Tankar runt dop

[lost_in_translation]

Sv: Tankar runt dop

* Hur ser ni på dop?
Är det en familjeangelägenhet eller en större tillställning som anses vara av betydelse och som man enligt oskriven lag inte tackar nej till om man får en inbjudan?
Familj och släkt, inget avancerat.


* Förväntar ni er att era vänner ska komma på ert barns dop till exempel ta ledigt och köra flera mil?
Inga förväntningar. Den som vill komma tackar ja och den som inte vill eller kan tackar nej. Vem vill ha gäster som egentligen vill vara någon annanstans?


* Om en dopgäst råkar glömma dopdagen, vad blir reaktionen? Hur pass allvarlig är förseelsen om man pratar om proportionerna av eventuell ilska och besvikelse?
En inbjudan till dop är som vilken inbjudan som helst. Tackar man ja ska man dyka upp annars avbokar man eller ber om ursäkt.

 

[Kilauea]

Sv: Tankar runt dop

kl

* Hur ser ni på dop?
Oj så vi har diskuterat det trots att vi inte har barn än, jag och sambon. Han vill att barnen ska döpas för att "det är så man gör av tradition". Jag är själv inte döpt och ser ingen anledning till det, så vi har inte diskuterat klart än .
Dock har jag varit på dop och om våra barn döps blir det en enklare tillställning.

* Förväntar ni er att era vänner ska komma på ert barns dop till exempel ta ledigt och köra flera mil?
Nej. Kommer bjuda in vissa och vill de inte komma får de helt enkelt tacka nej. Tex är jag fundersam på hur mina föräldrar kommer göra. De är nog så anti-dop man kan komma...


* Om en dopgäst råkar glömma dopdagen, vad blir reaktionen? Hur pass allvarlig är förseelsen om man pratar om proportionerna av eventuell ilska och besvikelse?
Har man tackat ja dyker man upp. Får man förhinder hör man av sig! Som med alla andra tillställningar.

 

[AgentCarter]

Sv: Tankar runt dop

kl
Frågor
* Hur ser ni på dop?
Jag är iallafall kristen och tyckte det är väldigt naturligt att döpa barnet, var bara familj och närmaste vännerna men ändå blev vi över 50 pers

* Förväntar ni er att era vänner ska komma på ert barns dop till exempel ta ledigt och köra flera mil?
Fördelen med ett dop på helgen är att de flesta ska komma! Med tanke på att jag har flyttat ifrån släkten förväntade jag mig faktiskt att de närmaste skulle komma. Utav vänner förväntar jag mig inte samma sak men var mycket glad för de som kom.
Hade senare ett kalas för de vännerna som inte kom på dopet så de fick chans att träffa min son (och vi fick umgås, vilket händer för sällan)

* Om en dopgäst råkar glömma dopdagen, vad blir reaktionen? Hur pass allvarlig är förseelsen om man pratar om proportionerna av eventuell ilska och besvikelse?
Ingen besvikelse, men irriterad. Precis som folk har skrivit innan, tackar man ja dyker man upp eller hör av sig.

(Hade själv tackat ja till ett dop, några dagar innan fick sonen 40 graders feber och sambon ordentlig influensa. Då valde jag att höra av mig och berätta att jag inte ville riskera de små bebisarnas hälsa som jag visste skulle vara där. Inga sura miner alls)

 

[Brandgul]

Sv: Tankar runt dop

Vi valde till slut att döpa våra barn för att ge de en geografisk anknytning till en speciell stad och plats. Kanske låter udda, men jag tror fler skulle förstå om jag berättade alla detaljer om det.

Min syn är att jag inte tror på gud, men tycker att vi bor i ett kristet samhälle. Att det talar emot varandra bryr jag mig inte om. Därför har jag inte svårt för dop eftersom barnen redan bor i ett kristet samhälle.

 

[Badger]

Sv: Tankar runt dop

Diskussioner runt barn tenderar att bli laddade. Troligen beroende på att traditioner förväntningar och uppfattningar skiljer sig åt.
I min omgivning är det vanligast att enbart närmaste släkt bjuds till dop. Nu verkar det som en del gör väldigt stor grej av dop och även bjuder vänner så det rör sig om 30-60 gäster.

Frågor
* Hur ser ni på dop?
Är det en familjeangelägenhet eller en större tillställning som anses vara av betydelse och som man enligt oskriven lag inte tackar nej till om man får en inbjudan?
* Förväntar ni er att era vänner ska komma på ert barns dop till exempel ta ledigt och köra flera mil?
* Om en dopgäst råkar glömma dopdagen, vad blir reaktionen? Hur pass allvarlig är förseelsen om man pratar om proportionerna av eventuell ilska och besvikelse?

