Jag tycker det räcker med att jag själv har varit runt och hämtat upp några stycken, och det ständiga ropet på jourhem. Jag vet inte riktigt vad du förväntar dig att det ska finnas för bevisande dokumentation att visa upp?
Edit: nu var det ju ungefär tio år sedan jag själv var jourhem hemma i Sverige, men jag har hämtat upp katter runtom i norr och västerbotten, och inte i tätorter. Katter som dyker upp runt stan brukar folk plocka upp själva.
Det har hänt väldigt mycket runt "katter på landet" de senaste 15-20 åren.
Och det har accelererat de senaste 10 åren.
Idag finns det i vårt närområde ett litet fåtal lantbruk/småbruk, som har enstaka fertila honkatter, därför att man aktivt vill ha ett par kullar med kattungar efter just de katterna. Efter ett par kullar, så kastreras den katten, och någon av dess avkomlingar får ta dess plats, eller så "är man nöjd" med kattungar för tillfället, och har enbart kastrerade katter.
Det finns än färre, som har en fertil hankatt.
De allra flesta katterna i trakten är kastrerade, ofta märkta eller chippade.
För 10+ år sedan fanns det fertila katter lite mer "här och var".
Det är inte "dokumentation" som efterfrågas, utan anonymiserade beskrivningar av "var", "hur", "Vem/vilka" "varför" m.m. runt de där kattkolonierna, många strykarkatterna o.s.v.
Eftersom vi är flera som hävdar att händelser/förekomst av kattkolonier/vildkatter/strykarkatter (eller vad man ska kalla det för) på landsbygden i praktiken upphört att existera inom de områden där vi har bra koll på hur det ser ut, kan det ju vara så att det finns något slags områden som liksom "ligger efter" i utvecklingen eller hur man ska uttrycka det?
Om det då inom begränsade delar av Sverige ( viss kommun, visst område, viss socken), är så, att det förekommer mycket "dålig katthållning", så vore det rimligtvis önskvärt att t.ex. Länsstyrelsen eller kommunen skickade ut information om den nya djurskyddslagen t.ex., eller om det finns någon seriös kattorganisation i området, att denna fick ett bidrag, för att informera om "god katthållning".
I den mån jag hört om verifierade kattkolonier, så har det varit i utkanterna av landsortsstäder, eller i närheten av dåligt skötta kommunala återvinningsanläggningar.
Att det då och då dyker upp enstaka personer, var som helst i landet, som p.g.a. sjukdom, demens eller psykiska problem hamnat i ett "kattsamlarläge", lär vara ett fenomen som ingen djurskyddslag i världen kan råda bot på helt.