I såna här disskussioner brukar det bli en rundgång av att man ska flytta närmare jobbet/infrastruktur med bussar etc, om det blir för dyrt med att ha bil.
Samtidigt om man inte har råd att bo i stan, då ska man vackert titta på att bo där det är billigt.
Hur man vrider och vänder på det så är det de med undermålig ekonomi, lågbetalda jobb och sämst förutsättningar till boendemobilitet som ska hitta på lösningar där man helt enkelt blir straffad för att inte vara pengabegåvad.
Ska man ha en lägenhet i "stan" här får man stå i kö i 10 år i runda slängar, det som finns tillgängligare är nybyggda svindyra hyresrätter som just den personen som "ska" flytta närmare jobbet, inte har råd med.
Då säger man att kommunerna borde bygga mer nytt, så det bildas flyttkedjor. Men sån efterfrågan är det inte på de dyra hyresrätterna, har man råd med de, så har man råd med en bostadsrätt som man knappast lämnar för att sitta i en nybyggd hyresrätt.
Flyttkedjorna är en myt. De som flyttar till nybyggda hyresrätter är de som inga andra val har, och får sin ekonomi dränerad ytterligare.
Jag blir så himla trött på att en del tycker att " Inte råd med bilen? Det är bara att flytta" och därmed ska de som har minst marginaler lösa samhällsplaneringsproblem.
Sveriges hela samhällstruktur är byggt på att alla hushåll ska ha bil, med möjligtvis stockholm undantaget.
För att förändra det, så ska man straffa medborgarna så att de fixar själva att bilen inte behövs. Man skyfflar över problemen på de som har minst möjlighet att lösa de.