Bjuder familj och vänner, men det är en lättsam tillställning med lite fika, vardagsklädsel och folk kommer om de tycker det verkar trevligt (utom far och morföräldrar såklart som man blir lite sur om de inte kommer om de kan.).

Har inte döpt mitt barn och har lite svårt för kyrkobiten av ett dop. Men vi har haft namngivningsfika med mycket folk. För att det är kul att bjuda vänner på fika ibland och man kan alltid ta tillfällen för lite festligheter.

Vi förväntade oss att man kom om man ville äta tårta och lät bli om man hade något roligare för sig.

 

[voltis]

Sv: Tankar runt dop

kl

Lägger mig inte i om andra vill döpa sina barn. Men vi valde att inte göra det, då ingen av oss är kristen, skulle kännas konstigt att lyssna till en präst och låtsas hålla med.
Och ändå är min mamma kristen. Men hon har aldrig ifrågasatt vårt val, tror knappt hon ens frågade om vi skulle döpa dottern eller inte...?
Hade heller inget namngivningskalas, utan samlade närmsta släkten en tid efter hon föddes, i samband med min födelsedag, eftersom de ju ville se henne och ge presenter Det fick de gärna göra!

 

[Sar]

Sv: Tankar runt dop

* Hur ser ni på dop?
Är det en familjeangelägenhet eller en större tillställning som anses vara av betydelse och som man enligt oskriven lag inte tackar nej till om man får en inbjudan?

För mig är dopet definitivt en familjeangelägenhet med den närmaste släkten och några få bästa vänner. Jag skulle se det som hedrande att bli inbjuden på dop och skulle definitivt försöka komma.

* Förväntar ni er att era vänner ska komma på ert barns dop till exempel ta ledigt och köra flera mil?

Eftersom jag endast bjudit mina bästa vänner hade jag nog förväntat mig att de skulle komma. Men går det inte så går det inte. Är det därmot så att man förväntar sig att hela ens bekantskapskrets är intresserad av att närvara på ens barns dop och många bor långt ifrån får man nog räkna med att flera faktiskt inte är intresserade.

* Om en dopgäst råkar glömma dopdagen, vad blir reaktionen? Hur pass allvarlig är förseelsen om man pratar om proportionerna av eventuell ilska och besvikelse?

Jag hade blivit väldigt ledsen. Dopet var en stor och speciell dag för oss så jag hade nog tolkat det så att personen inte stod så nära mig som jag trodde. Men är det gjort så är det gjort, personen som glömde kan ju inte göra så mycket mer än att be om ursäkt och sedan får det vara bra.

 

[lil-sis]

Sv: Tankar runt dop

Jag vill inte döpa vårt (förhoppningsvis) kommande barn alls, varken jag eller min bror är döpta och vi har gått ur Svenska Kyrkan.

Så om det skulle ske någon form av tillställning skulle jag i så fall göra en namngivningsceremoni och vill/kan man komma är det trevligt, kan man inte så kan man inte.

 

[cirkus]

Sv: Tankar runt dop

Inget av mina barn är döpta. Det beror på att jag och papporna helt enkelt inte tycker att det är nödvändigt att göra det valet för våra barn. varför ska man om man inte är kristen ?

Jag har varit på många dop och folk har bjudit helt olika endel har en jättetillställning och andra litet med de närmsta.

 

[TinyWiny]

Sv: Tankar runt dop

Fast man får hålla begravningen i kyrkan oavsett om personen varit med i svenska kyrkan eller inte. Däremot om det är en vuxen som själv har gått ur så rekommenderar man det inte ifrån kyrkans håll eftersom det är att gå emot den dödes önskan. Skulle man ändå vilja det så är enda skillnaden att man får betala vad prästen faktiskt kostar. Det behöver man inte göra om personen varit med i svenska kyrkan.

Jag har gått ur svenska kyrkan eftersom jag inte tror på gud. Jag vill inte att det hålls en kristen begravning för mig där en präst står och pratar om en gud jag inte trott på. Det är den största anledningen till att jag gick ur. Kyrkan har liksom inget med min död att göra. Skulle då mina efterlevande ändå hålla begravningen i kyrkan så skulle det ju bli fel eftersom man vanligtvis brukar respektera den dödes vilja så långt det är möjligt.

Det är ju tråkigt att din pappas begravning hölls på ett torftigt ställe. Det brukar annars vara ett avkristnat kapell men vanliga bänkar precis som i kyrkan.

