Min granne (en äldre ensamstående man och jag är en ensamstående betydligt kvinna, vilket i och för sig inte har med saken att göra men ändå) har erbjudit mig hjälp med en sak med mitt hus. Jag hade tänkt fixa det under semestern i sommar men det kan förstås inte han veta, och jag kan förstå att han vill vara snäll med något som varit ett långvarigt problem och som nu inte kan vänta längre (några veckor till hade dock inte varit något problem). Att jag väntat har berott på några andra saker som avgör om jag ska göra en större permanent lösning eller en enklare tillfällig.
Jag blev lite överrumplad inför erbjudandet och tackade ja och nu är min fundering om och vad i så fall jag ska ge som tack för hjälpen? Fixandet tar ca 1- max 2 h, inkluderar lite material som han hade över. Nånting litet känns det ju som att man bör ge, jag vill samtidigt inte verka "överdrivet" tacksam för hjälp som jag egentligen inte behöver. Är lite allergisk mot att jag som yngre, ensamstående kvinna blir erbjuden hjälp av äldre män i tid och otid (och ibland även ,"hjälpt" utan ens bli tillfrågad...) och vill inte uppmuntra den syn som ibland verkar ligga bakom det. Grannen är dock rar och trevlig och jag vill inte heller verka otacksam.
Vad tycker ni?
Jag blev lite överrumplad inför erbjudandet och tackade ja och nu är min fundering om och vad i så fall jag ska ge som tack för hjälpen? Fixandet tar ca 1- max 2 h, inkluderar lite material som han hade över. Nånting litet känns det ju som att man bör ge, jag vill samtidigt inte verka "överdrivet" tacksam för hjälp som jag egentligen inte behöver. Är lite allergisk mot att jag som yngre, ensamstående kvinna blir erbjuden hjälp av äldre män i tid och otid (och ibland även ,"hjälpt" utan ens bli tillfrågad...) och vill inte uppmuntra den syn som ibland verkar ligga bakom det. Grannen är dock rar och trevlig och jag vill inte heller verka otacksam.
Vad tycker ni?