Stora Herotråden

[stjarnhimmel]

Hur kan ni bedöma min sociala förmåga när ni inte har träffat mig ? Det ställer jag mig frågande till...

Dina många frågor kring hur kvinnor uppfattar si eller så. Dina kommentarer om att kvinnor är si eller så.
När någon skriver något till dig så känns det som du inte är villig att ta till dig det eller som att du ens läser och förstår det som personen skriver. Eller att i mängder av inlägg fokusera på att din längd ( som var medellängd ungefär) var ett stort problem i dejtandet.
Utifrån det och en del andra saker så får jag känslan av att sociala samspelet är något som du tycker är svårt.
Jag ska tillägga att det inte är något fel att tycka det är svårt. Människor är olika och födda med olika egenskaper. Men tycker man det är svårt så finns det ju möjlighet att jobba på det, ta hjälp och öva.

 

[SaraXX]

Ha det så kul på dejten idag @Hero !

 

[Badger]

Hur kan ni bedöma min sociala förmåga när ni inte har träffat mig ? Det ställer jag mig frågande till...

Man bedömer väl det man ser i textform? Folk framstår ju ofta på ungefär samma sätt i text och personligt möte. Det är ju ändå samma person i grunden.

Och det framstår som att du inte är mjuk utan hård. Dvs du tar inte in ny information och använder nya argument utan behåller din bild rakt igenom helt oförändrad.

Jag har ju rakt av intrycket av att du helt enkelt egentligen inte tycker om "kvinnor" utan är ganska arg på "dem". Ser "dem" som en priviligierad art. Och inte betraktar individer på Bukefalos som "kvinnor" utan mer som människor som inte förstår hur "kvinnor" egentligen tänker och som behöver lära sig det.

Så du verkar inte heller förstå, trots att folk skriver det gång på gång att även kvinnor kan ha problem att få en partner. Inte ens på en nivå som -jag ser att du skriver det men förstår inte, och nu kommer jag ihåg denna information. Utan det bara glider av den hårda ytan.

Det är ju alltså kvinnor här som skriver om sina upplevelser, deras upplevelser av sitt eget liv måste väl vara lika mycket värda som dina tankar om deras/uhm våra liv?

Så låt oss säga att det inte är så alls. Men det är intrycket du ger i text (uppenbarligen). Tänk dig sedan att du försöker få en dejt med en person i text, som fått uppfattningen att du är arg och irriterad på sådana som hon + henne såklart, och inte tänker ändra åsikt om det. Tror du hon vill dejta?

 

[Hazel]

Ja du betedde dig illa mot mig. Det gjorde du.
Men jag har skrivit till dig av välvilja då jag tycker det är lite sorgligt om jag ska vara ärlig. För jag tror inte att du egentligen är en taskig eller elak person. Och jag tror att du ärligt inte förstår varför folk reagerar här på Buke. Jag tror att du sitter fast i ditt eget tänkande och inte är villig att ompröva det. Och jag tror att du behöver mer träning i att umgås med folk. Jag tror du är en person som vill att det ska finnas ett enkelt svar- därav alla dina kommentarer om hur kvinnor är si eller så. Jag tror att det är därför du tror att det beror på tex din längd- eftersom det är en enkel sak att fokusera på istället för att se att man tex behöver mer träning i det sociala. Längd är en konkret sak att skylla på istället för att se det sociala samspelet mellan människor som inte är lika konkret.

jag tror dessutom att det finns en hel del här inne som gärna hade stöttat Hero om man hade sett ens en pytteliten vilja att lyssna på det man sa. För ärligt talat har vi nog alla gått igenom skitjobbiga perioder där man önskat sig mer stöd.

 

[ekra]

Vi är många härinne som genuint vill Hero väl! Och det är ju anledningen till att vi orkar fortsätta diskutera.

Jag är genuint intresserad av andra människors beteende och tankar och tycker att det är intressant att diskutera med andra som verkar vara väldigt olika mig själv.

