Störiga saker vi stör oss på, del 35.

Men, nej, absolut inte skylla dig själv.
Det är en absurd och elak bestraffningsteknik att vägra prata i telefon bara för att någon flyttat.
Jo, men det är för långt bort, typ 50 mil, det är ju inte ens Skåne längre. jag borde vetat att det skulle bli så här, jag hade det på känn eftersom jag vet hur de är och ändå flyttade jag. Jag gjorde som jag gjorde och priset är detta. Det är bara att tugga i sig. Brukar göra det, men ibland blir det så himla ensamt och mamma börjar bli gammal och glömsk och jag saknar henne, vill prata med henne som förut.

Innerst inne visste jag detta skulle ske, det är så min familj är. Och ändå flyttade jag, det är mitt val och mitt eget fel helt enkelt. Men ibland är det bara jobbigt med saknaden. Nu när livet suger kanske jag får äta en glass till och rycka upp mig.
 
Åååååhhh :arghh:

IMG_8461.jpeg
 
Jo, men det är för långt bort, typ 50 mil, det är ju inte ens Skåne längre. jag borde vetat att det skulle bli så här, jag hade det på känn eftersom jag vet hur de är och ändå flyttade jag. Jag gjorde som jag gjorde och priset är detta. Det är bara att tugga i sig. Brukar göra det, men ibland blir det så himla ensamt och mamma börjar bli gammal och glömsk och jag saknar henne, vill prata med henne som förut.

Innerst inne visste jag detta skulle ske, det är så min familj är. Och ändå flyttade jag, det är mitt val och mitt eget fel helt enkelt. Men ibland är det bara jobbigt med saknaden. Nu när livet suger kanske jag får äta en glass till och rycka upp mig.
Tycker inte du ska ha dåligt samvete för det. Det ligger inte hos dig.

Jag har liknande erfarenhet. Men då flyttade jag bara först till en parallellgata och hem till pappa permanent istället för varannanvecka.
Då var jag nog en 11-12 år.
Endel kontakt till en början men sen mest bara Grattis sms. Jag försökte hålla kontakt och besöka mamma m familj men är typ bara jag som hörde av mig tillslut. Så tröttnade.

Jag flyttade iaf senare 30 mil bort. Då fick jag ännu sämre kontakt. Dom har tex aldrig hälsat på. Det var 16 år sen.

Jag känner mig som det svarta fåret. 😅
I julas fick jag från min syster ett meddelande om att jag fick gärna hälsa på flera gånger på ett år och inte bara vid jul.
Allt "ansvar" på mig att säga till att nu är jag i krokarna. Har nog aldrig fått ett hej tänker du komma och hälsa på något i sommar tex...
 
Jag saknar min mamma. Hon, som flera andra i familjen, räknar bort mig ur familjen för att jag har flyttat. Svarar inte i telefon när jag ringer, ringer inte själv, grattar mig av nöden tvungen när jag fyller år (ringer då eftersom jag sa att en mamma faktiskt ringer på ens födelsedag, att gratta på facebook är inte nog från en mamma), köper inte present eller julklapp till mig, men gör till andra syskonen. Jag finns inte längre för familjen. Det enda felaktiga jag gjort var att flytta. Dör jag kommer ingen på min begravning, det är för långt bort. Det har de sagt.

Men jag saknar henne. Jag är ensam, jag har ingen mer än hunden att prata med och jag saknar min mamma. Jag får skylla mig själv eftersom det är jag som orsakade det, men ibland är det slitigt att sakna.
Jag flyttade också, vilket min familj inte alls tyckte om. Många år senare fick jag höra, sådär lite mitt i en mening från mamma att "ja vi har ju ändå tur som i varje fall har ett barn kvar". (Min syster alltså.) På tal om ett bekant pars barnlöshet.

Jag är ju liksom inte död, trots att jag inte bor i samma stad :meh:
 
Jo, men det är för långt bort, typ 50 mil, det är ju inte ens Skåne längre. jag borde vetat att det skulle bli så här, jag hade det på känn eftersom jag vet hur de är och ändå flyttade jag. Jag gjorde som jag gjorde och priset är detta. Det är bara att tugga i sig. Brukar göra det, men ibland blir det så himla ensamt och mamma börjar bli gammal och glömsk och jag saknar henne, vill prata med henne som förut.

Innerst inne visste jag detta skulle ske, det är så min familj är. Och ändå flyttade jag, det är mitt val och mitt eget fel helt enkelt. Men ibland är det bara jobbigt med saknaden. Nu när livet suger kanske jag får äta en glass till och rycka upp mig.
Nej det är inte ditt fel.
Fasiken jag flyttade i princip nästan så långt man kan komma från min hemstad. Mina föräldrar kom hit å kollade läget å vi pratar fortfarande.
 
Tyckte jag köpte så många tavelupphängare när jag beställde från Clas Ohlson. Tji fick man 4 tavlor kvar å hänga å bara 2 tavelhängare kvar.
 
Jag stör mig på kläder där skärning och material inte passar ihop. Klänningar som är skurna som svala sommarklänningar men är gjorda i tjockt tyg. Har stött på flera denna sommar, jättesnygga modeller men i tunga tyger istället för luftiga som jag letar efter.
Ja.. eller sådana i tunt, svalt tyg men jättetajt modell. :banghead:
 
Det är det verkligen! Jag hade det mycket jobbigare med min när hon var liten än när hon var t ex tonåring.
Och @Midsommarblomster
Det beror ju på hur stora problemen blir om man får problem.
Stora barn kan ju ställa till med så oerhört mycket mera.
Det handlar inte om frekvensen på problem eller om samma barn under uppväxten.
Litet barn - litet problem. 3 månaders kolik.
Stort barn - stort problem. Bränner ner skolan eller blir gängkriminell.

Det handlar om effekten av de problem man kan råka få.
 

Liknande trådar

  • Låst
Tjatter Gamla full. Här är en ny! Jag stör mig på att helgen gick i raketfart.
99 100 101
Svar
2 005
· Visningar
120 859
Senast: Lingon
·
Samhälle Såg ett klipp på Facebook om hemmafruar tydligen är en ny trend bland unga kvinnor. Mådde lite illa av det. Visst, alla gör som de vill...
20 21 22
Svar
433
· Visningar
24 564
Senast: Mkb
·
  • Låst
Tjatter Stör mig på att ingen startade en ny tråd.😉
99 100 101
Svar
2 002
· Visningar
116 460
Senast: Marita73
·
  • Låst
Tjatter Stör mig på att jag blev akut hungrig. Kommer ta en timme till maten är klar.
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
110 772
Senast: pepp
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp