Timsetim
Trådstartare
Är jag onormal som inte tänker så mycket på förlossningen? Två saker har varit självklara för mig när jag blev gravid. Det ena är att jag kommer att få mage och gå upp i vikt och det andra är att jag kommer att genomgå en förlossning, på ett eller annat sätt. Men varken det ena eller det andra bidrar till oro eller stora frågor. Borde jag bekymra mig för förlossningen eller är det bra att jag känner mig tillfreds med den?
Vi var på föräldrarträff i fredags och jag var den enda där, av 12 gravida, som inte kände oro inför förlossningen. Detta fick mig att fundera lite på det. Efter att ha ransakat mig själv så kan jag inte hitta någon speciell anledning. Jag är realistisk och medveten om att den kommer att ske, jag är inte rädd för smärtan, har inga speciella krav på smärtlindring utan förlitar mig på att de barnmorskor och läkare som är med kommer att råda mig vad gäller det. Jag läser ofta andras förlossningsberättelser och oavsett om de varit lätta eller svåra så ändrar det inte min inställning. Min väninna frågade mig häromdagen vad jag hade skrivit i mitt förlossnings-brev (eller vad det kallas) och jag kunde bara svara: ingenting. Det enda jag känner att jag kräver är att de som är i min närhet är ärliga och raka.
Har redan tidigt läst en del om både vaginal och kejsarsnitt eftersom båda kan bli aktuella. Vi ska på ul om 4 ve och då träffa läkare på spec. mödravården och prata lite om vad för förlossning det kan komma att röra sig om. Kanske väcker det fler frågor?
Skulle vara intressant att höra vilka funderingar ni haft angående förlossningen.
/Timsetim
Vi var på föräldrarträff i fredags och jag var den enda där, av 12 gravida, som inte kände oro inför förlossningen. Detta fick mig att fundera lite på det. Efter att ha ransakat mig själv så kan jag inte hitta någon speciell anledning. Jag är realistisk och medveten om att den kommer att ske, jag är inte rädd för smärtan, har inga speciella krav på smärtlindring utan förlitar mig på att de barnmorskor och läkare som är med kommer att råda mig vad gäller det. Jag läser ofta andras förlossningsberättelser och oavsett om de varit lätta eller svåra så ändrar det inte min inställning. Min väninna frågade mig häromdagen vad jag hade skrivit i mitt förlossnings-brev (eller vad det kallas) och jag kunde bara svara: ingenting. Det enda jag känner att jag kräver är att de som är i min närhet är ärliga och raka.
Har redan tidigt läst en del om både vaginal och kejsarsnitt eftersom båda kan bli aktuella. Vi ska på ul om 4 ve och då träffa läkare på spec. mödravården och prata lite om vad för förlossning det kan komma att röra sig om. Kanske väcker det fler frågor?
Skulle vara intressant att höra vilka funderingar ni haft angående förlossningen.
/Timsetim