 

[Ramona]

Sv: Tankar runt dop

Jag tycker inte att man ska döpa sina barn in i en kyrka ifall man inte är aktiv i den kyrkan själv. Det är faktiskt lite fjantigt, men också respektlöst mot de som faktiskt är troende att använda vad de anser vara ett heligt stället för att "ha en mysig tillställning".

Väljer man dock att döpa sina barn så tycker jag att man får göra helt som man själv vill med inbjudningarna. Sambon och jag har varit inbjuden till många dop, men inte gått på alla. De närmaste vännernas barn går man givetvis på, men andra har vi skitit i eftersom det inte känns geniunt.

När folk frågar varför jag är emot att döpa barnen eller gå på vissa barns dop brukar jag retaliera med att det är en religiös ceremoni, även om föräldrarna vägrar inse det. Att döpa sig handlar om att lämna över sig till gud. Är man inte intresserad av att lämna över sig till gud ska man avstå från att döpa sig.

 

[Calazirya]

Sv: Tankar runt dop

Det är ju samma sak med kyrkliga giftermål då.

 

[voltis]

Sv: Tankar runt dop

Det är ju samma sak med kyrkliga giftermål då.

Jag känner samma sak där som med dop, skulle jag gifta mig (mot förmodan hehe) så skulle jag inte välja en kyrka.

 

[Ramona]

Sv: Tankar runt dop

Det är ju samma sak med kyrkliga giftermål då.

Javisst, att man inför gud och församlingen lovar evig trohet och kärlek trots att man inte ens tror på en gud är ju mest bara fjantigt faktiskt.

Däremot har jag bättre förståelse för de som gifter sig i kyrkan än de som döper sina barn. Att gifta sig är en helt annan tradition än att döpa sig. Jag menar det finns ju massor med religioner som inte har dop som tradition, men där man ändå gifter sig.

Att gifta sig är enligt mig dessutom större än att döpa barnet. Att döpa barnet har ingen annan innebörd än att göra barnet kristet. Att gifta sig har större innebörd än så.

 

[lil-sis]

Sv: Tankar runt dop

Ja det är väl klart?
Om jag någonsin skulle gifta mig blir det definitivt inte "inför Gud och denna församling"

Även om jag förstår traditionen och det runtomkring.

 

[Breaktown]

Sv: Tankar runt dop

Jag tycker att det är rent förkastligt att döpa barn in i en religion de inte tror på öht. Vare sig föräldrarna själva är troende eller inte. Brnet ska ha rätt att stå utanför till det kan bestämma själv om det vill döpas eller inte. Även om folk bara ser det som en fjantig tradition. Ännu större anledning till att låta bli.
Och när man då väljer att bli döpt så kan personen ifråga själv bestämma vem eller vilka den vill ha där.

Men religionsfrihet verkar inte gälla barn i det här landet.

Och jag kan inte begripa varför detta ska vara så förkastligt just när det gäller religion.

Barn "tvingas" vara en del av sina föräldrars liv under sin barndom. Jag kan inte se varför det skulle vara värre att döpa sitt barn än att exempelvis ge det vegetarisk kost, ta med det i första maj-tåget eller klä det i Hammarbydräkt redan som bebis.

När barnet växer upp finns alla möjligheter att gå emot föräldrarnas val och gå ur kyrkan, börja äta kött, bli moderat och heja på Djurgården.

Att föräldrar för att vara "goda föräldrar" ska hålla barnet neutralt i alla typer av åsikter tills den dagen det har möjlighet att välja själv känns inte som särskilt rimligt. (Inte för att valet att avstå att döpa är neutralt för den delen, ofta ligger det ju ett ställningstagande bakom.)

 

[Calazirya]

Sv: Tankar runt dop

Javisst, att man inför gud och församlingen lovar evig trohet och kärlek trots att man inte ens tror på en gud är ju mest bara fjantigt faktiskt.

Okej, jag förstår hur du menar.

Däremot har jag bättre förståelse för de som gifter sig i kyrkan än de som döper sina barn. Att gifta sig är en helt annan tradition än att döpa sig. Jag menar det finns ju massor med religioner som inte har dop som tradition, men där man ändå gifter sig.

Jag ser inte alls skillnaden faktiskt om man ska hänvisa till det du skrev i det tidigare inlägget.

Att gifta sig är enligt mig dessutom större än att döpa barnet. Att döpa barnet har ingen annan innebörd än att göra barnet kristet. Att gifta sig har större innebörd än så.

Jag tycker inte att argumentet håller i och med det du skrev tidigare angående icke troende och respektlöshet. Man behöver ju inte gifta sig i kyrkan.

Men visst jag kan ändå förstå ståndpunkten, även om jag inte ser skillnaden som du gör.

