Surrogatmamma - köpt barn?

[uva]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Men i det ena fallen går ju den som bär barnet in i hela graviditeten med vetskap om att barnet SKA bli "någon annans". Och i fallet med att ditt barn växer i en annans livmoder: om du stod i min tänkta sits och efter födsel räknar med att "få" barnet så skulle du väl ändå se det som "ditt"??

Jag kan däremot förstå att om man donerar ägg som man INTE räknar med ska komma i ens vård sen så är det klart att de barnen INTE ses som "egna".

Jag menar att det handlar nog mest om vem som i praktiken blir/är tänkt att bli mamma och pappa- adopterade barn är ju lika mycket sina adoptivföräldrars som våra biologiska såklart.

Det var inte meningen att vara otydlig , jag gör ett försök till:

Surrogatmodern går naturligtvis in i graviditeten med den intellektuella vetskapen om att barnet 1) inte är hennes biologiska barn (om så är fallet) och 2) att barnet har andra föräldrar som väntar på det när det är fött. Men kommer denna intellektuella vetskap vara tillräcklig för att hon inte ska knyta ett band till barnet/känna att det är "hennes"?

Kanske, kanske inte. Det är det jag menar att man inte vet. Om jag talar utifrån mig själv så tror jag inte att jag skulle kunna undvika att känna att barnet var "mitt". Eftersom graviditet och förlossning är en rätt genomgripande process skulle jag rentav vilja drista mig till att påstå att risken finns att ansträngningen att inte knyta ett band till barnet psykiskt kostar på mer än vad man tror.

Sedan till din fråga: jo, såklart skulle jag känna att barnet som en surrogatmoder fött fram åt mig var "mitt". Jag betvivlar inte att de som fått barn genom att använda en surrogatmoder känner så. Den problematik jag ser handlar snarare om att det är "för många" som kan komma att se barnet som sitt, än att "för få" skulle göra det. Jag skulle som sagt även känna att barn som tillkommit genom äggdonation från mig var "mina", och av den anledningen väljer jag att inte donera.

 

[uva]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Jag har inte sagt att allt ska vara tillåtet. Bara att det finns saker som vuxna människor ska få besluta om själva.

Jaha, men varför ställer du då frågan om vem som ska få bestämma över vilka saker som ska vara tillåtna eller inte? Om vissa saker inte ska vara tillåtna så antar jag att du själv har en uppfattning om vem som skulle upprätta de förbud som skulle finnas?

 

[imzork]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Inte alls. Jag tycker ändå att vissa saker som involverar vuxna, fullt tillräkneliga människor ska vara något dem emellan och inget som politiker/staten/andra vuxna ska lägga sig i.

En nackdel med att kriminalisera saker brukar vara att det som kriminaliseras fortsätter ändå, i det dolda. Är det då inte bättre att avkriminalisera vissa avtal som kan slutas mellan vuxna människor så att det kan ske i det öppna, vilket ökar möjligheterna att fånga upp och avhjälpa destruktivitet?

Till exempel Linnea och Susan. Vem skadar de genom att göra det de gör?

 

[imzork]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Jaha, men varför ställer du då frågan om vem som ska få bestämma över vilka saker som ska vara tillåtna eller inte? Om vissa saker inte ska vara tillåtna så antar jag att du själv har en uppfattning om vem som skulle upprätta de förbud som skulle finnas?

Därför att jag undrar vem som ska få göra val åt andra människor och i vilken utsträckning - enligt någon annan än mig. Eftersom jag tycker att det är orimligt att staten petar i mitt sovrum och att vuxna människor inte får göra val som bara rör dem själva.

(Här kommer jag att tänka på BDSM-fallet. Ska vuxna människor få ägna sig åt BDSM, eller är det också något vi ska räddas ifrån?)

 

[uva]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Därför att jag undrar vem som ska få göra val åt andra människor och i vilken utsträckning - enligt någon annan än mig. Eftersom jag tycker att det är orimligt att staten petar i mitt sovrum och att vuxna människor inte får göra val som bara rör dem själva.

