Sv: Suck. Eksem...
Ungefär en liknande situation fick jag ta del av för en tid sedan. En person jag känner har tre fina hundar. Plötsligt, när den yngsta hunden var två år, så började den äldsta bete sig annorlunda och började rida på hussen och matten. De blev arga så klart, det var verkligen jobbigt att en sjuårig storpudelhane plötsligt började så där.
Ju argarae och striktare de blev mot honom, desto mer ökade problemet. Senare visade det sig att han mådde dåligt av att de yngre hundarna slogs om rangordningen och inte heller respketerade honom. Han kom alltid sist i alla sammanhang.
Matten placerade om honom till en familj utan hund och vips var han sitt gamla jag igen.
Så visst kan beteenden ha med stress att göra och vad gäller generalens hund så kan det ha börjat med att hon kliat sönder sig och sedan blir det ett stressbeteende att fortsätta att klia på ett sår som svider, det blir infekterat och så sprider det sig... en ond cirkel helt enkelt.
Mina föräldrars hund började att slicka sina tassar så att hon fick sår mellan trampdynorna. Mer aktivering och hon slutade med det - så för henne var hennes lugna slickande på sina tassar på vardagsrumsmattan om kvällarna ett utslag av tristess och stressen av ett händelselöst liv.
Så - en del problem är problem som har sin orsak i ett annat problem.
Man behöver inte se på en hund att den är stressad.
Stresseksem finns och kan visa sig på olika sätt.
En kompis till mig hade en hund som hade problem i många år. Hon gjorde allt för kolla vad det kunde vara, hittade inget.
Däremot så hennes äldsta hund gillade inte denna hunden, så de hade alltid full koll och uppsikt.
När den äldre hunden dog så försvann också eksemen på den andra hunden. och då hade hon gått med detta i måånga år.
Denna hunden var en lugn och cool hund och visade absolut ingen stress. Men de kan känna sig stressade ändå.
Vi har just den tanken på en hund vi har. Hon har sår och kliar sig ofta. Har gått på några behandlingar, men inget hjälpt. Nu ska vi göra en ordentlig koll hos hudspecialist nästa vecka.
Men tanken på stress har ändå dykt upp.
Och då är nog det den coolaste av alla hundar vi har här hemma. Men jag tycker inte hon beter sig som mina andra schnauzrar. Hon är väldigt lugn och man blir förvånad när man hör hur hennes kullsyskon är till sättet (mkt vildare).
Även om hon är med jämt, de är sällan själva osv... Så har vi ändå tänkt tanken att tänk om hon är stressad av situationen vi lever. Många hundar, många hundar som kommer på besök osv..
Ja det kan visa sig på många sätt.
Ungefär en liknande situation fick jag ta del av för en tid sedan. En person jag känner har tre fina hundar. Plötsligt, när den yngsta hunden var två år, så började den äldsta bete sig annorlunda och började rida på hussen och matten. De blev arga så klart, det var verkligen jobbigt att en sjuårig storpudelhane plötsligt började så där.
Ju argarae och striktare de blev mot honom, desto mer ökade problemet. Senare visade det sig att han mådde dåligt av att de yngre hundarna slogs om rangordningen och inte heller respketerade honom. Han kom alltid sist i alla sammanhang.
Matten placerade om honom till en familj utan hund och vips var han sitt gamla jag igen.
Så visst kan beteenden ha med stress att göra och vad gäller generalens hund så kan det ha börjat med att hon kliat sönder sig och sedan blir det ett stressbeteende att fortsätta att klia på ett sår som svider, det blir infekterat och så sprider det sig... en ond cirkel helt enkelt.
Mina föräldrars hund började att slicka sina tassar så att hon fick sår mellan trampdynorna. Mer aktivering och hon slutade med det - så för henne var hennes lugna slickande på sina tassar på vardagsrumsmattan om kvällarna ett utslag av tristess och stressen av ett händelselöst liv.
Så - en del problem är problem som har sin orsak i ett annat problem.
Senast ändrad: