Svårt att få i sig mat

Coop

Trådstartare
Hej!
Finns det fler som har barn med ADHD som har svårt att få i sig tillräckligt med mat/energi och inte går upp i vikt?
Det tar så otroligt mycket energi detta med maten. Jag hatar mat, är så trött på allt vad mat heter :cry:. Vi har under många år haft detta problem till och från, men nu har det blivit så illa att jag tog kontakt med BUP. Träffade sköterskan som vi alltid haft kontakt med och denna är inte så jättebra på just detta område enligt mig, " Du behöver äta mera", ja men tjena det visst hon nog inte redan. Vi träffade läkaren några veckor senare och de pratade en stund själva och hon har många goda tankar kring hur hon kan försöka att äta mer men det håller bara nån vecka sen är vi tillbaka till tjatandet om mat. Jag har sagt till BUP att vi kan inte själva ta detta ansvar utan de får faktiskt ta tag i det. Vi har tidigare gett henne näringsdrycker som hon inte alls velat ha, de smakar urk och vi har provat allt. Där var det ett rent helvete att få i henne dem. Jag tänker inte ta den fighten igen utan BUP får ta den i så fall.

Jag har fått utskrivet näringsdryck med neutral smak (som jag själv bett om) som jag smusslar ner i såser, bakverk och bröd, men ungen äter inte det jag bakat. Lite bröd med extra i tyckte jag var jättebra, hon bara surar och säger att hon inte vill ha.
Såserna går sådär, det blir lite smak av den iallafall så jag kör mest med vanlig grädde till henne, även i mos.

Hon är tunn och jag vet att vi kommer att hamna där igen med näringsdryckerna, att hon måste dricka dem och jag vet inte om jag orkar det... Vi har precis äntrat tonåren med henne och det känns inte som att det kommer att bli enkelt...

Hon har inga problem att äta utan det är medicinen som delvis gör att hon inte är hungrig så vi får hålla koll så att hon äter regelbundet, dvs ha koll på klockan helt enkelt och även tala om vad hon ska äta, annars skiter hon i det. Hon äter heller inte så mycket varje gång. Det jag är rädd för är att hon ska utveckla en ätstörning pga detta.

Läkaren säger att det är en vanlig biverkning av medicinen och det vet jag om, men hon menar på att det brukar bli bättre med tiden. Hon har ätit just denna i ett år och det har inte blivit det minsta bättre med hungerskänslorna. Hon hade en annan medicin tidigare och det var samma där. Att inte medicinera är inte ett alternativ då hon blir otroligt tyken, otrevlig och lyssnar inte för fem öre sen fungerar inte skolan utan den.

Någon som känner igen sig och kanske har några andra idéer på vad man kan göra?

Ledsen och lite uppgiven Coop
 
Jag svarar då jag var ett sådant barn. Framförallt i början av medicinering, droppade 7 kg på en vecka innan det blev hot om jag inte slutade tappa vikt skulle de avbryta medicinering. Mediciner jag idag inser att jag inte fungerar utan. Min räddning blev för det FÖRSTA att jag får äta princip lunch mycket till frukost innan jag tar medicinerna. Ibland även riktig mat på morgonen. Alltså får jag bara i mig en liten yoghurt eller äpple till lunch gör det inget, jag äter lunch till frukost och frikost till lunch ;). Sedan hjälpte skolan och rutiner. Jag känner ju inte av hunger ordentligt men tycker om och vara social och äta lunch med andra. TREDJE och kanske viktgast är sena middagar. Jag äter EFTER MEDICINARNA GÅTT UT. Vid 6 när normal barnfamiljer äter får jag omöjligt i mig något. Mamma planerade om och vi äter middag sent.

Idag efter lite under 10 år på samma medicin har jag lärt känna min kropp, känner jag minsta hunger är jag jättehungrig. Skapar lite problem när jag inte kan ta medicinerna av olika anledningar då jag istället äter konstant, för att sedan när jag vant mig med det och börjar med medianerna inte kan äta något...

Lycka till!
 
  • Gilla
Reactions: Is
Tack så mycket att du vill dela med dig!

Tyvärr så vill hon inte äta frukost heller. Hon är inte intresserad av att äta överhuvudtaget. Vi lagar favoriträtter som hon bara tar lite av. Vi äter också sent nu för tiden och har vi tur så hinns det med ytterligare lite att äta innan hon hoppar i säng. Men det har ingen betydelse för henne tyvärr. Hon skiter i det och hon kan gärna vara utan medicin det bekommer henne inte.