(Här kommer jag att tänka på BDSM-fallet. Ska vuxna människor få ägna sig åt BDSM, eller är det också något vi ska räddas ifrån?)

När det gäller BDSM är det inte förbjudet. Vad som däremot är förbjudet är misshandel (men jag tyckte mig se någon notis om ett fall nyligen där rätten tagit hänsyn till att skadorna kommit till under en frivillig BDSM-session, någon som känner igen det?).

Jag tycker att det är en bra ordning. Vuxna tillräkneliga människor kan välja att till exempel utöva BDSM - också i extrema former, men detta är något som samhället inte sanktionerar. Det ger anledning att vara försiktig.

Analogt skulle man i så fall kunna hävda att det som Björk tog upp som ett problem i sitt långa inlägg tidigare i tråden, att en biologisk mamma inte kan bli juridisk mor åt ett barn fött av en surrogatmor i Sverige, skulle vara motsvarande försiktighetsmekanism. (Det här släpper jag som en "tankebubbla", jag har inte tagit ställning till huruvida jag skulle tycka att det var bra eller inte - jag säger bara att tanken är möjlig).

 

[uva]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Till exempel Linnea och Susan. Vem skadar de genom att göra det de gör?

Möjlig skada: De legitimerar en ordning där kvinnors kroppar kan köpas för sex respektive graviditeter. De skadelidande är då 1) alla kvinnor som lever inom den ordningen, som måste upprätthålla en gräns för att inte verka "köpbara" och 2) de kvinnor som blir köpta utan att det är deras aktiva "lyckliga" val.

 

[Björk]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Det var inte meningen att vara otydlig , jag gör ett försök till:

Nu hänger jag med! Tack!

Det är det jag menar att man inte vet. Om jag talar utifrån mig själv så tror jag inte att jag skulle kunna undvika att känna att barnet var "mitt". Eftersom graviditet och förlossning är en rätt genomgripande process skulle jag rentav vilja drista mig till att påstå att risken finns att ansträngningen att inte knyta ett band till barnet psykiskt kostar på mer än vad man tror.

*min fetstil*
Ja, du har en poäng. Som säkert gäller många. Men samtidigt är det uppenbarligen många som också verkar klara det rätt bra; sådana som är surrogatmödrar åt organisationer i t ex England och USA. De har ofta (flera) egna barn redan och vill inte ha fler i sin familj, men känner att graviditet och förlossning för att hjälpa någon annan (plus tjäna sig en hacka) är en bra gärning. Och det verkar ju funka för dem (nu baserar jag mig på reportage man sett om detta på TV och läst om i tidningar).

De gånger jag läst eller hört om mödrar som varit surrogatmödrar åt sina döttrar eller systrar som gjort detsamma så verkar det fungera än bättre. Jag tror att jag själv skulle kunna tänka mig det (om jag nu vore en bra surrogatmamma, vilket jag alltså INTE är). Hjälpa ett älskat syskon eller eget barn skulle kännas oerhört glädjande. För mig.

Apropå att arbeta på att inte knyta an så är det ju något som många genomgår i mer eller mindre hög grad även fastän barnet i magen är tänkt att bli deras eget. När man t ex genomgår en riskgraviditet så blir ju processen en annan än när allt förväntas flyta på som det ska. Jag ser en stor skillnad på min första och andra graviditet. Den andra var betydligt mer omvälvande psykologiskt. Just för att jag blivit varnad av en läkare för att bli gravid igen. På fvp kunde vi börja känna någon slags trygghet då en specialist samtidigt tittade på min förtunning och konstaterade att det såg bra ut. Men först omkring vecka 25 började man andas ut mer och mer - då kände man att okej, från denna vecka BRUKAR de flesta barn kunna räddas även om de måste komma ut för tidigt. Tack och lov gick jag ju till vecka 35 lite drygt (men att hon kom då har förmodligen inget med min livmoder att göra; det var bara så att vattnet gick).

 

[imzork]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Om "möjlig skada" är ett argument finns det ju väldigt mycket som borde förbjudas.

1. Har du belägg för att det är så? Prostitution och surrogatmödraskap är ju tillåtet på sina ställen runt om i världen och som det verkar på dessa platser är det varje kvinnas ensak och inget som påtvingas någon annan.

2. Vill staten verkligen hjälpa kvinnor som råkar illa ut, t.ex. prostituerar sig för knark, så finns det väldigt många andra åtgärder att sätta in än kriminalisering. Traffickingoffer är redan brottsoffer som faller under annan lagstiftning.

 

[uva]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Ja, du har en poäng. Som säkert gäller många. Men samtidigt är det uppenbarligen många som också verkar klara det rätt bra

Ja, det är väl så, att det kan gå både bra och dåligt. Vilken inställning man sedan kommer fram till beror ju på hur man värderar för- och nackdelar, och det behöver ju inte vara statiskt. Till exempel hade jag nog kunnat tänka mig att vara surrogatmamma för att hjälpa homosexuella vänner innan jag själv fick barn, medan det nu inte känns som ett bra alternativ. Just att själv ha "fått färdigt" barn tror jag verkligen är en nyckel i ett bra surrogatmödraskap, om man bestämmer sig för att ge sig på det. Både för att veta vad graviditeter innebär och för att minimera risken för att må dåligt över att lämna över barnet.

Så, jag är inte främmande för att det kan gå bra - jag tycker nog bara att riskerna är för stora.

När man t ex genomgår en riskgraviditet så blir ju processen en annan än när allt förväntas flyta på som det ska. Jag ser en stor skillnad på min första och andra graviditet. Den andra var betydligt mer omvälvande psykologiskt.

Åh, det kanske är en konstig reaktion att säga "tack" för att du skrev ovanstående, men jag gör det ändå. Jag ska ha det i bakhuvudet till om/när jag blir gravid igen, med tanke på att jag lär ha klippkort hos specialistmödravården... Så att jag förhoppningsvis kan vara lite beredd, om det blir jobbigt

 

[Björk]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Just att själv ha "fått färdigt" barn tror jag verkligen är en nyckel i ett bra surrogatmödraskap, om man bestämmer sig för att ge sig på det. Både för att veta vad graviditeter innebär och för att minimera risken för att må dåligt över att lämna över barnet.

När jag gjorde efterforskningar i ämnet och bland annat tittade på en engelsk organisations sida så stod det att ett krav (bland flera) på deras surrogatmödrar var att de hade egna barn sedan tidigare. Jag tror som du; att då VET man mer om vad man tyckte om att vara gravid och kan åtminstone i något högre grad förstå vad det också innebär att lämna det framfödda barnet ifrån sig.

Åh, det kanske är en konstig reaktion att säga "tack" för att du skrev ovanstående, men jag gör det ändå. Jag ska ha det i bakhuvudet till om/när jag blir gravid igen, med tanke på att jag lär ha klippkort hos specialistmödravården... Så att jag förhoppningsvis kan vara lite beredd, om det blir jobbigt

Varsågod.
Ibland kunde jag känna att "saliga äro de ovetande". Men samtidigt så är det ju i slutändan bättre att vi hade lite extra kontroller och bokat snitt. För tänk om ingen upptäckt min förtunning och jag faktiskt hade fått en ruptur vid värkarbetet? Då är det inte så saligt att vara ovetande kanske...

 

[uva]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Om "möjlig skada" är ett argument finns det ju väldigt mycket som borde förbjudas.

1. Har du belägg för att det är så? Prostitution och surrogatmödraskap är ju tillåtet på sina ställen runt om i världen och som det verkar på dessa platser är det varje kvinnas ensak och inget som påtvingas någon annan.

2. Vill staten verkligen hjälpa kvinnor som råkar illa ut, t.ex. prostituerar sig för knark, så finns det väldigt många andra åtgärder att sätta in än kriminalisering. Traffickingoffer är redan brottsoffer som faller under annan lagstiftning.

I och med att ämnet vi diskuterar är rätt komplext tyckte jag att det var klädsamt att inte komma med tvärsäkra uttalandet, därav "möjlig". Läs det som "mina föreslagna skadeverkningar", om det känns bättre.

1. Det är en milsvid skillnad mellan att påstå att kvinnor närmast handgripligt skulle tvingas till att sälja sex eller ställa upp som surrogatmödrar och det jag skrev, att "alla kvinnor som lever inom den ordningen, som måste upprätthålla en gräns för att inte verka 'köpbara'". Det jag skrev handlar inte ens om huruvida prostitution eller surrogatmödraskap är tillåtet eller inte i en specifikt samhälle, utan försöken att legitimera det - även om det är illegalt. Om det finns en levande samhällelig föreställning om att en viss företeelse kan köpas för pengar, så måste de som kan tillhandahålla den företeelsen förhålla sig till den.

2. Även här var seglade mitt ordval att jag avsåg något utöver de uppenbart tvingade (och då räknar jag de som säljer sig för knark till den kategorin) - "de kvinnor som blir köpta utan att det är deras aktiva 'lyckliga' val". Jag menar att det i en viss situation kan framstå som det bästa valet att t ex sälja sex, utan att det för den skull är ett bra val.

 

[Aliil]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

KL
Mycket intresanta svar angående hur vida ett barn e köpt eller inte. Själv tycker jag inte att ett surrogatbarn e mera köpt än ett adotivbarn. Det finns ju dom kvinnor i usa som väljer sitt barns blivande föräldrar och dessa föräldrar kan sen följa graviditet om så e överränskommet. Vist denna kvinna får inte betalt och har möjligheten att ändra sig. Men prencipen e likartande - en kvinna bär ett barn som dom sen ska lämna ifrån sig.

Vad gällande konstgjord befruktning så anser jag inte heller att barnet e köpt i den meningen.

Men som redan e nämnt tycker jag inte att rätten till barn ska vara ett prigilerium till dom med ett fett bankkonto. Utan att alla ska ha rätt till hjälp att få barn.

Kl (igen)
Att återgå lite till dokumentären så i början av den så var det en surrogatförmedlare som sa att dom kvinnor som mot all förmodan skulle må dåilgt av att lämna bort barnet få all tänkbara phyklogisk hjälp som finns. Men att dom flesta anser att det inte e deras barn utan att dom e barnvakt i 9mån.

Dock så mådde den kvinna som var surrogatmamman dåligt efter förlossningen. Hon viste inte riktigt hur hon skulle finna sig efter förlossningen (om jag inte mins helt glatet då jag inte riktigt kollade på denna delen). Hon hamnar i deprition och som föld skiljer hon och hennes man. Trots detta slälle hon upp tre år senar till samma par. Dom hade hållt kontakt med henne sen förlossningen och när pjoken fyllde 1 frågade dom om hon kunde tönka sig att ställa upp igen. Dock ville hon vänta yttligare 2 år.

Denna förlossningen blir komplicerad och mycket smärtsam (på vilket sätt vet jag inte då det inte berättades).

Trotts detta så ansåg hon inte sig som mamma till barnen. Men hon har en kontakt med dom och pojken vet att det e hans "mamma" (och mest troligt även flickan).

 

[Svartfot]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

När det gäller BDSM är det inte förbjudet. Vad som däremot är förbjudet är misshandel (men jag tyckte mig se någon notis om ett fall nyligen där rätten tagit hänsyn till att skadorna kommit till under en frivillig BDSM-session, någon som känner igen det?).

Jag vet vilken dom du menar. En 16 årig tjej och 32 årig man har i samförstånd haft BDSM-sex.

Det har väl eg inte så mycket med tråddiskussionen att göra. Men du kan ge ett, ansvarsbefriande samtycke, att bli utsatt för misshandel av normalgraden. Domen utreder vad som krävs av samtycket för att räknas som ett samtycke och vad som är misshandel av normalgraden.

 

[Petruska]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

En nackdel med att kriminalisera saker brukar vara att det som kriminaliseras fortsätter ändå, i det dolda. Är det då inte bättre att avkriminalisera vissa avtal som kan slutas mellan vuxna människor så att det kan ske i det öppna, vilket ökar möjligheterna att fånga upp och avhjälpa destruktivitet?

Hur ser beläggen ut för det, jämfört med om sakerna inte hade varit förbjudna? Hur ska vi hantera de situationer där personen menar sig inte vara destruktiv, men där bedömare utifrån menar att så är fallet? Vad gör att det inte är ett slags kränkning att fånga upp och hjälpa någon som inte menar sig behöva hjälp? Skillnaden mellan denna hjälp och ett regelrätt förbud, riskerar ju att bli närmast akademisk i många fall. Hur ska vi undkomma det?

Tror vi att lagstiftning har någon form av "uppfostrande" eller normerande effekt? Eller tror vi bara att det är då vi blir tagna på bar gärning av rättsvårdande myndigheter och/eller dömda för våra lagbrott som lagstiftningen har någon som helst praktisk betydelse?

Bör vi tillåta (miss)bruk av amfetamin, hustrumisshandel, barnaga och våldtäkt inom äktenskapet eftersom förbud av dessa saker riskerar att de sker i det fördolda?

Alltså, det är möjligt att det finns bra argument för att tillåta surrogatmödraskap (som väl inte är förbjudet, bara lite osmidigt att få till under gällande svensk lagstiftning), men så svepande generella argument som de du kommer med i det citerade kan man ju använda till vad som helst.

 

[imzork]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Hur ser beläggen ut för det, jämfört med om sakerna inte hade varit förbjudna?

Alkoholförbud har visat sig leda till ökad alkoholdödlighet; att abort förbjuds betyder inte att det upphör utan snarare att det görs i det dolda med fler dödsfall som följd o.s.v.

Hur ska vi hantera de situationer där personen menar sig inte vara destruktiv, men där bedömare utifrån menar att så är fallet? Vad gör att det inte är ett slags kränkning att fånga upp och hjälpa någon som inte menar sig behöva hjälp? Skillnaden mellan denna hjälp och ett regelrätt förbud, riskerar ju att bli närmast akademisk i många fall. Hur ska vi undkomma det?

Tvångsvårdslagstiftningar och -möjligheter finns redan. I Amsterdam vidtas åtgärder för att underlätta för prostituerade men försvåra för hallickar och de har, eller har i varje fall haft, åtgärdsprogram för att fånga upp människor på glid.

Tror vi att lagstiftning har någon form av "uppfostrande" eller normerande effekt? Eller tror vi bara att det är då vi blir tagna på bar gärning av rättsvårdande myndigheter och/eller dömda för våra lagbrott som lagstiftningen har någon som helst praktisk betydelse?

Jag tror absolut att lagstiftning har en normerande effekt. Därför bör man kanske handskas varsamt med den - man kan ju dra paralleller till GPS-diskussionen här: Hur långt ska lagstiftning sträcka sig och finns det risk för att befolkningen vänjer sig (vid ett mindre livsrum) och slutar ifrågasätta?

Bör vi tillåta (miss)bruk av amfetamin, hustrumisshandel, barnaga och våldtäkt inom äktenskapet eftersom förbud av dessa saker riskerar att de sker i det fördolda?

Bruk av amfetamin är redan lagligt under vissa premisser. Hustrumisshandel, barnaga och våldtäkt skadar andra och är inget man kan samtycka till (rapeplay möjligen, men det spelar inte ens i samma liga), alltså finns det ingen anledning att legalisera sådant.

