ÅDI
Trådstartare
Jag har grov beslutsångest och behöver höra någon annans synpunkter.
Jag fick barn i våras och beslutade mig efter mycket om och men att låna ut min häst när dottern var 3 månader, varken tid eller pengar räckte till och jag hade kroniskt dåligt samvete för att jag var i stallet istället för hemma och tvärtom.
Jag har hälsat på hästen då och då så jag vet att hon har det jättebra där hon är, hon bor just nu i ett litet privatstall tillsammans med en annan häst som hon blivit väldigt bra kompis med.
Ett litet minus har varit att det var dottern i familjen som skulle rida henne, den andra hästen är mammans, dottern har dock inte visat så siort intresse så så mycket ridning har det inte blivit men i övrigt har hon det kanonbra.
Idag ringde ägaren till stallet där jag hade henne inhyrd och ville att vi skulle komma tillbaka. Jag skulle inte behöva betala hyra så länge jag var mammaledig, dom skulle ta hand om hästen de dagar jag inte var där och t.o.m hittat en duktig tjej som ville rida henne.
Det enda jag behövde ordna var foder.
Jag ringde och pratade med tjejen som lånar henne, innan jag hann berätta mitt ärende sa hon att hennes man börjat rida hästen och det fungerar så otroligt bra och de har blivit så fästa vid henne att dom vill köpa henne.
När jag berättat varför jag ringde blev hon jätteledsen men sa att det självklart var mitt beslut.
Så...givetvis vill jag ha hem min häst och det är ett jättegeneröst erbjudande av hyresvärden.
Haken är att jag ju som sagt är mammaledig och det snart är vinter och mörkt på kvällarna när dotterns pappa kan ta hand om henne.
Om ett tag byts föräldraledigheten ut mot jobb och dagishämtningar och det är mycket möjligt att det blir ett barn till om ett par år och då börjar det om igen.
Jag vill att hästen ska ha det så bra som möjligt även om en egoröst skriker inombords att jag ska ta hem henne.
Någon klok bukare som vill komma med några tankar?
Jag fick barn i våras och beslutade mig efter mycket om och men att låna ut min häst när dottern var 3 månader, varken tid eller pengar räckte till och jag hade kroniskt dåligt samvete för att jag var i stallet istället för hemma och tvärtom.
Jag har hälsat på hästen då och då så jag vet att hon har det jättebra där hon är, hon bor just nu i ett litet privatstall tillsammans med en annan häst som hon blivit väldigt bra kompis med.
Ett litet minus har varit att det var dottern i familjen som skulle rida henne, den andra hästen är mammans, dottern har dock inte visat så siort intresse så så mycket ridning har det inte blivit men i övrigt har hon det kanonbra.
Idag ringde ägaren till stallet där jag hade henne inhyrd och ville att vi skulle komma tillbaka. Jag skulle inte behöva betala hyra så länge jag var mammaledig, dom skulle ta hand om hästen de dagar jag inte var där och t.o.m hittat en duktig tjej som ville rida henne.
Det enda jag behövde ordna var foder.
Jag ringde och pratade med tjejen som lånar henne, innan jag hann berätta mitt ärende sa hon att hennes man börjat rida hästen och det fungerar så otroligt bra och de har blivit så fästa vid henne att dom vill köpa henne.
När jag berättat varför jag ringde blev hon jätteledsen men sa att det självklart var mitt beslut.
Så...givetvis vill jag ha hem min häst och det är ett jättegeneröst erbjudande av hyresvärden.
Haken är att jag ju som sagt är mammaledig och det snart är vinter och mörkt på kvällarna när dotterns pappa kan ta hand om henne.
Om ett tag byts föräldraledigheten ut mot jobb och dagishämtningar och det är mycket möjligt att det blir ett barn till om ett par år och då börjar det om igen.
Jag vill att hästen ska ha det så bra som möjligt även om en egoröst skriker inombords att jag ska ta hem henne.
Någon klok bukare som vill komma med några tankar?