Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

[Ajda]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Innan jag själv hade barn tänkte jag mycket "men det är väl bara att...." och så passande fortsättning. Jag har lärt mig massor de fyra år jag har haft barn och en av de sakerna är att "det inte bara är att...."

+ 1 på den

 

[Lupin]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

*kl*

Även om vi alla varit barn, så är det nog väldigt få som minns hur det var att vara 9 mån med sömnlösa föräldrar och inga vettiga sovrutiner. Och hur många minns när de var 2½ och skrek halsen av sig med tårarna sprutande för att mamma gick tre steg från kundvagnen? Hur mycket minns man egentligen av sin egen barndom, från de första fem åren tex, i just uppfostringsperspektiv?

 

[Zony]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Bra att du skrev det jag tänkte då slipper jag skriva så långt

Tillägger bara att alla har inte syskon, syskonbarn heller. Min sambo är ensam barn och jag har visserligen hela 3 st och äldst men uppvuxen halvt som yngst och halvt som ensam barn. Mina kunskaper innan var ytterst få. Går alldeles bra att jämföra med hästexperten som ridit 1-3 år endast 1 gång i veckan på ridskola ska förklara hur du uppfostrar din unghingst.

Nu menar jag inte att jag bara tar tips och råd från icke föräldrar utan både och får sålla lite Efter hur smart och korkade tipsen är
Tex tipset som Lena Furberg fick om att smita till baren när hennes 4 åring somnar är ju helt vansinigt och galet. Vem vågar det?

Blev dock nyfiken på vad mamman på fb gjorde för galet med bäbisen som du tyckte var fel? Obs, menar inte att det var fel av dig att komma med nån kommentar eller så, nån med kunskapen du har genom utbildning är inte att förkasta för att istället vilja ha svar från enbart föräldrar.

 

[Mitten]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Kl

Sen tycker jag många blir hemmablinda också, har väldigt svårt att se utanför boxen. Att bara föräldrar kan ge en tips är ju lite begränsande.



Ja jag har både barn och barnbarn.

Jag håller med! Ibland är det just föräldrar som inte fattar att barn (eller graviditeter!) är olika. Deras barn somnade när de gjorde på ett visst sätt - alltså är det facit. Mina barnlösa vänner kan ibland vara lättare att bolla med, även om många har lite det är bara att-mentalitet.

 

[Petruska]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Och hur många minns när de var 2½ och skrek halsen av sig med tårarna sprutande för att mamma gick tre steg från kundvagnen?

Fast när det gäller niomånadersbebis, så handlar väl frågan mer om att som förälder orka och ganska lite om hur bebisen ska "uppfostras" eller något liknande?

När det gäller småbarn som går i taket så fort det minsta lilla går dem emot, så minns jag tydligt hur det kändes. Mina minnen är kanske från när jag var lite äldre än 2,5 men den där typen av beteende och reaktioner känner jag igen mig i när jag ser dem. Och jag tycker att jag vet hur man känner sig när man beter sig på det viset. (Jag minns också att vad de vuxna än gjorde så var det fel, så jag har trots detta just inga praktiska råd att komma med. )

Tex tipset som Lena Furberg fick om att smita till baren när hennes 4 åring somnar är ju helt vansinigt och galet. Vem vågar det?

Å andra sidan vet vi att det händer att föräldrar lämnar sina barn på det där sättet. Det sker säkert mycket oftare än vi vet om. Oftast går det ju säkert bra, och då blir det inget snack om det efteråt. De fall vi hör talas om är ju när det går på tok på allvar. Det betyder ju att det där inte är en skillnad mellan å ena sidan föräldrar och å andra sidan barnlösa, utan mellan olika personer.

Att tex lämna sovande barn för att gå ut några minuter med hunden på kvällen, tror jag är rätt vanligt.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Fast jag är övertygad om att det finns föräldrar som också skulle argumentera för att lämna barnet på rummet och gå ner. Och barnlösa - som jag exempelvis - som tycker att det är huvudlöst. Folk har olika åsikter helt enkelt, oavsett barnstatus.

 

[ameo]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Att tex lämna sovande barn för att gå ut några minuter med hunden på kvällen, tror jag är rätt vanligt.

Men det är nog ändå viss skillnad att göra det när barnet är hemma eller om man är på ett hotell...

Jag går ut på kvällarna och fixar med hästarna. Har då babyvakten påslagen så att jag kan höra om någon vaknar, då kan jag gå in och ta hand om det.

För övrigt är jag nog av åsikten att man kan vara öppen för tips från alla håll, men det ÄR svårt att sätta sig in i hur det är att vara förälder om man inte har varit det själv. Jag har ofta upplevt att tips och råd från ickeföräldrar inte riktigt är omsättbara i verkligheten just pga bristen på föräldraerfarenhet. Men självklart förekommer motsatsen också.
Jag kan däremot inte förstå varför man emotsätter sig en så basal sak som det ts sade, bara för att hon råkar vara ickeförälder.

 

[Lupin]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Fast när det gäller niomånadersbebis, så handlar väl frågan mer om att som förälder orka och ganska lite om hur bebisen ska "uppfostras" eller något liknande?

Ofta handlar det om hur man ska göra för att få lillen att somna och sova, man vill veta hur andra (föräldrar) gjort för att få ordning på sovandet. Även om barnlösa kan ha bra råd i annat, så har de mycket sällan egna erfarenheter av att lösa just Den situationen.

 

[Lupin]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Fast jag är övertygad om att det finns föräldrar som också skulle argumentera för att lämna barnet på rummet och gå ner. Och barnlösa - som jag exempelvis - som tycker att det är huvudlöst. Folk har olika åsikter helt enkelt, oavsett barnstatus.

Absolut! Och just Den frågan tror jag handlar om vem man är som person, inte om man är förälder eller inte. Om man har med sig sin elektroniska babyvakt och avståndet är litet mellan rummen på hotellet så skulle man, rent teoretiskt i alla fall, kunna sitta någon stans och umgås, men jag hade helt klart hoppat över alkoholen .

Jag har själv bott på hotell med småbarn och då satt vi 1-2 trappor ner (litet pensionat, snäv trappa) i matrummet och kollade på TV för att inte störa bebis. Gissa om jag sprang upp och ner var 5e minut för att lyssna vid dörren? Det blev förresten en ganska tidig kväll.

 

[Lupin]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

När det gäller småbarn som går i taket så fort det minsta lilla går dem emot, så minns jag tydligt hur det kändes. Mina minnen är kanske från när jag var lite äldre än 2,5 men den där typen av beteende och reaktioner känner jag igen mig i när jag ser dem. Och jag tycker att jag vet hur man känner sig när man beter sig på det viset. (Jag minns också att vad de vuxna än gjorde så var det fel, så jag har trots detta just inga praktiska råd att komma med.

Frustrationer kan ju alla känna, men jag tror att man lär sig handskas med dem lite olika beroende på hur man blir bemött som barn. Det finns vuxna som inte är särskilt vuxna i sitt beteende vid stress och frustrationer.

Ett bra råd till föräldrar med envisa (sk trotsiga) 2-3åringar kan vara "det går över, det är en utvecklingsfas och det är inte farligt att inte få sin vilja igenom och bli arg eller frustrerad". Att få höra att det faktiskt "bara" är en fas som går över och att det bäst bemöts med tålamod och konsekvent beteende från föräldern kan hjälpa mycket. Ibland känns det som att man är fast i en evighet med skrikande, storgråtande 2-3åring som får utbrott för ingenting varsomhelst tex IKEAs kassakö.... Att hålla sig lugn och vänligt men bestämt bemöta barnet kan göra underverk för både barnet och ens egen självkänsla.

 

[Badger]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Ofta handlar det om hur man ska göra för att få lillen att somna och sova, man vill veta hur andra (föräldrar) gjort för att få ordning på sovandet. Även om barnlösa kan ha bra råd i annat, så har de mycket sällan egna erfarenheter av att lösa just Den situationen.

Eller så är de äldst av 8 kusiner varav några sladdisar och har två sladdsmåbröder som är 20 år yngre med traditionell släkt där nedkissade småkusiner absolut kan lämnas till närmsta 12 åriga flicka. ( och där de fått lägga åtminstonde småbröderna åtskilliga gånger från allra minst 9 månaders ålder och fram mot 7 årsåldern. Och kusinerna enskilda gånger då och då från låg ålder (läs ca1).)

Det är ju inte alla barnlösa som aldrig någonsin haft med barn att göra innan de skaffar själva (även om det säkert är fler än det varit tidigare. Barn tenderar ju numera vara exklusivt föräldrarnas ansvar.). Dessutom kan en sådan person sett ett antal växa upp. I jämförelse med en förälder som har sitt första barn och aldrig tidigare hanterat barn borde även en barnlös då kunna ha en hel del att bidra med. (Inte för att jag någonsin lagt mig i någon annans barnuppfostran, eller bidragit med erfarenheter, eller har så mycket erfarenhet som exemplifierat ovan, men nog hade jag nattat många 9 mån-5 årsbarn innan jag fick barn! Och då var jag dessutom känd i släkten som extremt ointresserad av barn!)

Själv har jag fått mycket bra råd från en väninna som inte gillar barn men som är bra på djur ibland som förälder bara glömmer jag kunskaper jag själv borde begripa att jag har. Som tex ministeg mot målet. Vi är ju ändå alla däggdjur i grunden.

 

[Mabuse]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Fast när det gäller niomånadersbebis, så handlar väl frågan mer om att som förälder orka och ganska lite om hur bebisen ska "uppfostras" eller något liknande?

När det gäller småbarn som går i taket så fort det minsta lilla går dem emot, så minns jag tydligt hur det kändes. Mina minnen är kanske från när jag var lite äldre än 2,5 men den där typen av beteende och reaktioner känner jag igen mig i när jag ser dem. Och jag tycker att jag vet hur man känner sig när man beter sig på det viset. (Jag minns också att vad de vuxna än gjorde så var det fel, så jag har trots detta just inga praktiska råd att komma med. )

Det kommer jag också ihåg, och kan känna igen mig i mitt barns reaktioner ibland, även fast mina minnen förståss också är senare än från 1 1/2-åldern (som mitt barn är nu). Jag tycker att barns reaktioner sällan är obegripliga, det är väl mer att de är x10 för att barn inte har 20 års övning i självbehärskning och insikt i att det kanske faktiskt inte är hela världen att man inte får upp ett burklock). På det sättet tycker jag att jag har mer nytta av mina minnen från min egen barndom (för att de gör att jag kan förstå lite varför allt blir så dåligt ibland när man är liten) än föräldraerfarenheten i sig för att förstå barns beteende, åtminstone på den punkten.

 

[Badger]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Och det är ju just där som barnlösa storasystern med 6 småsyskon (eller för den delen, är barnpsykolog) kan hjälpa bättre än erfarenhetslösa väninnan som just fick en bebis.

Plockar bort kommentar, det var bara ett rundargument. Vet inte vart inlägget jag kommenterade lutade

 

[mino]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Som sagt, jag tror att det hänger mest på hur man säger saker och ting. Kommentarer som "min lillasyrra gillade kokt mosad potatis bäst" eller "jag jobbar med just detta, har ni kikat på Jesper Juuls tips, de är väldigt bra och jag vet att de har hjälpt många" har jag mycket svårt att tänka mig att man blir provocerad av.

Det är ju defacto så att man får många befängda tips både av folk som har/haft barn och barnlösa så det är lätt att bli rätt trött inför alla beskäftigheter man möter.

 

[Petruska]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

På det sättet tycker jag att jag har mer nytta av mina minnen från min egen barndom (för att de gör att jag kan förstå lite varför allt blir så dåligt ibland när man är liten) än föräldraerfarenheten i sig för att förstå barns beteende, åtminstone på den punkten.

Nej, det enda föräldraerfarenheten kan göra där är ju att säga att det är normalt/vanligt med ilskeutbrott och att det går över. Något som vem som helst borde kunna komma fram till utan att ha egna barn, eftersom man ju ser barn få utbrott lite då och då men väldigt sällan ser vuxna bete sig på samma sätt.

Jag är fortfarande så identifierad med att vara det rasande barnet, att jag brukar bli extra förtjust i just väldigt "trotsiga" barn och ta dem i försvar mot hela världen. Jag har mycket svårare att förstå föräldrar som bekymrar sig över "trots" än vad jag har att förstå barnen.

 

[Mabuse]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Jag tycker väldigt mycket får etiketten "trots" som inte alls är det. Exempelvis barnet som får ett ilskeutbrott över att man inte får vrida på spisvredena - det är ju inte trots, utan mer ilska över sakers tillstånd. Ungefär som att man själv kan bli irriterad när man tänkt äta lax till middag och så är laxen slut i butiken - och eftersom man har lite mer vana vid att behärska sig så lägger man sig inte på golvet och skriker, utan knyter näven i fickan istället, så att säga.

 

[TinyWiny]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Jag tycker väldigt mycket får etiketten "trots" som inte alls är det. Exempelvis barnet som får ett ilskeutbrott över att man inte får vrida på spisvredena - det är ju inte trots, utan mer ilska över sakers tillstånd. Ungefär som att man själv kan bli irriterad när man tänkt äta lax till middag och så är laxen slut i butiken - och eftersom man har lite mer vana vid att behärska sig så lägger man sig inte på golvet och skriker, utan knyter näven i fickan istället, så att säga.

Precis! De har ju inte lärt sig att hantera vare sig ilska eller besvikelse. Det är ju det de har föräldrar till, att hjälpa dem att lära sig hantera sina känslor och förstå sakers samband.

 

[MiniLi]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Spännande med alla svar! Bra diskussion

Blev dock nyfiken på vad mamman på fb gjorde för galet med bäbisen som du tyckte var fel? Obs, menar inte att det var fel av dig att komma med nån kommentar eller så, nån med kunskapen du har genom utbildning är inte att förkasta för att istället vilja ha svar från enbart föräldrar.

Det är ju inte meningen att tråden ska utvecklas för eller emot diverse metoder men det handlade om en metod för att få barn att somna på egen hand som går ut på att man ignorerar barnets skrik och gråt. Barnet i fråga somnade utan problem om föräldrarna vaggade sängen men det ville de inte fortsätta med. Barnet är 7 månader gammalt.
Mitt svar var ungefär "Jag tycker inte alls om metoden, förstår inte hur någon kan vilja utsätta sitt barn för så mycket onödig stress. Barn skriker av en anledning, inte för att vara dumma".

Det är ju trots allt välkänt att barn i ung ålder skriker och gråter för att det är det de har tillhands för att få kontakt med sin vårdnadshavare, de skriker för att de behöver vårdnadshavaren av olika anledningar. Människan (och andra arter) är skapt för att reagera på barngråt med tröstande och skyddande beteende (alltså att plocka upp barnet och se vad som är fel). Barn som får snabb respons och vet att vårdnadshavaren alltid finns där blir trygga individer medan de stackare som får ligga och skrika lär sig att man inte kan lita på föräldrarna.
Jag kan inte för mitt liv förstå varför någon vill förstöra ett barns trygghet bara för att de inte orkar vagga barnet till sömns.

Långt men samtidigt kraftigt förenklat svar kring hela frågan

 

[Mabuse]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Precis! De har ju inte lärt sig att hantera vare sig ilska eller besvikelse. Det är ju det de har föräldrar till, att hjälpa dem att lära sig hantera sina känslor och förstå sakers samband.

Jag vet inte ens om man som förälder kan göra särskilt mycket för att lära små barn hantera känslor, jag tror kanske mer att det handlar om att övning ger färdighet. Och att man får lite mer perspektiv på saker vartefter man blir äldre. Däremot kan man kanske som förälder lära sig att hantera andras känslor (och inte själv få psykbryt eller tycka det är läskigt när barnet visar ilska), det tror jag mer på.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Det där är ett intressant fenomen! Jag får rätt ofta frågan om jag har barn själv, när jag säger något om barn. Antagligen därför att en del av mina åsikter anses på något vis felaktiga för en förälder - jag vet inte riktigt på vilket sätt.

Själv tycker jag nog att jag sammantaget genom snart 22 års föräldraskap, har fått de flesta bra tipsen och den bästa hjälpen att tänka vidare av vänner och bekanta som inte har barn. Jag tycker tom att några av mina kompisar gav bättre råd när bara jag hade barn, sedan när de fick barn själva blev råden successivt sämre.

Precis!!!

Jag var just på väg att skriva något liknande - men du hann före.

Jag har också blivit "anklagad" för att inte ha barn - här på Buke också, faktiskt. Av någon anledning har mina (ibland) mindre konventionella åsikter bemötts med stor skepsis. För inte kan man ha barn om man resonerar så som jag gjort...

Jag har också fått många värdefulla råd och synpunkter från människor utan barn, som kunnat se nyktert på situationen och som kanske inte varit så fast i normer och ideal kring vad ett föräldrarskap skall innehålla.

Det finns vettiga föräldrar också, men ofta verkar själva föräldrarskapet ibland grumla synen lite. Man ställer helt klart om en del av sitt rationella tänkande (gäller ju mig också) och det blir komplext och svårt att ibland vara konsekvent tex.

Men - jag tycker inte man kan generalisera. Jag har också tack vare egna insett att inga barn är lika. Bara den vetskapen gör ibland att man, trots allt, är mindre tvärsäker och därmed mer lyhörd för olika tolkningar.

Kanske är det därför det är skönt när en barnlös person ger en ett gott råd?