 

[Calazirya]

Sv: Tankar runt dop

Ja det är väl klart?
Om jag någonsin skulle gifta mig blir det definitivt inte "inför Gud och denna församling"

Även om jag förstår traditionen och det runtomkring.

Nej, det är inte klart och det var därför jag frågade.

 

[Björk]

Sv: Tankar runt dop

Frågor
* Hur ser ni på dop?
Är det en familjeangelägenhet eller en större tillställning som anses vara av betydelse och som man enligt oskriven lag inte tackar nej till om man får en inbjudan?
* Förväntar ni er att era vänner ska komma på ert barns dop till exempel ta ledigt och köra flera mil?
* Om en dopgäst råkar glömma dopdagen, vad blir reaktionen? Hur pass allvarlig är förseelsen om man pratar om proportionerna av eventuell ilska och besvikelse?

Kommer väl med mina åsikter också då. Jag är väl på samma bana som flera i tråden. Är inte döpt själv, gått ur svenska kyrkan (vilket jag fick göra när jag fyllde 18, innan dess var jag "tvångsmedlem" trots att mina föräldrar gått ur) och skulle förstås just därför aldrig komma på tanken att döpa mitt/mina barn. Min sambo är döpt, men har gått ur kyrkan för några år sen och såg just därför ingen vits med att döpa. (Det hade ju varit ganska komiskt om två som ej ens är medlemmar i kyrkan ändå valde att döpa sina barn....).

Jag ska erkänna att jag HAR svårt att förstå de som väljer att döpa sitt barn utan att själva ens ha någon grundläggande tro. Som säger att det BARA handlar om "tradition". Då kan man ju göra som mig; ha kvar traditionen men strunta i religionen. Som vi gör kring jul. Firar jul, men helt utan kristen prägel (utom möjligen på julskivorna eller om vi nu skulle sjunga någonting).
Om man däremot HAR någon slags tro och tänker sig åtminstone i någon liten omfattning ge barnet just "en kristen fostran" (som jag har för mig de uttrycker det vid dopet); DÅ har jag full förståelse för att man väljer att döpa sitt barn.

Nåväl, det åt sidan. Trots min egen syn på det hela så har jag bevittnat några dop (och kyrkobröllop); några där personerna verkar vara totalt oreligiösa och bara ser det som en "tradition", men också några där jag vet att personerna har någon slags tro på Gud och ytterligare några där jag inte vet (men förutsätter då att de tror i någon slags omfattning).

Blir jag bjuden på dop (eller kyrkobröllop) så är det klart jag går! (förutsatt att det är någon jag känner väl, men jag har aldrig blivit bjuden i något annat sammanhang). Jag går dit, deltar och ger present som sig bör. Är det en viktig händelse för mina släktingar eller vänner så VILL jag uppvakta dem vid det tillfället. Genom att vara där och glädjas med dem.

Om man sagt att man ska komma på dopet så kommer man självklart! Eller ringer återbud om man absolut inte kan av någon anledning. Det finns väl ingen ursäkt för att bara skita i att komma....

De dop jag varit på har oftast rört allra närmsta familjen och några få vänner, inte så många andra.

OM jag nu skulle ha någon form av ceremoni liknande dop så skulle jag inte förvänta mig att vänner tar ledigt och åker flera mil för den saken. Men om det är nära vänner skulle jag säkert bjuda dem för att jag skulle vilja att de ändå får möjligheten att komma om de vill och kan. Om de sen tackar nej skulle det vara fullt förståeligt och inget som skulle påverka vår vänskap.

 

[mino]

Sv: Tankar runt dop

Men samtidigt är det lite fånigt med all denna respekt för religion. Jag tycker att det finns en tendens till att främmandegöra religiösa människor i samhället i dag på ett sätt som varken gagnar religioner eller samhället. Ibland känns det som det är ickereligiösa människor som späder på märkvärdigheten med religioner mycket mer än religiösa gör själva. Som jag ser det är en kyrka en samlingsplats för andlighet, varken mer eller mindre. Jag tror också att om fler människor slutade fokusera så mycket på gud och i stället började fokusera på sin inre personliga tro så skulle det inte bli lika laddat. Det funkar utmärkt att betrakta gudar, andar och heliga söner som metaforer och ritualer som ska hjälpa en att bli en människa som gör gott och som vill utvecklas i gemenskap med andra. Själv gillar jag tanken på att det finns organisationer som fortfarande försöker fokusera på mänsklighet och andlig livskvalitet, jag tycker att det vore sorgligt om vi tog ännu mer avstånd från detta genom att hävda att antingen så tror man fullt ut på gud och står för allt i bibeln eller så har man inte i kyrkan att göra.