Tagit bort häst - känslor efter!

[TotallyLost]

Jag skulle vilja starta en tråd där man kan disskutera huruvida man har känt/känner efter att ha tagit bort sin häst.

Hur lång tid tog det innan ni "vande" er vid att inte ha hästen längre osv.

 

[elfi]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Efter att jag tog bort mitt älskade sto så tog det drygt en månad innan jag förstod att jag aldrig mer kommer träffa henne igen men nu snart ett år efter hennes bortgång kan jag fortfarande gå ut i hagen och ropa efter henne och sen komma på att hon inte finns hos mig längre.

 

[Palastina]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Detta hände förra sommaren.

Det var så att jag och min mamma skulle ut och rida. (Mamma skulle komma igång med ridningen igen.) Och jag skulle hämta min häst som jag nyligen hade köpt. Jag gick om hämtade min häst och jag ropade på Pojken (som mamma skulle rida) han kom inte och det var kånstigt eftersom han alltid kom när jag ropade på honom. Då sgick min mamma upp för att hämta honom och jag skulle ta min häst ut ifrån hagen då hon ropade-" Lena du måste komma hit och titta på Pojken!" Jag gick upp igen med min häst till dom. Och då så jag benet. det bara hängde och dinglade. Pojken försökte gå men det gick inte han hoppade några steg och jag sa NEJ! Jag trodde inte mina ögon att det var sant. Släppte min häst och gick fram till benet, kännde lite och ja... Mamma gick ner till hästens ägares hus men dom var inte hemma. (Dom hade åkt tills stugan precis.)
Mamma kom och frågade efter telefonnumret men inget svar inte heller till dottern som är veträner. Vi fick inte tag på någon det var bara vi som var där. Jag och mamma började grina för vi insåg vad som hade hänt benet av. Men vi ville inte seatt det var så jag sa -"benet är inte av benet är inte av!"
Mamma ringde till och med till SOS för att få hjälp men det var klart att dom inte kunde hjälpa oss. Vi visste inte hur vi skulle göra vi kunde inte bara ringa till en annan vetrenär och be en komma och ta bort hästen. Men då så kom mamma på att hon kunde prata med grannen och fråga om dom visste vart deras stuga låg. (Där dom var) Och han visste det och åkte och hämtade dom. När mamma kom tillbacka så sa jag åt henne att -"Du måste ta in min häst! Och alla andra!" Det gjorde hon. Men innan så sa vi åt hästarna (min och Pojken) att ta farväl av varandra. Och dom som gjorde det. (så såg det ut iallafal) Så när ägarna kom så hade jag stått där med min förra medryttarhäst i 5h. Och bar kunat säga-"Jag älskar dig och kommer alltid att minnas dig! kommer du ihåg..." (alla minnerna) När ägarna kom så såg dom samma sak som vi att det inte skulle gå att göra något. Då ringde dom en kolega till dottern och hon konstaterade samma sak som vi. Att benet var av. Samma dag då allt såg så ljust ut för en fin ridtur tog det en helt annan vänning. Åt de hållet där livet tar slut.
Vi tog bort honom efter 8h väntan. Jag han säga förväl åt honom och jag lovade honom att stanna hos honom hela tiden tills allt var över och det gjorde jag. Att se sån stor kärlek forsvinna var hemst att se hur han tittade på mig att se hans sista andetag.

När han var död så täkte dom in honom i en presening och där fick han ligga i två dagar. Innan vi fick begrava honom. Min häst ropade på honom hela dagen efter. Alla var i sorg dom närmaste veckorna och lika så min häst men hon tog det mycket bättre än vi människor. Men på själva begravnings dagen så gick det bra. För att klara av den förlusten så pratade vi mycket om den och det gjorde det lättare att gå vidare men jag känner fortfarande mycket starkt av att prata/skriva om det.

Jag har fält en massa tårar under den tid som jag har skrivit detta.

 

[Palastina]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Jag känner även folk som har och måste ta bort sina älskade hästar. Det jag gör är bara att stödja dom i sin förlust. Visst det är jobbigt för mig också men det är bar fint att prata om hästarna hur dom var minnen osv. Dett lättar upp stämningen och så. Jag pratar om det när dom vill.

 

[Love_you_Carmen]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Den 28 april 08 åkte vi första gången till kliniken med henne då hon kändes oren.
Då visade det sig att hon hade skelettförändringar i hovarna (som hon tydligen ha haft hela sitt liv) och att hon inte skulle hålla till ridhäst.
Hon hade också pålagringar och annat skit som hon hade på båda fram.
Men hon kanske skulle kunna hålla till avel.
Många turer fram och tillbaka till hästkliniken.
Hon gick på butta i 2 - 3 månader, men hon blev inte bättre och varje gång vi minskade så fick hon jätte ont.
Tillslut va hon halt anntingen i bak eller fram.
Så den 4 juli 08 dömdes min vän, mitt barn, mitt allt ut.
Förståd inte hur min älskade kunde dömas ut.
Hon va min första unghäst, när jag fick henne hade hon nyss flyttat till sverige från beligen och bara haft sadel och träns på sig i 2 veckor.
Allt hon kunde hade jag lärt henne, hon va ju så stark och pigg och glad inte kunde hon dö?
Va i chocktillstånd fast jag hade vetat redan den dagen att hon inte skulle hålla till ridning att hon skulle få avsluta sina dagar i min famn. Vissa dagar förneckade jag det och vissa dagar rann det många tårar på kudden om nätterna.
När vi fick försäkringspapperna blev allt så verkligt trodde jag skulle dö den dagen...nästa dag förneckade jag det..och det gjorde jag ända fram till den 15/7 08, jag hade lovat henne att jag skulle vara själv med henne när hon togs bort så det va bara vi tre jag,veterinären och mitt allt.
När hon låg på marken skrek jag och rammla ihop, låg där och kved och skrek..fick hjälp upp skrek på gatan och rammla ihop igen, tränaren kom och tröstade mig, skrekgrät värre än ett barn som har kolik näe jag kom hem. grät, hyperventilerade,skrek,grät ännu mer, kastade saker. Nästa dag levde jag i förnecklse..trodde hon fortfarande levde grät max en 1 timme sen så hade jag förneckelse.
Nu har det gått snart två veckor o sen den dagen hon försvann har jag levt i en dröm det känns som hon inte ens har lev överhuvudtaget, det känns inte ens som jag e närvarande allt känns som en dimma..och hon inte har levt, att alla kort alla videofilmer e någons annas häst, eller att det e någon annan flicka och hennes häst på korten. att det inte e hon och jag. Jag längtar tills den dagen då jag kan sörja för att min bästa vän har dött, istället för att leva i en dröm och tro att hon inte har funnits.
menn i kroppen och hjärtat värker det något otroligt för varje hundradel som går.

 

[Ulrika C]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

I morgon är det 4 veckor sedan jag tog bort min häst som jag hade i 19 år. Han var då 28 år (gammalt för fd travare) Han hade flera återkommande problem och det kom till en gräns. En dag när jag red honom kände jag att det räcker nu. Jag ville låta honom somna här hemma lugnt och stilla medan han fortfarande var i hyfsat skick. Slippa göra någon akutgrej.

Det jobbigaste var tiden innan. Innan tillstånd för begravning osv var klart. Han fick sluta precis så som jag ville. En spruta och jag och medryttaren satt hos honom tills det var över. Sedan hjälpte grannen mig att begrava honom så har var i marken redan efter 15 min. Jag ser platsen han är begravd på från mitt köksfönster och vår trädgård.

Men ibland när jag tittar ut på kvällarna tycker jag att jag ser honom där ute i hagen på favoritplatsen..

Vet inte hur det är men jag inbillar mig att det vore lättare om jag haft honom inackorderad. Då kunde man undvika stallet ett tag.

Det har varit en jättejobbig tid men blir bättre för varje dag. Jag köper en ny häst i höst. Allt är klart men vi köper henne efter vet.besiktning i höst efter sommarbetet. Hon är 1 år e. Empire ue. Turban Rose. Ser verkligen fram emot detta och jag har tagit mig i kragen och börjat rida igen + rider lektion. Så jag besöker henne 1ggr/vecka + att jag har två små ponnier här hemma till barnen som vi pysslar med. Livet går vidare!

