Vad jag tycker är intressant är hur olika man svär i olika länder. I Danmark har man fler kraftuttryck/svordomar- som inte riktigt tolkas som svordomar utan just kraftuttryck (det är inget fult språk), än vad Sverige har, som är ett rätt lamt språk där man har svordomar som är "riktiga" svordomar (fult språk) som kraftuttryck. Det blir lite annorlunda när man kombinera de två kulturerna. Svär kanske skåningar mer än övriga svenskar därav?
Jag svär, men inte i varje mening, men man väljer ju sina tillfällen där man inte svär? Bara för att man svär i vardagligt sällskap betyder inte det att man inte kan låta bli att svära vid andra sällskap? Är det inte en väldigt förlegad syn att människor som svär är okunniga och ouppfostrade och inte kan bete sig bland folk?
Könsord använder jag generellt inte- knulla är vad man gör så det använder jag inte som skällsord utan som ett sådant ord- och då enbart när jag är arg, annars använder jag andra ord.
Standard när jag svär är för att något gjorde ont! Då kan en ramsa komma. Låter mesigt med "aj som in i hundan" eller vad det nu är andra kan säga. Svordomar hjälper mot smärta...