Tänkt på detta??

[horsedream]

Mina möten med hundar

Det går att läsa av föraren ganska väl.
Ibland brukar jag bara säga vilken vacker och söt hund, eller vilken sötnos och om hunden då går fram mot mig så säger jag till föraren att jag är van vid hundar.
Är det sedan en sådan hund som både vill hälsa men är rädd, så sätter jag mig ner på huk, för att verka mindre farlig och unviker att titta den i ögonen. När den har kommit fram och nosat på mig, så stryker jag den osäkra hunden lätt på bringan och ryggen. Det brukar lugna dem.
Många av hundarna är så glad att jag hälsar på dem att de minns mig till en annan gång när vi möts, och redan på 20-50 meters håll så börjar de dra åt mig ifall de har fått nys på mig.
Är hunden hoppig så försöker jag också böja mig ner, så blir det inte lika stor hoppkraft.

 

[Jadzia]

Re: Mina möten med hundar

Många av hundarna är så glad att jag hälsar på dem att de minns mig till en annan gång när vi möts, och redan på 20-50 meters håll så börjar de dra åt mig ifall de har fått nys på mig

Men det är ju inte alls bra. Det förstör ju för ägaren.

 

[horsedream]

Re: Mina möten med hundar

Jag känner igen hundarna och ser att de här sett mig, en del vill snabbt fram till mig och andra går lugnt och sedan hälsar glatt när de kommer till mig!!

 

[Calazirya]

Re: Mina möten med hundar

Okej.
Jag förstod det som att du traskade fram till hunden, sa att du var hundvan till ägaren och började sedan klappa.

Min hund möter aldrig upp okända människor före mig, och folk som bara kliver fram och tror att man kan klappa alla
hundar man ser får sig en tillrättavisning i från mig.

Frågar man och ägaren tycker att det är ok så är så.
Men att ta förgivet att man får klappa alla hundar för att man har ett bra sätt och är hundvan är att kliva över gränsen.

 

[Tippan]

Men nu kliver du ett steg åt sidan. Du skriver själv att folk skall fråga innan de hälsar, och det är ju det vi alla efterlyser!!! Skulle folk stå och prata med mig 5-10 minuter innan de hälsar på hunden FINE! Men de gör ju inte det!!!! Det är ju det som är problemet!

Det behövs inte mycket uppmuntran till en ung Labrador för att den senare i livet inte skall kunna gå lös utan att kasta sig på folk. Vad skall man välja först? Att alla skall hälsa på den, eller att den skall kunna vara lös bland folk?

Du skriver också att din hund inte är så intresserad av folk, vad bra, en hund med mindre tillgänglighet än överdriven ÄR lättare att hantera "mot folk" än en som är överdrivet tillgänglig...

Jisses så klart att de träffar folk! Men jag vill att hundarna är avslappnade och lugna först. Jag vill inte släppa fram min hund när hon hoppar och studasr på folk. DET tycker jag inte är något man skall uppmuntra och jag tror inte att det ger en hund som samhället accepterar. Det är jättesvårt att få henne lugn när folk står och pratar med bebisröst och sträcker sig efter hunden som står på bakbenen i iver och studsar *himla med ögonen* Är det svårt att acceptera att jag inte låter henne hälsa då? Jo för vissa ÄR det det...

 

[Jastelaraber]

Här håller jag på Jadzia. Här tränar man passivitet med sin hund, den ska alltså inte "reagera" när nån kommer för att hälsa på mig förrän jag tillåter den att göra det. Jag skulle bli helt vansinnig om alla som jag mötte hälsade på min hund först. Samma sak när det kommer in någon hemma, jag vill att de ignorerar hunden tills jag anser det OK att de får hälsa. Det ger ju också hunden möjlighet att kolla av stämningen mellan mej som förare och den vi möter.

 

[Jadzia]

Re: Mina möten med hundar

Kul, hundarna struntar i kontakten med föraren och får sedan belöning för det.
Jisses, vad förbannad jag skulle bli.

 

[LIA]

Re: Mina möten med hundar

Allmänt svar, fr a till: Calazirya, Jadzia och Thelma.

Till alla tre, så skrev jag så här:
"Det kanske verkar som jag tycker, att hundar skulle vara allmän egendom. Så är givetvis inte fallet. Är man intresserad, skall men fråga om man får ”hälsa” på hunden, och först därefter göra det. Ägaren bestämmer alltid vad som är lämpligt eller inte. Det positiva i situationen är att vederbörande är hund/djurvän, och sådana gillar jag.
Sant är, att många bär sig fel åt av ren okunskap vid ”hälsandet”, men vilket är då bäst? Att visa vad som är rätt, eller förbjuda folk att hälsa på hunden?"

Härom dagen, tillbringade jag tid på ett större ställe, där en del folk passerade. Hunden var lös och träffade helt på egen hand, dom som så ville. Signalen från vår sida var helt enkelt: "Här finns en snäll och social jycke, som ni kan umgås med, om ni vill". Många barn och den del vuxna gjorde också det. Hunden hade helkul och lekte boll, ibland avbrutet för att dricka vatten eller käka Frolic. Ingen kom på tanken att fråga: "Är hunden farlig"?
Så tycker jag att det skall kunna vara i relationerna. Självklart kunde jag när som helst ha avbrutit och kallat in eller lagt hunden, så han var aldrig kontaktblockerad. En kul grej.
.

Jadzia:
Uppfostra/träna en hund är en sak. Det går åt på alla möjliga och ibland omöjliga sätt. Att hindra hunden från att ha en vettig kommunikation med människor, anser jag vara negativ uppfostran. Dvs att den går åt fel håll.
Om man hindrar hunden från att gå mot människor/hindrar människor från att komma mot hunden, så säger man ju till den att: Människor vill vi inte komma nära. Hunden: Varför inte, jag vill? MMatte/husse: Människor är farliga/otrevliga/opålitliga/annorlunda eller något annat otrevligt.
Å fan, tänker den säkre och tuffe hunden, då skall jag nog visa dom nästa gång.
Så synd, tänker den veke och kontaktsökande, jag ville ju så gärna. Bäst att gömma sig nästa gång.
På barn-TV-nivå, men i alla fall....

Vad jag menar är att en riktig (positiv) attityd mot människor från hundens sida, är till hjälp för alla parter. Att styra hundens beteenden i olika situationer, med människor inblandade eller inte, skall man som hundägare alltid kunna göra. Kan man inte, får man lära sig.
Vill man inte att valpen skall äta upp alla husets skodon, berättar man för valpen att "detta är förbjudet".
Vill man, att unghunden skall gå till ett speciellt ställe på tomten och använda det till toa, så visar man den det och korrigerar när så behövs i början. Sak samma med revirgränser t ex.
Osv, osv under hundens hela liv.
Varför skulle detta med människokontakter vara så svårt?
.

Thelma:
Rangordning tycker jag kommer automatiskt. Att "dominera/styra" valpen är ju plättlätt. Unghunden är väl den knepigare, men iom den kontinuerliga uppfostran och, så småningom, träning, finns ju rangordningen där hela tiden. Den ändras aldrig under hundens hela liv, om jag inte låter det ske. Varför skulle jag?
Svårare kan det vara, om man tar sig an en vuxen hund. Jag gjorde det med en 2-årig schäferhane en gång, vilken tagit över familjen (ett äldre par) fullständigt. Snacka om flockledare. På tredje dagen avgjorde vi vem som var "bäst" (inte fysiskt), och därefter hade vi den bästa relation, jag någonsin haft med någon hund. Han visade sig också vara den mest intelligenta hund, jag kommit i kontakt med och fungerade också alltid perfekt ihop med andra människor, även om han alltid var "högre" än dom.
.

Som Horsedream är inne på, nämligen att hon känns igen av hundar, hon hälsat på tidigare, är väl något bra? När vi träffar bekanta till hunden, finns två alternativ. Antingen är hunden fri och gör som den vill= lubbar fram och "hälsar". Eller så är den i koppel eller under kommando och gör inte mer än markerar "hej, där kommer du". I vilket fall en positiv attityd.

LIA

 

[LIA]

Uj, här duggar inläggen tätt.

Vi har iofs samma inställning till tågordningen "be om lov - hälsa etc", men jag vände mig emot grundinställningen att "folk skall inte hälsa på min hund!". Något hårddraget.

"Vad skall man välja först? Att alla skall hälsa på den, eller att den skall kunna vara lös bland folk?"
Just en sådan sak jag menar. Det ena utesluter väl inte det andra?

"Du skriver också att din hund inte är så intresserad av folk, vad bra, en hund med mindre tillgänglighet än överdriven ÄR lättare att hantera "mot folk" än en som är överdrivet tillgänglig..."
Förenklat, så blir hunden, vad vi gör den till. Ingen hund är "bara så"!

"Jag vill inte släppa fram min hund när hon hoppar och studasr på folk"
Det förstår jag. Däremot anser jag inte, att lösningen på beteendet är att inte låta hunden "hälsa", utan att lära den att göra det på ett lugnare sätt. Utföres med fördel när hunden är valp.

Vi får inte glömma bort att det ligger i hundens natur att kolla in nya varelser ("hälsa"), oavsett det är en hund eller människa. Hur skall den annars veta, hur den skall ställa sig?

LIA

 

[Jadzia]

Re: Mina möten med hundar

Det handlar inte om att förneka hunden en bra relation till andra människor. Det handlar istället om att skapa en sådan. En vettig relation för mig är inte att min hund stretar och drar för att komma fram till okända.

På samma sätt som att hunden inte får bita sönder min sko, så får den inte heller hälsa utan min tillåtelse. Istället erbjuds den kul aktivitet hos mig.
I vissa fall får hunden hälsa efter tillåtelse, men den okände är då avmätt vänlig.

Signaler om att okända är farliga/läskiga/otrevliga ger du först då du som förare beter dig på ett sådant sätt att du förmedlar spänning. Om man istället ger ett lugnt nej till hundens försök att hälsa och erbjuder bus hos en själv, så tvivlar jag på att hunden kommer att förknippa den okända med obehag.
Signalen blir istället att du behöver inte hälsa. Vi har det mycket roligare här. Då hunden sedan får hälsa på utvald person och denne är lagom avmätt i sitt sätt så förstärks tron hos hunden att okända är tråkiga typer och onödiga att hälsa på. De okända blir snälla, men inte vidare givande.
Har man då en mycket social hund kan den inlärda förväntningen förstöras av folk som absolut måste hälsa och gulla med hunden. Då är det bara att börja om igen.

Jag menar, man lär ju barn att inte springa och hälsa på alla utan att de får för sig att okända är ena elaka typer. Samma sak kan man lära hunden och sedan upprätthålla.

Jag ser gärna att hunden har en helt neutral attityd till okända människor. Om den tycker om andra människor eller inte är mig likgiltigt, så länge hunden accepterar kontakt, beröring och annat som kan förekomma i samhället. Totalt ointresse är en bra beskrivning.

Och det är antagligen därför kontakter med människor är så svårt. Vissa vill ha en social hund som gärna hälsar och som inte bryr sig om hunden drar fram till andra. Andra är som jag och vill ha en hund som struntar i alla förutom flocken. En del föredrar någonting mitt emellan.
Därför kan det bli så fel när en människa av första typen ska till att hälsa på en hund som har en ägare av min typ. Vi ser helt olika på hur hundar ska bemöta okända människor. Besökaren kan då sätta igång och uppmuntra ett beteende som jag lagt ned stor möda på att arbeta bort. Då besökaren anser min hund vara lagom glad och social kan jag anse den vara alldeles för intresserad av okända.

 

[Jadzia]

"Vad skall man välja först? Att alla skall hälsa på den, eller att den skall kunna vara lös bland folk?"
Just en sådan sak jag menar. Det ena utesluter väl inte det andra?

För en hund med hög tillgänglighet och som är mycket social kan det vara ett val man som förare är tvungen att göra. I vissa fall kan det bara vara antingen eller.

"Du skriver också att din hund inte är så intresserad av folk, vad bra, en hund med mindre tillgänglighet än överdriven ÄR lättare att hantera "mot folk" än en som är överdrivet tillgänglig..."
Förenklat, så blir hunden, vad vi gör den till. Ingen hund är "bara så"!

Hur tillgänglig en hund är bestäms inte bara av miljö. Det beror till stor del på arvet, så en valp med hög tillgänlgighet kan behöva styras upp rätt hårt i början. Det är också lätt att spoliera det där med hälsa/strunta i folk.
Faktiskt har hundar vissa medfödda egenskaper, varav tillänglighet är en, och vissa blir aldrig folktokiga, andra föds så.

Och kolla in, det gör de oftast på avstånd.

 

[LIA]

Re: Mina möten med hundar

Vi verkar ha olika syn på hur våra hundar skall bete sig i största allmänhet. Om jag förstår dina inlägg rätt, eftersträvar du en total kontroll över hunden under alla omständigheter.
Själv lämnar jag gärna över så mycket som möjligt till min hunds eget omdömme. Vi har kommit överens om ramar och grundregler, och därifrån får hunden ta egna beslut. Tro inte att jag därmed struntar i, vad den gör. Bara så att jag uppmuntrar det individuella i honom (och i alla andra djur ).
En "grundregel" är att vi tar det lugnt. Oavsett situation, utom dom som skall upplevas fullt ut. Som lek, exempelvis.

Jag vill ha en social hund, som hälsar alt inte bryr sig, allt efter omständigheterna, men som gillar folk och kan umgås med dom. Jag ser inte något problem med det.

Behövs det vid "hälsningssituationer", säger jag snarare åt människan vad som gäller. Hunden vet. Fast nu är vi tillbaka vid "GÅ" igen.

LIA

 

[LIA]

Hundar är ju individer, och som sådana olika sins emellan. Jag menar att man kan påverka och förändra deras beteende inom ganska vida ramar. Dom flesta problem skulle inte finnas med rätt uppfostran/träning. Sagt utan att kritisera någon.

Kollar in, det gör dom på alla avstånd.

LIA

 

[Tippan]

Ja å har man en hund (lämpligtvis en Labrador som i detta fallet) som man vet redan tidigt kommer att utveckla en överdriven tillgänglighet, så minskar den inte genom att låta den hälsa på allt och alla som kommer förbi. Jag kan heller inte låta det vara hennes omdöme eftersom att hon då skulle stå på två bakben och slicka alla i mungipan. Tyvärr, men det skulle vara hennes bästa lösning på allting och jag tror inte att folk uppskattar det.

Min lösning är istället att visa att folk är tråkiga och tråkiga och inte har henne nått att erbjuda. Skulle ngn ge henne en godisbit så skulle det ju vara klippt, då skulle människor inte bara vara roliga utan de har MAT också.

Det är bättre att folk är tråkiga än farliga och tråkiga är de om man ignorerar de och farliga om man måste korrigera. Säg att ngn står och lockar påp hunden och jag måste säga NEJ du får inte gå dit. Då kanske människan blir farlig. Om människan istället håller sig lite lugn så kan jag istället prata henne till mig och bara ta det lugnt.

Att tro att alla hundar blir vad man gör de till är inte heller sant. Det vet man när man får en hund som inte håller sig inom ramarna och det kan hundägare inte förstå som själv inte varit i den sitsen. Den attityden hade en tränare som jag har haft. Han sa själv att han var en jävel på hundar och hade kört upp BCH i bl.a. skydd och i andra grenar + lydnad. Tills en dag då det stod en hund på trappan som han faktiskt inte klarade av. Den dagen så ändrade han den attityden och inspg att alla hundar inte blirvad man gör de till, utan att det finns hundar som man istället måste anpassa sig till och inte räkna med att de blir 100% perfekta.

 

[Calazirya]

Re: Mina möten med hundar

Förenklat, så blir hunden, vad vi gör den till. Ingen hund är "bara så"!

Jo då, en hund kan vist bli bara så.

Schnauzern är en ras som är "misstänksam" mot främlingar, med det menas inte att min hund går runt och misstror alla människor som han inte känner igen .
Däremot vill han inte hälsa glatt på alla innan han kollat av personen i fråga.

Och detta bygger inte på hans uppfostran m.m ( att jag inte skulle ha låtit honom träffa bra människor ) Nej det beror på hans arv .

