Nu blir det lite halvt ostrukturerade tankar här på fredagskvisten...
Min man (som alltså inte är svensk) reagerar ofta på att vi svär ganska mycket i Sverige, eller kanske snarare att det inte är en stor grej på samma sätt som det är att svära där han är uppväxt (Skottland). Han baserar detta främst på de svenska poddar jag lyssnar på ibland, där det absolut kan slinka in ett "fan" här och ett "jävlar" där, men även när vi tittar på svenska TV-serier/filmer och så som sagt detta att jag ibland svär när jag pratar med mina föräldrar utan att någon tycker att det är konstigt (jag svär dock inte särskilt ofta, men jag har inga problem med att göra det framför dem).
Nu funderar jag på om detta beror på att våra vanligaste svenska svordomar är hyfsat "snälla" och inte riktigt betyder något på samma sätt som engelskans vanligaste svordomar gör? Med undantag för helvete då, men där kanske det har att göra med att Sverige är så pass sekulärt? Jag har liksom haft svårt att förklara vad "fan" betyder när maken frågat, det har liksom ingen annan betydelse än just en svordom för de allra flesta, medan engelskans "fuck" och "shit" har helt andra konnotationer. På engelska känner jag mig aningens mindre bekväm med att svära av den anledningen, medan min man är lite chockad över hur lättvindigt vi i svenskan tar på ordet "shit" - det räknar jag inte ens som en svordom i svenskan, men på engelska är det som sagt en annan grej.