Stödet på yttertygeln...

[Qodrofenia]

Men som sagt allt är en fråga om nyanser

Det kan jag hålla med dig om..

Jag rider inte unga hästar så och jag skiter i vart huvudet är.

Jag bryr mig inte heller i vart hästen har sitt huvud..Och Det är inte det jag menar att man vill få till med stöd på yttertygeln.Att ge stöd på ytter betyder då inte för mig att knöla i hop hästen i nån form framtill.Det är inte det jag är ute efter .

 

[Snuffsan]

Kanske är det mindre lämpligt att dottern rider ponnyn om hästen protesterar så kraftigt.

Men nu får du väl ändå ge dig!!! Huruvida min dotter ska rida sin ponny eller ej kan du alltså avgöra??? Förstår du inte alls vad jag skriver?

En gång till då : PONNYN PROTESTERAR INTE !!! Hon vill ha ett stöd för att hitta sin balans och inte vingla. Hon är ung och helt grön och omusklad och har inte haft ryttare på ryggen speciellt länge.

Jag pratar om ett STÖD på tygeln, inte om att "måste "plockas ned" med hjälp av ytter tygel".

 

[Dimmans_Elaine]

Du har helt rätt. Min ponny slår sig fri ibland. Men det är för att hon tappar framåtbjudningen. För mig är det då bara att driva lite och ha ett bättre stöd, på båda tyglarna.

 

[must]

Jag tror du uttrycker dig lite fel bara, Jessica är barockare och ordet stöd är tabu i barockvärlden. Stöd är 100 ton i handen i barockvärlden och jag tror att ordet du letar efter så Jessica kan förstå är kontakt.

Man vill ha kontakt med ponnyns mun så den känna trygghet utan att det innebär att man bär runt den i handen. Med en unghäst/ponny så är det viktigt att den känner förtroende för ryttarens hand och vill söka kontakt med bettet så att den får LÄRA sig att gå fram ärligt för hjälperna mellan hand och skänkel

jag vill inte heller rida unghästar med "inget stöd" i handen därför att det är väldigt lätt för dom att missförstå mellan hand och skänkel hjälperna när man rider med helt lösa tyglar.
Först skall start och stopp fungera dvs enbart skänkel utan hand och enbart hand utan skänkel, senare skall detta kopplas i hop med skänkeln och sedan med sätet men hästen måste först kunna gå fram för skänkeln och stanna för handen (tygeln) detta måste vara kristallklart för hästen innan man kopplar i hop hjälperna annars får man hästar som inte går fram för skänkeln korrekt eller som inte söker sig fram till bettet korrekt och som inte förstår att tygeln betyder stopp och då är det lätt för en häst att bara knäppa av och sticka (det har ju uppenbarligen många här på buke problem med märker man) senare i hästens utbildning kommer oxå halvhalt med hjälp av tygeln in och då måste den ju ha lärt sig att tygeln betyder stopp annars går inte halvhalten igenom (och det har oxå många här problem med)för att senare kunna utvecklas till halvhalt med sätet och senare bara med att spänna magen. etc etc..

Att rida unghästar med helt lös tygel och inget stöd är som att be om att få en häst som inte lyssnar på hjälperna men för en unghäst är det en viktig trygghet att känna stöd från ryttaren annars kan den bli mkt orolig i munnen senare då den inte har förstått själva sökningen till bettet.

Jag förstår att ni andra som svarat inte rider unghästar själva som ni säger eftersom ni svarar som ni gör. Det är inte fel i sig men det är annorlunda på unga hästar när dom skall lära sig att skilja på de olika hjälperna då dom måste vara kristallklara.
Jag menar inte att man skall ha en hårt hållen tygel som man skall dra emot sig utan när jag rider in unghästar så har jag en normalt kort tygel vars enda anledning är att finnas där som stöd när hästen söker sig till bettet så jag kan styra den för det går inte att styra med säte och sittben när hästen inte har lärt sig att förstå vad det är, det går inte att göra halvhalter med sätet på en unghäst då den först och främst inte har lärt sig sätets inverkan och för att man inte sitter ner på en unghäst så som man sitter ner på en äldre häst.

Så fort hästen slutar att söka till bettet och krånglar är det underskänkelns sak att se till att nosen kommer fram till bettet igen, vad som oftast händer när hästen slutar söka "släpper bettet" och blir ostadig är ju att den har tappat bjudningen och krullat in näsan.

 

[Dimmans_Elaine]

 

[Qodrofenia]

Otroligt välforumelrat inlägg

 

[Snuffsan]

Precis.

Att rida unghästar med helt lös tygel och inget stöd är som att be om att få en häst som inte lyssnar på hjälperna men för en unghäst är det en viktig trygghet att känna stöd från ryttaren annars kan den bli mkt orolig i munnen senare då den inte har förstått själva sökningen till bettet.

Det är precis det jag och Grodan menar.

 

[lizan]

jag har ju en annan variant med hingsten jag ridit.
23 år och högt utbildad, kan mer eller mindre allt och även ALLA trix att slippa undan.

han är ju skolad klassisk engelsk tävlingsdressyr vid 17års ålder, innan det hopphäst.

han sket ganska högaktningsfullt i vad jag ville i början. och försöker oftast skita i mig i början av passen nu med. för att få honom att lyssna och fkatiskt JOBBA genom rörelserna jag ber om, och inte bara göra dom halvdant, måste jag ha ett ganska rejält stöd på yttertygeln till att börja med.

sen allteftersom kan jag minska till en väldigt lätt kontakt, och kan tillslut lätta på bägge tyglar och han går kvar i samma form, eller söker sig ner till bettet till en lägre form. vilket vi blir superglada över då vi jobbar för att han ska söka sig till då han annars bara rids supersamlat i en jättehög form och blir jättespänd och tidigare inte alls velat gå i en låg form.

denna process går snabbare o snabbare för varje gång jag rider honom, han känner mig nu och vet att jag inte kommer låta honom strutta runt utan faktiskt jobba. men slarvar jag med stödet från början så tar det mycket längre tid att få honom på min sida.

 

[Xeline]

Syftar du på mig när du säger "ni andra som har svarat " inte rider in unghästar ? I så fall har du rätt så fel, jag har nog varit med om att rida in sådär 80 unghästar från scratch. Jag tror att det handlar om olika filosofi och nyanser i att uttrycka sig.

Kontakt med munnen är en sak, och i min värld INTE samma sak som stöd på yttertygeln. Skitsamma vi kanske menar samma. jag vill iallafall rida en häst RAK i första hand. Inte ha stöd på EN tygel.

Hästen måste lära sig balansera sig själv vidhåller jag. Det kan vi inte som ryttare hjälpa till med mer än att själva vara i balans (skitsvårt att sitta rakt i sadeln, men iallafall så gott vi kan)

Våra hästar lär vi INTE att handen betyder broms i första hand, utan de lär sig kommandona från marken i först så att man kan byta gångart för kommandon och smackningar. Sen kan man lära dem hjälper utifrån det. Vi har inte många som ifrån "rått" tillstånd knäpper av och sticker. har faktiskt aldrig träffat på en enda, däremot om de varit ridna innan så kan det hända.

En annan sak som jag har märkt, de flesta hästar har mycket lättare att förstå vikthjälper ifrån början, antaligen känner de tryck och gör som vanligt vid tryck, de flyttar sig undan trycket. Ett generalfel som vi människor gör är att vi hamnar snett i sadeln och sen börjar dra i tyglarna för att styra och skyller på att hästen är vinglig, jag tror att det är tvärt om, den är KÄNSLIG för vikten och vi är i obalans.. Men vi har nog lite olika filosofi (eller olika sätt att uttrycka oss)

 

[Jessica]

Jag har aldrig ridit in en unghäst, men jag tycker det låter vettigt som du skriver.

Det är allför vanligt att vi börjar trixa med händerna (hjälptyglar, skarpare bett etc etc etc) när hästen tappar balansen, istället för att förbättra balansen (och ryttarkänslan) hos ryttaren.

Som jag ser det så finns det tre anledningar till att en häst kör upp huvudet, det ena är rent ointresse från hästens sida. Den känner helt enkelt ingen anledning till att samarbeta och tittar mycket hellre på det som rör sig lite längre bort. En sådan häst kan jag också tänka mig att visa ganska handfast att nu ska vi inte titta i fjärran utan nu är det arbete som gäller. Men min åtgärd i det här läget är inte att ta ett stöd i yttertygeln och sedan hålla fast utan snarare en (ordentlig) kramning i en eller två tyglar och sedan eftergift. Vill hästen ta upp huvudet igen så är det en kramning till (olika mycket styrka för olika hästar) och sedan eftergift. Det finns nog ingen häst som inte efter ett tag (timmar, dagar, veckor....) accepterar detta.

En annan orsak är att hästen känner någon form av obehag, vilket man aldrig kan korrigera med hjälp av tygeltag. Det obehaget kan komma antingen från ryttaren, från utrustningen eller från hästens kropp, men oftast är det nog en kombination.

Den tredje anledningen är att det är en annan ryttare har skapat obehag hos hästen och hästen förväntar sig samma obehag från mig. Här går jag tillväga på samma sätt som i fall nr 1, en kramning och sedan eftergift. Hästen brukar efter ett tag märka att obehaget inte kommer och accepterar en lägre huvudställning utan stöd i tyglarna.

Dessa åtgärder sker till att börja med på en raktställd häst i skritt. Det finns absolut ingen mening med att be om trav innan det funkar i skritt, eller galopp innan det funkar i trav. När hästen accepterar detta är det ev dags att gå in på volten och kanske kräva lite ställning/böjning.

mvh Jessica

 

[bridge]

Självklart ska du ha ett mjukt stöd på yttertygeln men du ska inte bli "fast" och stum. Hästen ska kännas jämnt i båda tyglarna. Jag tror att du låser hästen med din yttertygel, för samtidigt som du vill ställa hästen åt t ex höger verkar du hålla emot med yttertygeln. Hästen hamnar som i ett skruvstäd, inte konstigt att hon kämpar emot? Vad den andra tränaren troligtvis vill med sin "cykelstyreparallell" är att du ska bli mer följsam.

 

[bridge]

Självklart ska du ha ett mjukt stöd på yttertygeln men du ska inte bli "fast" och stum. Hästen ska kännas jämnt i båda tyglarna. Jag tror att du låser hästen med din yttertygel, för samtidigt som du vill ställa hästen innåt håller du emot med yttertygeln. Hästen hamnar som i ett skruvstäd, inte konstigt att hon kämpar emot? Vad den andra tränaren troligtvis vill med sin "cykelstyreparallell" är att du ska bli mer följsam.

 

[Snuffsan]

Jag har aldrig ridit in en unghäst

Gör det så kan du ha åsikter sen när du vet vad du snackar om.

 

[bridge]

Vill bara tillägga: om hästen är ung är det än viktigare att ha ett mjukt, jämnt stöd. Unghästen behöver mer stöd för att hitta en bra balans, det är därför av vikt att ryttaren är i balans själv och rider mitt över hästen.
Din häst visar tydligt att hon tycker att din ytterhand är obehaglig, rätta dig efter henne.

 

[Jessica]

Jag har aldrig ridit in en unghäst

Gör det så kan du ha åsikter sen när du vet vad du snackar om.

Det här var väl ändå ganska barnsligt, men det säger ju mer om din inställning än om mig.

Det är väl än viktigare att man gör rätt från början när man har en unghäst.

Men vad definierar en unghäst enligt dig??? Ett 5-årigt halvblod, en sadeltam 9-årig nordsvensk, en sadeltam 7-årig kallblodstravare eller kanske en lite riden varmblodstravare som nyss har tagits från banan?

Jag har svårt att tro att jag skulle gå emot mina principer bara för att jag sätter mig på en unghäst, istället för en äldre häst. Jag skulle nog snarare vara ännu mer förstående och försiktigare med tvång mot en yngre häst, och absolut mer lyhörd för missnöjessignaler från hästen, än jag är mot en äldre.

Jag inser att det är svårare, rent balansmässigt, att rida en unghäst, men det ställer ju än högre krav på ryttarens egen balans. Jag tror att det är ryttaren som behöver stöd i tygeln för att hålla balansen, inte hästen.

Jessica

 

[Minelli]

Under en period när jag jobbade i ett tävlingstall hade jag 3st nyss inridna 4-åringar att vidareutbilda. Alla 3 var helt olika i typ, modell och rida.
2 av dem var ganska stadig och vinglade inte speciellt men den 3:e var mycket vinglig i början eftersom hon inte hade någon egen balans under ryttare. Likadant var det om tjeejn som tävlade hästarna red, 2 var stadiga och 1 vinglig. Alltså berodde det inte på att vi som ryttare var vingliga utan att hästen hade jobb att hitta sin balans. Den hästen var man tvungen att erbjuda ett lätt stöd i början så hon hade något att jobba emot för att hitta sin balans. Ju starkare hon blev och hittade sin balans ju mindre blev stödet i tygeln. Allt jobb med alla 3 unghästar var att låta dem hitta sin egen balans och gå i den formen som passade dem. När det väl hade hittat sin balans så kom de i korrekt form.

 

[bridge]

Jag håller med dig att man ska vara mycket mer lyhörd för "missnöjessignaler". Däremot fungerar stödet i tygeln absolut inte som stöd för ryttarens balans (använder man tygeln för att understödja sin egen balans betyder det att man inte är tillräckligt duktig för att rida in en unghäst), det är inte stöd utan att hänga i tygeln! Släpper du stödet (eller kontakten om ni så vill) med munnen på en unghäst blir hästen osäker och t ex stannar el. drar i väg, vinglar etc. På en unghäst kan man ju inte använda sätet på riktigt samma sätt eftersom du rider i remontsits.

 

[Jessica]

Förstår vad både du och "Minelli" skriver.

Kanske är problemet egentligen att vi inte har definierat begreppen riktigt, vilket är bland det viktigaste sakerna som måste göras för att få till en givande diskussion.

Jag förstår när ni skriver kontakt, men så fort det står "stöd" så ser jag rött.

mvh Jessica

 

[Snuffsan]

Men det har vi ju förklarat flera gånger i tråden??

 

[bridge]

Jag brukar faktiskt använda just begreppet kontakt när jag undervisar just för att många ryttare verkar vilja tolka stöd som ett slags fast järngrepp. På det sättet är faktiskt stöd lite missvisande, och det är ju egentligen en jämn kontakt som fungerar som stöd.