Stress över sjukskrivning

Jag råkade ut för en olycka förra veckan, kraftigt våld mot huvudet, har två frakturer i ansiktet och ska opereras på onsdag.
Jag mår inte jättebra med kraftig huvudvärk, svullnader och sårskador.
När jag låg inlagd på sjukhuset sa läkaren att hon räknade med en månads sjukskrivning, ev mer med tanke på mina skador och att jag har ett fysiskt arbete.

Nu har jag pratat med läkaren som ska operera mig, han har inte träffat mig, bara tittat på mina bilder.
Berättade lite kort vad han ska göra och räknade med ett par dagars sjukskrivning efteråt.
Dvs, jag ska börja jobba på måndag.

Det känns helt omöjligt att jag ska börja igen om en vecka och nu känner jag mig så himla stressad över detta.
Jag trivs på mitt arbete och vill verkligen börja jobba igen men jag vet inte hur jag ska klara det om en vecka.
I nuläget kan jag vara uppe i fem minuter innan jag får så mycket yrsel att jag måste vila.
Mitt arbete är tungt och kräver fokus för att inte bli farligt.

Jag vet inte vem jag ska prata med och hur jag ska kunna lösa detta.
Så mycket tankar som far och det gör inte huvudvärken bättre direkt.

 

[monster1]

Jag vill byta till en annan avdelning men dels måste det finnas plats och min chef måste godkänna.
Hen vill inte ge upp eftersom han är väldigt nöjd med mig och det är många andra också.
Jag är duktig, det är inte det. Jag har bara fel personlighet för det här jobbet.

Det verkar vara en omöjlig situation för dig att jobba i. Sånt där tar ju så mycket kraft.

 

[Bison]

Det har hänt en del på jobbet, positiva saker som jag gjort min situation mycket bättre.
Min chef är så himla bra och i måndags kändes allt väldigt bra.
Det gjorde det är under tisdagen tills jag fick ont i halsen. Är väldigt många sjuka i covid och jag ville inte smitta fler så jag åkte hem.
Sen har jag inte mått så himla dåligt, lite halsont som kommer och går, matthet som snabbt försvinner osv.
Blir inte klok på om jag faktiskt var/är sjuk eller om det var en reaktion på stressen jag känt senaste tiden.
Idag är jag ändå ledig och tanken är att jobba som vanligt på måndag igen.
Jag gar bestämt mig för att ge det fram till sommaren, fokusera på det som är bra, tro mer på mig själv och lita på mina egna beslut. Känner jag då att det inte är för mig då får jag söka annat.
Men mycket är bra, jag är duktig, jag har ett bra stöd.
Jag behöver bara tro på det själv också och bli lite mindre känslig för saker runt omkring.

 

[Bison]

Senaste veckorna har varit riktigt bra, om än lite stressigt stundtals med mycket att göra samtidigt som vi haft en del frånvaro. Men jag har löst det, lyckats motivera och vi har levererat riktigt bra resultat.
Jag vet att chefen haft några samtal, vet inte exakt vad som sagts och med vilka men det är enorm skillnad och nu känner jag mig inkluderad och uppskattad på ett helt annat sätt.
Jag gick på julbordet, fick skjuts dit och hem av en annan ledare som är lika introvert som jag och inte heller ville stanna länge. Jag hade trevligt och är glad att jag åkte.

Annars kämpar jag på med min hjärntrötthet. Har sagt nej till julfirande med familjen på julafton, det blir för mycket folk och jag kommer inte må bra alls. Jag och sambon ska bara vara hemma, baka saffranskaka se på julfilmer och ta det lugnt. Gå en promenad till stallet med Harry och pyssla om Ärtan.
Imorgon åker vi och fikar hos sambons föräldrar och någon av mellandagarna fikar vi hos min morbror och mina kusiner. Precis lagom!

För mig är det viktigt att vara öppen med det, jag är klar att försöka leva över min förmåga.
Träffar man mig märker man inget, det syns inte, jag är öppen, glad och trevlig.
Träffade några från en annan avdelning i restaurangen häromkvällen.
"Här kommer hon, gladast på hela företaget"
Igår var några gubbar och hämtade kaffe vid automaten nere hos oss.
"Ditt skratt överröstar nog det mesta här inne, går inte att missa när du är på plats"
Sen åker jag hem och lever i total tystnad
Ingen musik, ingen podd, bara tyst, lugnt och behagligt. Återhämtning för hjärnan och kroppen så att den ska orka vara sådär glad på jobbet.


Nu är jag ledig i fem dagar, sen två korta veckor. Massa tid med mina djur
Ärtan fick ett broddtramp i söndags och det har gett mig lite lätt panik trots att hon varken är varm, svulle eller det minsta halt.
Bara hjärnspöken hos mig. Som tur är har en kompis med betydligt större erfarenhet av broddtramp lugnat ner mig.

Glad att snön kommit tillbaka. Jag som inte ens gillat vinter innan tycker faktiskt att det är trevligt nu, men jag längtar även efter vår och ljusa kvällar.
Jag slipper skotta, mitt jobb påverkas inte av snön, har gångavstånd till stallet, ridhus finns, bra väg till jobbet. Då blir snö mycket mindre besvärligt

Till sist så vill jag önska alla er som stöttat, skrivit peppande kommentarer eller visat omtanke på annat sätt, en riktig god jul och ett gott nytt år med förhoppningar om att 2024 kommer bli ett bra år.

 

[Sirap]

God Jul och Gott Nytt År till dig med! Kul att det verkar så bra med nya hästen och att jobbet verkar funka bättre också.

 

[nightcrawler]

God jul och gott nytt år till dej med @Bison . Hoppas du får en riktigt bra fortsättning nästa år

 

[Bison]

Att ha ett väldigt litet behov av sömn ger mycket tid att reflektera.
Det är först nu när jag mår bra som jag inser hur otroligt dåligt jag har mått och hur mycket min olycka faktiskt påverkade mig.
Jag tyckte själv att jag mådde bra för ett år sedan, lite tröttare men annars helt okej.
Men nej, jag mådde inte bra alls. Nu är jag glad att jag tog den tjänsten som jag har idag men jag förstår också nu varför det var så himla tufft för mig i början. Kanske hade jag återhämtat mig snabbare om jag tackat nej men samtidigt är jag glad att jag tackade ja och att min chef stod på sig och fortsatte stå på sig under alla gånger jag bara ville ge upp.

Nu i efterhand kan jag tänka, var det verkligen så jobbigt? Varför reagerade jag sådär? Varför tog jag ens åt mig av det där?
För att jag inte mådde bra, min hjärna mådde inte bra, inte bra alls faktiskt.
Nu är det enkelt, jag tar beslut, står för mina beslut, kan säga ifrån, stå upp för mig själv, argumentera för min sak.

Att jag sålde min dåvarande häst var ett bra beslut, jag hade aldrig orkat. Att jag köpte min nuvarande var också ett bra beslut och att jag faktiskt väntade så länge som jag gjorde. Efter det har det verkligen vänt på riktigt. Jag har hittat tillbaka till mig själv, mina rutiner, min sanna och riktiga glädje. Jag har återfått all min energi plus lite till. Rasade 8 kilo i vikt som jag lagt på mig under mitt år som trött och låg. Konditionen och styrkan är tillbaka.
Det är så himla skönt att känna igen sig själv på riktigt, att vara sig själv på riktigt.

Jag gjorde slut med min sambo för ett tag sedan. Nu i efterhand så inser jag att jag borde gjort det för länge sen men han blev en trygghet och en stabil punkt i min trötta vardag.
Nu känner jag mig fri och lycklig på riktigt.
Han är ingen dålig person, han var bara dålig för mig.

Om tre månader har det gått två år. Ett ögonblick som påverkat mig så länge, så mycket. Mycket negativt men även positivt. Jag är starkare nu än innan. Jag har tagit mig tillbaka, jag har blivit bättre än vad jag var innan.

 

[parellikusken]

Att ha ett väldigt litet behov av sömn ger mycket tid att reflektera.
Det är först nu när jag mår bra som jag inser hur otroligt dåligt jag har mått och hur mycket min olycka faktiskt påverkade mig.
Jag tyckte själv att jag mådde bra för ett år sedan, lite tröttare men annars helt okej.
Men nej, jag mådde inte bra alls. Nu är jag glad att jag tog den tjänsten som jag har idag men jag förstår också nu varför det var så himla tufft för mig i början. Kanske hade jag återhämtat mig snabbare om jag tackat nej men samtidigt är jag glad att jag tackade ja och att min chef stod på sig och fortsatte stå på sig under alla gånger jag bara ville ge upp.

Nu i efterhand kan jag tänka, var det verkligen så jobbigt? Varför reagerade jag sådär? Varför tog jag ens åt mig av det där?
För att jag inte mådde bra, min hjärna mådde inte bra, inte bra alls faktiskt.
Nu är det enkelt, jag tar beslut, står för mina beslut, kan säga ifrån, stå upp för mig själv, argumentera för min sak.

Att jag sålde min dåvarande häst var ett bra beslut, jag hade aldrig orkat. Att jag köpte min nuvarande var också ett bra beslut och att jag faktiskt väntade så länge som jag gjorde. Efter det har det verkligen vänt på riktigt. Jag har hittat tillbaka till mig själv, mina rutiner, min sanna och riktiga glädje. Jag har återfått all min energi plus lite till. Rasade 8 kilo i vikt som jag lagt på mig under mitt år som trött och låg. Konditionen och styrkan är tillbaka.
Det är så himla skönt att känna igen sig själv på riktigt, att vara sig själv på riktigt.

Jag gjorde slut med min sambo för ett tag sedan. Nu i efterhand så inser jag att jag borde gjort det för länge sen men han blev en trygghet och en stabil punkt i min trötta vardag.
Nu känner jag mig fri och lycklig på riktigt.
Han är ingen dålig person, han var bara dålig för mig.

Om tre månader har det gått två år. Ett ögonblick som påverkat mig så länge, så mycket. Mycket negativt men även positivt. Jag är starkare nu än innan. Jag har tagit mig tillbaka, jag har blivit bättre än vad jag var innan.

Vad glad jag blir av att läsa ditt inlägg, skönt att du lyckats ta dig tillbaka och ännu längre än där du var innan. Bra kämpat!

 

[Bison]

Vad glad jag blir av att läsa ditt inlägg, skönt att du lyckats ta dig tillbaka och ännu längre än där du var innan. Bra kämpat!

Tack