Syskon?

[AlltidElegant]

Du menar att @Imogen s vän är dålig på sitt arbete för att hon fick barn tätt?

Nej givetvis inte.

 

[gulakatten]

O

Nej givetvis inte.

tänkte väl . Hur menade du då?

 

[Kilauea]

Jag väntar syskon nummer 2 nu och jag fattar att det kommer att bli galet till en början men annars känner jag mig faktiskt helt lugn. Sonen som är 3 har fått "tillräckligt med tid" med oss föräldrar och gjort saker osv så tänker att han är helt redo för ett syskon till nästa år när han blir 4 då. Tror mycket att det är nyckeln, att syskonet som redan finns skall vara moget för ett syskon så att lillasyskonet inte "stjäl" av tiden så att säga så att den stora måste bli stor fort, det ser jag ofta att det stressas med napp och blöja och liknande för att man inte vill ha två blöjbarn samtidigt osv. Hemskt och tråkigt.

Vår son är helt inne på att vi skall få en bäbis och att det är en "systerbrother" (RUL och kön får vi veta nu i november)

Men om man får tvillingar då? Eller trillingar? Dom barnen får ju inte alls samma egentid som ett ensambarn fått. Är det inte heller bra?

Vår har, sånär som på fyra dagar, 2.5 år mellan sig. Och än så leker dom så bra och storebror behövde definitivt aldrig stressas att bli av med blöja. Han blev det när han var redo.

 

[Nytant]

Men om man får tvillingar då? Eller trillingar? Dom barnen får ju inte alls samma egentid som ett ensambarn fått. Är det inte heller bra?

Vår har, sånär som på fyra dagar, 2.5 år mellan sig. Och än så leker dom så bra och storebror behövde definitivt aldrig stressas att bli av med blöja. Han blev det när han var redo.

Framför allt får ju småsyskon aldrig den egentiden i så fall

*kl*
Jag tänker att oavsett hur många barn man har och hur tätt ihop så är det avgörande att föräldrarna räcker till. Räcker till för varje enskilt barn och dess behov och räcker till för att aktivt hjälpa till att navigera relationerna barnen emellan, för det klarar inte barn själva.

 

[jeennnnyy]

Nej det menade inte jag heller utan mer att barnet har rätt att utforska och testa på livet med full uppmärksamhet.

Säger vem? Mer än du alltså? Och vad säger att barn får fullt fokus bara för att de inte har syskon?

 

[Imogen]

Nej det menade inte jag heller utan mer att barnet har rätt att utforska och testa på livet med full uppmärksamhet.

Ja alltså bara för att man är psykolog behöver man ju inte vara bra på sitt arbete och jag vet många som skaffar barn tätt för att ”bli av med småbarnsåren” snabbt och sen kunna fokusera på annat liksom. Det är väl också en taktik.

Och denna rätt gäller då inte det yngre syskonet eller vad menar du?

Vad har min väns yrkeskompetens alls med saken att göra? Men varför skulle hon inte vara bra på sitt arbete? Jag har inte heller berättat varför hon skaffade sina två första barn tätt men jag kan lova dig att ”bli av med småbarnsåren” inte var orsaken.

Enda anledningen till att jag nämnde henne var att exemplifiera att det inte finns någon enda sanning som alla som ”läst kurser i barnpsykologi på högre nivå” anser är rätt. Och att hon nog inte är ensam om att med arbetslivserfarenhet kommer fler perspektiv. Det gäller även mig, dock inom annat ämne.

Nej alla psykologer är inte bra på sitt arbete. Och alla som läst kurser är inte bra studenter. Vad nu det har med saken att göra?

 

[Imogen]

Vår har, sånär som på fyra dagar, 2.5 år mellan sig. Och än så leker dom så bra och storebror behövde definitivt aldrig stressas att bli av med blöja. Han blev det när han var redo.

Det här med att stressas med att bli av med blöja måste ju också vara ett mikroskopiskt litet problem på samhällsnivå. Genomsnittsåldern för att bli blöjfri har fördubblats i Sverige sen 70-talet. Ifall dagens barn stressas för att de ska få småsyskon när de är två måste ju alla 70-talister vara mentala vrak

 

[Voeux]

Det är ju så många saker som spelar in, familjesituation, preferenser, arbete. Som skrivits tidigare så kommer ju det yngre syskonet aldrig kunna få precis samma start på livet som det äldre, oavsett åldersskillnad, förutsatt att storasyskonet inte redan flyttat hemifrån då. Med det sagt behöver det ju verkligen inte vara en sämre start. Olika föräldrar har olika kapacitet och förutsättningar, olika mycket stöttning utifrån, olika yttre omständigheter och olika barn har olika behov. Jag skulle gissa att det utgör ungefär 100% av ekvationen.

 

[PathOfClovers]

Tror inte heller åldersskillnaden säger nånting, åt något håll! Har hört många som likställer stor åldersskillnad = umgicks/lekte inte som små. Tex min sambo är storebror till en 8 år yngre bror. De lekte och hade jättekul ihop och är fortfarande jättetighta.

Jag själv är sladdis med bror 12 år äldre och syster 14 år äldre. Bror bodde jag i samma hem som, syster bodde aldrig där. Men var jättenära syster, både då och nu. Bror träffar jag och pratar med Men inte samma nära relation.

 

[miumiu]

Jag skulle gissa att det här med åldersskillnaden är en försvinnande liten faktor i sammanhanget faktiskt. Har en kompis som växt upp i gamla skolans ”idealfamilj” (4 barn, 3-5 år mellan varje barn, varannan pojke-varannan flicka). Vi brukade skratta åt det absurda i att dom skulle vara någon slags skolboksexempel då familjen var minst sagt dysfunktionell.

Min sambo har en fem år äldre bror men fick ändå så mycket stryk när han var liten att dom var tvungna att dela på bröderna. Bland annat fick han näsbenet krossat med en kikare på en husvagnssemester, då var väl brorsan typ 15 och min sambo 10… Så ja, barn är individer, föräldrar också.

 

[Trasten]

Fast det är ju bevisat genom forskning att 3-4 år är den optimala åldern att få syskon just för att man behöver den egentiden och mognaden i sig själv. Tycker mig se det på många vänner, de flesta som har tätare har riktiga bråkstakar till storasyskon där man märker att dom vill vara små och klänga på sina föräldrar och syskonet blir behandlat lite hur som pga att föräldrarna måste vakta den stora lika mycket som lilla så att säga. Men jag vet inte, vår son är före sin ålder och väldigt verbal så det skulle säkerligen fungerat att få ett syskon tidigare också

Intressant uttalande. Vad skulle ens vara definitionen på opitmalt? För vem? Föräldrarna? Barnet? Barnet som vuxen individ? Tidsmässigt? Ekonomiskt? Att barnet sedan växer upp och blir populärt i sociala kretsar? Får bra inkomst? Klarar av studier? Själv anser att tiden mellan syskonen var bra? Att syskonen ska bli vänner? Eller själv anser att de fått en uppväxt som de har nytta av nu som vuxna? Skattar sig själva som lyckliga på en tiogradig skala? Mammans hälsa?

Och finns det alltså enligt dig någon slags konsensus inom vetenskapen på vad som är optimal uppväxt och vilken åldersskillnad man ska ha mellan syskonen för att uppnå det optimala resultatet?

(Som du märker blir jag lite provocerad av folk som anser sig ha svar på vad som är optimala sättet att ha familj på.)

 

[Ems]

Tycker alltid det känns så sorgligt när folk säger att tvåans graviditet inte känns speciell, att man knappt kommer ihåg när man kände första sparken eller barnet tog sina första steg.

Så här kände jag också så vi har lite längre mellan barnen av bl.a. det skälet. Men ärligt talat så känns såna där milstolpar lite mindre speciellt med tvåan oavsett så i efterhand skulle jag tänkt annorlunda i just det avseendet.

 

[AlltidElegant]

O

tänkte väl . Hur menade du då?

Att hon inte har koll på att det är bevisat att den bästa tiden för syskon är mellan 3-4 år.

 

[Guldaskig]

Att hon inte har koll på att det är bevisat att den bästa tiden för syskon är mellan 3-4 år.

Länka gärna till den forskningen!

 

[Trasten]

Att hon inte har koll på att det är bevisat att den bästa tiden för syskon är mellan 3-4 år.

Du kommer inte kunna hitta en länk som ger belägg för vad du säger så du kan lika gärna lägga den tiden på att googla hur forskning fungerar och hur man definierar bra och dåligt och optimalt rent vetenskapligt

Går utmärkt att ha åsikter som inte är vetenskapligt bevisade, men man bör inte blanda ihop det.

 

[AlltidElegant]

Du kommer inte kunna hitta en länk som ger belägg för vad du säger så du kan lika gärna lägga den tiden på att googla hur forskning fungerar och hur man definierar bra och dåligt och optimalt rent vetenskapligt

Går utmärkt att ha åsikter som inte är vetenskapligt bevisade, men man bör inte blanda ihop det.

Elisabeth Schönbeck, beteendevetare med inriktning på syskonrelationer och småbarnspedagog:​

Många barn hinner inte att knyta an ordentligt till sina föräldrar innan de får syskon.

– Många barn hinner inte att knyta an ordentligt till sina föräldrar innan de får syskon. Det är först i treårsåldern som de flesta barn har klarat av sin individuations- och separationsfas. De är mer självständiga och att få syskon är inte ett lika stort hot, då det inte blir samma kamp om föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet.

Elisabeths tips: Att vi behandlar syskon olika är oundvikligt. Vår instinkt är att skydda det minsta barnet. Tätt mellan barnen gör att storasyskonet, som fortfarande är väldigt litet, får ta ett större ansvar och klara sig mer på egen hand. Undersökningar visar att vi skäller mer på det äldsta barnet. Storasyskonet får ofta uppmärksamhet för sin prestation till skillnad från småsyskon som i större grad bedöms för den person de är. Genom att vara medveten om de här mönstren kan vi se till att inte överdriva dem.

Louise Hallin, barnmorska och leg psykoterapeut:

Utgår man helt och hållet från barnets perspektiv är 3 år den optimala åldern för att få ett syskon.

– Dagens föräldrar är hårt belastade i sina liv. Det är en konstant tidspress och många saker som ska göras samtidigt. Ju mer stressat ni lever desto glesare mellan barnen är mitt bästa råd. Det ger er som föräldrar och hela familjen större möjlighet till ett lugn. Stress är barnens värsta fiende. Utgår man helt och hållet från barnets perspektiv är 3 år den optimala åldern för att få ett syskon. En treåring är en mognare person som kan röra sig fritt, och har större möjlighet att uttrycka sig verbalt. De har egna vänner och de allra flesta tycker att förskolan är rolig. Sett ur föräldrarnas perspektiv blir det en friare situation som skapar mer tid att ägna åt båda barnen.

Louise tips: Det är en stor omställning att få barn nummer två och det är svårt att förutse hur det blir. Men er ork kommer att påverka hur alla i familjen mår. Se till att glappet mellan förväntningar och hur er verklighet ser ut blir så litet som möjligt. Ju mindre glapp desto mindre risk för konflikter

 

[Nytant]

Elisabeth Schönbeck, beteendevetare med inriktning på syskonrelationer och småbarnspedagog:​

– Många barn hinner inte att knyta an ordentligt till sina föräldrar innan de får syskon. Det är först i treårsåldern som de flesta barn har klarat av sin individuations- och separationsfas. De är mer självständiga och att få syskon är inte ett lika stort hot, då det inte blir samma kamp om föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet.

Elisabeths tips: Att vi behandlar syskon olika är oundvikligt. Vår instinkt är att skydda det minsta barnet. Tätt mellan barnen gör att storasyskonet, som fortfarande är väldigt litet, får ta ett större ansvar och klara sig mer på egen hand. Undersökningar visar att vi skäller mer på det äldsta barnet. Storasyskonet får ofta uppmärksamhet för sin prestation till skillnad från småsyskon som i större grad bedöms för den person de är. Genom att vara medveten om de här mönstren kan vi se till att inte överdriva dem.

Louise Hallin, barnmorska och leg psykoterapeut:


– Dagens föräldrar är hårt belastade i sina liv. Det är en konstant tidspress och många saker som ska göras samtidigt. Ju mer stressat ni lever desto glesare mellan barnen är mitt bästa råd. Det ger er som föräldrar och hela familjen större möjlighet till ett lugn. Stress är barnens värsta fiende. Utgår man helt och hållet från barnets perspektiv är 3 år den optimala åldern för att få ett syskon. En treåring är en mognare person som kan röra sig fritt, och har större möjlighet att uttrycka sig verbalt. De har egna vänner och de allra flesta tycker att förskolan är rolig. Sett ur föräldrarnas perspektiv blir det en friare situation som skapar mer tid att ägna åt båda barnen.

Louise tips: Det är en stor omställning att få barn nummer två och det är svårt att förutse hur det blir. Men er ork kommer att påverka hur alla i familjen mår. Se till att glappet mellan förväntningar och hur er verklighet ser ut blir så litet som möjligt. Ju mindre glapp desto mindre risk för konflikter

Två personers uttalanden i en intervju (? okänd källa) är ju inte riktigt samma sak som att det finns vetenskapliga belägg för det. Utan det visar att det finns psykologer och beteendevetare som är av den åsikten.

 

[Blyger]

Utgår man helt och hållet från barnets perspektiv är 3 år den optimala åldern för att få ett syskon. En treåring är en mognare person som kan röra sig fritt, och har större möjlighet att uttrycka sig verbalt. De har egna vänner och de allra flesta tycker att förskolan är rolig. Sett ur föräldrarnas perspektiv blir det en friare situation som skapar mer tid att ägna åt båda barnen.

Varför inte äldre barn då? Det förstår inte jag alls utifrån det här resonemanget.

 

[Trasten]

Elisabeth Schönbeck, beteendevetare med inriktning på syskonrelationer och småbarnspedagog:​

– Många barn hinner inte att knyta an ordentligt till sina föräldrar innan de får syskon. Det är först i treårsåldern som de flesta barn har klarat av sin individuations- och separationsfas. De är mer självständiga och att få syskon är inte ett lika stort hot, då det inte blir samma kamp om föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet.

Elisabeths tips: Att vi behandlar syskon olika är oundvikligt. Vår instinkt är att skydda det minsta barnet. Tätt mellan barnen gör att storasyskonet, som fortfarande är väldigt litet, får ta ett större ansvar och klara sig mer på egen hand. Undersökningar visar att vi skäller mer på det äldsta barnet. Storasyskonet får ofta uppmärksamhet för sin prestation till skillnad från småsyskon som i större grad bedöms för den person de är. Genom att vara medveten om de här mönstren kan vi se till att inte överdriva dem.

Louise Hallin, barnmorska och leg psykoterapeut:


– Dagens föräldrar är hårt belastade i sina liv. Det är en konstant tidspress och många saker som ska göras samtidigt. Ju mer stressat ni lever desto glesare mellan barnen är mitt bästa råd. Det ger er som föräldrar och hela familjen större möjlighet till ett lugn. Stress är barnens värsta fiende. Utgår man helt och hållet från barnets perspektiv är 3 år den optimala åldern för att få ett syskon. En treåring är en mognare person som kan röra sig fritt, och har större möjlighet att uttrycka sig verbalt. De har egna vänner och de allra flesta tycker att förskolan är rolig. Sett ur föräldrarnas perspektiv blir det en friare situation som skapar mer tid att ägna åt båda barnen.

Louise tips: Det är en stor omställning att få barn nummer två och det är svårt att förutse hur det blir. Men er ork kommer att påverka hur alla i familjen mår. Se till att glappet mellan förväntningar och hur er verklighet ser ut blir så litet som möjligt. Ju mindre glapp desto mindre risk för konflikter

Det där är ju inga forskare och de refererar inte heller till forskning utan ger råd efter eget huvud så långt jag kan se. Jag kan så klart googla upp folk med utbildning som hävdar att 2 år är optimalt ur barnets perspektiv. Är det också vetenskapligt bevisat då?

Vetenskapligt bevisat betyder för mig att det råder konsensus bland forskare om att det är sant. Enstaka studier är inte vetenskapliga bevis. Enstaka uttalanden från barnpedagoger är inte heller vetenskapliga bevis.
För att forskare ska anse att något stämmer måste man först definiera vad man ens menar.

Men OM man skulle göra en studie (som inte bevisar något men som ändå studerar något) om hur långt det ska vara mellan syskonen för att det ska vara optimalt för barnet. Hur tycker du själv att man ska definiera optimalt för barnet? Optimalt på vilket sätt? Vilket resultat är du ute efter?

 

[Guldaskig]

Elisabeth Schönbeck, beteendevetare med inriktning på syskonrelationer och småbarnspedagog:​

– Många barn hinner inte att knyta an ordentligt till sina föräldrar innan de får syskon. Det är först i treårsåldern som de flesta barn har klarat av sin individuations- och separationsfas. De är mer självständiga och att få syskon är inte ett lika stort hot, då det inte blir samma kamp om föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet.

Elisabeths tips: Att vi behandlar syskon olika är oundvikligt. Vår instinkt är att skydda det minsta barnet. Tätt mellan barnen gör att storasyskonet, som fortfarande är väldigt litet, får ta ett större ansvar och klara sig mer på egen hand. Undersökningar visar att vi skäller mer på det äldsta barnet. Storasyskonet får ofta uppmärksamhet för sin prestation till skillnad från småsyskon som i större grad bedöms för den person de är. Genom att vara medveten om de här mönstren kan vi se till att inte överdriva dem.

Louise Hallin, barnmorska och leg psykoterapeut:


– Dagens föräldrar är hårt belastade i sina liv. Det är en konstant tidspress och många saker som ska göras samtidigt. Ju mer stressat ni lever desto glesare mellan barnen är mitt bästa råd. Det ger er som föräldrar och hela familjen större möjlighet till ett lugn. Stress är barnens värsta fiende. Utgår man helt och hållet från barnets perspektiv är 3 år den optimala åldern för att få ett syskon. En treåring är en mognare person som kan röra sig fritt, och har större möjlighet att uttrycka sig verbalt. De har egna vänner och de allra flesta tycker att förskolan är rolig. Sett ur föräldrarnas perspektiv blir det en friare situation som skapar mer tid att ägna åt båda barnen.

Louise tips: Det är en stor omställning att få barn nummer två och det är svårt att förutse hur det blir. Men er ork kommer att påverka hur alla i familjen mår. Se till att glappet mellan förväntningar och hur er verklighet ser ut blir så litet som möjligt. Ju mindre glapp desto mindre risk för konflikter

Men det där är väl inte forskning? Det är två personer som uttalat sig.