 

[Mitten]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Det osmakliga tycker jag ligger i att man kan köpa barn. Att dem som har mycket pengar har förmånen att försöka hur många gånger som helst och dem som har "vanligt med pengar" får kämpa sig blåa för att få sina försök. Att man gör barnlöshet till en ekonomisk fråga. Och att man gör barn till en handelsvara.

Förlossningar kostar pengar och det bekostar vi solidariskt via skatten. Alla som bor här har rätt att föda på sjukhus. Oavsett vem man är och vilka privata medel man har.

Min spontana känsla är bara att barn skall inte kunna köpas för pengar. Alla vettiga människor som har förutsättningar till att ta hand om ett barn borde få hjälp att bli med/få ett barn.

Aha, så det är orättvisan som är det osmakliga, inte att man 'tillverkar barn'? Om allt skulle gå på skatten skulle det vara ok?
(Försöker bara förstå )

 

[Badger]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Möjlig skada: De legitimerar en ordning där kvinnors kroppar kan köpas för sex respektive graviditeter. De skadelidande är då 1) alla kvinnor som lever inom den ordningen, som måste upprätthålla en gräns för att inte verka "köpbara" och 2) de kvinnor som blir köpta utan att det är deras aktiva "lyckliga" val.

Jag vet inte vad jag tycker om att göra det ena lättare och det andra lagligt. Men jag vet vad jag tycker om det där horstigmat som varje kvinna måste försöka hålla undan för. Jag tycker det ska försvinna helt enkelt så är det problemet väck. Hela biten om att det är fult att VARA en köpt kvinna måste bort helt enkelt. Så länge det finns kvar så kan inte en glad 17 årig flicka "ligga runt" utan att riskera hamna "fel".

Jag tycker inte någon kvinna ska behöva upprätthålla en gräns där hon inte verkar köpbar. Vilket behövs nu.

Att göra köpesex olagligt har väl varken gjort från eller till i den situationen.

 

[Badger]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Tror vi att lagstiftning har någon form av "uppfostrande" eller normerande effekt? Eller tror vi bara att det är då vi blir tagna på bar gärning av rättsvårdande myndigheter och/eller dömda för våra lagbrott som lagstiftningen har någon som helst praktisk betydelse?

Ojdå, nej lagstiftning tycker jag absolut inte vi ska ha för att uppfostra befolkningen. Lagstiftningen ska vara nödvändig och hindra skada av befolkningen.

Jag anser å det bestämdaste att lagstiftningen ska följa befolkningens normer och önskan. Legitima lagar helt enkelt. De lagar som befolkningen anser blivit obsoleta måste bort (några som rimligen borde bort nu är väl kortspel på allmän plats och att dans kräver tillstånd)

Om staten vill uppfostra så får de ägna sig åt information, inte lagstiftning.

 

[Filura]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Orättvisa är osmakligt, absolut!

Jag anser inte att det är rätt att för mkt pengar läggs på (även om det är skatten som skulle betala) att folk skall kunna producera egna barn.

 

[Hiddeous]

Sv: Surrogatmamma - köpt barn?

Man kan väl bara konstatera att allt har en prislapp och att barnet är inhandlat för pengar är egentligen inte konstigare än att man betalat för fertiltetsutredningar och provrörsbefruktningar.

Men hur tänker du nu?
1. Nio månader är en ganska lång tid att sitta inlåst på ett rum (gäller för fattiga kvinnor som accepterar att bli surrogatmödrar). Det kan knappast jämföras med läkararvoden.
2. Även i länder med god vård finns risker med barnafödande och förlossningar. Vad händer med kvinnan som får underlivet söndertrasat och kräver framtida behandlingar, vem ska stå för det? Vilken kompensation utgår om hon får högt blodtryck? Om hon drabbas av förlossningsdepression eller i värsta fall avlider?
3. Vad händer om kvinnan känner en känslomässig bindning och väljer att behålla barnet?