Tagit bort häst - känslor efter!

[Miss Sixty]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Jag har tyvärr fått ta bort två hästar.

Första hästen avlivades i December 2005. Hästen hade varit skadad ända sen köpet. ( dolda fel ) Vi gav henne alla chanser att bli bra men efter mer än ett års kamp så gav hon upp och då var det bara ett beslut som fanns att ta och från det att vi tog beslutet tills hon var avlivad tog det cirka 2 veckor.

Andra hästen avlivades för bara fyra veckor sen. ( Juli 2008 ) Denna gågen gick allt mycket snabbare hästen insjuknade och vi åkte med honom till djursjukhus där en mycket allvarlig lungsjukdom som var obotlig konstaterades och dagen efter fick han somna in.

Känslorna var väldigt starka vid båda tillfällena men jag kommer ihåg att de två veckor jag fick gå och vänta innan avlivningen av första hästen var hemska. Var jobbigt att varje dag åka ut till henne och vetta om att snart ska hon dö.

Vid andra avlivningen där allt fortfarande är väldigt jobbigt så gick allt så snabbt så man tog inte det åt sig. För mig tog det nästan två veckor att förstå att det verkligen hade hänt

 

[Toria]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Usch vilka hemska berättelser. Jag tog bort min gamla häst, min allra bästa vän -01 som jag haft i 14 år. Hon blev 28 år och fick avlivas pga av en distriktare raspade hennes tänder...En tand gick sönder till roten pga det. Inne på klinik opererade dom bort den tanden men fick inte bort allt (tydligen), detta var i överkäken och hon fick som bihåleinflammation. Jag har fått förklarat för mig nu av en annan vet att det måste ha blivit bitar kvar som låg o inflammerade...Väl inne på kliniken så borrade dom upp små hål i skallen på henne så vi kunde dränera ut varet men det blev aldrig bättre efter spolningar o medicin...så klart, när det låg splitter kvar där.

Det är deppigt att veta i efterhand att de kanske skulle ha kollat lite bättre och att hon kanske skulle ha levat ett par år till. Jag har mått jättedåligt av det här o ätit antideppressiv medicin. Det var en ansträngande tid när hon var sjuk, hon gick ner i vikt o var mycket dålig. Annars var hon ju en sån levnadsglad häst och hade säkert blivit runt 35-40 år.

Jag tänker ofta på den hästen och saknar henne enormt.

Tänkte inte skaffa nån mer häst efter henne och när jag förlorade min fina isisvalack jag hade på foder....

MEN nu har jag två härliga tjejer i stallet o life goes on

 

[Yrja]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!

Jag tog bort min häst för bara ungefär en månad sen. Han hittades skadad i hagen och vi beslutade till slut att han skulle få en spruta om somna in, bara 11 år gammal. Vet rådde oss till det och hästen kunde inte gå, krampade till o från. Vi visste inte ens hur vi skulle kunna lasta honom eller om han kunde stå de 2 timmarna som väntade i transporten, innan vi kunde vara på kliniken. Dessutom var hans chanser mkt små.

Direkt efteråt vacklade känslorna mellan lättnad och total hjärtesorg. Min syster väckte tanken att skaffa ny häst så vissa stunder har jag varit besatt av att leta bland annonser, och andra stunder känner jag nästan avsky vid tanken på att skaffa en ny.

Under de närmaste veckorna har jag gråtit mer eller mindre varje dag, men from. förra veckan har jag åtminståne kunnat prata om det som hänt med andra än närmaste familjen. Jag känner ingen lättnad längre, bara saknad och sorg. Och jag ifrågasätter om hästen hade velat få en chans till, om han hade velat att vi försökte rädda honom. Oj vad jag tänker på det. Varända dag. Jag kommer nog aldrig att bli av med skuldkänslorna. Det spelar ingen roll att han har det bra där han är nu, för det var här han ville vara och det är här jag vill ha honom.

 

[ssofiee]

Sv: Tagit bort häst - känslor efter!



min underbara fina gamla fjording fick kolik och avled för ett halvår sedan, tänker fortfarande på henne varje dag och saknar henne.
Jag har nu en ny häst, men ändå känns et konstigt att man aldrig mer får se henne lixom..
Jag saknar henne och gråter ofta för det faktisit.
Men jag ser inte det på det settet jag gjorde först.
Nu tänker jag på dom fina minnerna vi delade och på att hon har det bra nu, det var tvärrtimot vad jag gjorde först.

Men hörrni, ni som just tatt bort er häst-
Jag lovar, även om det känns som ett helvete i början- eller även läääänge, så blir det bättre, även om det känns omöjligt.
Kämpa!