Jag hoppas att hon snart får insikten att medicinen är bra men att den gör så att hon inte blir så hungrig men att hon måste äta ändå. Men tyvärr så har jag ingen större förhoppning om det :(
 
Kan det inte ligga mer bakom än bara medicinerna? Tänkte att du skrivit att hon är i tonåren och då brukar det ofta komma en del funderingar kring utseendet. Oftast ger omgivningen (tyvärr) en hel del bra feedback om man tappat vikt. Jag hör själv hur granntjejerna som bara är tolv-tretton år gå på "Guuuuud vad smal du har blivit, lyllos dig!", "Tänk när jag blir så smal att mina ben inte nuddar varandra" osv.

Har ni fått prata med en dietist?
 
Tack Tora!
Nej, det har varit problem i alla år egentligen, ibland mer, ibland mindre. Hon är inte utseendefixerad på något sätt och det verkar inte som att det är huvudpratämnet i skolan heller. Hon går på en skola där det är väldigt många olika människor.

Nej dietist finns inte på BUP vad jag vet, där vi går. Jag har inte så mycket till övers för de heller, har kontakt för sonen med dietist (habiliteringen) och där har vi aldrig fått någon hjälp när det gäller maten, bara fått utskrivet näringsdrycker och han har nu knapp istället.
Det finns en ätstörningsenhet men dit hoppas jag att vi slipper komma.

Troligen så kommer det inte att hända något mer än att de skriver ut lite näringsdrycker till slut och säger till henne att det är bra om hon dricker dem. Suck...
 
Skulle det fungera att göra egna "närings"drycker, typ smoothie med grädde/mjölk, banan, frysta hallon eller liknande. Mycket godare än näringsdrycker men ändå enklare att få i sig än mat kanske?
 
Tack Tora!
Nej, det har varit problem i alla år egentligen, ibland mer, ibland mindre. Hon är inte utseendefixerad på något sätt och det verkar inte som att det är huvudpratämnet i skolan heller. Hon går på en skola där det är väldigt många olika människor.

Nej dietist finns inte på BUP vad jag vet, där vi går. Jag har inte så mycket till övers för de heller, har kontakt för sonen med dietist (habiliteringen) och där har vi aldrig fått någon hjälp när det gäller maten, bara fått utskrivet näringsdrycker och han har nu knapp istället.
Det finns en ätstörningsenhet men dit hoppas jag att vi slipper komma.

Troligen så kommer det inte att hända något mer än att de skriver ut lite näringsdrycker till slut och säger till henne att det är bra om hon dricker dem. Suck...
Knappen är verkligen guld värd när den behövs! Det kan inte finnas en chans att hon vill ha knapp då när hon har en bror med det? Om det skulle kunna vara ett alternativ enligt sjukvården kanske det skulle underlätta för er, hon slipper äta alla mål och du slipper tjata.
 
Skulle det fungera att göra egna "närings"drycker, typ smoothie med grädde/mjölk, banan, frysta hallon eller liknande. Mycket godare än näringsdrycker men ändå enklare att få i sig än mat kanske?
Tack Trollunge!
Jag har begärt att få ut något som heter CalShake som vi ger ibland och då blandar i frukt och glass. Hon klagar dock på magont efter en stund, vet inte om det är för att den är kall och hon orkar inte dricka så mycket som hon skulle behöva för att få i sig kalorierna. Får försöka att ge det smoothies oftare.
 
Knappen är verkligen guld värd när den behövs! Det kan inte finnas en chans att hon vill ha knapp då när hon har en bror med det? Om det skulle kunna vara ett alternativ enligt sjukvården kanske det skulle underlätta för er, hon slipper äta alla mål och du slipper tjata.
Hej Dessy!
Lillebror har knapp pga han har en muskelsjukdom som gör att han helt enkelt inte orkar tugga så mycket och får därmed inte i sig tillräckligt med mat. Han har haft den i två år och vi kämpade nog lika länge med att få i han tillräckligt med mat och näringsdrycker. Skolan var heller ingen hjälp. Detta gjorde också att han slutade äta helt och tog ingenting i munnen. Nu kan han dricka några glas mjölk och kanske ta några tuggor mat när vi äter på kvällen, det får ta den tid det tar för knappen har han så vi behöver inte vara oroliga att han inte växer för det gör han nu :).
 
Tycker det låter som om hon redan har en ätstörning, tycker nog det är en bra idé att ta kontakt med ätstörningseneheten innan det går för långt. Ätstörningar är ju så mycket mera än utseende.
 
Tycker det låter som om hon redan har en ätstörning, tycker nog det är en bra idé att ta kontakt med ätstörningseneheten innan det går för långt. Ätstörningar är ju så mycket mera än utseende.

Det är kanske så. Vet inte så mycket om ätstörningar, får läsa på lite. Vi ska träffa läkaren igen om två veckor, ska ta upp det då och att det måste göras en plan för hur vi ska arbeta. För nu famlar jag i blindo och har inget direkt stöd och kan heller inget om mat och kalorier när problemet är att man inte får i sig tillräckligt för att växa och må bra.
 
Det är kanske så. Vet inte så mycket om ätstörningar, får läsa på lite. Vi ska träffa läkaren igen om två veckor, ska ta upp det då och att det måste göras en plan för hur vi ska arbeta. För nu famlar jag i blindo och har inget direkt stöd och kan heller inget om mat och kalorier när problemet är att man inte får i sig tillräckligt för att växa och må bra.

Är det så att hon inte vill äta rent generellt, eller är det vissa/många saker hon inte vill äta?

Kan ni försöka tillsammans spåna helt fritt på vad hon kan tänkas vilja/orka äta på morgonen? En drickyoghurt kan ju räcka. En fruktsmoothie. Eller gårdagens rester.

Och prova det med sen middag. Laga maten tillsammans utefter nåt lockande recept ni valt ut.

Och som de andra sagt, be om hjälp med ätstörningen. Så kanske "proffsen" kan hjälpa er reda ut vilken sort det handlar om och vad du behöver lära dig för att hantera den.

Släpp kaloritänket just nu. Se om det går att hitta matglädje istället.
 
Knappen är verkligen guld värd när den behövs! Det kan inte finnas en chans att hon vill ha knapp då när hon har en bror med det? Om det skulle kunna vara ett alternativ enligt sjukvården kanske det skulle underlätta för er, hon slipper äta alla mål och du slipper tjata.

Måste bara säga att knapp inte alls är att rekommendera sätta till någon med ev. ätstörningsproblematik. Knapp ska uteslutande ses som en sista utväg när det föreligger fysiska hinder till normalt födointag. Det är inte helt ovanligt att barn som tvingats ha knapp pga fysiska problem utvecklar ätstörningar på grund av ovanan att äta genom munnen.

/Logopedstudent med utbildning i ät- och sväljsvårigheter.
 
Det är kanske så. Vet inte så mycket om ätstörningar, får läsa på lite. Vi ska träffa läkaren igen om två veckor, ska ta upp det då och att det måste göras en plan för hur vi ska arbeta. För nu famlar jag i blindo och har inget direkt stöd och kan heller inget om mat och kalorier när problemet är att man inte får i sig tillräckligt för att växa och må bra.

Jag kan inte heller något om ätstörningar men tycker det låter vettigt att ta upp det med läkaren. Även om hon inte har en regelrätt ätstörning så kanske det är ätstörningsenheten som har kompetensen ni behöver för att få hjälp.

Önskar er all lycka till! :)
 
Är det så att hon inte vill äta rent generellt, eller är det vissa/många saker hon inte vill äta?

Kan ni försöka tillsammans spåna helt fritt på vad hon kan tänkas vilja/orka äta på morgonen? En drickyoghurt kan ju räcka. En fruktsmoothie. Eller gårdagens rester.

Och prova det med sen middag. Laga maten tillsammans utefter nåt lockande recept ni valt ut.

Och som de andra sagt, be om hjälp med ätstörningen. Så kanske "proffsen" kan hjälpa er reda ut vilken sort det handlar om och vad du behöver lära dig för att hantera den.

Släpp kaloritänket just nu. Se om det går att hitta matglädje istället.

Vi har haft det samtalet många gånger. Vi köper hem allt hon vill ha och lagar maten hon önskar. Hon säger att hon kan tänka sig att hjälpa till med maten när det en rolig maträtt men när vi väl är där så säger hon att hon inte vill hjälpa till.

Vi märker också på hennes humör när hon inte får i sig tillräckligt, hon är sur och tvär från det att hon går upp tills det att hon går och lägger sig. Dagar då hon får i sig tillräckligt är hon gladare och livet går lite lättare. Om hon inte behövde äta så skulle hon äta kanske 2 ggr/dag. Matglädje finns det inte och har inte funnits på många år.
 
Min 16-åriga tjej har haft medicin i flera år och detta med maten har alltid varit ett stort bekymmer. Hon har varit väldigt underviktig och vi har testat alla möjliga näringstillskott. Hon har också varit rätt personlighetsförändrad förstår jag nu i efterhand. Vi slutade med medicinen på lucia, sedan dess har hon gått upp 11 kg fram till idag.
Jag har egentligen inga tips att ge dig för jag slet massor under våra år men jag kom inte fram till något bra alls Känner igen mig i precis allt du skriver
Till sist slutade jag med näringsdryckerna jag fick från dietisten och gjorde egna smoothies av yoghurt, olja, sylt eller bär och det gick bättre.
Näringsdryckerna kan man också göra glass av om det skulle funka!?
 
Jag kan inte heller något om ätstörningar men tycker det låter vettigt att ta upp det med läkaren. Även om hon inte har en regelrätt ätstörning så kanske det är ätstörningsenheten som har kompetensen ni behöver för att få hjälp.

Önskar er all lycka till! :)
Tack Araminta, jag har skickat meddelande till läkaren om att hon ska ringa mig innan vi träffas så jag kan lyfta dessa frågor utan att hon är med. Hjälp behöver vi absolut. Jag tror kanske att läkaren vid förra besöket fattade lite mer då hon ökat väldigt lite i vikt på ett år, däremot så hade längden ökat mycket och totalt sett så var det ju inte så bra att hon inte fick i sig tillräckligt för att kunna öka både längd och vikt "normalt".
 
Måste bara säga att knapp inte alls är att rekommendera sätta till någon med ev. ätstörningsproblematik. Knapp ska uteslutande ses som en sista utväg när det föreligger fysiska hinder till normalt födointag. Det är inte helt ovanligt att barn som tvingats ha knapp pga fysiska problem utvecklar ätstörningar på grund av ovanan att äta genom munnen.

/Logopedstudent med utbildning i ät- och sväljsvårigheter.
Absolut! Knapp ska inte sättas in bara för att. Det jag funderade över för mig själv, som jag inte fick nerskrivet pga formuleringssvårigheter då jag inte riktigt vaknat till än, var att hon kanske sett att lillebror slipper äta iom knappen och därför också vill ha en. Och om det ev kunde vara aktuellt med knapp om det står mellan det eller svält under lång period. Då skulle knappen kanske kunna användas till energidryck, medan vissa mål måste ätas så att ätandet inte försvinner helt.

Men jag har ingen utbildning i ämnet så jag kanske är helt ute och cyklar. Jag har dock jobbat många år med en person med knapp som äter mat 5 ggr om dagen där knappen används för extra energi där emellan och vid sjukdom som gör att det tillfälligt är svårt att tugga eller svälja. Så där används knappen vid nödfall just för att inte putta iväg ätandet.
 
Min 16-åriga tjej har haft medicin i flera år och detta med maten har alltid varit ett stort bekymmer. Hon har varit väldigt underviktig och vi har testat alla möjliga näringstillskott. Hon har också varit rätt personlighetsförändrad förstår jag nu i efterhand. Vi slutade med medicinen på lucia, sedan dess har hon gått upp 11 kg fram till idag.
Jag har egentligen inga tips att ge dig för jag slet massor under våra år men jag kom inte fram till något bra alls. Förutom att jag till sist slutade med näringsdryckerna jag fick från dietisten och gjorde egna smoothies av yoghurt, olja, sylt eller bär och det gick bättre.
Näringsdryckerna kan man också göra glass av om det skulle funka!?
Vad härligt att det fungerade för er! Om hon fungerade utan medicin så skulle jag inte tveka att sluta, men hon gör tyvärr inte det. Däremot så kanske det vara värt att prova under sommarlovet för att se om det skulle göra någon skillnad. Det är dock en risk när hon är utan medicin att hon gör farliga saker även när lillebror är med och humöret blir en berg- och dalbana med utbrott och saker som går sönder.

Jag vet vilket helvete det är för henne att få i sig dessa näringsdrycker så slipper vi dem så vore det skönt. Jag har inte testat att göra glass, har funderat på det men eftersom hon är så anti till allting så tror jag inte att hon skulle inte äta det.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 527
Senast: Anonymisten
·
Kropp & Själ Gäller inte mig, men min son. Han har ofta blåsor i munnen, vanliga förkylningsblåsor typ, ibland på läppen, men oftast på tungan. Han...
2
Svar
22
· Visningar
1 586
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag vet att jag har skrivit tidigare men jag blir för ledsen av att läsa om det och jag har inget minne av vad jag har skrivit pga...
Svar
8
· Visningar
1 094
Senast: Rosett
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 113
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp