Måste dela med mig av detta då det känns otroligt jobbigt och min sambo är inget vidare stöd.
Jag blev gravid med första barnet i somras och är nu snart vid förlossning. Det är även första barnetbarnet i min sambos familj. Han har en bror som också har flickvän men de har inga barn. Så det är förstås spännande och roligt för svärföräldrarna också.
Vi umgås mycket med svärföräldrarna, är där minst en gång i veckan och äter middag, även sambos bror och hans tjej har varit med tills jag berättade att vi ska få barn. Sen dess har jag i princip inte sett dom. Tänkte först att de kanske tyckte umgänget med svärföräldrarna blivit för intensivt och att de hade annat för sig plus coronan som är en naturlig orsak att inte ses så mkt. Svärföräldrarna eller min sambo har inte sagt något om detta men tills slut tyckte jag det började bli konstigt så jag hörde helt enkelt av mig till svägerskan och undrade hur allt var. Då berättar hon för mig att de försökt få barn länge och det inte gått så därför orkar de inte träffa någon med barn eller där barn kommer på tal. Jag blev förstås jätteledsen både för deras skull men också för att de inte vill ses, och kanske inte träffa vårat barn. Fick skuldkänslor för att jag är orsaken till hennes dåliga mående.
Men sen dess har jag försökt acceptera att det är som det är, glad att hon berättade för mig så att man förstår varför de inte vill ses.
Tyvärr verkar det som jag är den enda i familjen som vet (och sambon nu då eftersom jag berättade för honom). Så sist vi var hos svärföräldrarna står min svärmor i köket och gråter (hon är inte direkt känslosam av sig så blir förstås orolig att det hänt något allvarligt) men då berättar hon att hon är ledsen för att svågern och svägerskan aldrig vill komma dit trots att hon bjuder in dom varje vecka. Att hon är rädd att hon sagt något dumt eller betett sig fel. Hon vet alltså ingenting om hur det egentligen är. Tydligen så hälsar inte svågern och svägerskan på dem alls även när vi inte är där. Sambon säger ingenting men jag kan inte hålla tyst så berättade det som jag visste om anledningen.
Efteråt var det inte så mkt snack om det mer utan svärmor förstod situationen och var glad att jag berättade.
Fick nu så dåligt samvete och känner att hela situationen är väldigt olustig. Har sagt till sambon att han borde prata med sin bror om detta. Ska jag säga till svägerskan att svärföräldrarna nu vet? Eller låtsas som ingenting och hoppas de berättar själva?
Både sambon och hans familj är väl inga som pratar om problem direkt vilket jag tycker är jättejobbigt.. Men nu känner jag att jag svikit svägerskan samtidigt som jag är irriterad på hur de hanterat situationen från början.
Jag blev gravid med första barnet i somras och är nu snart vid förlossning. Det är även första barnetbarnet i min sambos familj. Han har en bror som också har flickvän men de har inga barn. Så det är förstås spännande och roligt för svärföräldrarna också.
Vi umgås mycket med svärföräldrarna, är där minst en gång i veckan och äter middag, även sambos bror och hans tjej har varit med tills jag berättade att vi ska få barn. Sen dess har jag i princip inte sett dom. Tänkte först att de kanske tyckte umgänget med svärföräldrarna blivit för intensivt och att de hade annat för sig plus coronan som är en naturlig orsak att inte ses så mkt. Svärföräldrarna eller min sambo har inte sagt något om detta men tills slut tyckte jag det började bli konstigt så jag hörde helt enkelt av mig till svägerskan och undrade hur allt var. Då berättar hon för mig att de försökt få barn länge och det inte gått så därför orkar de inte träffa någon med barn eller där barn kommer på tal. Jag blev förstås jätteledsen både för deras skull men också för att de inte vill ses, och kanske inte träffa vårat barn. Fick skuldkänslor för att jag är orsaken till hennes dåliga mående.
Men sen dess har jag försökt acceptera att det är som det är, glad att hon berättade för mig så att man förstår varför de inte vill ses.
Tyvärr verkar det som jag är den enda i familjen som vet (och sambon nu då eftersom jag berättade för honom). Så sist vi var hos svärföräldrarna står min svärmor i köket och gråter (hon är inte direkt känslosam av sig så blir förstås orolig att det hänt något allvarligt) men då berättar hon att hon är ledsen för att svågern och svägerskan aldrig vill komma dit trots att hon bjuder in dom varje vecka. Att hon är rädd att hon sagt något dumt eller betett sig fel. Hon vet alltså ingenting om hur det egentligen är. Tydligen så hälsar inte svågern och svägerskan på dem alls även när vi inte är där. Sambon säger ingenting men jag kan inte hålla tyst så berättade det som jag visste om anledningen.
Efteråt var det inte så mkt snack om det mer utan svärmor förstod situationen och var glad att jag berättade.
Fick nu så dåligt samvete och känner att hela situationen är väldigt olustig. Har sagt till sambon att han borde prata med sin bror om detta. Ska jag säga till svägerskan att svärföräldrarna nu vet? Eller låtsas som ingenting och hoppas de berättar själva?
Både sambon och hans familj är väl inga som pratar om problem direkt vilket jag tycker är jättejobbigt.. Men nu känner jag att jag svikit svägerskan samtidigt som jag är irriterad på hur de hanterat situationen från början.
jag förstår att du berättade för svärmor, hade gjort samma! 
