Strategier för ohälsosamt förhållande till mat

[Badger]

Fast du skrev väl att "vanlig mat" är dålig och att man ska laga mat med mycket fibrer och proteiner så man inte blir sugen på socker och snabba kolhydrater.
Tyvärr fungerar det iaf inte för mig dom lider av bulimi, det är en extremt förenklad väg.

Jag tror att jag uppfattade det som att hon menade att vanligt mat och "vanlig mat" inte längre var samma sak. Så att många inte längre äter vanlig mat-som enligt tallriksmodellen, kostcirkeln, hemkunskapen osv utan att det glidit iväg.

@MiniLi sorry om det också var dåligt att skriva. Jag blir lite osäker på om det är så att kostcirkel och pyramid och sådant ev är dåligt.

 

[MJLee]

Då låter det ju som att du har en ätstörning, och skulle behöva hjälp att bli frisk från den. Allt annat, och alla andra råd, blir ju irrelevanta.

Fast nja, det är hur jag har löst problematiken över mitt förhållande till mat som står i centrum. Frågan är ju, vad finns det för strategi för att ta några steg tillbaka. Ska jag helt enkelt acceptera vad som fungerat bäst för mig och köra just 'fastnings' sättet. Som jag lätt glider in på naturligt. Eller tvinga mig till det 'normala' dvs fler måltider om dagen.

 

[Badger]

Den här tråden tangerar en del andra trådar, men jag tänkte att det skulle bli en mer positiv tråd. Det är en del användare, jag inkluderad, som har ett ohälsosamt förhållande till mat, utan att det skulle definieras som en klinisk matstörning. Det här kan vara tråden för att peppa, stötta och dela strategier för att få ett sundare förhållande.

Jag personligen kan lätt vara utan mat största delen av dygnet, säg 15-16 timmar. Och sedan överäter jag utan gränser. Jag kan alltså inte hålla mig till lagom/mindre portioner utan det är allt eller inget.

Det var en artikel i Guardian om portionsstorlekar och diskussion som tangerade din i intervjuer under. Länkar inte eftersom jag inte vet om du tycker det är tangerande till det du skrev eller inte. Men lätt att googla upp.

 

[MJLee]

Det var en artikel i Guardian om portionsstorlekar och diskussion som tangerade din i intervjuer under. Länkar inte eftersom jag inte vet om du tycker det är tangerande till det du skrev eller inte. Men lätt att googla upp.

Länka jättegärna!

 

[Voeux]

Fast nja, det är hur jag har löst problematiken över mitt förhållande till mat som står i centrum. Frågan är ju, vad finns det för strategi för att ta några steg tillbaka. Ska jag helt enkelt acceptera vad som fungerat bäst för mig och köra just 'fastnings' sättet. Som jag lätt glider in på naturligt. Eller tvinga mig till det 'normala' dvs fler måltider om dagen.

Det är jag inte rätt person att svara på Men jag tänker att det aldrig är dåligt att ta hjälp från vården om man upplever en svårighet med något, och kosten är ju så stor del av vårt liv. Klinisk ätstörning eller inte. De kanske har verktyg att bidra med!

 

[Voeux]

Jag tror att jag uppfattade det som att hon menade att vanligt mat och "vanlig mat" inte längre var samma sak. Så att många inte längre äter vanlig mat-som enligt tallriksmodellen, kostcirkeln, hemkunskapen osv utan att det glidit iväg.

Ja, precis så menar jag. Vanlig mat i form av tallriksmodellen innehåller ju just massa bra saker.

 

[Monimaker]

Här var psykologen inne på att det inte ens var lönt att söka ätstörningsenheten för min bulimi för 'det är ju inte anorexia' (Angående att ta emot hetsätningsstörning eller ej, citatet föll bort!)

Vet däremot inte om jag hade velat besöka ätstörningsenheten och vara det avskräckande exemplet för i princip alla.

 

[MJLee]

Det här är väl en liten utvikning, men jag funderar på de som inte råd med bra och näringsrik mat på fasta tider. Det finns ju faktiskt en växande grupp i samhället som äter kanske mackor till middag därför att de inte har råd med något annat. Och precis som i resten av västvärlden så är den mest ekonomiskt utsatta gruppen som har sämst förutsättningar att ändra sitt beteende pga ekonomi.

 

[parellikusken]

Här var psykologen inne på att det inte ens var lönt att söka ätstörningsenheten för min bulimi för 'det är ju inte anorexia' (Angående att ta emot hetsätningsstörning eller ej, citatet föll bort!)

Vet däremot inte om jag hade velat besöka ätstörningsenheten och vara det avskräckande exemplet för i princip alla.

Jag fick inte komma dit när remiss skickades för några år sedan. Men ja, då hade jag inte vågat berätta om omfattningen av problemen. Hade även andra psykiatriska problem som var mer akuta, så antar att det spelade in.

Men just nu är jag nöjd med hjälpen jag får av min vanliga psykolog.

 

[Badger]

Länka jättegärna!

Ok

Jag kommer få jätteskäll nu

https://www.theguardian.com/lifeand...ons-eating-too-much-food-control-cutting-down

We are consuming ever bigger portions on ever larger dinner plates. Food manufacturers keep pushing us to eat more. Can we learn to control our helpings? Plus: Jay Rayner, Gizzi Erskine and Tamal Ray on their struggles with cutting down

 

[Voeux]

Det här är väl en liten utvikning, men jag funderar på de som inte råd med bra och näringsrik mat på fasta tider. Det finns ju faktiskt en växande grupp i samhället som äter kanske mackor till middag därför att de inte har råd med något annat. Och precis som i resten av västvärlden så är den mest ekonomiskt utsatta gruppen som har sämst förutsättningar att ändra sitt beteende pga ekonomi.

Min egen erfarenhet är att matbudgeten droppar markant med bra matlagning hemma. Idag blir det havrepannkakor, i morgon grönkålssoppa, förra veckan jordärtskockssoppa osv. Däremot spelar nog stress och psykisk ohälsa in otroligt mycket. Man ska orka och hinna planera, handla och laga mat och det behöver du marginaler för. Jobbar du mycket, har stressiga jobb, är orolig för ekonomin mm. blir det ju extremt tufft. Dessutom exponeras socioekonomiskt utsatta områden i högre grad för snabbmatskedjor och reklam för snabbmat.

 

[MJLee]

Min egen erfarenhet är att matbudgeten droppar markant med bra matlagning hemma. Idag blir det havrepannkakor, i morgon grönkålssoppa, förra veckan jordärtskockssoppa osv. Däremot spelar nog stress och psykisk ohälsa in otroligt mycket. Man ska orka och hinna planera, handla och laga mat och det behöver du marginaler för. Jobbar du mycket, har stressiga jobb, är orolig för ekonomin mm. blir det ju extremt tufft. Dessutom exponeras socioekonomiskt utsatta områden i högre grad för snabbmatskedjor och reklam för snabbmat.

Det är ett problem, jobba heltid, hämta och lämna barn. Handla, städa, disk, tvätta osv. Frukt, grönsaker, kött är väl bland det som ökat mest i pris och är nu inte tillgängligt för många som lever på marginalen. Man ska kunna hinna snoka upp extrapriser, ibland åka till olika affärer och sedan ska det finnas tid och ork att laga mat från grunden inte bara till dig själv utan också trötta och hungriga barn. Om man har familj vill säga. Men många faktorer gäller även ensamstående.

Har du redan ett ohälsosamt förhållande till mat, då kan det tom till en viss del bli en ursäkt att fortsätta sina mönster med hets/överätning. Det är få som överäter blomkål och morötter utan det är oftast de snabba kolhydraterna, salt och sött vi vill ha.

 

[Monimaker]

Jag fick inte komma dit när remiss skickades för några år sedan. Men ja, då hade jag inte vågat berätta om omfattningen av problemen. Hade även andra psykiatriska problem som var mer akuta, så antar att det spelade in.

Men just nu är jag nöjd med hjälpen jag får av min vanliga psykolog.

Det är besvärligt när det finns andra psykiatriska problem. Det har skickats in två remisser till beteendemedicin – en egenremiss och en från psykolog där hen mer frågade vilken hjälp som finns tillgänglig – och båda gångerna har de svarat att jag är för sjuk/har för komplexa psykiatriska diagnoser för att de ska kunna hjälpa. Ätstörningsenheten känns som en stängd möjlighet och individuellt samtalsstöd har jag inte längre eftersom psykologen nu har en annan tjänst.

Härligt att du får bra hjälp av psykologen! Det glädjer mig att höra.

 

[parellikusken]

Det är besvärligt när det finns andra psykiatriska problem. Det har skickats in två remisser till beteendemedicin – en egenremiss och en från psykolog där hen mer frågade vilken hjälp som finns tillgänglig – och båda gångerna har de svarat att jag är för sjuk/har för komplexa psykiatriska diagnoser för att de ska kunna hjälpa. Ätstörningsenheten känns som en stängd möjlighet och individuellt samtalsstöd har jag inte längre eftersom psykologen nu har en annan tjänst.

Härligt att du får bra hjälp av psykologen! Det glädjer mig att höra.

Jag är så tacksam för hjälpen jag får och att just den här psykologen tog mig som sin patient. Hsn ställer alltid upp, ringer på sin semester och säger att jag kan ringa när som helst om det är akut. Det gör jag inte, men är en stor trygghet att möjligheten finns.
Han är guld värd.

 

[Badger]

Ja, precis så menar jag. Vanlig mat i form av tallriksmodellen innehåller ju just massa bra saker.

Och jag tänkte spontant när jag läste ditt inlägg att du verkade ha löst dina problem genom att lägga till grönsaker och fullkorn och sådant till det du normalt äter, mer än att du tar bort något med flit?

Jag känner att jag läst inlägget med viss behållning och håller med att det tangerande verkar ha hjälpt mig lite att lägga till mer frukt och grönt (läs inte ett salladsblad och två gurkskivor utan kokta eller stekta grönsaker och en reell mängd tomat och gurka gör att tallriken mer liknar tallriksmodellen än tidigare) och att jag funderade över om ytterligare lite mer sådant skulle kunna få mig att minska godissuget om det fungerade för dig. För jag har absolut sug efter godis varje dag nästan, även om det inte är så många bitar som behövs tror jag det skulle kännas bättre att ha mindre godissug.

 

[Voeux]

Det är ett problem, jobba heltid, hämta och lämna barn. Handla, städa, disk, tvätta osv. Frukt, grönsaker, kött är väl bland det som ökat mest i pris och är nu inte tillgängligt för många som lever på marginalen. Man ska kunna hinna snoka upp extrapriser, ibland åka till olika affärer och sedan ska det finnas tid och ork att laga mat från grunden inte bara till dig själv utan också trötta och hungriga barn. Om man har familj vill säga. Men många faktorer gäller även ensamstående.

Har du redan ett ohälsosamt förhållande till mat, då kan det tom till en viss del bli en ursäkt att fortsätta sina mönster med hets/överätning. Det är få som överäter blomkål och morötter utan det är oftast de snabba kolhydraterna, salt och sött vi vill ha.

Så är det verkligen. Det är jättesvårt, särskilt när vi konstant exponeras för reklam och butikerna är uppbyggda för att du ska plocka med dig något sött i väntan på att betala. Så lever vi stressiga liv.

I boken Food Pharmacy - Näringsjägaren tipsar de om att lägga till något litet, det tycker jag är ett bra tips. Ingen förändrar sitt liv över en natt men börjar man kasta in en morot under dagen då och då, eller kanske köper en grönsak till sina makaroner och köttbullar, eller köper hem lite cocktailtomater och sötmandlar som av en händelse sen bara råkar ligga där och man går och tuggar lite.. så kanske det byggs på med tiden och om inte så är varje dag som man får i sig bra grejer värdefull för kroppen.

 

[Luff]

Jag funderar mycket på mitt födointag. Varför äter jag? När äter jag? Är det normer som påverkar mitt ätande? Andras kommentarer? Belöning? Unna sig? Jag försöker helt stänga av samhällets röster och lyssna till kroppen. Just nu är det riktigt svårt för jag har tappat en del smaklökar så även om jag tänker jag ska äta mig mätt på bra och nyttig mat så blir det fattigt när allt smakar metall. Jag vill egentligen komma till stadiet när jag äter för att få i mig bra OCH god näring som MIN kropp mår bra av och skita i alla kostråd om fibrer, mellanmål och kalorier. Och jag har ingen ätstörning. Bara en extremt kass ämnesomsättning.

 

[Voeux]

Och jag tänkte spontant när jag läste ditt inlägg att du verkade ha löst dina problem genom att lägga till grönsaker och fullkorn och sådant till det du normalt äter, mer än att du tar bort något med flit?

Jag känner att jag läst inlägget med viss behållning och håller med att det tangerande verkar ha hjälpt mig lite att lägga till mer frukt och grönt (läs inte ett salladsblad och två gurkskivor utan kokta eller stekta grönsaker och en reell mängd tomat och gurka gör att tallriken mer liknar tallriksmodellen än tidigare) och att jag funderade över om ytterligare lite mer sådant skulle kunna få mig att minska godissuget om det fungerade för dig. För jag har absolut sug efter godis varje dag nästan, även om det inte är så många bitar som behövs tror jag det skulle kännas bättre att ha mindre godissug.

Ja, precis så. Jag har bara lagt till och lagt till. Det har över tiden lett till att hela maträtter förändrats och suget försvunnit. Men, just sug är ju väldigt individuellt. Man kan ju prata i generella termer men hur det är för enstaka individer skiljer sig såklart markant.

Ibland, i vår stressiga vardag blir det makaroner och köttbullar som legat kvar längst in i frysen och det går det med. Såklart. Men sanningen är att jag inte tycker att det är gott längre.

 

[MJLee]

Ok

Jag kommer få jätteskäll nu

https://www.theguardian.com/lifeand...ons-eating-too-much-food-control-cutting-down

Jätteintressant artikel och något jag alltid funderat på, varför tidigare generationer trots att det inte skulle falla dem in att träna och bantning var nästan okänt trots det hade mindre överviktiga i samhället generellt.

Kanske vi också hade mindre tillgång till den slags mat som idag ligger till grund för mycket hets/överätning. Och dessutom, tittar man på kvinnor från förr så var de normalviktiga inte överdrivet smala som samhället sagt till oss att så ska kvinnokroppar se ut.

 

[Badger]

Det här är väl en liten utvikning, men jag funderar på de som inte råd med bra och näringsrik mat på fasta tider. Det finns ju faktiskt en växande grupp i samhället som äter kanske mackor till middag därför att de inte har råd med något annat. Och precis som i resten av västvärlden så är den mest ekonomiskt utsatta gruppen som har sämst förutsättningar att ändra sitt beteende pga ekonomi.

Jag kan nog inte svara på frågan som så, så jag svarar inte alls på problemet med att ha råd med bra mat, eller kunskap att laga den (någon kommer här att komma in med en kommentar om bönor och linsgryta snart), men tänker mer på mackor i sig.

Jag är osäker på om det är direkt dålig mat med mackor och fil? Jag gillar själv absolut att äta ett par mackor till middag någon gång ibland och känner mig väldigt osäker på varför det skulle vara dåligt. Redan i gamla romarriket levde man ju på bröd och skådespel skämt åsido så är det väl inga större fel på rågsurdegsbröd, olja, ost och oliver om man säger så.