 

[niardasp]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Jag köpte ny häst ungefär 10 dagar efter att jag tagit bort den gamla. Det var både bra och dåligt, bra för att jag hade något att göra men dåligt för att det gick så snabbt, jag kunde inte alls relatera till min nya häst i början och jag tyckte inte ens om honom. Det tog nog ett par månader innan jag vande mig vid den här nya och började uppskatta den, istället för att hela tiden jämföra "såhär gjorde aldrig min förra" osv osv.
Det tog nog i princip ett år innan jag på nåt sätt insåg att det här var min nya häst och att den andra var borta.
Nu har det snart gått två år och självklart saknar jag fortfarande min förra men har på något sätt lagt det bakom mig, jag har ju en ny nu och det är han som lever och han som behöver min omvårdnad och kärlek, inte den förra.

 

[Kismi]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Jag miste min älskade vän för ett halvår sen. En kväll när hästarna skulle få komma in så stod han uppe i skogsbrynet helt förtvivlad. När jag gick fram till honom hängde frambenet och vi fick dra hästen in i stallet. Eftersom vi inte bor i sverige och inte har någon hästklinik här så ringde vi efter jourhavande veterinär som skrev ut smärtlindring åt honom i väntan på att få komma till ultuna. Väl där efter några dagar så visar röntgen att hans framben är fullt med en massa sprickor. Hans ben var nästintill krossat, och jag kommer aldrig få reda på hur det har gått till. Inte nog med det så hade vår veterinär skrivit ut smärtlindring för en shettis, min häst på 170 cm i mkh!!! Vilket gjorde mig fruktansvärt förbannad över att mitt hjärta fått ha så ont i onödan.

Det fanns ingenting man kunde göra åt hans ben, vi hade tre olika veterinärer att titta på röntgenbilderna och alla sa att det var ett hopplöst fall. Det fanns bara en utväg och den var det vadderade rummet på ultuna hästklinik... Jag var så stolt över honom in i det sista, han var så himla tapper och förlorade inte humöret för en sekund. Han var ändå den levnadsglada, positiva häst, som jag fick känna en alldeles för kort tid.

Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, men han behöver aldrig ha ont mera och det åtminstonde, gör mig glad.

Är väl knappast någon som orkar läsa detta långa inlägg, men vad skönt att skriva av sig!!

 

[Niela]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Jag hade turen och hade 2 hästar så jag dränkte min sorg i den andra hästen..

Sen är jag rätt inställd på att det kommer sånna dagar.
Detta ska man ju ha i bakhuvudet innan man köper sig ett djur.
Att det kommer dö före en klarar man inte av detta och vet redan innan att man går ner sig totalt kanske man ska tänka till en extra gång innan man köper valpen/hästen.


Jag tog bort min älskade häst 19 feb 2006 det var inge roligt och jag var mer ledsen den vecka inna avlivningen när ajg väl bestämde mig att nu ska hon få vila in.
Den veckan så grä jag och bodde nästintill i stellet och var med henne.
Så när hon väl var borta kändes det som jag hade redan sörjt henne, och eftersom jag hade en ny häst så var jag tvungen att leva vidare.

Gazella den jag fick ta bort kommer alltid var den häst som stått mig närmast hon var min första egna häst och de kan bara en vara...

Jorunn är helt underbar hon med,, men på sitt lilla sätt och det som är de roliga är hur lika dessa 2 hästar är.

Lugna trygga och genomsnälla men är ju tjejer och har humör som då och då ploppar upp


Nu när jag kollar på gamla bilder ler jag och minns de ger mig ingen smärta utan mer glödje hur roligt det var när bilderna togs

 

[Krockodil]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Jag fick ta bort min ponny när jag var 15 år och jag var helt förkrossad. Så fort jag tänkte på honom så brast det och jag började gråta så jag försökte hantera det genom att inte tänka på honom. Jag kommer ihåg att samma dag som ponnyn åkt iväg så satt jag och såg på svarta hingsten på tv. Varje gång jag nu hör musiken i introt på serien så får jag en klump i halsen för jag mins hur jag kände mig den dagen.

Senare har jag varit med när min kompis hästar avlivats. Båda tyckte jag om väldigt mycket och speciellt den ena som jag tagit hand om väldigt mycket. Jag var så illamående efteråt att jag inte kunde få i mig mat på över en vecka. Det kändes som om vad som helst skulle kunna hända och jag skulle inte orka reagera på det i alla fall för kroppen var helt uttömd på energi och känslor.

Det är det värsta med att hålla på med hästar. Dom lever inte lika länge som vi gör.

 

[ishmanda]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

*KL*

Jag har tagit bort 3 st hästar vara av 2 st akut.

Första akut 2000 Priffe 7 år gammal
Priffe fick en hjärnblödning och det fanns inget att göra hon var iprincip redan hjärndöd när vet kom.
Det var en stor tragegi som tog väldigt hårt på mig. Hade svårt att ta mig tillbaka till hästarna och var i chock i månader.

Andra var 2006 Japp 8år gammal
Japps magsäck sprack. Det var ilfart till djursjukhuset med djurambulansen. När vi kom in sa vet att han aldrig sett någon liknanade reaktion och efter bara 20 min tog dom in honom för operation och vi åkte hem. På vägen hem sa jag till min sambo att jag får inte hem honom igen. Och mycke riktigt efter 1,5timme ringde dom och sa att Japp somnat in. Dom hade öppnat honom och sen gett honom en överdos så han somnade, hade maginnehåll i hela buken. Var chockad och grät jätte mycke första gången men sen bar det precis som om jag gick vidare och började leta häst redan dagen efter. Troligtvis pga att jag varit med om det innan och visste att ny häst var det bästa sättet för mig att gå vidare.

Tredje var 30/5 i år, Planerad avlivning.
Annie hade allvarlig kissing spine och därför lät jag henne somna in endast 6 år gammal.
Var jätte jobbigt veckorna innan avlivningen, att gå och vänta och undra om hon hade ont m.m. Men när dagen väl kom så tillbringade jag den sista timmen med henne i hagen. Men när trotjänaren kom och stallägaren och han gick i väg med Annie körde jag för jag orkade inte vara med. Lånade en kompis häst och stack ut i skogen med en annan kompis. Grät i omgångar första 20min, men sen kom ett lugn jag aldrig kännt innan Jag gjorde rätt som lät henne somna in och det kändes bra. Har knappt gåtet över henne sedan dess.

Saknar alla tre jätte mycke fortfarande, men gråter mest över Japp faktiskt.

 

[Chappe_]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

i lördags bestämde jag mig för att min vackra häst skulle få avsluta sina dagar. dom här fyra dagarna har varit blandade, med lättnad, sorg och psykbryt. Jag har ringt till trorjänaren, veterinären, hovslagare, kompisar och en man med traktor. Jag har varit lugn hela tiden. Men det är på kvällarna det kommer. Jag sover på ett av hennes gammla täcken, blir lugn av att känna hennes doft.

Idag var hovis här och tog av skorna. I morgon kl 07 kommer dom. har en känsla av att det kommer vara den värsta dagen i mitt liv. Jag har bestämt plats, och jag kommer vara med ända in i slutet. så i morgon vid denhär tiden lever inte min vackra tjej längre

 

[pluto]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

hej jag förstår er alla. jag tog bort min hund vid 4års ålder. eller ja hon var 4år 11dagar och 24min 15sek.

mm jag älskade henne från djupet av mit hjärta. även om vi bara hed 4 år till sammans så går jag nu 6månader senare och pratar med hennen.

Och ibland när jag kommer hem från skolan så kan jag säga " sluta huppa på mig jessie" aa hon heter jessie.

eller en annan sak någon som inte känner mig skule inte tro att jag har tagit bort min hund (avlivat) för jag säger alltid "min vänn jessie" eller "hon är" och jag orkar inte heller förklara.

jag bestämde att hon skulle avlivas hellt själv. hon hade fåt ett diskborok eller avd det heter i ryggen i alla fall. det var en med föd skada och mycket alvarlig. mamma var bortrest. och när vi ringde och berätade så var hon i backen och bara grät. en tant trode hon var rädd för att åka ner. (hon åkte skidor.) följande vecka grät jag hela tiden. så klart jag hade ju ett hål i hjärtat. ingen förstog mig och ingen kunde jag prata med. så jag slutade prat. jag sa ingenting i ca 3 månader. men då blev pappa arg på mig. han förstog nog inte. men ahn hade enorma skuld känslor. han hade nämligen puut till jessie då hon ville springa ner och och hälsa på min farbrors hund och så råksde han prika ryggen. sissat natten låg jag bara vaken. jag klapade henne sa att jag älskade henne. en 12 årig thjej ska inte behöva ta ett sådant beslut. men ingen kunde ta beslute för mig :'( men ja

 

[Mysaan]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

*kl*

På söndag är det 2 månader sedan jag tog bort min älskade häst. Han hade problem med ett bakben och höll knappt för promenadridning. Till detta drabbades han av frakturer på 3 stycken tänder. Det var då jag bestämde mig att det fick vara slut på allt lidande. Vissa dagar mådde han bra i benet andra dagar kunde han knappt gå. Ibland mådde han bra flera veckor och ibland dåligt flera månader.

Två veckor innan det skulle ske ringde jag och bokade tid. Dessa två veckor sedan var skumma. Jag grät floder, ångra mig säkert 100 ggr samtidigt som jag började ta lite avstånd från honom. På avlivningsdagen grät jag hysteriskt när han föll. 2 timmar senare var jag redan hemma och leta ny häst. Så jag läste annonser och grät samtidigt.

Jag undvek stallet i nästan 1 vecka. Sedan lovade jag att vara stallvakt eftersom stallägaren skulle bort midsommar. Första dagen grät jag så mycket så jag inte såg vart jag körde när jag kom in på stallplan.

I dag har jag en ny häst. Hon är vacker. underbar och ett litet projekt. Jag gillar henne skarpt och hoppas att jag så småningom ska kunna älska henne lika djupt som jag älskade Simon. Men ibland när hon kommer i hagen så hoppas och tror jag att det egentligen är Simon som kommer.

Jag gråter fortfarande om jag skriver om honom. Jag gråter floder just nu. Men för mig var det viktigt att få hem en ny häst fort annars hade jag nog slutat med hästar. Trots att jag alltså var förberred på att detta skulle hända, trots att jag vet att en dag är det dags för våra älsklingar att somna in så tar jag det lika hårt varje gång.

 

[Heddan]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

*kl*

Tårarna rinner när jag läser allas berättelser Kommer bara att tänka på min pojk då Han dog iofs inte, men jag kommer ändå aldrig mer få träffa honom, då han nu är tillbaka hos ägaren (jag lånade honom bara). Jag minns att jag satt och stirrade på O.C. i 2 dygn utan att tänka, för såfort jag råkade tänka något alls kom gråten. Sedan var jag tvungen att gå ut till hästarna igen, eftersom jag hade en till att ta hand om. Jag kan fortfarande börja gråta när jag funderar på hur han har det idag.

 

[Kviga]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Min häst avlivades för snart ett år sen.
Igår när jag var ute så var det likadant väder som den sista morgonen, det räckte för att göra mig ledsen.

Jag har ridit massor efter avlivningen men en olycka har gjort att jag inte får rida på ett år så nu kommer alla undanpressade tankar fram

 

[Cambric]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Jag tog bort min häst i februari i år..och jag kommer nog aldrig över det, det absolut värsta jag varit med om..har ff mardrömmar. Jag gör så gott jag kan för att bevara hans minne, men än så länge överskuggar själva avlivningen detta..
Vissa dagar när jag kan tänka logiskt, så vet jag ju att man kan inte låta en sjuk gammal häst lida, men andra dagar vill jag bara ha tillbaka min gamla häst..skulle göra vad som helst för att få se hans snälla , vänliga ansikte..
Fy, vad sentimentalt detta blev..sorry!!
Det värsta är att jag har en gammal hund och en ny häst som också ska vandra den vägen..ibland undrar jag om man är galen som skaffar fler djur, när det är så plågsamt att skiljas från dom..

 

[annso80]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Ledsamt att höra om alla som behövt ta bort sin vän..
Jag förlorade min älskade häst förra sommaren, så det har gått lite över 1år nu och visst känns det lättare nu , eller man lär sej leva utan honom..Men det var fruktansvärt jobbigt att behöva avliva honom, jag vet att jag gjorde helt rätt!! Han var 31år gammal och kroppen orkade inte längre.
Han fick ett värdigt slut och blev begravd hemmavid samma dag(en plats han älskade),..vilket var otroligt skönt att veta..

Jag hade haft honom i nästan 14år men känt honom längre än så, vi har otroligt fina minnen ihop..saknar honom jättenmkt..hans box står fortfarande tom...och ibland tycker man nästan att man ser honom stå där fortfarande..

 

[Borin]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

gud va sorligt när man läser alla, :'(
Jag har fåt tagit bort 2 hästar.
Ziggy Stardust min första ponny som jag vick när jag var 8år hade han i 2 år och han hade en med född skasa som komfram under hårdare träning.. han var inte inhoppad när vi fick han och då kom troligen skadan, även fast vi inte gjorde något ansträngade så..

Munsboro Freckles -1999 - 2007
Han blev bara 8år och hade en SÅN hopptalang.
jag åkte land och rike runt för att leta efter en stjärna, så åkte vi till Linköping till en hästhandlare som imp. hästar från irland för sedan sälja vidare, så då provdred jag någora och fastnade direkt för "freckis" han hoppade jätte bra även fast han var 7år, han hade tävlat LA på irland sa de och visade en film på det såg jätte bra ut. de va innomhus.
han hoppade med tryck och med bjudning, de va strul innan de fick tag på veterinären vi ville göra klinikbesiktning men de vägrade att gå med på det så vi tog en gårds ändå. det tog 3 veckor för dom att få tid hos han och vi viste inte vad "freckis" gjorde under den tiden men de sa att de red lungt på han.

när vi fick men han fick vi skritta igånghan för han hade inte gått något och han var trööött, på första hoppträningen så hade han INGEN bjudning eller nåt, så vi åkte till kiropraktor som gav han massa örter och då blev han bättre lite mer fart i han, men inte alls som den häste jag hade provridit.
vi åkte till veterinären och var där massa gånger han var aldrig så jätte frisk men vi han åka på några tävlingar och på första var han såå stel han var livrädd och kunde inte äns galoppera.. stackarn.

men vi tränade bort de närverna men i augusti 2007 så orkade han inte mer och svarade inte på behandlingarna på kliniken så vi valde att ta bort han för hans egen skull.

de förra ägarna hade sprutat han med bedövning eller något för att han skulle vara pigg och inte känna skadan och hade gätt han de på besikningne med. HUR KAN MAN GÖRA SÅ. vi litade på dom och de va ju hästhandlare, men nu har iv lärt oss att man inte kan lite på NÅN

 

[Chappe_]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Nu är det över. Nu har min vackra häst somnat in. Jag trodde att jag skulle vara helt förkrossad och inte orka göra nånting på flera veckorm, men tvärtom är jag gladare än vad jag varit på flera dagar. Allt gick så lungt och fint. Mannen kom, hälsade på hästen och vi gick iväg till platsen jag sett ut. Jag och min bästa kompis stod och höll om varandra, hon höll i hinken och jag höll i grimskaftet. Sen frågade mannen om jag var redo och jag sa att jag var det. Jag Det jag reagerade mest på var ljudet, hade hört innan att det skulle låta jättehögt, men jag tyckte inte att det lät så högt alls. Nu har hon vandrat vidare och samma sekund hon nådde marken öppnades himmlen och det vara forsade ner vatten.

Det känns så bra, hon såg så fridfull ut där hon låg.

Jag säger Hejdå.

RIP.
Chappelina
*1983-04-21
+2008-08-14 kl 07:42