 

[Milosari]

LIA

jag tror att jag fattar vad du menar. du och jag har samma mål och samma uppfattning om hur vi vill att en hund ska vara. skillnaden är att du är där medan jag är långt, långt borta

eftersom jag bor i ett helt vanligt bostadsområde i en medelstor stad träffar vi alltid människor när vi är ute på promenad. dessa är helt ointressanta. dom visar inget (eller litet) intresse för oss, och vi bryr oss lika lite om dom. annat är det med barn. de är av naturen nyfikna och vill gärna klappa. men hittills har jag inte träffat på ett enda barn som inte har frågat om lov först!! därför får de alltid hälsa. eftersom mina hundar tycker om och är vana vid barn är de alltid försiktiga och hoppar inte. samtidigt som barnen och hundarna tycker att det är roligt, känner jag att jag gör något för nästa generation hundägare. speciellt då i vårt grannområde finns det många invandrarbarn vars föräldrar i många fall är livrädda för alla hundar. blir deras barn bara aningen lite mindre rädda för hundar känner jag att jag gjort något bra. många föräldrar har kommit fram och tackat mig (när jag varit utan hund ).

när det gäller vuxna är det en helt annan femma. vuxna som är äldre än mig (jag är 22, men är ganska liten och ser yngre ut) kan av någon märklig anledning få för sig att de bestämmer över mig och därmed också över mina hundar. de kan därför gå fram och klappa utan att säga mer till mig än "å va söta" eller "är schäfern farlig?" det är dom som pajar min hunduppfostran, inte för att dom pratar med hundarna först, utan för att de går så rakt på, vilket resulterar i att de tycker att det är obehagligt, labben blir speedad och schäfern irriterad på honom och människan blir sur för att han hoppar och så blir det bara pannkaka av det hela.

 

[LIA]

"Att tro att alla hundar blir vad man gör de till är inte heller sant."

Jag skrev faktiskt så här ovan:
"Hundar är ju individer, och som sådana olika sins emellan. Jag menar att man kan påverka och förändra deras beteende inom ganska vida ramar. Dom flesta problem skulle inte finnas med rätt uppfostran/träning. Sagt utan att kritisera någon."

Ja jag VET, att man inte kan forma en hund till exakt vad man vill. Av dom hundar vi under årens lopp har haft i familjen, har inte två varit lika. Inte ens nästan lika. Detta oberoende av ras och kön.

Du har valt din väg att hantera din hunds översvallande tillgänglighet, jag förmodligen en annan. Fr a tror jag att min grundsyn på hundinnehav skiljer sig. Återigen sagt utan att kritisera.

LIA

 

[LIA]

Re: Mina möten med hundar

Så du tror inte att uppväxt, uppfostran, miljö, erfarenheter, sällskap, träning, osv spelar någon roll?
I så fall har vi verkligen olika syn på saken.

LIA

 

[Tippan]

Förenklat, så blir hunden, vad vi gör den till. Ingen hund är "bara så"!

Det var det jag syftade på

 

[Tippan]

Re: Mina möten med hundar

Du skrev själv om ramar där ovan. Att du och din hund har era ramar och att den sen får tänka utifrån det och att det fungerar. Vi har också haft sådana hundar. Vår Terv. t.ex. och våra pudlar som bara häslade på folk om de hälsade på de först. Det krävs i botten att hunden har en ram som fungerar, sen krävs det att du har en viss lydnad på hunden, dvs DIN ram. Ens egen ram måste ju vara mer eller mindre "stark" för att kompensera hundens ram.

Men har inte hunden en ram som jag klarar av att hålla ihop hunden med, dvs min lydnad räcker inte till för att hunden inte skall hoppa över skaklarna så måste man korta upp och minska hundens "frihet", alltså den fysiska friheten. Om min hund klarar av att gå fot förbi en mäniska utan att hoppa upp på den så gör jag det, klarar den inte av att gå i två meter koppel förbi en människa utan att hoppa på den så kan den inte få göra det.

Min äldre hund gillar inte främmande folk och bryr sig inte om de om de inte bryr sig om henne. Plättlätt att inte få henne att inte gå fram till folk! Är det inte lika lätt för alla Om hon får hälsa lite i lugn och ro så visst får de kela och leka med henne då, hon är så klart med på allting. Men den yngre förstår inte på samma självklara sätt att man inte hoppar och går fram till alla, samma ägare, olika hundar...