Svåraste beslutet någonsin?

[fjutten]

Behöver ytterligare ett ställe att vända mig(förutom veterinär & hundkunniga vänner) så jag skriver en tråd här. Finns risk att det blir långt, hoppas att ni orkar läsa & komma med ärliga råd.

Har ju en pinscher, eller två, men det är min stora som detta handlar om. Han har en konstaterad inflammation i bogen, som nu verkar vara delvis pga en skada på bogleden. Detta gör bland annat att han inte vill att främmande kommer i närheten av honom, han blir även stressad av smärtan.

Jag har haft hunden i 1,5 år nu. Han fyller 4 år i maj.
Han har innan jag tog över honom varit med om ett överfall (man som överföll den som var ute med honom) & ett när han bott hos mig (med mitt ex). Vilket gör osäkerheten mot främlingar större.

Ibland går det hur bra som helst, men ibland funkar det inte. Han är väldigt signalkänslig både när det gäller andra & signaler från mig.
Att han har mycket vakt & skärpa i sig gör det ju inte lättare.

Efter detta återfall med smärta i bogen så har gjorts en artroskopi (därför jag vet att leden till viss del är skadad). Han ska nu gå på rimadyl i 30 dagar till (ätit det i två veckor redan) plus glucosamin.
Sen blir det rehab igen, förra omgången var det massage & successiv uppbygnad av muskler. Ändå blev han dålig igen.

Detta är en hund som är van att få vara lös & vara ute & gå långt varje dag. Han är även van att få träna regelbundet, mer eller mindre fysiskt. Han mår inte bra av bara koppelpromenader. Denna gång efter att han varit smärtfri märktes det mycket tydligare att han hade ont igen. Skadan har förmodligen suttit sen innan jag tog över honom, alltså drygt 1år.

Vi har kommit in i en ond cirkel då jag inte litar på honom, han skulle aldrig göra något mot mig, men jag tänker på andra, folk i allmänhet tror ju att hundar är snälla & kan hitta på lite vad som. Hans bithämningar när han inte har ont är suveräna, men smärta påverkar ju bithämningarna. Jag tänker även på min valp som fått ta onödiga tillsägelser för att stora hunden varit på dåligt humör pga smärtan.

Så, vad gör man? Hur länge ska man orka kämpa (har kommit så långt med denna hund, men nu är det bara motgångar)? Vad är bäst för hunden?

Är jag för hård som tänker på att ta bort honom om han inte blir bra nu? Borde jag kanske redan tagit bort honom?

Skulle vara väldigt tacksam för andras syn på saken.

 

[Gnist]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Är jag för hård som tänker på att ta bort honom om han inte blir bra nu? Borde jag kanske redan tagit bort honom?

Nej, jag tycker inte att du är för hård och hade det varit min hund, så hade jag ärligt talat nog tagit bort den redan...

 

[Hyacinth]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Jag håller med dig.

 

[fjutten]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Ja, jag hade nog eg det med. Men då kommer man till praktiska tråkigheter som att lillen inte är van att vara ensam. Men det känns som att det har mindre betydelse.

Men varför tyckte veterinären att det var värt att kämpa? Förmodligen pengar.. Tråkigt isf.

Vet ju eg att det är det bästa för alla, jag orkar verkligen inte med att han blir dålig igen, men visst känns det lite som ett misslyckande..
Och de hittar ju inte något konkret & han blir dålig igen & man vet inte ens om han kan bli bra. Han mår ju inte bra av att ha ont & vara stingslig. Han är ju eg en väldigt trevlig hund. Lite väl mkt bagage förutom smärtan bara. Jag vill ju som sagt kunna använda mina hundar & leva, det ska vara roligt att ha hund.

 

[buschiq]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Veterinären kan ju ha sett andra fall där hundarna kunnat återgå till bra liv och bygger sin åsikt på det. Att din hund sen har annat i bagaget och svårare att klara livet som konvalecent är kanske inget h*n direkt tar ställning till...

Jag kan inte råda dig till vad du ska göra, annat än att se till din hunds bästa och vad det är vet nog du bäst av alla... även om du inte vet - om du förstår...

Önskar er all lycka till!

 

[Calazirya]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Du kanske vet att jag själv tagit samma svåra beslut som dig för en kort tid sedan ?

Ingen kan säga vad du ska göra med din hund, men om jag ska vara ärlig så låter det som att du redan har fattat beslutet och vill på någotvis ha uppbackning på att det är rätt beslut ?

Inget fel i det, jag skrev själv en hel del trådar om Atlaz när vi inte hade bestämt oss ( jag hade bestämt men husse tvekade )

Lyssna till ditt Hjärta, det är det enda råd jag kan ge dig ...

Om det nu är så att du beslutar dig för att låta honom springa vidare så lovar jag dig att min Atlaz står där och möter upp honom i ingången till oändligheten och visar honom runt bland molntussar,saftiga köttben och en och annan katt man kan jaga...

Stor stöttkram

 

[Harvester]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Om veterinären tror att det är mening med rehabilitering kan man ju alltid försöka, men ett helt år av smärta för hunden som gör att h*n blivit bitsk låter ju inte så kul..
Min hund blev korsbandsopererad för över två år sedan och har fått en massa artros i knäleden, därför kan hon inte gå på promenader utan att få ont utan strosar bara omkring runt huset. Grejen med henne är dock att hon alltid varit en mycket stillsam hund som inte behöver motion för att må bra.
Det viktigaste tycker jag är att hunden får vara "hund". Detta innebär ju olika saker för olika individer men för din hund verkar det ju som att fysisk aktivitet är en stor del av personligheten.
Om du inte ser en möjlighet till en markant förbättring ganska snart kanske det är bättre för hunden att slippa ha ont och vara olycklig..
Lider med dig, inget lätt beslut..

 

[Iso]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Vad jag har förstått av ditt inlägg så är han van vid att springa lös, och inte kopplad men på grund av hans smärta så kan han inte gå lös längre?

Jag skulle nog tyvärr ta bort honom då han nog inte kommer trivas, och dessutom om han har ont. Det verkar väl inte riktigt som om han blir bättre?

 

[fjutten]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Nu var det nära till tårar, tur att jag är på jobbet.. Tack!


Tack allihopa för era svar!

Jag har nog kanske egentligen bestämt mig. & uppbackning är ju alltid skönt, men jag vet att beslutet är mitt & bara mitt.
Jag vill basera beslutet endast på hundens bästa, jag inser ju att han inte kommer vara lycklig under rehabiliteringen, kommer att ta 6 veckor innan han får vara lös igen. De kan inte säga om han kommer bli bra igen. Det blev värre för honom att vara smärtfri för att sen få ont igen, vill inte att han ska behöva uppleva det igen.

Men jag ska gå på iaf ett rehabesök, då jag varit där förut & känner mig väldigt trygg med personen vi ska till så ska jag prata med den personen, som dessutom vet endel om hundens tunga bagage.

 

[plymen]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

OT.
Vilken metod användes då din hund opererades??? Är lite nyfiken då min hund opererades för en månad sedan..

Till TS: Du har ett tungt beslut framför dej, men jag tycker det är starkt av dej att tänka mer på hundens bästa än dina egna känslor!! Hur du än väljer, så lycka till!!

 

[Hyacinth]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Det som gör att jag skulle "ge upp" är att hunden redan har genomgått en rehab utan att bli bra. Det plus de andra "problemen" samt att hunden har ett stort springbehov skulle nog tyvärr avgöra saken. Det blir inte lättare för det, men det skulle kännas schysstast. Då kan du lägga all energi på din lilla, istället för att ha två hundar som kanske inte riktigt får det de behöver.
Det låter dock bra att gå på ett rehab möte till, det kanske finns något som funkar, frågan är väl hur mycket som krävs och hur stora oddsen är.

Lycka till!

 

[fjutten]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Det är precis de anledningarna som jag också ser som gör att man "borde ge upp". Det som är med rehab är att han "bara" fick massage & successiv uppbygnad sist, men nu ska han även få simning &/eller treadmill, sen vad det gör för skillnad vet man ju inte. Så det blir ju som sagt ett besök dit iaf.

Men jag har också min valp i tankarna, han är ju trots allt nästan viktigast med framtiden för sig osv. Är ju tänkt att han ska meriteras mycket & tillföra aveln något riktigt bra. Då vill man ju gärna fokusera på honom istället för att det blir halvdant & man har dåligt samvete över båda hundarna.

Man vill ju göra det som man kan, men man får ju inte gå över gränsen, man har ett ansvar att hunden ska må bra & ha ett fullgott liv. Vilket jag tyvärr inte tror att min hund kommer få.

 

[Alexandra_W]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Även jag skulle faktiskt gett upp, med otroligt tungt hjärta.

För mig är det att hunden dels inte mår bra mentalt under konvalescensen, och att han har en skada på leden (som är irreparabel?), dvs det känns som risken för återfall är stor även om rehaben fungerar, att det så att säga bara är en tidsfråga innan han blir dålig igen, men att det kan ta kort eller lång tid? Detat vet dock veterinärerna bäst.

Som litet exempel har jag en häst som jag tragglat och kämpat med i flera år. Mot dålig prognos. Hon har dock tagit alla behandlingar och all konvalescens med ro. Visst, tyckt det var rätt boring i perioder, men ändå hållit humöret uppe.

Nu här inför senaste besöket fattade jag det otroligt tunga beslutet att 'endera är hon bra, eller så får hon somna, ingen mer konvalescens'. För trots lekpolare och stor hage osv, så hon var så extremt rastlös och understimulerad och formligen vrålade 'jag vill JOBBA' åt mig. Hon var grinig på hagkompisarna (som eg är bästa kompisar), hon var som en elak huggkobra i hanteringen (gjorde inget, det är hon för väluppfostrad för, men det var öronen bakåt och hugg i luften osv). Hennes boxvandrande kom tillbaka med och nådde oanade höjder. Dvs hon mådda apa rent psykisk och var så less på konvalescens nu. Som jag sa till veterinären 'hon är på kant med allt och alla och har förklarat krig mot hela världen'. Nu förvånade hon alla med att vara mycket bättre än någon någonsin kunnat hoppas och vi fick klartecken att sätta igång, vilket ju höjde humöret massor med snäpp. Vi får se vad ÅB säger..

Jag har 'gått hela vägen' med en annan häst. Hagkonvalescens även där, skulle vara totalt 6 månader. Fri tillgång på mat, stor hage, älskad kompis. Men ingen ridning. Hon var träningsnarkoman. Jag såg ganska tidigt de små tecknen på att hon tyckte det var mentalt blä att 'bara gå i hagen'. Men jag ville så gärna att det skulle fungera, det var ju en bra prognos från veterinärerna etc. Efter 3 månader kunde jag inte blunda för det längre. Hon började vara grinig på och flyga på hagkompisen helt oprovocerat, hon var rastlös och utåtagerande, hon högg tag i min jacka och försökte dra in mig i boxen om jag gick förbi med en sadel etc. Så jag tog det otroligt tunga beslutet att låta henne somna in. Sista kvällen red jag henne barbacka, och hela hästen formligen strålade av LYCKA. Där och då försvann det sista tvivlet om jag gjorde rätt..

Så, pga av det psykiska måendet hos hunden, och en tveksam prognos med en lång konvalescens som den inte mår bra av, och det bagage den har och det sätt den visar smärtan/etc så skulle jag med tungt hjärta låta den somna.

 

[fjutten]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Tack för ditt svar.

Jag har ju redan sett på hunden de gånger jag har honom lös att det är delvis det han lever för(nu är det strikt i koppel), han älskar att jobba & motionera. Han vill inte vara stingslig & på kant med allt & alla, det syns på honom, han blir stressad av det. För egentligen är han en underbar hund, men man känner inte igen honom nu.

Såklart finns ju hoppet där att han ska kunna bli bra, men det sitter nog ganska djupt rotat psykiskt efter dryga året med smärta.

Väntar på att veterinären ska ringa upp mig nu så jag kan ställa frågor som jag inte kom på igår, bla pratade vet. om någon ytterligare operation som man kanske skulle kunna göra, men som h*n inte verkade tycka att jag skulle göra.

Det känns lite som att om ett trasigt ligament inte läkt på 1 år av sig själv eller av rimadyl +rehab en gång utan kommer tillbaka & nästan är värre så kommer det troligvis inte läka. Men vet. kommer ju aldrig säga åt mig att ta bort hunden, det måste jag ju komma fram till själv.

 

[Philosophia]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Det låter ju ganska dystert. En person som jag skulle fundera på att kontakta åtminstone för konsultation är Marie Söderström Lundberg (maratonlöpare, djursjukvårdare och hundfysioterapeut) från Norsholm hundrehab.

Hon arbetar framförallt med artrosdrabbade hundar men är fantastiskt duktig på all form av rehabilitering på hund. Folk vallfärdar till henne med sina hundar.

 

[fjutten]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Tack för tipset!

Känns som att det finns viss risk för lång väntetid? Min ordning nu är prata med vet. igen, sen rehab, prata med förra ägaren & en vän/instruktör som känner hunden. Men det känns som ett bra alternativ att kontakta henne för konsultation åtminstone, tack igen.

 

[fjutten]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Nu har jag tagit beslutet & det känns helt rätt. Min älskling kommer att få somna in på fredag. Jag blev helt och fullt säker idag när jag släppte honom lös för första gången på länge, lyckan går inte att beskriva. Det här är ingen hund som någonsin kommer att må bra som "handikappad" & det är med största sannolikhet vad han kommer att vara.

Så nu ska dosen smärtstillande höjas något så att han helt säkert är smärtfri, han ska få vara lös & vi ska träffa hans bästa kompisar som han ska få busa med, han ska få träna & bara ha det bra.

Känns otroligt jobbigt & jag har fått både förra ägaren & min mamma att gråta idag. Jag grät flera timmar igår, men nu ska jag försöka vara som vanligt tills efter veterinärbesöket på fredag. Allt för att han ska få en bästa möjliga sista tid.

Behövde skriva av mig lite tror jag. Och så blev det ju en uppdatering & "lösning" på min tråd..

Tack igen för era svar!
Men som några skrev så behövde jag ta beslutet själv & har redan gjort det, hjärnan hade bestämt sig för ett tag sen, det var bara hjärtat som behövde få lite tid på sig.

 

[Iso]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Vad skönt för dig att du äntligen har beslutat dig, och slipper fundera och analysera allting..Tänker på dig på fredag!

*en jäkla massa styrkekramar*!

 

[fjutten]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Tack!
Ja, det känns både fruktansvärt jobbigt & otroligt skönt. Men man har ju ett ansvar & det är att hunden ska må bra.

 

[McKikki]

Sv: Svåraste beslutet någonsin?

Vad skönt det måste kännas för hunden att äntligen få vara lös,busa och göra allt det roliga
Passa på att ta massa kort,njuta av det härliga vädret tillsammans och lev med vetskapen om att du gör det bästa för din vän även om det inte är ett lätt beslut. *kramar om*