Jag förstår att många blir superfrustrerade av att det ibland känns som att hälla vatten på en gås. Men om man inte orkar med det så är det ju jätteenkelt att bara gå ut ur tråden istället för att gå till angrepp när tålamodet tar slut.

 

[SiZo]

jag tror dessutom att det finns en hel del här inne som gärna hade stöttat Hero om man hade sett ens en pytteliten vilja att lyssna på det man sa. För ärligt talat har vi nog alla gått igenom skitjobbiga perioder där man önskat sig mer stöd.

Ja jag hade en period i 23-25 års åldern någon gång när jag var helt övertygad om att jag skulle dö ensam. Att jag var för ful för alla, att ingen ens ville vara min vän osv osv...

Men efter ett tag så ändrades något, jag kommer faktiskt inte ihåg varför eller hur det gick till. Och jag har egentligen lika många vänner nu som då, men nu vill jag inte ha fler (hur skulle jag hinna med fler?!).

Man går igenom olika faser i livet helt enkelt. Vissa är bättre, andra är sämre.

 

[prallan]

På samma sätt man träffar tjejkompisar? Genom vänner, aktiviteter, jobb, Internet och random folk man träffar på i underliga situationer.

En av de bästa vänner jag haft fick jag när en killkompis raggade på henne med ett snöbollskast efter en iron maiden spelning. Vi drog med henne på krogen ... Jag brukar skoja om att hon är mitt livs bästa kvart i tre ragg...

En av mina närmaste och äldsta vänner, lärde jag känna genom att jag snodde hennes pojkvän (Givetvis mer invecklat än så, men det orkar jag inte ta här )

 

[prallan]

Men precis! Jag och min man är nästan löjligt asociala till vardags. Men på en av våra första dejter släpade jag med honom för att säga hej till några av mina arbetskompisar som hade en liten AW - mer eller mindre som ett test. Det är helt ok för mig att vara tillsammans med någon som har få vänner och som sällan är ute och träffar folk, för sån är jag själv. Men det är också jätteviktigt att personen i fråga inte är helt handfallen socialt utan klarar sig på egen hand ute bland folk. När jag och min bättre hälft väl går på fest(om det är tillsammans alltså) minglar vi oftast runt på egen hand, vi umgås jämt annars ändå. Jag tror att jag just eftersom jag tillbringar så lite tid ute bland folk vill slippa behöva tänka på att pyssla om en socialt handikappad partner då också.

Jag är jättedålig på sociala situationer där jag inte känner någon, där måste jag vara med min man, men det är lungt för hans del. Han är extermt social även om han inte har stort behov av det, vi är äkta hemma-muppar men med åtskilda starka intressen, jag hästar han motorer.

 

[Saeta]

Jag tror inte att @Hero ´s problem/agerande är speciellt unikt. Det är nog snarare det som är frustrerande, än att det är personligt mot just Hero (även om det nu handlar om honom). Så är det för mig iallafall. Det kryllar av män som inte har en aning om (eller skiter i, vad vet jag, finns säkert båda varianterna) hur de beter sig, hur de ska prata osv. Det framkommer ju ganska väl i denna tråden. Vet inte om någon har tipsat om kontot Mansbebisar på instagram. Men gå in och kolla annars, det är spot on.

Och @Hero - jag hoppas verkligen att du bara sitter och driver med oss. Jag har så svårt att ta det här seriöst. Att du på riktigt tjatar och skriver "hej" flera gånger om tjejen inte svarar. Jag trodde det var rätt känt vid det här laget att tjat inte är speciellt uppskattat.

Du är säkert en fin människa, och anledningen till varför folk går igång så enormt mycket i dina trådar är för att de bryr sig. Jag tror mycket har att göra med den stereotypa mansrollen och machokulturen. Oerhört ledsamt hur starka dessa könsroller är.


Lycka till på dejten idag. Hoppas det blir trevligt

 

[Hero]

Jag tror inte att @Hero

Och @Hero - jag hoppas verkligen att du bara sitter och driver med oss. Jag har så svårt att ta det här seriöst. Att du på riktigt tjatar och skriver "hej" flera gånger om tjejen inte svarar. Jag trodde det var rätt känt vid det här laget att tjat inte är speciellt uppskattat.

Därför att det faktiskt kan fungera. Dejten idag hade som sagt inte svarat på mitt första meddelande.
Nu är det inte så att jag sitter och skriver hej, hej , hej inom en timme. Utan henne hejade jag på två månader senare till. Hon bad om ursäkt för att hon inte svarat och sa att hon inte va så aktiv på Tinder.
Det finns massor av exempel där tjejerna inte svarar på första meddelandet. Men på det andra eller tredje.
Om det inte är uppskattat varför svarar ni ?

 

[Petruska]

Därför att det faktiskt kan fungera. Dejten idag hade som sagt inte svarat på mitt första meddelande.
Nu är det inte så att jag sitter och skriver hej, hej , hej inom en timme. Utan henne hejade jag på två månader senare till. Hon bad om ursäkt för att hon inte svarat och sa att hon inte va så aktiv på Tinder.
Det finns massor av exempel där tjejerna inte svarar på första meddelandet. Men på det andra eller tredje.
Om det inte är uppskattat varför svarar ni ?

Jag tror att du är mer betjänt av att FÖRSÖKA se kvinnor som individer. Det finns inget kvinno-vi som kan svara på varför en handfull kvinnor svarat dig efter flera försök från din sida.

 

[Hero]

Ja du betedde dig illa mot mig. Det gjorde du.
Men jag har skrivit till dig av välvilja då jag tycker det är lite sorgligt om jag ska vara ärlig. För jag tror inte att du egentligen är en taskig eller elak person. Och jag tror att du ärligt inte förstår varför folk reagerar här på Buke. Jag tror att du sitter fast i ditt eget tänkande och inte är villig att ompröva det. Och jag tror att du behöver mer träning i att umgås med folk. Jag tror du är en person som vill att det ska finnas ett enkelt svar- därav alla dina kommentarer om hur kvinnor är si eller så. Jag tror att det är därför du tror att det beror på tex din längd- eftersom det är en enkel sak att fokusera på istället för att se att man tex behöver mer träning i det sociala. Längd är en konkret sak att skylla på istället för att se det sociala samspelet mellan människor som inte är lika konkret.

Klart man önskar att det fanns ett enkelt svar. Men jag har ju insett att det inte finns...
Kvinnor är som sagt olika individer och där den ena dissar mig för längd kanske den andra dissar mig för att jag har för få vänner.
Det sociala samspelet är ju något jag kan jobba på dock. Men det känns ju lite hopplöst när man oftast inte får chansen att ta sig dit. Eller att det är otroligt svårt att komma dit. Finns det de minsta lite som inte stämmer överens med hennes drömkille så blir man dissad.

 

[Voeux]

Det fetade har jag inte sett i ett enda inlägg?

Det har inte jag heller sett.

Men, jag kastar mig rakt in i diskussionen kring om man kan styra vad man attraheras av eller inte. För jag hör ofta, både av dig @Hero och av andra att "man inte kan rå för vad man attraheras av". Jag tror faktiskt att man kan det. Det är ganska mycket saker i livet som vi bara rycks med kring. Normer som påverkar vad vi tycker och känner kring saker och ting, och sen tickar vi bara vidare i gamla hjulspår tills våra tankar blir slentianmässiga. En man med pengar och hög social status kanske känns attraktivt tills man börjar fundera på vilka strukturer som ligger bakom honom. Pengar för att han ska vara familjens försörjare och överhuvud, jag vet inte många kvinnor som vill ha en partner hierarkiskt ovanför sig idag. Makt, som oftast kommer från privilegium på bekostnad av andra. Social status som sannolikt också kommer med social press. När man börjar tänka kring dessa saker så känns inte de här egenskaperna särskilt eftertraktade längre. Även om vi blivit indoktrinerade i att det ska vara så.

Men egen kropp har fått mycket uppskattning genom åren. Idag är jag snäll mot den, och jag älskar den för allt den gör för mig. Men jag tänker på mina unga år när jag i perioder levde på svältkost, försökte kräkas när jag tyckte att jag hade ätit för mycket, sprang mil efter mil. Jag var både smal och väldigt tight, men jag hatade min kropp. Men grabbarna uppskattade den. Jag undrar hur mycket de hade uppskattat den om de kunde se hur jag mådde och vad jag gjorde mot mig själv. Hur smalhetsen fick mig och mina vänner att börja peta i skolmaten när vi var 12 år gamla. Hur vi avundades de som visade sig vara underviktiga på skolsköterskans hälsokontroll redan i mellanstadiet. Hur mina vänner, som redan var smala, gick på 500 kcal pulverdiet i gymnasiet så att en utav dem svimmade i skolans trapphus. Hur jag själv åt varma koppen till lunch under flera år på universitetet. Hur jag än idag, trots att jag ser mig som välmående och frisk och har en sund inställning till min kropp, känner hur det trycker över bröstkorgen när jag pratar om min kropp. Är det viktigt att jag är smal? Är det attraktivt att jag är smal, med allt vad det kostar? Eller lämnar det en bitter eftersmak som plötsligt inte känns lika sexig längre?

Jag tror, personligen, att om man verkligen börjar fundera över vanliga attraktiva attribut och vad de kostar människor och samhället i stort så börjar man tänka om. Jag vet att de finns de som är naturligt smala, men nu pratar jag samhällsstrukturer. Som vuxen kvinna har jag inte en enda kvinnlig vän som inte försökt gå ner i vikt största delen av sitt liv, kurvig som petite. Det säger något. Om en vän säger att hon vill ha en stark man så fråga henne på bekostnad av vem. Henne själv? Men man med makt, makt över vem? Social status, på bekostnad av vad? Smal eller vältränad, på bekostnad av vad? Värt att fundera lite kring, tycker jag i alla fall!

 

[Voeux]

Därför att det faktiskt kan fungera. Dejten idag hade som sagt inte svarat på mitt första meddelande.
Nu är det inte så att jag sitter och skriver hej, hej , hej inom en timme. Utan henne hejade jag på två månader senare till. Hon bad om ursäkt för att hon inte svarat och sa att hon inte va så aktiv på Tinder.
Det finns massor av exempel där tjejerna inte svarar på första meddelandet. Men på det andra eller tredje.
Om det inte är uppskattat varför svarar ni ?

Det får du väl fråga den som svarar, och inte fråga en person som uppenbarligen inte svarar efter fler meddelanden. Vår gissning av hur andra tänker är väl ungefär lika bra som din egen.

 

[Hero]

Man bedömer väl det man ser i textform? Folk framstår ju ofta på ungefär samma sätt i text och personligt möte. Det är ju ändå samma person i grunden.

Och det framstår som att du inte är mjuk utan hård. Dvs du tar inte in ny information och använder nya argument utan behåller din bild rakt igenom helt oförändrad.

Jag har ju rakt av intrycket av att du helt enkelt egentligen inte tycker om "kvinnor" utan är ganska arg på "dem". Ser "dem" som en priviligierad art. Och inte betraktar individer på Bukefalos som "kvinnor" utan mer som människor som inte förstår hur "kvinnor" egentligen tänker och som behöver lära sig det.

Så du verkar inte heller förstå, trots att folk skriver det gång på gång att även kvinnor kan ha problem att få en partner. Inte ens på en nivå som -jag ser att du skriver det men förstår inte, och nu kommer jag ihåg denna information. Utan det bara glider av den hårda ytan.

Det är ju alltså kvinnor här som skriver om sina upplevelser, deras upplevelser av sitt eget liv måste väl vara lika mycket värda som dina tankar om deras/uhm våra liv?

Så låt oss säga att det inte är så alls. Men det är intrycket du ger i text (uppenbarligen). Tänk dig sedan att du försöker få en dejt med en person i text, som fått uppfattningen att du är arg och irriterad på sådana som hon + henne såklart, och inte tänker ändra åsikt om det. Tror du hon vill dejta?

Jag är inte arg på kvinnor.
Men ibland upplever jag att jag inte förstår mig på dom och dom inte på mig. Då kan såklart en frustration uppstå...

Jag vet att många kvinnor har svårt att träffa partner också...
Men nu tänker jag lite på dom kvinnor jag intresserar mig för, har oftast inga problem alls.

Nej, såklart man inte vill dejta en arg person.
Men människor har både bra och dåliga dagar. Sånt kan ju synas i skrift också...

 

[stjarnhimmel]

Klart man önskar att det fanns ett enkelt svar. Men jag har ju insett att det inte finns...
Kvinnor är som sagt olika individer och där den ena dissar mig för längd kanske den andra dissar mig för att jag har för få vänner.
Det sociala samspelet är ju något jag kan jobba på dock. Men det känns ju lite hopplöst när man oftast inte får chansen att ta sig dit. Eller att det är otroligt svårt att komma dit. Finns det de minsta lite som inte stämmer överens med hennes drömkille så blir man dissad.

Det sociala samspelet börjar långt tidigare än vad du tror.
Sen återigen när du skriver att du blir dissad pga du inte är hennes drömkille- det vet du ju inget om. Du vet inte varför hon inte är intresserad.Sen gör ju du samma sak som vi varit inne på tidigare. Jag vet ingen som har bestämt så tydligt vilka personer som är aktuella och då är det klart det blir svårt. Du väljer ju att göra det svårt för dig och då är det mindre chans att träffa någon mot någon som kan tänka sig fler.

 

[Hero]

Ja jag hade en period i 23-25 års åldern någon gång när jag var helt övertygad om att jag skulle dö ensam. Att jag var för ful för alla, att ingen ens ville vara min vän osv osv...

Men efter ett tag så ändrades något, jag kommer faktiskt inte ihåg varför eller hur det gick till. Och jag har egentligen lika många vänner nu som då, men nu vill jag inte ha fler (hur skulle jag hinna med fler?!).

Man går igenom olika faser i livet helt enkelt. Vissa är bättre, andra är sämre.

Absolut, på ett personligt plan ligger jag i min bästa fas.
Jag hade en period på 8 år när jag kände mig rätt värdelöst och därför knappat engagerade mig i dejting. Jag trodde ingen kvinna ville ha mig.
Nu när jag har uppnått flera av mina mål i livet och känner mig redo att träffa henne. Så känns det rätt hopplöst. Känns fortfarande inte som någon kvinna vill ha mig.

 

[Hero]

Det får du väl fråga den som svarar, och inte fråga en person som uppenbarligen inte svarar efter fler meddelanden. Vår gissning av hur andra tänker är väl ungefär lika bra som din egen.

Ja, men om 1 person av 20 svarar. Så är det ju fortfarande en vinst.
Sen om de övriga 19 tycker jag är dryg och tröttsam spelar ju som ingen roll.

 

[Hazel]

Absolut, på ett personligt plan ligger jag i min bästa fas.
Jag hade en period på 8 år när jag kände mig rätt värdelöst och därför knappat engagerade mig i dejting. Jag trodde ingen kvinna ville ha mig.
Nu när jag har uppnått flera av mina mål i livet och känner mig redo att träffa henne. Så känns det rätt hopplöst. Känns fortfarande inte som någon kvinna vill ha mig.

Vilka mål har du uppnått? (ärlig fråga alltså)

 

[Voeux]

Ja, men om 1 person av 20 svarar. Så är det ju fortfarande en vinst.
Sen om de övriga 19 tycker jag är dryg och tröttsam spelar ju som ingen roll.

Nä, det spelar ingen roll. Men du frågade "varför svarar ni?" och jag undrar lite vem du pratar med. Kvinnoarten? Vill du ha ett svar på varför en person svarar efter upprepade försök så får du ju rimligtvis fråga en person som svarar efter upprepade försök.