Strategier för ohälsosamt förhållande till mat

[MiniLi]

Aha, visste jag inte. Tack för förtydligandet!
Kollade i ICD-10 först och där fanns den inte så trodde det var en ny diagnos.

Den har funnits relativt länge i DSM som man använder för att ställa diagnos, även om vi i sjukvården sen måste använda ICD i journalen. Då får man sätta diagnosen ätstörning ospecificerad i journalen, men det är bara formalia

 

[MiniLi]

Det absolut bästa tipset jag kan ge är att äta regelbundet så att kroppen får tillräckligt med näring löpande under dagen. En bra strategi är att sätta alarm på telefonen inför varje måltid om man tenderar att glömma eller missa.
5-6 måltider per dag inklusive mellanmål är ett bra riktmärke och att inte låta det gå mer än ca 3 timmar mellan varje.
Se till att portionerna är tillräckligt stora och att man får i sig alla näringsämnen. Tänk den traditionella tallriksmodellen.

 

[parellikusken]

Jag har en ätstörningsproblematik, bulimi och haft sedan senare tonåren. Har inte ens velar känna vid det fram tills för ett par år sedan.
Går hos psykolog sedan flera år tillbaka och vi försöker gå till botten med problemet, samt hitta strategier för hur jag ska hantera maten.

Det är svårt, jättesvårt att ta itu med det. Men ju mer jag pratar om det med psykologen, desto lättare blir det att hantera det.

 

[Voeux]

Jag delar verkligen upplevelse med @Voeux , både gällande komplicerat förhållande till mat, periodvis bantning och överätande men även med att ju mer bra näring min kropp får desto mindre svårhanterliga ätsug uppstår. Det finns vissa vetenskapliga fynd som pekar mot att tarmfloran kan skapa olika sug (efter sådan mat som får de opportuna och kanske ohälsosamma tarmbakterierna att överleva) och det finns till och med en viss forskning på samband mellan ätstörningar och rubbad tarmflora.

När jag blev sjuk och märkte extrem försämring vid vissa måltider, så har jag lagt om hur jag äter ganska mycket (från vegetarisk, mestadels plantbaserad och kolhydratrik kost till omnivor med stor del av energin från fett), bara för att symptomlindra så gott det går. I och med den omläggningen har mitt komplicerade förhållande till mat bara försvunnit. Inga sug, inga impulser att överäta eller måsta ha specifika saker att äta. En faktor kan säkert vara att jag är sjuk och aldrig hungrig, vilket är annorlunda än jag är van vid. Men jag tror också att min extrema känslighet för kolhydrater, vilket lett till att jag om jag äter kolhydratrikt alltid ser till att para med mycket fett, har givit mig ett blodsocker stabilt som tåget (tåget innan SJs totalhaveri, that is) vilket hjälper mycket med att balansera ätimpulser helt enkelt för att kroppen inte måste skrika efter snabb energi. Om tarmfloran också styr sug är att lära sig mata sina "goda" bakterier och svälta de skadliga, ett väldigt skönt och odramatiskt, icke moralbundet sätt att komma åt ett komplicerat förhållande till mat och ätande. Nej det är inte bristande karaktär, det är en kroppslig obalans.

Så är det verkligen. Jag har förkovrat mig på sistone i mat och hur den påverkar oss och det kanske är kontroversiellt att säga, men jag blir mer och mer övertygad om att hur de flesta utav oss äter i Sverige inte är bra. Jag har alltid tänkt att jag vill ta bort stigmat kring mat och att det är viktigt att ”äta som vanligt”. Men när att ”äta som vanligt” innefattar mycket socker, snabba kolhydrater och ultraprocessad mat så är det inte konstigt att trötthet, ännu mer hunger och sötsug kommer som ett brev på posten. Vi överäter för att maten vi äter enkelt tillåter det, så att vi mår lite illa, sen är vi hungriga eller sugna någon timme senare igen. Det är som du säger, det är inte dålig karaktär det är självklart att vi reagerar så. Det tillsammans med vår genetik och vår historik med ätandet gör att det helt enkelt är jättesvårt att äta på ett bra sätt för många. Så känner vi oss kassa, bantar (som är en katastrof på alla plan), kanske lyckas men ingen.. och då menar jag verkligen ingen, kan leva ett liv med sådana restriktioner så vi faller dit igen. Jag vet, jag har som sagt varit i snurran.

Jag vill inte tillföra stigmat kring mat men jag känner också att vi ljuger för oss själva om vi tror att vi kommer få en hälsosam kropp och en hälsosam relation till mat när ”vanlig mat” idag är så himla kass. Det är ju inte tallriksmodellen som många verkar tro att vi äter efter, för den är ju bra! Men vi äter ju ofta sockrade bröd, flingor, vitt mjöl, mycket salt, take away osv. Ett väldigt tydligt exempel var för ett par månader sen när vi köpte burgare ute. Då har jag sedan en tid lagat mat hemma med mycket protein och fibrer. Vi köper burgare med pommes när vi är i ett köpcentrum och trots att jag blir proppmätt så bara sköljer sötsuget över mig när vi går där ifrån. Jag hade inte känt det på länge och det var väldigt starkt. Hur ska vi kunna motstå sådant? Svaret är ju att vi kan inte.

Nu lagar vi mat hemma, och jag proppar med fibrer, vitaminer och protein. Vi har inga regler. Choklad på en vardag? Absolut! Men sanningen är att jag sällan är sugen. I våras cirkulerade en stor del av våra dagar kring vilket snacks vi skulle ta fram när vi lagt barnen. Som en belöning (stresshantering) och avkoppling. Nu kommer jag på mig själv med att jag inte ens minns när vi plockade fram nåt på kvällen sist. Dagens intag har gjort oss så tillfredsställda. Sen blir det ändå vin, choklad och film på helgen lite som en ceremoni men märker att plötsligt blev halva chokladkakan över. Vi lägger den i kylen tills nästa dag. Det hände aldrig förut, vi åt upp den och funderade sen på vad mer vi hade i skåpen. En annan sak som jag märkt, framför allt på min man sin gärna äter stora portioner är att han inte mår illa längre. Det var snarare regel än undantag förut att han åt lite för mycket på middagen och mådde illa en stund efteråt. Fram tills att sötsuget kom då en timme senare.. Det händer aldrig nu.

Jag skulle helst undvika att skriva någonting om vikten alls eftersom den är källan till mycket ont i vår relation till mat. Men eftersom jag vet att den är i fokus för många och jag är så frälst av den här förändringen i mitt liv och vill att precis alla ska testa så kan jag också meddela att den minskat. Trots mycket mat och absolut noll förbud. Så jag hoppas många fler börjar intressera sig för näringslära. Kanske är det som för mig, att vikten var en bidragande faktor till att börja förändra mitt liv och nu är jag så upprymd av allt annat att den inte är viktig längre.

Har tips på böcker om någon är intresserad! Lyssnar just nu på ”Stressmaten” om kopplingen mellan kost och stress.

 

[MiniLi]

Så är det verkligen. Jag har förkovrat mig på sistone i mat och hur den påverkar oss och det kanske är kontroversiellt att säga, men jag blir mer och mer övertygad om att hur de flesta utav oss äter i Sverige inte är bra. Jag har alltid tänkt att jag vill ta bort stigmat kring mat och att det är viktigt att ”äta som vanligt”. Men när att ”äta som vanligt” innefattar mycket socker, snabba kolhydrater och ultraprocessad mat så är det inte konstigt att trötthet, ännu mer hunger och sötsug kommer som ett brev på posten. Vi överäter för att maten vi äter enkelt tillåter det, så att vi mår lite illa, sen är vi hungriga eller sugna någon timme senare igen. Det är som du säger, det är inte dålig karaktär det är självklart att vi reagerar så. Det tillsammans med vår genetik och vår historik med ätandet gör att det helt enkelt är jättesvårt att äta på ett bra sätt för många. Så känner vi oss kassa, bantar (som är en katastrof på alla plan), kanske lyckas men ingen.. och då menar jag verkligen ingen, kan leva ett liv med sådana restriktioner så vi faller dit igen. Jag vet, jag har som sagt varit i snurran.

Jag vill inte tillföra stigmat kring mat men jag känner också att vi ljuger för oss själva om vi tror att vi kommer få en hälsosam kropp och en hälsosam relation till mat när ”vanlig mat” idag är så himla kass. Det är ju inte tallriksmodellen som många verkar tro att vi äter efter, för den är ju bra! Men vi äter ju ofta sockrade bröd, flingor, vitt mjöl, mycket salt, take away osv. Ett väldigt tydligt exempel var för ett par månader sen när vi köpte burgare ute. Då har jag sedan en tid lagat mat hemma med mycket protein och fibrer. Vi köper burgare med pommes när vi är i ett köpcentrum och trots att jag blir proppmätt så bara sköljer sötsuget över mig när vi går där ifrån. Jag hade inte känt det på länge och det var väldigt starkt. Hur ska vi kunna motstå sådant? Svaret är ju att vi kan inte.

Nu lagar vi mat hemma, och jag proppar med fibrer, vitaminer och protein. Vi har inga regler. Choklad på en vardag? Absolut! Men sanningen är att jag sällan är sugen. I våras cirkulerade en stor del av våra dagar kring vilket snacks vi skulle ta fram när vi lagt barnen. Som en belöning (stresshantering) och avkoppling. Nu kommer jag på mig själv med att jag inte ens minns när vi plockade fram nåt på kvällen sist. Dagens intag har gjort oss så tillfredsställda. Sen blir det ändå vin, choklad och film på helgen lite som en ceremoni men märker att plötsligt blev halva chokladkakan över. Vi lägger den i kylen tills nästa dag. Det hände aldrig förut, vi åt upp den och funderade sen på vad mer vi hade i skåpen. En annan sak som jag märkt, framför allt på min man sin gärna äter stora portioner är att han inte mår illa längre. Det var snarare regel än undantag förut att han åt lite för mycket på middagen och mådde illa en stund efteråt. Fram tills att sötsuget kom då en timme senare.. Det händer aldrig nu.

Jag skulle helst undvika att skriva någonting om vikten alls eftersom den är källan till mycket ont i vår relation till mat. Men eftersom jag vet att den är i fokus för många och jag är så frälst av den här förändringen i mitt liv och vill att precis alla ska testa så kan jag också meddela att den minskat. Trots mycket mat och absolut noll förbud. Så jag hoppas många fler börjar intressera sig för näringslära. Kanske är det som för mig, att vikten var en bidragande faktor till att börja förändra mitt liv och nu är jag så upprymd av allt annat att den inte är viktig längre.

Har tips på böcker om någon är intresserad! Lyssnar just nu på ”Stressmaten” om kopplingen mellan kost och stress.

Jag vill varna för den här typen av råd om man har problem med hetsätning och överätning. De allra flesta som överäter och/eller hetsäter riskerar att bli sämre om de lyssnar på detta.
Varken socker, vitt bröd, salt eller take away är grundproblemet om man har sådana problem. Däremot kan den typen av mat vara utlösande faktorer, men då beror det generellt på att man antingen har någon form av tabu eller att man har betingat in ett sug. De allra allra flesta som hetsäter eller överäter gör det med mat som de egentligen försöker undvika. Alla former av sådana förbud spär på suget. Det man istället behöver göra är att införa sådana livsmedel i sin vanliga kost för att ”avdramatisera” och att öva på att äta triggande mat i lagom mängd, dvs utan kontrollförlust.
Först måste man dock få till det basala, dvs göra kroppen mätt och nöjd genom regelbundna vanliga måltider.

Det kanske funkade för dig, men det är inget råd jag tycker du ska sprida i en sån här tråd.

 

[MJLee]

Jag går i perioder. Ibland är jag hysteriskt sötsugen, ibland inte alls. Jag har märkt att ju mer jag äter/dricker desto större sug. Så jag tror absolut att det finns en korrelation mellan sött och processad mat och sug. Sockerberoende är jag fortfarande tveksam till, men det finns onekligen ett samband. Jag är fortfarande beroende av citronsorbet, men försöker begränsa det till enbart det. Har faktiskt ett paket Cloetta kexchoklad som jag inte rört på några månader. Plus dricker vatten.

Har även i princip slopat snabba kolhydrater av andra skäl och, ja trots att jag inte ska vikthetsa so har jag gått ner i vikt.

Har ibland funderat på om att äta mat jag inte tycker om kan vara en lösning.

 

[parellikusken]

Jag vill varna för den här typen av råd om man har problem med hetsätning och överätning. De allra flesta som överäter och/eller hetsäter riskerar att bli sämre om de lyssnar på detta.
Varken socker, vitt bröd, salt eller take away är grundproblemet om man har sådana problem. Däremot kan den typen av mat vara utlösande faktorer, men då beror det generellt på att man antingen har någon form av tabu eller att man har betingat in ett sug. De allra allra flesta som hetsäter eller överäter gör det med mat som de egentligen försöker undvika. Alla former av sådana förbud spär på suget. Det man istället behöver göra är att införa sådana livsmedel i sin vanliga kost för att ”avdramatisera” och att öva på att äta triggande mat i lagom mängd, dvs utan kontrollförlust.
Först måste man dock få till det basala, dvs göra kroppen mätt och nöjd genom regelbundna vanliga måltider.

Det kanske funkade för dig, men det är inget råd jag tycker du ska sprida i en sån här tråd.

Tack för ditt kloka inlägg.

 

[MiniLi]

Tack för ditt kloka inlägg.

Försöker att inte jobba på fritiden men ibland kan jag inte låta bli

 

[Voeux]

Jag vill varna för den här typen av råd om man har problem med hetsätning och överätning. De allra flesta som överäter och/eller hetsäter riskerar att bli sämre om de lyssnar på detta.
Varken socker, vitt bröd, salt eller take away är grundproblemet om man har sådana problem. Däremot kan den typen av mat vara utlösande faktorer, men då beror det generellt på att man antingen har någon form av tabu eller att man har betingat in ett sug. De allra allra flesta som hetsäter eller överäter gör det med mat som de egentligen försöker undvika. Alla former av sådana förbud spär på suget. Det man istället behöver göra är att införa sådana livsmedel i sin vanliga kost för att ”avdramatisera” och att öva på att äta triggande mat i lagom mängd, dvs utan kontrollförlust.
Först måste man dock få till det basala, dvs göra kroppen mätt och nöjd genom regelbundna vanliga måltider.

Det kanske funkade för dig, men det är inget råd jag tycker du ska sprida i en sån här tråd.

Då får du nog läsa det jag skrev en gång till, för jag skrev specifikt att jag inte tror på varken restriktioner eller förbud alls.

 

[parellikusken]

Då får du nog läsa det jag skrev en gång till, för jag skrev specifikt att jag inte tror på varken restriktioner eller förbud alls.

Fast du skrev väl att "vanlig mat" är dålig och att man ska laga mat med mycket fibrer och proteiner så man inte blir sugen på socker och snabba kolhydrater.
Tyvärr fungerar det iaf inte för mig dom lider av bulimi, det är en extremt förenklad väg.

 

[MiniLi]

Då får du nog läsa det jag skrev en gång till, för jag skrev specifikt att jag inte tror på varken restriktioner eller förbud alls.

Ja jag såg att du skrev det, men det hjälper ju inte när du i princip skriver att man får ökat sug av socker, vitt bröd, take away osv.

Jag förstår att ditt tips var skriver i välmening och utifrån vad du upplever har hjälpt dig, men i den här tråden kan sådana tips bli jättedåliga.

 

[Voeux]

Fast du skrev väl att "vanlig mat" är dålig och att man ska laga mat med mycket fibrer och proteiner så man inte blir sugen på socker och snabba kolhydrater.
Tyvärr fungerar det iaf inte för mig dom lider av bulimi, det är en extremt förenklad väg.

Det var ett förenklat sätt att läsa det. Men, jag tycker också att diskussionen blir ett minfält eftersom det givetvis är så att saker som fungerar för någon inte är bra för någon annan. Nu skrev jag om min egen upplevelse och erfarenhet, och utgångspunkten i tråden var råd kring problematiskt ätande som inte är en klinisk ätstörning. Så då måste det ju också gå att diskutera med det som utgångspunkt. Du skriver att du lider av bulimi och ja, då är ju vägen givetvis vård och en anpassad plan för just dig. Men det blir svårt om vi andra som inte lider av en ätstörning inte får prata om mat alls, och dela med oss av råd, för att råden inte fungerar för olika individer med olika ätstörningar. Då blir ju svaret att trådstarten inte får finnas. För vi andra kan inte prata om mat och dela med oss av råd. Jag vet inte om det är bra heller.

 

[Voeux]

Ja jag såg att du skrev det, men det hjälper ju inte när du i princip skriver att man får ökat sug av socker, vitt bröd, take away osv.

Jag förstår att ditt tips var skriver i välmening och utifrån vad du upplever har hjälpt dig, men i den här tråden kan sådana tips bli jättedåliga.

Se svar till @parellikusken. Det blir ju jättesvårt när vi väger in ätstörningsproblematik i en tråd som specifikt handlar om oss utan ätstörning, för råd till personer med ätstörning måste ju givetvis komma från vården. Men vi andra måste ju ha rätten till ett forum också.

 

[Voeux]

Har ibland funderat på om att äta mat jag inte tycker om kan vara en lösning.

Det är jag tveksam till. Varför skulle det vara bra?

 

[MJLee]

Det är jag tveksam till. Varför skulle det vara bra?

Det var kanske inte menat helt på allvar, men äter man det man inte tycker om så skulle man kanske inte överäta/hetsäta. Men nej, det skulle vara inte bara outhärdligt utan också omöjligt.

Iofs, måste jag leva på havregrynsgröt med koriander skulle det definitivt inte överätas!

 

[MiniLi]

Se svar till @parellikusken. Det blir ju jättesvårt när vi väger in ätstörningsproblematik i en tråd som specifikt handlar om oss utan ätstörning, för råd till personer med ätstörning måste ju givetvis komma från vården. Men vi andra måste ju ha rätten till ett forum också.

Det räcker ju med att läsa tråden för att se att det är ett ganska brett spann på de som säger sig ha ett ”ohälsosamt förhållande till mat men ingen ätstörning”. Förmodligen är det många som läser tråden som har en ätstörning. Det är förmodligen också ganska många som inte har en ätstörning men där tex ditt råd skulle kunna orsaka en försämring så att de utvecklar en klinisk ätstörning. Och så de som egentligen har ett helt normalt ätande men som upplevs ”onyttigt/problematiskt” av olika anledningar.

Men även om man bortser från de grupperna så är det ändå samma råd som kan hjälpa oavsett om man har fått en ätstörningsdiagnos eller inte.

Jag var inte ute efter en diskussion och jag vill menade inte att kritisera dig. Jag ville bara flagga för att ditt råd kan vara en jättedålig ide för en hel del av de som läser tråden. Sen får folk göra hur de vill.

(Förövrigt så säger typ 90% av mina patienter att de ”bara har ett lite problematiskt förhållningssätt till mat”, och då är det patienter med olika ätstörningsdiagnoser som går i behandling på en högspecialiserad ätstörningsenhet)

 

[Voeux]

Det var kanske inte menat helt på allvar, men äter man det man inte tycker om så skulle man kanske inte överäta/hetsäta. Men nej, det skulle vara inte bara outhärdligt utan också omöjligt.

Iofs, måste jag leva på havregrynsgröt med koriander skulle det definitivt inte överätas!

Både outhärdligt och omöjligt ja. Jag hade hellre hittat maträtter som jag gillar och kan äta hur mycket som helst av utan negativ effekt på hur jag mår.

Men, utifrån vad du skriver så kanske det inte är en dum idé att söka hjälp för ditt mönster med ätandet heller. Jag säger det så har jag det sagt. Men vill du inte det så hade jag fokuserat på att fylla hemmet med saker som du kan äta väldigt mycket av utan att må dåligt.

 

[MJLee]

Både outhärdligt och omöjligt ja. Jag hade hellre hittat maträtter som jag gillar och kan äta hur mycket som helst av utan negativ effekt på hur jag mår.

Men, utifrån vad du skriver så kanske det inte är en dum idé att söka hjälp för ditt mönster med ätandet heller. Jag säger det så har jag det sagt. Men vill du inte det så hade jag fokuserat på att fylla hemmet med saker som du kan äta väldigt mycket av utan att må dåligt.

Mmm, jag kan lätt äta 1.5 kg tomater med grillkrydda på. Och frukt. 1 kg jordgubbar (frysta) är inte heller nyttigt i de mängderna. Det är mängden snarare än vad jag äter som är problemet.

 

[Voeux]

Det räcker ju med att läsa tråden för att se att det är ett ganska brett spann på de som säger sig ha ett ”ohälsosamt förhållande till mat men ingen ätstörning”. Förmodligen är det många som läser tråden som har en ätstörning. Det är förmodligen också ganska många som inte har en ätstörning men där tex ditt råd skulle kunna orsaka en försämring så att de utvecklar en klinisk ätstörning. Och så de som har de problemen du beskrivit i andra trådar, dvs egentligen ett helt normalt ätande men som upplevs ”onyttigt/problematiskt” av olika anledningar.

Men även om man bortser från de grupperna så är det ändå samma råd som kan hjälpa oavsett om man har fått en ätstörningsdiagnos eller inte.

Jag var inte ute efter en diskussion och jag vill menade inte att kritisera dig. Jag ville bara flagga för att ditt råd kan vara en jättedålig ide för en hel del av de som läser tråden. Sen får folk göra hur de vill.

(Förövrigt så säger typ 90% av mina patienter att de ”bara har ett lite problematiskt förhållningssätt till mat”, och då är det patienter med olika ätstörningsdiagnoser som går i behandling på en högspecialiserad ätstörningsenhet)

Jag förstår dig, och jag förstår att råd kan slå fel. Men för mig blir då svaret att vi helt enkelt inte kan prata om mat och ge varandra råd, alls, eftersom olika personer med olika relation till mat/ätstörning kan läsa och det specifika rådet blir inte bra för dem. Men samma råd kanske hjälper andra som läser, som inte har samma problematik. Tänk om det jag skriver skulle kunna hjälpa någon annan ur ett destruktivt sätt att äta, precis som det hjälpt mig. Men vi kan inte prata kost med varandra. Jag förstår som sagt verkligen problematiken, men jag tycker att den går åt båda håll.

 

[Voeux]

Mmm, jag kan lätt äta 1.5 kg tomater med grillkrydda på. Och frukt. 1 kg jordgubbar (frysta) är inte heller nyttigt i de mängderna. Det är mängden snarare än vad jag äter som är problemet.

Då låter det ju som att du har en ätstörning, och skulle behöva hjälp att bli frisk från den. Allt annat, och alla andra råd, blir ju irrelevanta.