Svordomar och könsord, vad är det som driver vissa till att ständigt upprepa dessa i diskussioner?

[Roheryn]

Kockar är ju värst av alla när det kommer till svordomar . Är ljudnivån dämpad så pratar man väl inte så högt att man stör andra, men jag ändrar inte mitt val av ord för att jag äter på en fin restaurang? Men sen umgås jag inte heller med människor som blir extremt obekväma av ett litet "fan" eller "satan" här och där. Hälften av min familj är ju dansk och de har oändligt mycket mer kraftord än oss.

Jag tänkte mig bara in i situationen att jag sitter där på en "finare" restaurang med lugn och tyst atmosfär, perfekt och lågmäld service, uppklädda gäster, kandelabrar osv. och att jag då med eftertryck skulle utbrista "jäklar vad gott!" och allas blickar skulle vändas mot mig Det hade jag inte velat utsätta mig själv för, så hade nog i det läget väntat tills servitören var nära och lite mer lågmält sagt "detta var fantastiskt gott".

Men jag är nog språklig kameleont - jag anpassar ständigt ordval, tonfall osv efter min omgivning. Kanske för att jag rör mig mellan vitt skilda miljöer och vill kunna kommunicera "på rätt sätt" med folk rent allmänt.

 

[Wingates]

Jag svär jämt, både om jag är glad eller arg men använder inte rasistiska ord. Kan använda en del könsord och liknande men om båda könen så tänker det jämnar ut sig.
Finns bara en enda person som kommenterat mina svordomar och det är min mamma - en mamma som borde tänkt på detta innan hon skaffade barn med sjöman (vars pappa både var dansk och sjöman). Har lärt mig en hel del ord av dem, även om min farfar som svor på 4 språk spelade i egen liga
Jag har ett jävla temperament med (precis som pappa/farfar), men det betyder ju inte att jag inte kan bete mig bland folk. Tycker den här typen av trådar ofta blir någon slags tävling i vem som har mest vårdat språk, vilket i min värld mest är tramsigt.

 

[Badger]

Jag svär jämt, både om jag är glad eller arg men använder inte rasistiska ord. Kan använda en del könsord och liknande men om båda könen så tänker det jämnar ut sig.
Finns bara en enda person som kommenterat mina svordomar och det är min mamma - en mamma som borde tänkt på detta innan hon skaffade barn med sjöman (vars pappa både var dansk och sjöman). Har lärt mig en hel del ord av dem, även om min farfar som svor på 4 språk spelade i egen liga
Jag har ett jävla temperament med (precis som pappa/farfar), men det betyder ju inte att jag inte kan bete mig bland folk. Tycker den här typen av trådar ofta blir någon slags tävling i vem som har mest vårdat språk, vilket i min värld mest är tramsigt.

Oavsett så tycker jag att ingen använder direkt många svordomar i tråden trots allt. Används det olika i tal eller skrift?

 

[Wingates]

Oavsett så tycker jag att ingen använder direkt många svordomar i tråden trots allt. Används det olika i tal eller skrift?

Ja, det skulle jag säga. Talspråk och skriftspråk skiljer sig oftast.

 

[Inte_Ung]

Det verkar även vara geografiskt.

Svordomar och Östermalm går dåligt ihop.

 

[Dentaku]

Vissa av oss behöver ha ett språk som passar i TV och radio.
I vår familj så behöver vi det även om inte just jag behöver det personligen.
Det är också lämpligt att lärare har ett vårdat språk.

Så jo, man är oftast mer framgångsrik när man låter bli att svära.
För mina barn så är det vårdade språket en förutsättning för de karriärer som de har.
Särskilt för Åklagaren.

Min fetning.

Dina exempel handlar ju bara om att man kan anpassa sitt språk efter tillfälle. Man behöver inte alls låta bli att svära till vardags för att ha ett lämpligt språk som lärare, åklagare eller om man ska framträda i radio och tv.

Jag har aldrig haft samma språk på något av mina jobb som jag haft när jag pratat med vänner och familj. Och hur formellt språk jag använt har också skilt sig mellan olika jobb och vilka jag kommunicerat med.
Detsamma gäller många andra jag känner, både offentliganställda och högt uppsatta i näringslivet.

 

[Palermo]

Allt som oftast sager Jag till en av mina hundar, "You little shit" med varm och nagot uppgiven rost.



Vi svar inte om det inte ar nagot mycket speciellt. Ingen i familjen har svurit vanemassigt, inte nar vi bodde i Sverige heller. Om inte annat anser bade Maken och Jag att man maste kunna skilja pa nar man svar och inte svar. Min Mormor och Morfar (mina absolut mest fantastiska roll modeller och hjaltar) skulle ha tagit illa upp om vi svurit sa de horde ... alltsa har gjordes inte det. Inte ens som trotsig tonaring och aven mina foraldrar svor inte om det inte var nagot mycket speciellt.



Ingen av oss i familjen har nagonsin varit religiosa, tvart om, men det ar helt enkelt respectfullt mot andra manniskor som inte tycker om att hora svordommar och konsord att inte vanemassigt svara.

Nu är det ju många människor som inte ser någon koppling mellan svordomar och respektlöshet. Det blir ju mest jobbigt för dig, om du sedan ändå tolkar alladem som respektlösa.

Jag tänker inte på respekt som något som kommer i en så fast form att alla visar respekt på samma sätt. Respekt är mycket djupare och nyanserat än så, tycker jag.

 

[Palermo]

Det verkar även vara geografiskt.

Svordomar och Östermalm går dåligt ihop.

Där finns det ju många som behärskar konsten att vara nedlåtande på mer oklanderliga sätt. Varför det skulle vara att föredra går mig förbi.

För övrigt svor preses för IVA som en borstbindare när jag jobbade där. Maken till trist ordförråd bland dessa ingenjörer har jag aldrig träffat på.

 

[Badger]

Min fetning.

Dina exempel handlar ju bara om att man kan anpassa sitt språk efter tillfälle. Man behöver inte alls låta bli att svära till vardags för att ha ett lämpligt språk som lärare, åklagare eller om man ska framträda i radio och tv.

Jag har aldrig haft samma språk på något av mina jobb som jag haft när jag pratat med vänner och familj. Och hur formellt språk jag använt har också skilt sig mellan olika jobb och vilka jag kommunicerat med.
Detsamma gäller många andra jag känner, både offentliganställda och högt uppsatta i näringslivet.

@Wingates Hum jag pratar likadant på arbetet som hemma är jag rädd och jag pratar i ungefär samma stil som jag skriver.

Jag kan svära lite mer om jag känner att det är rätt just då.

 

[Inte_Ung]

Dina exempel handlar ju bara om att man kan anpassa sitt språk efter tillfälle

Sant.
Jag har kommenterat det i ett senare inlägg.

 

[hastflicka]

Jag svär jämt, både om jag är glad eller arg men använder inte rasistiska ord. Kan använda en del könsord och liknande men om båda könen så tänker det jämnar ut sig.
Finns bara en enda person som kommenterat mina svordomar och det är min mamma - en mamma som borde tänkt på detta innan hon skaffade barn med sjöman (vars pappa både var dansk och sjöman). Har lärt mig en hel del ord av dem, även om min farfar som svor på 4 språk spelade i egen liga
Jag har ett jävla temperament med (precis som pappa/farfar), men det betyder ju inte att jag inte kan bete mig bland folk. Tycker den här typen av trådar ofta blir någon slags tävling i vem som har mest vårdat språk, vilket i min värld mest är tramsigt.

Maken ar sjoingenjor och var sjoman nar vi traffades ... och har aldrig svurit. Manga andra som han da jobbade med svor inte heller. Sjoman innebar inte alls att man svar mycket, det ar lika individuellt bland sjoman som i andra yrken.

 

[hastflicka]

Nu är det ju många människor som inte ser någon koppling mellan svordomar och respektlöshet. Det blir ju mest jobbigt för dig, om du sedan ändå tolkar alladem som respektlösa.

Jag tänker inte på respekt som något som kommer i en så fast form att alla visar respekt på samma sätt. Respekt är mycket djupare och nyanserat än så, tycker jag.

Respect; definition fran Cambridge Dictionary:
.
due regard for the feelings, wishes, rights, or traditions of others.
"young people's lack of respect for their parents"

 

[nightcrawler]

Oavsett så tycker jag att ingen använder direkt många svordomar i tråden trots allt. Används det olika i tal eller skrift?

Jag kan svära i skrift men oftast inte. Beror helt på om jag skriver med nån kompis eller om jag sitter på något forum eller på fb. Det tar mycket onödig plats eftersom jag kan svära i var och varannan mening och ibland blir det långa ord/ramsor.

 

[Palermo]

Respect; definition fran Cambridge Dictionary:
.
due regard for the feelings, wishes, rights, or traditions of others.
"young people's lack of respect for their parents"

Men ordböcker är inte manualer för relationer mellan människor.

 

[Wingates]

Maken ar sjoingenjor och var sjoman nar vi traffades ... och har aldrig svurit. Manga andra som han da jobbade med svor inte heller. Sjoman innebar inte alls att man svar mycket, det ar lika individuellt bland sjoman som i andra yrken.

..Nu skrev jag lite skämtsamt om min familj i tråden..
Naturligtvis är inte sjömän en homogen grupp där alla är exakt likadana och det är inget jag påstått heller, men i den kretsen/kulturen min pappa och farfar arbetade så svors det. Det är därför ett stående skämt i min familj angående mitt (och min brors svärande) att mamma får skylla sig själv.

 

[Dentaku]

..Nu skrev jag lite skämtsamt om min familj i tråden..
Naturligtvis är inte sjömän en homogen grupp där alla är exakt likadana och det är inget jag påstått heller, men i den kretsen/kulturen min pappa och farfar arbetade så svors det. Det är därför ett stående skämt i min familj angående mitt (och min brors svärande) att mamma får skylla sig själv.

Det finns ju till och med ett uttryck, "to swear like a sailor" eller "to curse like a sailor" som har flera hundra år på nacken. Så svordomar på sjön har knappast varit ovanligt.

 

[Inte_Ung]

..Nu skrev jag lite skämtsamt om min familj i tråden..
Naturligtvis är inte sjömän en homogen grupp där alla är exakt likadana och det är inget jag påstått heller, men i den kretsen/kulturen min pappa och farfar arbetade så svors det. Det är därför ett stående skämt i min familj angående mitt (och min brors svärande) att mamma får skylla sig själv.

Min pappa växte upp på Östermalm.
Farfar hade kontor på Slottet när jag var liten.

Hos oss så svor man inte.

 

[Milosari]

Jag tänkte mig bara in i situationen att jag sitter där på en "finare" restaurang med lugn och tyst atmosfär, perfekt och lågmäld service, uppklädda gäster, kandelabrar osv. och att jag då med eftertryck skulle utbrista "jäklar vad gott!" och allas blickar skulle vändas mot mig Det hade jag inte velat utsätta mig själv för, så hade nog i det läget väntat tills servitören var nära och lite mer lågmält sagt "detta var fantastiskt gott".

Men jag är nog språklig kameleont - jag anpassar ständigt ordval, tonfall osv efter min omgivning. Kanske för att jag rör mig mellan vitt skilda miljöer och vill kunna kommunicera "på rätt sätt" med folk rent allmänt.

I den situationen är det ju lika dumt att med eftertryck utbrista "jösses så gott" eller "mums filibaba". Eller rent av att skratta alldeles för högt. Man måste ju inte vara ljudlig för att man svär?

Du är inte den enda som rör dig mellan olika miljöer och jag skulle inte säga att man saknar förmåga till anpassning för att man använder svärord. Jag tror liksom inte att det hänger ihop alls.

 

[Wingates]

Det finns ju till och med ett uttryck, "to swear like a sailor" eller "to curse like a sailor" som har flera hundra år på nacken. Så svordomar på sjön har knappast varit ovanligt.

Exakt. Det är ju en rätt gammal tradition inom sjöfartslivet att svära för att särskilja sig från landkrabborna sas, åtminstone enligt de källor jag hittat.

 

[Milosari]

Min pappa växte upp på Östermalm.
Farfar hade kontor på Slottet när jag var liten.

Hos oss så svor man inte.

Och min unges pappa kommer från adlig släkt på både mammas och pappas sida (ungersk, tysk och svensk), de svär varken mer eller mindre än pöbeln. Min egen mamma kommer från en släkt av bönder, fiskare och sjömän. Hon svär nästan aldrig. Bara när hon blir riktigt arg.