Studiebesök på Hundstallet.

Gabbi

Trådstartare
Det var jag på igår, och jag vill dela med mig av lite tankar. Jag tyckte det var extremt intressant, och hon som visade runt oss (från brukshundklubben) var både erfaren och rak i sina åsikter.
Flera av ämnena hon tog upp debatteras flitigt här, och det var därför jag ville skriva om det här. Hon som informerade oss hade jobbat där i tjugo år.

* En av tio hundar är tik, resten hanar. Hanhundar är alltså kraftigt överrepresenterade.

*En av tjugo hundar är liten, resten är stora, och de är generellt blandraser. Staffe, rottis, schäfer, dobberman osv var mycket vanligt.

* Medelsvensson är överrepresenterade bland ägarna som gör sig av med sin hund. (Tillskillnad mot tex alkisBerra på torget) Denna hund är 6-18 månader, gärna svart, och blandras mellan bruksraser. Hanhund.

*Varje dag får de flera samtal om sk. spanien (och andra länder)adoptioner, som folk vill lämna bort, för att det är problem med dom. Dessa hundar var verkligen överrepresenterade. Hundstallet tar inte emot dem överhuvudtaget, eftersom de jobbar för att svenska hundar ska få hem, inte för att ta hand om vad andra organisationer redan tagit hand om och skeppat ut.

*Eftersom personalen är mkt engagerad, förklarade hon att de ofta tittade på annonser på stora annonssiter, och att de ofta träffade på de hundarna i något skede. (Kände igen dem pga konstig korsning tex.) Just nu hade de tex flera syskon rottis/malle inne som någon fött upp, och inte blivit av med. Den ena hunden hoppade rakt upp i taket på buren när han såg oss, och hade bitit samtliga i personalen. Vissa hundar i denna "uppfödning" gick alltså rakt från valpsängen till hundstallet.

*Deras uppfattning var att det var åt h-vete för lätt att få tag på en billig hund i Sverige, och att alltför få frågor ställdes vid många av dessa köp.

*Alla staffar och staffemixer kastrerades innan de slussades ut. Här ifrågasatte jag varför det inte gjordes på alla hundar, men hon sa att de hade prioriterat dessa hundar, eftersom det nästan alltid tagits kullar på de omplacerade hundarna tidigare. Jag gissar att det var av ekonomiska skäl de inte kastrerade alla.

* En del hundar fick de in från veterinärer (med ägarens kännedom) där ägaren velat få valpar och unghundar avlivade. Ett exempel var en 9 månaders rottis som skulle avlivas för att han vaktade leksaker och mat.

* Givetvis fanns där också hundar som använts som vapen, vid rån, som verkligen attackerat osv, men de fick vi inte se, eftersom de var sekretesskyddade.
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

*Varje dag får de flera samtal om sk. spanien (och andra länder)adoptioner, som folk vill lämna bort, för att det är problem med dom. Dessa hundar var verkligen överrepresenterade. Hundstallet tar inte emot dem överhuvudtaget, eftersom de jobbar för att svenska hundar ska få hem, inte för att ta hand om vad andra organisationer redan tagit hand om och skeppat ut.
Det där har jag också funderat över, varför importera det vi redan har själva?
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

Vad hemskt! :(

Måste ha varit väldigt ledsamt och rätt tufft att se alla stackars hundar?
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

Många förklarar det med att de har svårt att hitta såna raser till omplacering i Sverige, och det kan väl till viss del stämma, (se ovan) + att jag personligen tror att det anses lite exotiskt att ta hem en från ett annat land.
Heder åt hundstallet för att de inte tar in dessa hundar, det skulle bli som ett ekorrhjul. Tragiskt för hundarna dock, i slutändan. Det handlade alltså inte om enstaka samtal, utan flera om dagen från tex barnfamiljer som fått hem en hund som inte varit inomhus, inte kunde gå i koppel, osv, osv.
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

Vad hemskt! :(

Måste ha varit väldigt ledsamt och rätt tufft att se alla stackars hundar?

Nu har de ju fått en chans, så nu kändes det ok, men det kändes tröstlöst på något sätt. Rottis/mallen var jag GLAD att det fanns tak på buren kan jag säga. Jag undrar hur många familjer runt om i landet som köpt ett av syskonen och kanske sitter med en duracellkanin med vassa tänder hemma nu.
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

*Eftersom personalen är mkt engagerad, förklarade hon att de ofta tittade på annonser på stora annonssiter, och att de ofta träffade på de hundarna i något skede. (Kände igen dem pga konstig korsning tex.) Just nu hade de tex flera syskon rottis/malle inne som någon fött upp, och inte blivit av med. Den ena hunden hoppade rakt upp i taket på buren när han såg oss, och hade bitit samtliga i personalen. Vissa hundar i denna "uppfödning" gick alltså rakt från valpsängen till hundstallet.


* En del hundar fick de in från veterinärer (med ägarens kännedom) där ägaren velat få valpar och unghundar avlivade. Ett exempel var en 9 månaders rottis som skulle avlivas för att han vaktade leksaker och mat.

* Givetvis fanns där också hundar som använts som vapen, vid rån, som verkligen attackerat osv, men de fick vi inte se, eftersom de var sekretesskyddade.

Min första tanke var varför avlivar de inte direkt hundar som är visar minsta aggressiva tendenser när det ändå finns många liknande hundar.
och varför "rädda" hundar från avlivning, en död hund lider inte och resurser kan läggas på annat håll.

Låter tokigt :crazy:

Hur finansieras hundstallet btw?
 
Senast ändrad:
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

M, tröstlöst kan jag förstå.

Har dom svårt att få hundarna omplacerade, blir dom kvar i hundstallen länge? Hur länge brukar dom få vara där?
Är det många som kommer och köper hund ifrån hundstall helt enkelt!
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

Det var jag på igår, och jag vill dela med mig av lite tankar. Jag tyckte det var extremt intressant, och hon som visade runt oss (från brukshundklubben) var både erfaren och rak i sina åsikter.
Flera av ämnena hon tog upp debatteras flitigt här, och det var därför jag ville skriva om det här. Hon som informerade oss hade jobbat där i tjugo år.

* En av tio hundar är tik, resten hanar. Hanhundar är alltså kraftigt överrepresenterade.

*En av tjugo hundar är liten, resten är stora, och de är generellt blandraser. Staffe, rottis, schäfer, dobberman osv var mycket vanligt.

* Medelsvensson är överrepresenterade bland ägarna som gör sig av med sin hund. (Tillskillnad mot tex alkisBerra på torget) Denna hund är 6-18 månader, gärna svart, och blandras mellan bruksraser. Hanhund.



) Just nu hade de tex flera syskon rottis/malle inne som någon fött upp, och inte blivit av med. Den ena hunden hoppade rakt upp i taket på buren när han såg oss, och hade bitit samtliga i personalen. Vissa hundar i denna "uppfödning" gick alltså rakt från valpsängen till hundstallet.

*Deras uppfattning var att det var åt h-vete för lätt att få tag på en billig hund i Sverige, och att alltför få frågor ställdes vid många av dessa köp.



* En del hundar fick de in från veterinärer (med ägarens kännedom) där ägaren velat få valpar och unghundar avlivade. Ett exempel var en 9 månaders rottis som skulle avlivas för att han vaktade leksaker och mat.

* Givetvis fanns där också hundar som använts som vapen, vid rån, som verkligen attackerat osv,

Allt det här känner jag igen från när jag hjälpte till på ett hundstall. Men ändå vägrar folk förstå. Det är lätt att tycka "men min valp är så fin" när man inte lastat in 4-5 hundar i en bil för att avlivas då det helt enkelt inte går att hitta hem åt dem och de mår dåligt av att stå i hundgård i månader.
Jag blev påhoppad här där en person tyckte jag ljög om problemen eftersom en av mina renrasiga hundar varit på hundstall. Folk hänger upp sig på undantagen, som "min bror har en drever som inte vill jaga - alltstå går det ha drever enbart som sällskap.
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

Min första tanke var varför avlivar de inte hundar som är visar aggressiva tendenser när det ändå finns många liknande hundar.
och varför "rädda" hundar från avlivning, en död hund lider inte och resurser kan läggas på annat håll.

Låter tokigt :crazy:

Jag tycker inte deras resonemang var så tokigt. De avlivar en hel del hundar. Om de har en hund tillräckligt länge, och den inte blir bättre. Tex den fortsätter att bita alla i personalen, trots att de tränar och är konsekventa. Då resonerar de som så att om inte personalens samlade kunskap och erfarenhet räcker, så går det nog åt skogen ute hos en vanlig hundägare också. En sån hund tas bort.

Som i fallet med rottweilern, så är det väl för att den förtjänar en chans lika mkt som de hundar som hittas bundna ute vid olika brukshundklubbar med en påse mat bredvid sig. Just denna hunds fel var ju inte större än att han vaktade grejjer, något han också slutat med på några veckor. Hundstallet är ju trots allt en omplaceringsverksamhet, annars skulle de ju kunna avliva allt de fick in, eftersom döda hundar inte lider.
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

M, tröstlöst kan jag förstå.

