklart att den första kontakten blir med ägaren för hur ska jag annars veta om jag får hälsa, hur det ska hälsas och kunna ta ställning till om jag överhuvudtaget vill hälsa på de premisser ägaren ställer upp.

Inte att förglömma är de hundar med stor tillgänglighet som bara älskar människor. De vill helst ta hela världen i famn och gärna krypa upp i famnen också. De hundarna behöver definitivt inte hälsa på kreti och pleti. Resultatet blir då en hund som bygger enorma förväntningar på möten med andra människor och därför börjar dra fram till folk.

De allra flesta människor har ju normalt fntade hundar som man kan hälsa på lite hur som helst, men saken är den att det kan man ju inte veta innan man pratat med ägaren. Därför kan jag inte se någon som helst nytta med att hälsa på hunden först. Jag ser heller inget positivt i att hunden blir så förtjust i den främmande människan att den vill dra dit. I min värld ska hunden förhålla sig vänligt, men ointresserat till okända människor och hundar.
Min äldsta hund är glad och vänlig mot allt och alla. Numera är han också rätt ointresserad, precis som jag vill ha det. Det har han blivit enbart genom hans medfödda tillgänglighet och att han i unga år aldrig blivit utsatt för vare sig elaka människor eller hundar. Han fick hälsa på utvalda personer som tydligt följde mina instruktioner. Dock kan hans tillgänglighet ställa till det om han får hälsa på okända i tid och otid. Då börjar han snart dra ditåt igen.
Jag hävdar att det är genom avel vi får tillgängliga hundar och sedan bygger föraren på detta genom utvalda hälsningsobjekt och ett konsekvent beteende från början. Jag har svårt att se hur hälsning på kreti och pleti kan hjälpa.

Den skygga och försiktiga hunden kan behöva lite extra omsorg från människor utanför flocken, men även där ska det ske på förarens och hundens villkor. För att få veta dessa måste man ta kontakt med förarens först.

I övrigt kan jag fortfarande inte se nyttan av detta eviga hälsande.

 

[Thelma]

Det är så olika från fall till fall. För många blir det aldrig aktuellt att jobba med rangordning (grattis)

För andra kan fastställandet av rang vara helt avgörande om hunden ska fungera i familjen eller som arbetskollega.

Jag har problemet med min gamla lapphundstik som alla barn tycker är så nallebjörnsgullig = snäll = klappvänlig.

Ack vad de bedrar sig. Hon är väldigt reserverad mot främlingar och drar sig inte för att lätt morrandes tala om att hon inte uppskattar hälsningen. Barnen blir naturligtvis rädda. Trots att min hund faktiskt har betett sig sunt, får hon stämpeln som opålitlig.

Ska det vara så svårt att undvika tråkigheter och fråga ägaren först?