Tyvärr finns det ett semantiskt problem här.
Ordet "Bondkatt" är ibland synonymt med "Blandraskatt", alltså de djur som också ibland kallas "Huskatt".
Katter kom till Sverige under järnåldern, och blev vanliga kring Folkvandringstid och Vikingatid.
Precis som tamhöns intressant nog.
De man från bevarandehåll menar med Bondkatt, är inte vilken slumpmässig katt som helst, utan de populationsrester som finns kvar här här och där, från de katter som funnits nära människor i det agrara samhället sedan 1500 år tillbaka.
De djur som omgivit människan, har så småningom anpassat sig till de lokala förhållandena, och de olika raserna har anpassat sig klimat, föda och andra förutsättningar som finns i djurens omgivning.
Människor har alltid avlat på sina djur, i betydelsen att de friskaste och mest lättskötta djuren, som ändå "producerar" det man vill ha av dem, är de föräldradjur man avlat på.
Vissa av dagens raskatter, har sitt ursprung i lokala lantraser, andra raskatter är sentida designerraser.
Precis som för får, höns, hundar, kor, grisar, hästar eller getter, så har det genom historien skett inblandning med djur av samma art som importerats, men det det finns genetiskt stabila lantraser av samtliga djurslag.
Vill man aktivt bevara Bondkatt, så får man söka upp populationsrester som är lämpliga kandidater, gentesta, och ta handa om dessa grupper i ett avelsprogram.
Det ska inte skapas en ny "ras" via ett avelsprogram, en befintlig ras ska bevaras.
Det är inte tanken att vilka fertila katter som helst, ska få springa runt var som helst,och hur som helst, bara för att någon säger att det är en "Bondkatt". Det måste till fler element, för att det ska kunna anses vara en bondkatt.
Precis som man inte kan ta en grupp blandrashöns, och hävda att det minsann är en nyfunnen lantras. Det ska till en process för att avgöra om det är en grupp blandrasdjur, eller en grupp av en lantras.
Jag har svårt att se att katter i största allmänhet, ska kunna få "högre status", för att man aktivt vill utrota resterna av en lantras?