Har dom svårt att få hundarna omplacerade, blir dom kvar i hundstallen länge? Hur länge brukar dom få vara där?
Är det många som kommer och köper hund ifrån hundstall helt enkelt!

Det är ju FLER som vill ha en liten tik, än som vill ha en stor brötig rottishane som tidigare bitit folk. Generellt uppfattade jag att de fick de flesta hundar omplacerade tillslut, om de inte var ohjälpligt aggressiva tex. Många hundar satt 2-4 månader där. Jag frågade inte vem som suttit längst.
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

Jag blir så himla ledsen av allt sånt där. Man önskar så att man kunde ta på sig fler, jag har redan tagit över en dobermanntik. Förstår inte vad folk tänker med. :cry:
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

och varför "rädda" hundar från avlivning, en död hund lider inte och resurser kan läggas på annat håll.

Låter tokigt :crazy:
Nej låter inte alls tokigt.
Som sagt-En död hund lider inte.

Jag har inte jobbat med ompacerings hundar, men har dem i min närhet...

Jag känner en tjej som hjälper till med att omplacera spanska gatuhundar, jag frågade henne varför hon inte engagerade sig i svenska omplacerings hundar.. Fick svaret att folk vill inte ha en bråkig Pit/amstaff/rottis/schäfer korsning, utan de vill ha en hund som de kan ha kontakt med från dag 1. (bla)
Många av spanien hundarna är lite skygga och osäkra när de kommer till sverige, men faktiskt, lika underbara som våra svenska hundar (alla deras är kastrerade innan de kommer till Sverige)
Men, jag har med haft stora funderingar på, är det inte bättre och rensa upp i Sverige innan man hjälper hundar utomlands?
(Trots att de hundar som kommer hit får super bra hem osv, är inte emot det alls, men ibland funderar man lite.. Alla har ett egenvärde.. )


Tänk om folk kunde sluta föda upp extrema blandisar som säljes till "hund för fösta gången folk"... Då skulle problemet försvinna rätt så fort tror jag..
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

(Trots att de hundar som kommer hit får super bra hem osv, är inte emot det alls, men ibland funderar man lite.. Alla har ett egenvärde.. )

..

Ändå ringer det FLERA stycken ägare till utlandsadoptionshundägare varje dag till hundstallet och vill lämna bort sin hund?
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

Det där har jag också funderat över, varför importera det vi redan har själva?

Vi har tre hundar som är importerade från ett hundhem i Polen. När vi bestämde oss för att ta en omplaceringshund, kontaktade vi först Hundstallet och liknande organisationer. På alla dessa ställen var stora hanar överrepresenterade. Eftersom vi ville ha en liten tik, bestämde vi oss för att söka oss till de utländska omplaceringshundarna istället. Jag ser faktiskt inget fel i detta. Majoriteten av alla hundägare, har, vid ett hundköp, krav på den framtida hundens kön, utseende, beteende etc. Så även vi.

Det man däremot måste tänka på när man adopterar en hund från utlandet är att man väljer en seriös omplaceringsorganisation samt att man måste vara beredd på att lägga ner extra mycket tid, förståelse och tålamod på sin nya hund.
 
Sv: Studiebesök på Hundstallet.

De verkar dessutom rymma tämligen ofta.

Fast det där vill jag vända mig emot lite. Har själv 1 spansk byracka, ordnade förr träffar med spanska adopterade hundar (och 1 grekisk :)) & träffade då ett tjugotal hundar. Av dessa upplevde jag 1 som rymningsbenägen och svår att få kontakt med. En nervös hane som inte borde ha kommit hit öht.
Alla andra var väldigt föriga & lättarbetade. Vi gjorde lydnadsövningar osv på våra träffar. I slutet släpptes hundarna gför att leka och INGEN hund var rymningsbenägen.

Dock är det ofta podenco i de spanska korsningarna vilket KAN göra dem jaktbenägna (som min lilla).

Problemet med spanska hundar är att föreningarna borde kontrollera blivande ägare bättre. Det är ändå vuxna omplacerinar som bott i hundgård! Det behövs en del sunt förnuft som blivande ägare!

Att få välja hund efter foto är ju inte optimalt heller..

Min spanjor är en underbar hund, men då besitter jag en del basal hundkunskap och har vetat hur jag bör jobba med honom från dag 1.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi har en kastrerad hanhund född i november 2006. Han är alltså snart 8 år gammal. Han kastrerades sommaren 2010. Vi köpte honom som 8...
2
Svar
29
· Visningar
13 624
Senast: ISABEL
·
Övr. Hund Jag har en boxertik på 2 år, världens snällaste när det kommer till människor. Älskar allt å alla, precis som en boxer ska vara...
Svar
10
· Visningar
5 009
Senast: Ainon
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp