Det är nog mest oförmåga att anpassa sig som utgör ett problem.
Likadant här, jag är inte det minsta religiös trots att jag ibland befinner mig i en kyrka och bland religiösa människor men det skulle aldrig falla mig in att använda ett "mustigt" språk, eller nedvärdera människor för deras tro, sociala status eller härkomst. Jag har en bekant där det är "lite för mycket Jesus och lite för lite leva" men det är hans val, jag gör klart från början när människor börjar prata om sånt att jag är inte intresserad och så pratar vi om nåt annat, jag hatar hyckleri och att låssas vara nåt man inte är men man behöver inte idka vuxen-mobbing och såra andra bara för att man själv tycker si eller så, då kan man vara tyst istället.
Fast det där med att det är respektlöst med svordomar per automatik blir ju rätt konstigt. Om jag säger "jäklar vad gott" om maten du serverar, så är ju det en komplimang. En bättre komplimang än "det var gott". Det var helt enkelt så gott att det krävdes ett kraftord för att få fram precis hur mycket jag uppskattar din mat. Blir man ändå kränkt av den kommentaren så kanske det handlar mer om överkänslighet än om något annat.Allt som oftast sager Jag till en av mina hundar, "You little shit" med varm och nagot uppgiven rost.
Vi svar inte om det inte ar nagot mycket speciellt. Ingen i familjen har svurit vanemassigt, inte nar vi bodde i Sverige heller. Om inte annat anser bade Maken och Jag att man maste kunna skilja pa nar man svar och inte svar. Min Mormor och Morfar (mina absolut mest fantastiska roll modeller och hjaltar) skulle ha tagit illa upp om vi svurit sa de horde ... alltsa har gjordes inte det. Inte ens som trotsig tonaring och aven mina foraldrar svor inte om det inte var nagot mycket speciellt.
Ingen av oss i familjen har nagonsin varit religiosa, tvart om, men det ar helt enkelt respectfullt mot andra manniskor som inte tycker om att hora svordommar och konsord att inte vanemassigt svara.
Kränkt, varför är det enda alternativet
jag tycker nog att "jäklar vad gott" är mindre gott än "det var gott". Jag skulle uppfatta det så helt enkelt, att maten var lite slafsig men ändå till viss förvåning god, dock fortfarande okränkt.Kränkt, varför är det enda alternativet
Jag svor mycket ett tag för länge sedan men slutade, tillförde inget längre.
Personen skrev att alla skulle uppfatta jäklar vad gott som godare än vad gott. Jag skrev att jag inte skulle uppfatta det så. Men jag skrev inte att alla skulle uppfatta det så som jag. Och du använder också helst jäklar vad gott helst om dina lyxmåltider. Men jag ville bara skriva att alla faktiskt inte uppfattar jäklar vad gott som godare helt enkelt.
Jag undrade mest varför du uppfattar "jäklar vad gott" som att maten skulle vara slafsig och hafsig?
Jag vet inte? det är en känsla? Det är väl också en känsla att tycka att jäklar vad gott skulle vara godare än vad gott eller det var väldigt gott det här?
Men har du inga andra kraftord i stället för en svordom?
Där skulle jag nog säga typ "Fantastiskt gott, det är så att smaklökarna krullar sig."
Haha - ja det skulle jag nog också kunna säga
Eller iaf "fantastiskt gott" eller "makalöst gott" eller bara "oj vad gott". Men de uttrycken skulle jag använda betydelsemässigt synonymt med "jäklar vad gott". Däremot hade jag nog inte suttit och svurit högt på en michelinkrog (pga sociolekt, att anpassa sig efter sammanhang, tala med bönder på bönders vis... osv) Som jag skrev nyss i svaret till @Inte_Ung så skulle jag lägga samma betydelse i "jäklar vad gott" som i "fantastiskt gott" eller liknande förstärkta uttryck. Och det är ju en ganska allmängiltig användning av svordomar - att förstärka det man säger.
men så är hen också yngre, vet inte om det spelar roll. Kan även nämnas att hen är högt utbildad med ett bra jobb så språkbruken har inte hindrat framfarten där iaf 
Fantastiskt/makalöst är enligt mig ännu ett snäpp godare och svårt att toppa. Fler ord = fler nyanser
Ja så olika helt enkelt, dvs det är inte helt självklart, vilket var vad jag protesterade mot. Alla tycker inte att "jäklar vad gott" är lika gott som "fantastiskt gott" eller "vad gott"
.Ja så olika helt enkelt, dvs det är inte helt självklart, vilket var vad jag protesterade mot. Alla tycker inte att "jäklar vad gott" är lika gott som "fantastiskt gott" eller "vad gott"
Däremot känns "ont så in i helvete" eller "jäklar vad jag gjorde mig illa" som mer ont än "fantastiskt ont" eller "oj det gjorde ont".
Kockar är ju värst av alla när det kommer till svordomarHaha - ja det skulle jag nog också kunna säga
. Är ljudnivån dämpad så pratar man väl inte så högt att man stör andra, men jag ändrar inte mitt val av ord för att jag äter på en fin restaurang? Men sen umgås jag inte heller med människor som blir extremt obekväma av ett litet "fan" eller "satan" här och där. Hälften av min familj är ju dansk och de har oändligt mycket mer kraftord än oss.Ja precis, när människor svär väldigt mycket är det sådan slentrian att det betyder absolut ingenting alls. Det är bara insatt istället för ööh och ehem. Så då förstärker det ingenting. Det var så jag använde det ett tag ngn gång när jag var 17, svårt att sluta med också. En kusin (högt utbildad eftersom det nämndes i tråden i övrigt) gör det fortfarande och jag tolkar svordomarna som att de betyder ingenting alls, förutom såklart att själva helheten av språket är medveten för att vara tydligt annan stor stad än Stockholm. Så fan vad gott betyder bara ett vad gott, ingen förstärkning avsedd.Jag använder nog mest svordomar som ett kraftuttryck själv. Svär dock väldigt sällan och generellt inte när jag är runt mina norska folk ^^ Här är det rätt illa att svära men börjar kanske bli lite mer ok att det glipper ut en liten svordom om man slår sig eller så.
Hemma i Skåne svär dock familjemedlemmarna friskt, det är som en del av språket. Ena syskonet hör det verkligen inte själv,...är verkligen fan i var tredje mening
Så mao svordomar känner jag är ok men annat som könsord, rasistiska uttryck etc är något helt annat och är inte ok, känns som det generellt är så folk tänker med, både här i tråden och ute i världen. Samt, är språkbruket så som sist nämnt placerar man sig gärna i en mindre smickrande kategori av folk som många gärna tar avstånd från, tror jag iaf.
Men att dom inte stoppar sig själv, tjaa man tycker väl själv om att prata så och ser antagligen inget fel i det. Sen är det säkert någon som på rutin lr vana uttrycker sig så, att så pratade man hemma, så pratar (männen) runt en och det är så det ska låta, utan att man själv reflekterar över hur det låter, gissar jag också på.
